Lördag och så var det då dags för Spin of Hope. Vi hade ju samtidigt fixat en överraskning för Sara, som är drivande för arrangemanget i Vagnhärad, och jag hade tränat lite mindre på slutet. På fredagskvällen så hade vi packat för en längre semester och laddat upp käk för ett helt fotbollslag. Allt för bara mig och Ullis. Efter en god natts sömn så gick vi då upp och lite småsegt att komma igång men det var bråttom att komma på plats för att få till överraskningen och den gick helt enligt planerna men väldigt spänt och oroligt eftersom det var så känsligt. Sara blev förvånad och det blev lite tårfyllt. Sen var det då dags att komma igång med spinningen och det var Lisen som började och det var bra drag och väldigt engagerat. Stark och pådrivande röst och hon är dessutom gravid men detvar knappast något som märktes på passet. Bra start och kroppen svarade bra. Jag verkade dock inte kunna maxa för det var dagens lägsta maxpuls. Efter det så var det en timmes paus för mig och det var dags för tuffa Elin och det var rätt tufft på en gång. Men jag gav verkligen allt och försökte inte spara på krutet. Tyvärr var spinningcykeln jag körde på då riktigt dålig och jag var orolig att den skulle gå sönder. Men den höll ihop och under utlottningen så drog jag högsta vinsten och fick en start på Halvvättern, precis som jag hoppades på. Sen var det full fart hem eftersom en kund väntade, eller iaf skulle komma runt 10. Väl hemma så märker jag att en bil står utanför häcken, fast mer åt grannens håll så jag antog att det inte var kunden. Så jag tog fram min pastasallad och tryckte i mig när jag märker att bilen har flyttat sig mer mot vårat hus och jag märker även att han går ut och verkar gå mot butiken. Oj då! Jag tar med mig pastan ned och går och möter kunden. Jag ursäktar mig och förklarar att jag måste få i mig energi och vi sätter igång och provar skates när jag helt plötsligt kommer på att hans bil nog står på fel ställe. Jag frågar vart han har ställt sig och förklarar att han kan få böter om han står på gatan. Eftersom han har skates på sig så lånar jag hans nycklar och går upp för att flytta på bilen och vad ser jag! En liten längre bit upp på gatan står parkeringsvakten och räknar ned. Host! Jag hoppar in i bilen och parkerar den och ser att vakten åker vidare. Snacka om tur. Kunden köpar sina grejer och jag är snart på väg tillbaka till Safiren, badhuset där spinningen är. Det blir lite chilltid då och då under dagen. Tredje passet var nog det jag längtat till mest. Och det var Saras Schlagerspinning. Faktiskt lite tuffare än vanligt men roligt och varierande som vanligt. Passet var mellan klockan 12 och 13. Sen ytterligare en timmes paus innan nästan pass och då med en annan Elin, Elin L. Hon är från Friskis och jag kände först inte igen henne, lite pinsamt men så blir det ibland. Jag som jobbade i lokalen bredvid Frisks förut. Hursomhelst så var det korta intervaller och det tog ett tag innan jag förstod upplägget. Men det blev bra drag på slutet och klart inspirerande och Elin "vann" svettkampen! :-) Alltid kul när man ser att lederna själva tar i och snacka om förvånande när hon hur lätt som helst sjunger med i låtarna och dessutom bra. Det är inte så lätt att sjunga ens i lätt pulshöjning. Grym!

Sen var det bara byte av cykel och då äntligen för Team Alice! Och bredvid älsklingen! :-) Men passet drog igång och musiken blev rätt hög och jag hade en högtalare rakt framför mig. Men satan i gatan, jag hörde ingenting av vad Susanne, som ledaren heter, ropade! Så jag försökte bara kolla på vad hon gjorde men det var inte alldeles lätt och jag kom inte alls upp i samma nivå som tidigare. Jag fick ungefär, ganska precis faktiskt, samma pulsnivåer som första passet men nu var jag ju uppvärmd och borde ligga högre i puls. Och så en timmes paus innan sista passet och nu var det jäkligt dött utanför spinninglokalen. Alla var trötta och några låg och sov t.o.m :-) Men snart var det dags och visst hade jag blivit lite trött men inte så farligt. Förvånandsvärt bra känsla i kroppen och så var det då dags för sista passet. Det höll Tomas i och passet hette Skäggrock och Tomas är bra och riktigt engagerande. Men nu kändes det mer som att ro det hela i hamn men passet var bra och skönt, kanske fuskade jag en del också. Jo, det gjorde jag. Men ändå klart högre puls än föregående pass - me like!

Riktigt, riktigt nice dag på alla sätt och vis!

På vägen hem så får vi höra att Zlatan haft show igen. Hat trick! :-)

Så här dagen efter så har allt börjat sjunka in och det har verkligen varit överväldigande och det finns så mycket att skriva och kanske får jag sålla en hel del, vilket förstås är synd. För det var verkligen en superdag! Normalt så skriver jag nästan enbart om träning men nu var det så mycket mer än så, ja livet i sig kan man säga. Det började med att några personer, jag nämner inga för då kommer jag bara att missa någon eftersom det var så många som gjorde så mycket och så bra, som gick ihop och ville överraska Sara, som miste sitt lilla barn Alice i cancer. Sara är drivande på Spin of Hope, i Vagnhärad, och brinner verkligen för att bekämpa barncancer och hon är verkligen en godhjärtad människa. Vi, i gruppen alltså, fixade tröjor och hade förberett att överraska henne på morgonen och dessutom fixat så att den lokala tidningen, Södermanlands Nyheter, skulle komma och intervjua Sara. Allt det gick så himla bra och det var fint och känsligt och jag hade svårt att hålla tårarna borta. När jag dessutom såg på Saras film, dagen efter, så kom då tårarna. https://www.facebook.com/sara.burmansvantesson/videos/440030809416729/

Sen var det då spinning för hela slanten och ett skönt häng med deltagarna däremellan. Jag kommer köra ett separat blogginlägg om träningen men det blev 6 pass för mig och Ullis körde hårt som vanligt och fick ihop hela 9 pass, det tror jag hon hade förra året också. Men för mig så blev det verkligen en rejäl ökning och till min förvåning så kunde jag trycka på hela tiden och både kropp och huvud hängde med. Ledarna var Lisen, Elin, Sara, Elin L, Susanne och Tomas. Alla körde på hårt och skall man kora en vinnare utefter hur hårt det var så får min pulsklocka bestämma och vinnaren blev då.... Tadaaa: Elin! Men det var jämnt skägg (!) och alla pass var bra. Tyvärr så hörde jag i princip ingenting på Susannes pass och det påverkar ju också att jag inte hade så höga värden då. Lite för hög musik och jag satt just då precis bredvid en högtalare. Men men, vi återkommer till det senare. Det var en fantastiskt dag och underbar träning! Nu skall jag iväg på familjemiddag.

Ja, då var man då hemma igen och det efter en, som vanligt, hektisk Vasaloppsvecka. Eller förresten. I år så åkte jag hem mitt i veckan, då det brukar vara lite lugnare, och sedan tillbaka på torsdag kväll. Men låt oss starta från början.

I veckorna har jag ju arbetat som lärare men jag åkte på influensan strax innan och var sjuk hela vecka 7. Men jag hade i princip lovat att köra schlager-spinning och det var i slutet på veckan och det var nog dumt. Jag blev lite värre igen, efter det, och sen var det sportlov men jag åkte upp till Mora på torsdagen och passade på att hälsa på Björn, på Skimateria, på vägen upp. Kul men det drog ut på tiden. Väl framme så mötte jag upp Sivert och vi satte upp marknadsståndet. Men jag orkade inte ställa ut några grejer och det var ingen annan som gjorde det heller. Efter det så åkte vi hem och hälsade på Britt. Sen började det då fart och vilka fina förhållanden skidåkarna hade i början på veckan. Jisses! Lättvallat och bra försäljning. Jag hade inte alls haft tid att promota Enklaresport utan tänkte mer ta det som det kommer men helt klart så har det blivit lite mun-till-mun-reklam och gammal reklam verkar funka ännu. Så att man legat lågt ett tag verkar inte spela så stor roll. Lördagen blev riktigt lyckad och sen på söndagen så träffade jag Janne som skulle ta över ruljansen då jag skulle åka hemåt ett par dagar. Som väntat så gick försäljningen ned de dagar då det inte var stora lopp och jag åkte sedan tillbaka på torsdagen. Sent på kvällen var jag tillbaka och jag tog ett par skidor som jag gjort iordning förra året men som jag hade ruggat upp och täckt med fluor brush. Det borde funka till StafettVasan. Tyvärr så saknades det en åkare på våra två lag och jag bestämde mig sedan för att ta både första och sista sträckan. Det var visst förbjudet men det visste jag inte då. Hursomhelst så gör vi en logistisk plan som borde funka och alla hade fått instruktioner. Och vi hade förstås grymt bra hjälp av Sivert och hans familj. De hade också ett lag. Väl på plats vid starten så fryser jag som sjutton om tårna och jag får värma upp dem efter att ha ställt ut skidorna. Sen går starten och jag passerar killen i lag två. Han tror att jag försvinner i backen men det är tvärtom. Jag orkar inte åka alls utan hänger bara på stavarna upp och får saxa hela vägen. Eller gå rättare sagt... Hmm, jag blir lite rädd då lungorna skriker och hjärtat slår alldeles för hårt av att bara gå. Ajdå! Det var inget bra kvitto. Till slut är jag uppe på myrarna men det är bara ett spår som funkar och det blir till slut ett långt led. Efter ett tag så blir man nästan bekant med en kille och vi pratar lite. Tävlingshetsen försvann helt för alla som inser att det inte är någon idé att stressa då man får jobba alldeles för hårt i de spår som går trögt. Mot slutet så öppnar det upp sig lite men jag vill spara mig lite och jag bestämmer mig samtidigt att bara ta det lugnt på Vasaloppet, om jag skall åka. När jag skall in och växla så får jag hjärnsläpp och tror att jag har nummer 1490 och letar efter det numret. Jag hör en tjej ropa och hon verkar stå helt fel. Till slut så säger en funktionär att hon kan åka iaf eftersom hon står längre ned än mig. Jag ser sen att jag har nummer 490 och inget annat. Oops! :-)

Jag är helt slut och går och hämtar min säck och kämpar mig bort mot bussen. Jag hinner knappt gå in i bussen förrän den förste killen skiner upp och hälsar. Det är killen som gick med på att ta förstasträckan i vårat andra lag istället för sista. Allt för att jag skulle kunna dubbla. Men vi ser ganska snabbt att han är mycket, mycket piggare och efter lite övertalning så bestämmer vi att han kör sista också. Nice!

Efter det så byter jag om lite snabbt och försöker ställa ut lite grejer vid marknadsståndet. Det är lite segt och det är väl inte värsta rushen. Sen så blir det hastigt och lustigt lite hockey på kvällen och som vanligt, då Janne och jag gästar, så vinner Mora. Nästa gång så får jag se till att Patrik K fixar gratisplåtar! :-) Det är en gammal elev som numera spelar i Mora, dock utlånad från Modo. Nu är ju inte hockey min favvosport men det är alltid kul att se han spela.

Sen var det då lördag och riktigt, riktigt grymt drag vid marknadsståndet och jag fick inte en lugn stund. Det sicklades och såldes i ett. Men det är kul att det är bra snurr och alla har varit supernöjda med servicen. Och gillar ni vår service får ni jättegärna skriva det på FB och förstås på olika skidforum. Nu kommer vi aldrig att bli företaget som tar åt oss massor av skidor men ändå.

Och Vasaloppet då? Jag bestämde mig för att inte starta då jag blev så slut efter Stafetten och dagen efter så blev jag flåsig av att bara gå. Så jag vågade helt enkelt inte. Egentligen ett lätt val. Man måste vara försiktig med kroppen. Så det blev kaffe och macka framför teven på morgonen och sen, efter ett bra tag, så drog Janne och jag ned till tävlingsområdet och marknadsståndet. Normalt så är det nästintill dött hos vårat stånd den dagen. Men idag var det bättre drag än någonsin. Alltså för att vara Vasaloppsdagen. Så rätt lugnt ändå men jag fick iaf en stålsickel, två rillar samt lite energi. Och så monterade jag på en bindning på Sirres gamla "fiskfjällsskidor". Och sicklade upp dem och Jannes skidor. Sjukt bra belag på Sirres skidor och jag är sugen att testa dem själv. Till slut så hade vi plockat ihop ställningen och jag satt i bilen på väg hemåt. Så underbart skönt att komma hem till mina älsklingar!

Efter en vecka i sjuksängen så var det dags för vår långspinning och nu med "Schlager-tema"! Men inte f-n var jag bra inte. Men om jag skulle köra liiiite lugnare kanske? Men minsta ansträngning gjorde att hjärtat var utanför kroppen och både jag och Ullis tvekade länge. I veckan så var jag totalt mosad och på nätterna så var det som om man låg i en vattensäng. Jag försökte dricka så mycket som möjligt men man låg konstant med ett vätskeunderskott, det blir ju lätt så vid hög feber. Och för några nätter sen så väckte Felix mig och Ullis och sade att det var en mus i huset! Men Ullis och jag var så trötta så vi tyckte den kunde få vara men varken Felix eller Tim var så sugna på det. Grejen var ju den att vi sov och fattade knappt vad vi sade. En mus! I huset? Det var iofs första gången på alla 18 år och den smet nog in då Ullis var tvungen att svalka av sig på altanen. Så det blev musjakt och det blev en lustig historia och barnen och jag, samt Mirakel, samarbetade. Mer eller mindre lyckosamt men till slut så fick jag ett läge och drog kanten på mattpiskan över ryggen på musen så den drog två djupa suckar och lämnade in. Lite synd var det för vi hade två fina lägen att förpassa ut den på altanen men men. Vi var snart tvungna att få lite sömn också. Katterna däremot, instinkten på att jaga möss verkar vi ha gullat bort. Men Mirakel markerade dock först var musen var så det var ju positivt. Men till dagens spinning då.

Jag var sjukt seg på morgonen och var helt inställd på att det hela började kl. 10:00 och tog det rätt lugnt medan Ullis började bli märkbart stressad. Sen inser jag att det hela börjar 09:00 och då blir det fart på mig. Ullis går själv till affären och jag tar bilen till Safiren och börjar förbereda mig. Jag hann precis göra klart mina frågor och jag tänkte dela upp spinnarna i 3-4 lag och det fölls sig ganska naturligt att det blev 3 lag då det, förutom mig, som ändå inte tävlar, var 12 stycken. Och att Janne K var en hejare på frågesport, hade jag redan klurat ut. Men han nämnde att Roger var riktigt duktig och sen hade vi ju vår musikfröken Sara. Så det blev de som fick vara gruppledare och man fick sen välja grupp. Snart nog så hade vi placerat ut våra cyklar och jag hade äntligen, med hjälp av Sara, fått iordning på musiken. Micken var på plats och pennorna vässade. Så då var det bara att starta och vi började från start med "Lilla stjärna", från 1958. Inte värsta draget men det stegrades allteftersom och vi avslutade i ett bra och medryckande tempo. Fast själv så körde jag mycket lätt eftersom jag varit sjuk. Efter min tävling, den drog över tiden med 10 minuter, så bytte Sara och jag plats och jag försökte räkna ut vilka som vann samtidigt som jag spann rätt lätt. Efter att ha fått ordning på det så drogs jag med i Saras energi och jag körde relativt hårt men dock inte så länge. Jag tror att tävlingen uppskattades ordentligt och själv tycker jag helt klart det är superkul att hålla i sådana här tävlingar så det blir säkert en uppföljning. Jannes lag vann för övrigt men det var ganska jämnt. 3 timmar spinning. Tyvärr kände jag av det rätt mycket efteråt men som Ullis sade: "Inget gnäll nu!" ;-) Jag avslutade förresten mitt pass med att köra med en boa samt tiara och det blev direkt ett bra film-objekt! :-0 Men det får man bjuda på! :-)

Lördag morgon och Ullis hade bokat in stationsträning och jag tänkt följa med men hade inte hunnit boka. Men innerst inne trodde jag nog att det skulle finnas en plats kvar iaf. Tyvärr så var det ju ingen som vaknade i tid så vi fick stressa som bara sjutton. Och jag kände mig lite risig också men tänkte iaf prova lite grand. Väl på plats, vi vaknade förresten kvart i åtta och det hela började sen 08:25, så var det bara att hoppa in på uppvärmningen och jag såg att det blev en lucka bakom en kille jag känner. Och det tänkte jag skulle bli bra så får han sköta all viktinställning och så fick det bli. Det blev ett bra pass och sen lite mer flås som avslutning. Väl hemma så hann jag inte duscha förrän jag hörde att det plingade i butiken och jag sprang ned. Där tog jag emot en kunds skidor och strax efter så kommer J och när det ringer på hans mobil så är det hans sambo och jag busar och svarar. Hon hör först inte att det är jag och det blir lite roligt. Snart nog så är även hon där och sen kommer det några stycken till och det är lite kläd- och skoköp på G. Snart nog så kommer en inbokad kund och jag fortsätter jobba så får Ullis hjälpa till med det andra istället. Fullt drag iaf och sen måste vi stänga butiken någon timme innan då grabbarna har bokat in bio på Mall of Scandinavia. Det går rätt fort tid och vi känner oss säkra på att det skall finnas bra med parkeringsplatser men det är rena kaoset. Det står att det är ledigt och lyser även grönt på lamporna i taket men det stämmer nästan aldrig. Fy bubban. Jag tror vi snurrar runt i parkeringshuset i tjugo minuter innan vi har tur och får en plats. Yippie! Sen letar vi reda på både toaletter och snart nog även en restaurant. Det hela är lite väl dyrt och inte någon riktig kvalitet. 600 kronor för lite snabbmat, som det kändes som iaf, och helt klart har man ätit godare för det priset. Iofs så var det för alla fyra och kanske hade vi lite otur med just den thai-restauranten. Nåja. Ungarna försvann snart nog till bion och Ullis och jag knallade runt lite och kollade i affärer. Men jag kände mig lite sliten och låg och tyckte det var jobbigt och visst började jag att hosta lite. Men attans då! Vi ser att Mårten Nyhlen, med reservation för stavningen, finns på Intersport och det är någon Selfie-tävling. Vi kommer oss inte för att täva då men när vi är uppe på våningen ovanför, och ser ned till Intersport, så busar vi lite och tar någon Selfie och skickar sen in. Sen känns det som evigheter innan barnens bio slutar och vi kommer på att vi inte riktigt har koll på vart vi ställde bilen och passar på att leta reda på den och bara det tog nog tjugo minuter. Det kändes rätt viktigt då vi ville hem ganska fort och se på Mello.

Filmen slutar och vi sammanstrålar med barnen och det går rätt fort att komma ut på motorvägen. Lite dåligt väder och man får något litet släpp i mittkanten så man får ta det lite försiktigt. Väl hemma så hoppar barnen av vid affären och köper lite gott och Ullis och jag slår på teven. Vi hade sett och hört lite från Ullis mobil men det blir ju inte riktigt samma ljud. Och Daniel Lindgrens låt påminde väldigt mycket om den där kända låten, som jag just nu inte kommer ihåg vad den heter. Men det är säkert tillräckligt lite för att klara sig. Personligen så gillade jag den sista tjejen bäst. Viktoria. Och vad händer sen då? Jo, jag sjuknar in och jag hoppas att nattens sömn skall fixa det men icke sa... jag! :-( Så nu är jag sjuk och det är mest synd om mig i heeeela världen...

Så var det söndag och det var långpass på schemat men kroppen brukar ju vara extra seg på morgonen. Och så var det verkligen idag. Efter att ha kommit upp en timme innan start, och några koppar kaffe, så var det då dags. Men vi blev lite försenade och vi är alltså jag och Ullis. Så en kvart försenade var vi då iväg men det gick knappt att springa. Gårdagens lopp, på Skansen, satt i benen. Och ändå så körde vi inte så hårt. Men det var kallt och väldigt kuperat. Hursomhelst så joggade vi rätt sakta ut från Vagnhärad och så fort vi kom ut från bebyggelsen, så kommer vi till de öppna fälten och där kommer 3-4 stycken rådjur med en jäkla fart. Vi tittar lite på dem och efter någon halvminut så kommer en häftig syn. Det är en jättestor galt som rusar fram som en ångvält och bakom springer en skällande jakthund som driver den framåt och liksom in mot en återvändsgränd. Vi tittar på spektaklet och väntar någon minut men inget händer. Sen springer vi vidare och vi har som mål att springa och möta upp några klubbkompisar som skulle starta från Trosa. Och när vi kommit förbi Sillen-badet, en bit, så möter vi dem. Vi kom väl fem kilometer iaf. Och då vänder vi tillbaka och springer mot Vagnhärad igen och nu ser vi att en jägare skall försöka locka till sig jakthunden men Trosa-ån skiljer dem åt, och hunden vill absolut inte korsa ån. Det är förstås kallt och rätt strömt där. Vad som hände med galten vet jag inte men den kanske var för stor och oaptitlig. Galtarna smakar visst inte lika bra och speciellt inte när de är till åren komna. Och nu när vi närmade oss milen så gick det väldigt bra för mig och det var bara att mysa med. Och vi pratade förstås om allt möjligt och mycket om löpning. De andra var förresten Flaken, Putte och Tokan. Sen vet jag inte vad som händer men det går rätt trögt ett tag. Ullis och jag räknar på när vi skall vända hemåt igen. Tanken är ju att det skall bli 21 km. Och vi vänder när vi är nästan är framme vid Augustendal, i Trosa. Och nu går det riktigt trögt och även Ullis får kämpa. Men kämpar ändå in i kaklet och när vi rundar sista krönet och sen bara har 20 meter kvar så visar klockan prick. 21,00 km. Och det får f-n räcka! :-0

Efter det så blir det snabb dusch och sen vidare upp mot Stockholm, vi hade bokat in bio och Ullis ville gärna kika in på Ikea. Väl framme så hämtar vi ut våra biljetter och gick och käkade. Vi delade på en portion då vi var lite stressade och filmen då? Jodå, den gick att se men hade lite övrigt att önska. Det var en sci-fi och den hette The fifth wave. Jag hade nog hoppats på mer sci-fi och mindre drama. Men Ullis gillade den. Väl hemma så är det snart dags för PSG att ta sig an S:t Etienne, med reservation för stavningen. Det var en jämn match, iaf till enbörjan. Sen visade PSG sin klass och Zlatan då? Jodå, två mål! Han är sjukt bra, den killen! :-) Efter det avslutade vi dagen med att kika på en lite halvlustig film som hetter Turisten, tror jag. Tanken var att vi skulle somna till den men jag har väldigt svårt att somna om jag tittar eller lyssnar på något. Som tur var (!) så "frös" filmen mitt i och vi kunde stänga av. Men man undrar förstås hur den kommer att sluta. Det kanske blir en runda till ikväll.

Idag hade jag fått strikta förhållningsorder på att vara ombytt och klar, med fin skjorta, klockan 12:30, eftersom Ullis hade bjudit ut mig på dejt. Och en hel del kunder var inbokade och även en liten specialkund, tillika vän, som skulle ha ett par specialskidor. Jag hittade en bra lösning och det blir spännande att höra resultatet. Det lät som hon skulle komma redan kl. 10:00. Då skulle förresten en annan vän, också numera vän, komma. Men han messade och sade att han skulle komma typ 10:30. Det blev ju ännu bättre. Men jag var lite orolig hur lång tid det skulle komma att ta att montera skidorna så jag började lite innan 10:00. Sagt och gjort. Det tog ungefär en halvitmme eftersom jag inte hittade alla verktyg och skruvar först. Sen hann jag dra några drag med sickeln också. Utöver det så var det ytterligare kunder vid både 11:00 och 12:00. Fullt ös alltså och jag hann precis göra mig iordning och fick t.o.m tacka nej till ett vallningsjobb. Snart så sitter vi i bilen och Ullis tar med mig till Södertuna slott, där hon har bokat bord. Och så trevligt och mysigt det var. Och så jädrans gott! Det liksom lekte i munnen och kanske gjorde själva stället sitt till också. Det kan klart rekommenderas. Sen kändes det som om magen protesterade rejält men det var det värt! :-)

Väl hemma så bara måste vi lägga oss en stund och jag tror säkert att båda somnar. Men Tim kommer in sen och ropar "-Zlatan!" Det är match och är det något jag inte gärna missar så är det när Zlatan spelar. Och PSG dominerar fullständigt men Zlatan börjar inte hundraprocentigt och slår bort en del bollar när PSG har momentum. Fast snart nog har han gjort 1-0 och det bara rullar på. Sen är det PSG show och speciellt Di Maria är grym i sina avslut och han gör två baljor. Grym match men lite tråkig då det inte blev någon direkt spänning.

Efter det är jag sugen på att träna lite men seghetoch brist på tid gjorde att det blev en  härlig återhämtningsdag istället. Och Pizza från Papas. Sämre kan man ha det.

Lördag och lite jobb i butiken, det började med att jag pluggade igen några bindningshål i längdskidor och sålde dessutom lite vallor. Sen hade jag bokat en löpcoachning och det var spännande. Nu hade jag det inte lika bra förstpänt med att köra tekniken via tv, men det gick bra ändå. Kunden är taggad och seriös och det sporrar en själv. Men jag hann träna lite själv innan också. Fast det blev endast 20 minuter, tror jag och jag skriver in 4 km i träningsdagboken. Sen fort hem och klä upp sig till fest. En gammal kompis fyller 50 år och skulle ha fest. Riktigt kul och väl där så blev det god mat och jag drack även lite. Men inte så värst mycket, rätt lagom faktiskt. Men kul var det och mungiporna var uppåt.