Ja, så var det den 5/1 och således Ullis födelsedag men oddsen på att jag skulle komma upp före Ullis, hur gärna jag än vill, var skyhöga! Men så hör jag lite röster från köket och det låter som Tim. I mitt pömsiga tillstånd så skickar jag bak ett ben och försöker nå Ullis men det är ingen där. Men vad f-n! Nu är både Ullis och Tim uppe och fixar frukost. Ah, jag försöker vakna men det är svårt. Sen vänder jag mig om men ligger det inte någon där? Jodå, det är Ullis och hon verkar sova. Jag funderar på hur jag skall göra, fast jag är dock väldigt trött. Synd att de lät dörren vara öppen så när kaffemaskinen drog igång så började även Ullis röra på sig. Efter ett tag så kommer grabbarna in och sjunger för sin mamma. Riktigt gulligt och de hade gjort frukost till oss båda. Sen, efter frukosten, så bytte vi om och gick för att träna. Fast vi mös ganska länge framför morgon-teven. Och Tim hängde på. Både Ullis och jag hoppade upp på varsitt löpband och min tanke var att springa åtminstone fem kilometer och sen gå ned och staka en halvtimme. Bredvid mig stiger Sebbe upp och börjar gå. Han skämtar något om att han skall försöka ge oss en match, eller något. Jag stretchar ganska länge och snart nog så börjar Sebbe jogga/springa och jag ser att han kör på 10,5 km/h. Bra där! Jag själv håller på att få träningsvärken från helvetet och tänker bara jogga lugnt och sätter bandet, utan lutning, på 10 km/h. Jag får bita mig i läppen och inte höja farten. Men Sebbe kör stenhårt och verkar aldrig sluta och det inspirerar så mycket så snart kan jag inte hålla mig. Jag bestämmer mig för att höja farten vid 4 km och kör då en kilometer i 16 km/h. Och även Sebbe verkar inspireras så han kör vissa perioder lite hårdare. Sen efter en lugn kilometer till så kör jag ytterligare en kilometer i 16 km/h och så ytterligare en vid 8 km. Så tre stycken hårdare kilometer blev det och det blev en mil på 53.10 Det var skönt med mestadels lugn jogg men ändå kul att få röra sig lite. Jag kände av vänster baksida rätt mycket men inte mer än att jag var stel. Efter det så går jag ned och stakar lite och planen är en kvart iaf. Men jag var lite sliten så efter tio minuter får jag nog och det blir 2,1 km. Efter det så letar jag upp Ullis och hon håller på och kör löpstyrka och jag passar på att kör lite stretch. Bra träningsdag och sen måste jag komma ihåg att meddela löpargruppen att jag och Ullis inte kan komma. Det glömmer jag givetvis...

Väl hemma så kommer det gäster i en strid ström och det är trevligt och Ullis får många fina presenter. Hon verkar även nöjd med min lilla present som är ett par "paddlar" som man har på händerna för att träna simning med. Det blev ett väldigt stressat inköp igår, då Ullis var inne i samma butik samtidigt.

Och nu, i skrivande stund, så känner jag att träningsvärken, från träningen igår, är värre. Ljumsken och insida lår vill liksom somna. Det blir nog rätt lugnt imorgon.

Så var det Nyårsafton och alltså dags igen för vår Nyårsjogg, ett arrangemang som vi arrangerar för tredje året i följd. Och som vanligt så var det väl Ullis som kom på idén. Det brukar vara så. Hursomhelst så hade jag annonserat lite på Facebook och det hade fått bra spridning. Så pass att vi köpte in lite extra och vi, dvs jag och Ullis, ville komma iväg i ganska bra tid. Dels för att duka upp och dels för att jag skulle stretcha lite innan. Men så startar inte bilen. Den är typ tvärdöd och jag ser att innerbelysningen är tänd. Hmm... Nåja, vi ringer lite snabbt till några bekanta som också skall springa och de har som tur var inte åkt ännu. Så efter några minuter kommer de och vi packar in allt och åker ned mot Trosa. Väl framme så verkar det vara ganska många och vi har väl typ 10 minuter på oss att fixa iordning allt. Och jag hinner även prata lite innan vi drar iväg. Jag försöker räkna lite fort men det är svårt och jag får det till runt 25-26 stycken. Det är riktigt coolt! Och paret Nilsson har även sina barn med och kanske skall de försöka hänga med hela rundan. Jag gör iaf allt för att hålla ned tempot. Och hur skulle det gå med min stelhet, som gjort att jag i princip fått bryta flera pass på slutet. Och nu med halka och allt. Fast jag hade stretchat bra länge nu. Både igår kväll  och imorse. Och än så länge fungerade det. Och vi tassade runt 6.10/km och alltså helt enligt planerna. Och alla verkade hänga på. Och folket på gatorna hejade på och tyckte det var riktigt skojigt när vi kom med hela vår grupp. Efter att ha sprungit längs ån så vänder vi, när vi kommit till centrum, tillbaka och kör sedan stadsloppsbanan fast baklänges. Ja, iaf i princip. Vi skippade Vitalisbiten. Och det blir en hel del prat och alla verkade prata med alla. Det är riktigt kul att höra vad andra löpare har för planer. Och förstås lite kul att berätta vad man själv gör och har gjort. När vi närmar oss centrum igen så tar jag fram mobilen och nu skall vi ta upp två löpare till. Men jag hoppas hitta någon som verkar vilja fota oss och jag får napp direkt men nu blir det någon missuppfattning för folk ställer upp sig vid Stadshotellet och det var ju ett klart bra val. Och en tredje löpare kommer farande så fort att han tappar sin mobil i backen. Efter några kort så hoppar vi upp och tackar så mycket och fortsätter vår färd. Nu börjar alltfler vilja komma upp och trycka lite och det är förstås tävlingsinstinkten som gör sig gällande. Men de flesta håller sig lugna och försöker istället hålla ned tempot så alla skall hänga på. Jag ser att det blir som tre stora grupper så till slut så bryr jag mig inte så mycket utan gruppen jag är i försöker bara hålla oss lagom nära den som släpar lite. Det funkar bra och alla är nöjda. Vi blev 30 stycken totalt idag och väldigt maffigt att se den stora gruppen komma joggandes i en stor klunga. Jag vände mig några gånger och det var en upplevelse.

Väl tillbaka så korkade vi upp vår Pommac och det blev några härligt töntiga "kork-skjut". När alla fått ett glas var så skålade vi och både Flaken och jag sade några ord. Han verkar ha gått någon bra kurs för jag behövde egentligén inte säga något mer, bra Micke! Men jag skålade förstås in året som varit och för nästa som kommer. Och tack hela klubben för bra samarbete. Det blev lite gott tilltugg också eller förresten en hel del. Vi hade sammanlagt köpt för 520 kronor och då även fått lite rabatt. Men det var gott och Flaken hade dessutom tagit med sig kaffe.

Det blev ganska precis 10 km och tiden strax över timmen och det gick hur bra som helst för mig idag. Nice!

Stretch verkar vara nyckeln. Kanske inte helt oväntat iofs.

Och kul att Putte fick ett litet pris... Mohahaha!

Lördag men röd dag så butiken var stängd. Fast Ullis och jag hade bokat in spinning vid kl. 11:00 och sen hade hon tänkt köra Bar Pump efter det. Och då tänkte jag stå vid stakmaskinen och dra. Det börjar ju bli hög tid att öka träningen och det tycker jag att vi har gjort. Bara hoppas man håller. Hursomhelst så var det ju spinning på agendan men svärmor ville ha skjuts från centrum och hem och det runt halv 11. Men jag hann och kom sen i god tid till spinningen. Det var Sara som var ledare och hon hade ett nytt pass för dagen. Och lite stel var jag men absolut inte värre än sist. Då hade jag fullt sjå att komma igenom passet. Och passet då? Nu var hon lite för snäll igen men hon är som vanligt väldigt inspirerande och peppande så bra som vanligt. Efter passet så gick jag direkt in till stakmaskinen och det var rätt mycket folk inne i rummet och det är alltid peppande. Nu var det full fokus på att hålla sig lugn och jag såg till att hålla mig lite under 2.30 min/500 meter. Efterhand så ökade jag lite grand och låg emellanåt på runt 2.10 min/500 meter. Det blev till 30 minuter och jag kom lite drygt 6,2 kilometer. Skönt att vara igång.Efter det så hann jag precis duscha innan Ullis pass var klart. Väl hemma så kom vännerna I och T, på besök och vi fikade lite. Sen pratade Ullis och jag om bio igen och vi ser att det finns två platser kvar på filmen "En man som heter Ove" och det i salongen med bioduken som en tid var den största, åtminstone i Sverige. Dock på rad fyra och det kunde ju kännas lite väl nära. Men väl på plats så kändes det helt okey och filmen då? Jo, för sjutton! Det var den bästa film jag sett! Jag var lite rädd att den inte skulle motsvara boken men det var tvärtom. Det var nästan så att boken nu kändes överarbetad. Det är inte ofta som filmen är bättre än boken men nu var det så. Me like! På slutet så fick jag jobba med känslorna då jag var nästan började storböla.

Ja, herregud vad jag fick slita men låt mig börja från början. Och nu skrivet dagen efter för jag var nästan klar med inlägget igårkväll då allt försvann. Snacka om känslig musplatta, jag hade nästan lust att dela laptopen i två delar... Nu skall jag spara mitt skrivande, lite då och då.

Det var alltså dags för Trosapromenaden och Ullis och jag tvekade. Bägge hade slarvat med långpassen och vi har ju sprungit den två gånger tidigare. Dock inte förra året men nu kom frågan från Sandis och vi tvekade alltså. Men jag var rätt på och snart nog även Ullis. Sen backade Sandis men vi kunde ju ta det som ett bra långpass och orkar vi inte springa hela så kunde vi ju gå emellanåt. Sagt och gjort. Vi tänkte lite på vad vi åt och drack dagen innan men vi kunde inte riktigt slita oss ifrån "Phuket-filmen" och klockan blev väl lite över midnatt innan vi kom i säng. Tyvärr så har jag varit stelare än på länge och min form blivit sämre. Sedan jag började höstterminen på skolan, så har jag gått upp 7-8 kg. Och det har väl inte gått bra att springa på typ en månad minst, det har med min stelhet att göra. Nåja, det var ju bara att prova. Vi kom upp och åt lite frukost och packade iordning det sista. Sen tog vi bilen till Trosa, där en bil skulle möta upp för färden till Södertälje Station. Vi ser att Rydholmarna kommer gående och de skall också springa. De har med sig några väskor som de skall ha efteråt och Ullis och jag erbjuder dem att lägga det i våran bil. Skulle de komma före så kunde de ju bara ta nyckeln.

Väl i Södertälje så hann vi alla fyra gå på toaletten innan Scharpen utropade: -Mot Trosa! Han hade förresten sprungit till Södertälje på natten tillsammans med sällskap och nu skulle åtminstone han gå tillbaka. Så när vi trippar igång så dyker Thunebranten upp och han skulle även springa tillbaka. Eller försöka iaf. Jag misstänkte att han skulle få problem för närmare 8 mil löpning i ett sträck är oerhört tufft. Och tufft blev det för mig direkt då benen inte svarade. Jag fick inte igång cirkulationen utan byggde bara på mig mer och mer syra. Till slut så fick jag börja stanna och stretcha och när jag lyckades springa ikapp de andra så lämnade jag nyckeln till Rydholmaren och sade att jag nog kommer efter. Ullis ville inte lämna mig och vi hade lovat att springa ihop. Efter att omväxlande joggat och stretchat så börjar det funka för mig efter ca. 6-7 km och då kan jag springa allt längre i sträck. Och runt milen till 1,5 så känns det väldigt bra för mig och vi börjar skymta de övriga igen. Och då är Ullis lite tveksam på hur länge hon skall hålla. Och snart så ser jag en person i en busskur och det ser ut som Thunebranten. Han går ut och börjar jogga lite. Det ser ut som att han såg oss. Men just nu gick det bra för oss och har han fått problem så tidigt så lär han inte vilja hänga på oss. Efter någon kilometer så är vi ikapp och vi pratar lite. Han har fått problem med rumpan och jag ger några tips på stretch, då jag själv har fått stretcha den på morgonen. Snart så har vi lämnat honom bakom oss och jag skymtar Rydholmarna men de verkar vara ca. 6-7 minuter före och vi kanske tar in lite grand men jag börjar snart få problem. Jag verkar ha svettats kopiöst och får snart ta av mig min jacka och den packar vi förstås ned. Men jag kanske reagerade för sent för jag får ganska snart börja kämpa rejält för att ens ta mig framåt och på några kilometer så har jag gått från känslan att lätt kunna springa in till Trosa till att överhuvudtaget ta mig en kilometer till. Det blir mer och mer småstopp och stretch samt förstås försök att få i mig mer vatten. Och nu verkar avståndet, förstås, öka igen till Rydholmarna men Ullis börjar vakna till liv ordentligt och tycker att alla mina små stopp är jobbiga. Vid "Finn-Lasse", som är ca. 13 km ifrån målet, så möter vi en bil och personerna där skall visst gå därifrån. Då får vi höra att de framförvarande bara var 500 meter före. Jag misstänker att det inte riktigt stämmer då det endast skulle innebära att de var dryga 3 minuter före oss. Och när man ser lite längre så ser vi dem inte. Snart så har vi iaf bara en mil kvar men den är fruktansvärd! Och hela kroppen värker. Och godiset har typ kokat och klibbat ihop så jag är väl överhettad. De låg ändå på utsidan av ryggsäcken och borde skyddats från min kroppsvärme. Men vi hjälps åt att få i mig energi och Ullis får avstå en del som var tänkt till henne. Men har man börjat få brist på i första hand vätska, så är det svårt att komma igen. Jag återhämtar mig iaf initialt men sträckan börjar förstås också ta ut sin rätt och säkert också de tidigare problemen. Och Ullis får ligga före och ta luft i motvinden men jag får hela tiden säga åt henne att sänka farten. Nu var ju jag lite snäll också och tog vind för henne då jag var stark. Men det går sämre och sämre och vid Trosa Lands kyrka så orkar jag helt inte längre. Jag säger åt henne och nu på skarpen, att hon inte behöver vänta på mig. Det visar sig att hon har massor av krafter kvar och ökar farten rejält och försvinner. Jag försöker springa ibland men allting stelnar till och gör ont. Så det blir mest gång. Och jag kommer typ 24-25 minuter efter Ullis i mål och den sista biten är helt fruktansvärd men jag får sällskap av Lagerman på cykel och han hejar lite. Kul! Jag är så slut och det skall bli så skönt med Spa. Ullis väntar på mig och vi får i oss lite kaffe innan. Men jag svamlar mest och när jag skall gå upp från varmpoolen så får jag panik. Jag håller på att svimma och vill kräkas. Det känns inte som jag skall kunna hålla tillbaka det. Jag lyckas ta mig upp till omklädningsrummet och sätter mig försiktigt ned och bara väntar på det oundvikliga, det är iaf så det känns. Tendenserna fanns helt klart där men jag klarar mig. Det kommer inget men jag mår lite dåligt så jag funderade lite grand på att hjälpa naturen på traven med några fingrar i halsen... Men så slut som jag är så är det nog ingen bra idé. Efter 10 minuter så går jag då ned igen och Ullis undrade förstås vart jag tog vägen. Och jag undrade också om jag skulle kunna få ned någon mat men det visade sig inte vara några problem. Både jag och kroppen återhämtade sig rätt snabbt och vi fick roligt och trevligt sällskap till bordet i form av Henke och Nisse. De gick förresten på fina 6.26 och det skall jämföras med mig som sprang, nåja, på lite under 5 timmar. Och min stelhet sen då? Jo, det var stelt men värre idag.

Jag tror att det var en bra väckarklocka. Nu är det bara att steppa upp träningen. Sen spelade det säkert in att jag tog på mig alldeles för mycket för det var ju rena sommarvärmen. Och vi har inte direkt varit flitiga med långpassen på slutet.

Fredag och dags för överaskningsfest för Sivert. För några veckor sedan ringde M och frågade om jag ville vara med och gratulera hans pappa och jag struntade helt i att kolla i kalendern för det här blev prio 1! :-) Sen var det förstås tråkigt att den enda festen som varit på skolan, under min tid, fick stryka på foten. Men så är det ibland. Hursomhelst så hade jag folk som täckte upp för mig på eftermiddagen så jag och Ullis kom iväg ganska bra. Men det var lite på håret, så ingenting fick strula på vägen upp. Vi kom dock upp i tid och installerade oss innan R kom med födelsedagsbarnet. Vi skulle förresten se på hockey och äta lite mat innan. Och han blev verkligen chockad, det var kul att se. Jag träffade förresten Patrik K, innan matchen. Han hade jag haft som elev på Skärlagsskolan. Jag trodde nog inte riktigt att han skulle bli så duktig. Och matchen gick Moras väg och Patrik fick även raka in pucken i öppen kasse. Och sen träffade jag hans föräldrar efter matchen också. Pappan och jag har jobbat på samma jobb i 19 år iaf. Så det blev ett kul återseende och det var kul för mina bekanta i Mora att prata lite hockey. Efter matchen så fortsatte vi hem till Sivert och de hade tänt upp i deras kåta och där blev det lite gott att dricka och massa härligt snack om lite allt möjligt. Härlig dag och jag skrävlade om att jag och Ullis skulle springa minst 2 mil dagen efter...

Lördag och Ullis skulle jobba så jag traskade själv till Safiren och fick stressa lite. Väl på plats så är det inte proppfullt och vi värmer upp och sen är det dags. Lite nya övningar och jag kan inte riktigt bestämma var jag skall börja eftersom jag inte kom på vad jag skulle göra på den aktuella övningen. Men snart nog kliver jag in i en maskin och vi kör igång. Jag lägger mig på en bra nivå och det är både bra för styrkan och för konditionen. 15 övningar och efteråt är det lite extra magträning och jag skämtar och säger något att det känns som man skall föda. "Men det är väl ändå inte möjligt", fortsätter jag. :-)

Fort in i dusch och bastu och sen till butiken. Där väntade jag besök från kära faster E-M och sambo. Óch bror Jocke med familj kom också och det blev kramkalas och fika. Sen efter jobbet så var det fest hos svägerskan men utan alkohol då jag var tvungen att förbereda ett längre spinningpass och att Zlatan även spelade spelade (!) förstås också in! :-) Men trevligt var även det men vi åkte hemåt ganska tidigt. Väl hemma så var det först Zlatan på tv och sen full kraft på att göra klart programmet. Halv tolv var jag väl klar och hoppade i säng...

En tidning hörde av sig till Ullis och ville göra ett reportage om oss och varför inte. Vi tackade ja och idag kom de. Vi visste inte riktigt vad de ville skriva om men det ligger ju i tiden med längre lopp och det verkade ha varit därför och vi gav lite tips om hur man kunde komma igång och så. När de ville ta kort på mig och Ullis så frågade jag om jag skulle ligga underst... Men Niclas då! Att jag inte kan sluta med mina dåliga skämt men ibland så går det hem, ibland inte. Fast de var trevliga och efter kaffe och en massa prat så ville de ha bilder när vi tränade lite. Vi sade inget om att vi var förkylda och småjoggade och cyklade lite medan fotografen fotade för fullt. En kul dag men matlagningen blev det inget med så det fick bli Krilles efteråt. Sen vete sjutton när reportaget kommer eftersom Ironman varit för typ en knapp månad sedan och det var nog det som var huvudpunkten. Fast de ville ha receptet på chokladbollarna! :-)

Onsdag och Gröna Lund inplanerat för bröderna Bernhardssons familjer. Men först tänkte Ullis och jag få till lite träning men nu har den myckna träningen börjat ge sig till känna och jag kände mig ovanligt sliten. Och kanske kände jag av glaset med rött vin. Ja, mer blev det inte då vi var fyra som delade på en flaska. Hursomhelst så körde vi "Strutsrundan" och det var segt redan från start men vi fick gå några meter vid Solberga då ett får kommit på fel sida av staketet. Men det verkade hålla sig där så vi såg till att inte skrämma det. Sen kom den branta backen och Ullis var ovanligt pigg medan jag fick kämpa desto mer. Och så höll det på hela rundan som nästan blev 15 km då vi hoppade in på Hemköp.

Sen åkte vi upp mot Gröna Lund och jag fick först trassla lite med vägvalet då de hade stängt av den vägen jag tänkt ta. Och sen var det i princip omöjligt att hitta parkering men jag ville inte ge mig och till slut så hittade jag faktiskt en plats och det ganska nära. Men gud vad folk! Man fick ibland köa upp till en timme på vissa saker och vi började med Vilda Musen. Den är ju lite småryckig men en bra start. Sen förstås berg -och dalbanan och den körde vi även senare. Jag körde Uppskjutet med Peter och både Peter och hans Anette samt jag och Ullis körde Twister och på slutet även Kvasten. Och ja, just det! Peter och jag höll på att knäcka oss själva med Insane. Tredje gången jag körde den och nu var det överjävlig. De på andra sidan fick också en chock för den började snurra helt tokigt och Peter och jag var ju tyngre och allt blod i huvudet så vi såg bägge stjärnor och fick nästan ledas ned! :-0 Men vi åt gott och hade trevligt och jag och Anette provade även Slänggungan. Lite småläskig men vilken upplevelse! Bra dag men sjukt mycket folk!