Så var det dags för Skövde 6-timmars, endast 6 dagar efter Vasaloppet och onsdagens provjogg gick ju åt skogen då jag fick bryta efter ca. 600 meter. Men på torsdagen så joggade jag iaf 3 kilometer och det kändes ganska bra då det var platt men då det gick uppför så var det som någon lade en tung säck på axlarna. Men varje extra dags vila gör ju susen så det är bara att hoppas på det bästa och jag är ju i förhållandevis bra form så det är ju bara att testa. Men både Ullis och jag kände av lite i halsen så vi tryckte i oss lite förkylningsmedicin och höll tummarna. På fredagen så lämnar vi Vagnhärad och åker via några konstiga vägar, på slutet, till Skövde. Vi checkar in och jag tvekar väl lite om jag skall anmäla mig, när jag tänker efter. Men jag har väl bestämt mig, tror jag! :-) Nåja, det är ju bara att testa och jag taggar igång mig. Det var rejält blåsigt då vi kom och vi kommer i samspråk med Heikke, från Nyköping, då vi käkar på kvällen. Efter trevligt sällskap och mat så kommer vi i säng och jag sover gott. Väl på morgonen så strålar solen och vinden ha lugnat sig lite. Efter diverse problem med skor och nummerlapp så kommer vi ut och ställer upp vårat bord. Sen är det inte länge kvar tills starten går. Och pang! Där gick starten och jag och Micke pratar lite i början innan han drar iväg och jag tycker jag joggar lugnt men farten är ändå långt under 6 min/km. Men det känns lugnt så jag joggar på. I början så finns det många ryggar att lägga sig bakom då det blir motvind. Det dröjer dock inte länge förrän jag måste lätta på trycket och jag ser att Ullis kommer bakifrån och pratar några sekunder med henne och hon får lite dricka som jag släpat med något varv. Jag börjar sen springa lite hårdare och det är ofta farten ligger på runt 4.45-4.50 på delen då det är mer lättlöpt och snittfarten ligger nu på 5.18 som lägst iaf. Men 5.20 verkar den stabilisera sig på och det är ju overkligt om jag kan hålla i det här. Jag varvar Ullis efter ca. 1 timme men blir själv varvad av Micke. Men det gör ont under fötterna och jag förbannar mig själv att jag inte tänkte på problemen jag fick under Vasaloppet då det smärtade under fotsulorna. Jag borde förstås haft skor med mer dämpning men smärtan får jag lägga åt sidan och det fortsätter gå bra. Vid 2 timmar så har jag fortsatt bra tider men det känns som det är något som inte står helt rätt till. Jag har då dock både sprungit ikapp och förbi Torill men det dröjer inte så länge förrän hon är förbi mig igen. Kanske var det någonstans mellan 2 och 2,5 timmar. För nu börjar det bli mer och mer stelt i Piri formis och det drar ned lite vänster bakre lår. Att ha sådan smärta vid 2,5 timmar gör att det känns hopplöst men jag tvingar mig själv till att fortsätta. Men sen går det rätt fort tills jag måste stanna och stretcha. Nu har det dröjt väldigt länge förrän jag såg Ullis och när jag ser henne igen så är det dock när jag tittar snett bakåt. Mitt huvudmål för dagen var 6 mil men att springa 5 mil skulle också vara helt okey. Nu känns det avlägset och jag tänker då i första hand på att kliva av vid maradistansen men problemen som kom eskalerade bara och det hade blivit slitiga och jobbiga varv bara för att få en ganska medioker mara-tid. Jag hör att Ullis nämner något om motivationsproblem och att hon är anmäld i motionsklassen. Jag ser till att ändra det direkt vid varvningen och bryter även själv vid ganska exakt 3 timmar. Min snittid tror jag blev 5.37 men det står säkert lite mer då det tog tid att få in det i datorn. Heikke tror jag också bröt då jag inte såg till henne efter det. Men Ullis tuggar på och jag peppar henne att jag har ändrat klass nu på henne, vi missade visst att skriva in det i efteranmälan. Jag ser att hennes km-snitt börjat öka ganska kraftigt och att hon hade en hög med tjejer före sig i resultatlistan nu. Jag peppar henne och nu stabiliserar sig km-tiden och hon börjar istället plocka placering för placering. Vilka som är vilka vet man inte men till slut så är hon iaf före alla som var ganska nära och hon har en bit fram till nästa tjej som ligger typ ett halvt varv före men nu börjar det bli nära slutet. Kanske endast 15-20 minuter kvar och sen förstår jag vem tjejen är men hon verkar stark nu och jag tvivlar på att hon skulle tappa. Men Ullis kämpar på och nu är det kamp om hon skall hinna gå över 57 km och det kan gå om hon håller i. Och hon inte bara håller i utan ökar igen så t.o.m snittet sänks igen ordentligt. Hon kommer förbi mattan som förkunnar att han garanterat gått över 57 km och kommer några hundra meter till. Grymt bra! Ser nu att hon fick 57212 meter.

Själv får jag vara nöjd med känslan jag hade då det fungerade. Jag körde faktiskt Vasaloppet för mindre än en vecka sedan och jag var inte helt pigg. Trots allt så gav det mersmak och kan jag bli ännu mer tränad så kanske man klarar att dubblera. Ullis är säkert sugen på att köra igen och jag kan ju testa om allt känns bra. Det blev ett bra helgpass för mig iaf och jag ser att jag hade bra fart fram till 2,5 timme iaf. Jag kom 33297 meter på 3.15 Jag är grymt stel nu iaf och kunde inte gjort så mycket mer. När släggan väl kom så kom den ordentligt. 

  Först upp tidigt och dessutom med att göra Ullis orolig då jag ville att hon skulle ringa för säkerhets skull så att jag skulle komma upp. Nu skulle jag vara försteman på Siverts familjs Stafettlag och det var nog inte bara Ullis som var orolig utan även Sivert. Jag kladdade på lite fäste igår kväll och hoppades på det bästa. Det blev lite för tjockt så jag körde bara ett lager och täckte det sen med burkvalla men jag har lite för klent spann så jag blev lite orolig. Eller orolig blev jag förresten först vid startlinjen då jag upptäckte hur dåligt spann jag hade! :-0

Hursomhelst så kommer jag upp av min egen klocka och jag kan lugna Ullis sen då hon ringer. Sen blir jag några minuter sen till min chaufför för dagen, Janne. Men vi kommer iväg efter bussarna och jag tycker jag har gott om tid och det är ju rätt tomt på startlinjen så jag bestämmer mig för att först åka till Kuzmin för att hämta de rillers jag hade beställt men när jag knackar på så kommer en sömndrucken Antonina ut det första bästa hon hade att ta på sig och berättade att Leonid är på morgonmöte. Aj då! Men efter att hon förstått vem jag var, hon var lite trött i början, så får jag mina rillers och kommer till starten men då har förstås väldigt många bussar kommit, typ alla, och vi får ställa oss låååångt bort! Ajdå! När jag kommer fram så är det inte alls så bra som jag trodde och med facit i hand så står jag klart i den sista fjärdedelen åtminsone. Hmm. Och där går starten och det är ryckigt värre och efter ett tag så klarar jag inte av att hålla mig i ledet utan försöker avancera. Så håller det på sen i backen och när jag får en lucka så springer jag för springer var det verkligen då jag fått underfrysning men det bekommer mig inte så mycket då det ändå är ganska brant och bättre med tokfäste än att det slinter. Efter att ha sprungit i flera kilometer så är jag helt slut och måste gå någon minut och sen bär det av igen med typ småspringandet och jag får gå lite till efter några minuter. Till slut är jag upp och jag har flera gånger fått sparka av mig isen under skidorna men det lossnar ganska fort och det bär iväg lite nedför och jag har superglid i början. Jag behöver verkligen inte ta i men jag reagerar på att det hela tiden är ganska många långsamma som alltså kommit iväg rätt tidigt för så håller det på ganska långa. Sen får jag tyvärr vänta in luckor för det är typ bara 2 bra spår hela tiden och får man för många framför sig så är det bara att spara lite krafter för att sen trycka på allt vad man har emellanåt! När det är fritt så är det bara att jobba på och det som kändes pyton i början med att det var så långt kvar känns nu helt okey då kilometerna rinner på. Någon tittar inte ens bakåt då han vill byta spår och håller på att fälla mig. Jag blir så chockad över hur klumpig man får vara så jag reagerar inte ens utan skakar bara på huvudet. Många trugor har lossnat och en hel del brytna stavar. Sen kommer jag in till växling och förstår inte riktigt hur man växlar och missar Magnus och åker förbi honom först. Så där missade vi typ 10 sekunder. Jag hade visst gått 10 minuter snabbare än prognosticerat och så fortsätter det. Alla kör bättre än vad det trott och Sivert är helt inne i det och ringer sen upp då jag sitter i bilen. Härligt! Väl tillbaka till Mora så hoppar jag av och duschar då Janne börjar sätta upp marknadsståndet. Eftersom det skulle bli mat efter några timmar så tar jag inte på mig så mycket och gissa om jag fryser! :-0 Sen kommer till slut Sivert själv in på spurtrakan och han myser verkligen! Han hade tagit lite mer slut än han trott på HalvVasan och är lite mör. Grymt bra av honom och resten av laget. Jag kände mig förvånandsvärt pigg och hade nog kunnat pressa lite till man alla var nöjda så då är jag det också! :-) Sen blir det väldigt mycket folk då vi skall plocka ned tältet och vi kommer lite försent till maten och det är inte varje dag man blir bjudet på både start i HalvVasan, mat och sen hockey! Härligt god buffe och sen var det hockey och redan efter 3 minuter så ligger Mora under med 3-0 och luften går nästan ur publiken som verkligen är exalterad. Men de ger inte upp och på något märkligt sätt så står det till slut 5-4 till Mora men Malmö, som stod för motståndet kvitterade och det blev både förlängning och straffar och det var en av de märkligaste matcherna, tror jag. Kul att se och vilken otrolig dag och Sivert sken som en sol! Ett riktigt fan! :-)

Ja, vi gjorde som många andra och åkte och såg 100-åringen! Jag hade ju läst boken och gillade den ganska mycket och bara att se Robert Gustavsson lockade en del. Förväntningarna var lite blandade och mycket i boken var ju borta förstås. Annars så skulle den väl ha varit 5 timmar lång typ. Och mycket är svårt att få med just pga att det nu är film och inte bok. Hursomhelst så gillade jag även filmen men den kommer inte upp i samma klass som boken. Boken fick en 4:a och filmen en 3:a. Klart sevärd. Tyvärr fick jag lite ont i magen efter maten på Ikea men det höll sig i schack och blev inte värre. Skall Ni se den? Har Ni läst oken så tycker jag gott Ni kan se den eller har lite koll på historia. Det kan nog bli lite jobbigt om man inte har koll på historiska personer. 

Så var det fredag och dags att kika lite på teven, Ullis och jag kom hem lite sent och missade inledningen, som visst var lite rolig, men vi hann se, ja, iaf jag för Ullis är inte superintresserad av Idol, de bägge finalisternas idolframträdanden och skall ärligheten fram så är Elin en bättre artist men Kevin har ngt speciellt över sig och tar dagen lite som den kommer. Eller har iaf gjort. Idag var han mycket bättre än vanligt och vinnarlåten gjorde han klart bäst. En fröjd att lyssna på och med tanke på att han var favorittippad innan, med många som sjöng bättre, så var han en klart värdig vinnare idag, när han satte låtarna! Men grymt att de kan verka så avslappnade trots tävlingsmomentet, imponerande. Eller spelar de bara? Hursomhelst så förmedlar årets idoler sköna känslor till ungdomarna. 

Jag köper bägge artisternas skivor, helt klart. För givetvis kommer Elin att lanseras, ingen tvekan om saken. Och kanske den som slår bäst i längden, who knows! :-)

Upp och hoppade och in med lite frukost innan vi först drog iväg och köpte lite virke på NA Svensson. Sen direkt iväg till butiken då Ullis skulle spinna hos Friskis och jag skulle passa på att staka på Ercolinan innan första kunden skulle dyka upp vid 10:00. Prick 09:30 så börjar spinninggänget och även jag. Kunden var lite tidig så jag fick 20 minuter stakning på motstånd 3. Lite lagom svettigt och jag kände mig lite mör men det var bara att sätta igång att sickla. Sen blev det fullt i butiken då många dök upp samtidigt och jag fick springa emellan och serva och hade dessutom inte hunnit bytit om från tights. En riktig kanondag faktiskt och efter så delade jag och Ullis på en god räkmacka på Utsikten. Kvällen avslutades med mat, för andra dagen i rad, från restaurant Piccolino och sen trevliga teve-programmet "Så Mycket Bättre". Kan inte bli så mycket bättre!

Shit! Jag sitter och jobbar lite vid datorn och sen blir jag bara överkörd av Turkiet och man fullkomligt fastnar. Vilken låt! Visserligen kanske inte schlager men räkna med en resa till Ankara, eller vad nu huvudstaden heter, nästa år om du vill uppleva finalen på nära håll! :-)

Så var det dags för Anna att tävla men det var ju ett helt klart starkt startfält hon fick möta. Men skall man vinna allting så måste man ändå besegra alla och Anna stack inte riktigt ut. Och visst var Danmark bättre än Sverige?

Men jag gillar verkligen Anna. Hon har en så cool röst så man vill lyssna hur mycket som helst på henne. När jag åker bil så trycker jag alltid fram låt nr. 13 på Melodifestivalskivan och den räcker nästan ända fram till jobbet.

Men inte räckte det inte. Men är det inte konstigt att det kryllar av svenska låtskrivare i andra länders bidrag? Det känns ju inte riktigt rätt men kanske ger det en vink av att det är typ stört omöjligt för Sverige att vinna i den stora Schlagerfinalen?

Så var det då Robinson-final men samtidigt spelade ju Zlatan och Barcelona så det blev lite huvudbry...

Men Zlatan är Zlatan och med Jimmy och Anders kvar i Robinson , så här långt fram, så blir det alldeles för mycket skitsnack i rutan så Zlatan vann en knockoutseger. Fast i ärlighetens namn så sprang jag över och kikade lite hur det fick i Robinson också. Nu visste jag ju inte hur tävlingen i det utröstade laget gick till men visste att om det skulle bli en uthållighetstävling så skulle Hans ligga bra till och ifall det skulle bli en lite mer vanlig fysisk tävling så borde Mats ligga bra till. Men eftersom Zlatan spelade så missade jag den tävlingen. Dock såg jag faktiskt den sista tävlingen där den sista, av två, finalister, skulle utses. Och jag måste ju erkänna att Anders bjöd upp till mer moststånd än jag först hade trott och vissa saker han säger är ju inte helt uppåt väggarna.

Men Jimmy... Vad säger man? Undrar om han är på riktigt? Det måste ha slagit slint för honom för varför tjata om det här med en värdig vinnare hela tiden? Och skulle en värdig vinnare vara den som är bästa på att pakta? Nej, fy f-n!

Zlatan då? Jodå, han var lite hetare än vanligt och snart är han på gång på riktigt igen. Det känns bara som en lite formsvacka.