Så var det fredag och alltså dags för Skoljoggen på Frejaskolan. I år så sprang man för SOS Barnbyar, det kändes bra. Det var lite strul med att få ut informationen innan och jag skrev även fel i ett mail. Men till slut var allt rätt och nu, på morgonen, så hoppade jag upp på motorcykeln och drog iväg till Gnesta. Jag åkte direkt till Hagstumosse, där Skoljoggen skulle ske för årskurs 1-3 nu på förmiddagen. Väl framme så var det två killar från Gnesta kommun som såg rådvilliga ut. Jag hälsade på dem och det visade sig att de ville in och kolla något med elen. Jag ringde min kontaktperson, vid ishallen, som skulle komma på morgonen. Så fick jag en kod så de kunde komma in och förstås även jag. Så jag kollade runt lite i omklädningsrummen och snart nog kommer Sandra, som hon heter. Hon är förresten mamma till två av mina elever så vi hade mycket att prata om och jag fick väldigt bra hjälp av henne. Snart kommer även Vaktmästarna, från Frejaskolan, med ljudanläggningen och Sandra fixade fram en mick. Tyvärr var det väldigt mycket reverb, på ljudet, så det var nästan jobbigt att prata. Maaaaan fiiiiick praaaata väääldiiiigt låååångsaaaaamt för att vara säker på att det man sade hördes. Och nu kommer alla elever. Kanske lite försent och det är förstås lite bök att få alla busungar att göra allt rätt på en gång. Men till slut så hade alla fått på sig sina nummerlappar och snart nog drog jag igång uppvärmningen och det blev fantastiskt. Jag körde "Skaka rumpa", med Markoolio. Det blev succé! Men jag hade inte tränat innan så det blev väldigt mycket improvisation men vilken syn att se alla elever och lärare stå och skaka rumpa! :-)

Sen fick jag 3-4 lärare att gå ut på banan. Huvudlärarna var förstås tvungna att stå och räkna varv. Men jag blev lite orolig att de utskickade lärarna stod på rätt ställe, speciellt på ett ställe. Så när starten gick så springer jag framför och när jag ser att funktionären står helt rätt på det ställe där jag var lite orolig, så vänder jag tillbaka. Nu kände jag mig säkert och sen står jag och gör high-five med alla elever och går dessutom baklänges på spåret och kollar så allt ser rätt ut. Och det gör det. Alla elever är duktiga men går förstås lite här och där. Men att springa i en hel timma då man är 7 år är förtås riktigt tufft. Men de tog lite pauser då och då och snart nog så var timman klar och alla var nöjda. Och när alla kommit iväg, och jag packat ihop mina grejer, så hoppade jag på motorcykeln och drog iväg till skolan för att äta. Samtidigt som lågstadiet sprang, dvs åk 1-3, så hade högstadiet, samt åk 6, sprungit vid Björnstigen, och dit skulle jag senare med åk 4-5.

Jag går in i matsalen med mina motorcykelbyxor och alla undrar varför jag har regnkläder på mig... :-0 Ha ha! Efter maten så går jag och tar lite kaffe och passar på att hämta två gula säkerhetsvästar, som är bra att ha på sig då man står vakt. 

Väl framme vid Björnstigen, som ligger nära Skillingavallen, så fixar jag iordning ljudet igen och snart så kommer alla elever. Jag förklarar igen upplägget och passar återigen på att lyfta fram härliga Stopp Hemköp, som sponsrade med frukt till alla. Riktigt nice! Och så på med "Skaka rumpa" igen! Och återigen en fantastisk upplevelse. Att se precis alla stå och följa mig var riktigt grymt! Och roligt! Och alla var energiska men nu hade solen börjat lysa alltmer och det var jobbigt för eleverna. Jag passade själv på att springa med eleverna och jag pushade, hejade och sprang hand i hand. Full fart hela tiden. Snart nog hade jag själv sprungit över 7 kilometer och då ändå stått och dirigerat i ett hörn i början tills alla elever kommit förbi där. 

Efteråt var det en flicka som fick lite frossa då hon blev uttorkad men jag kände igen symptomen så i med lite vatten och vila i en kvart. Helt ofarligt men jag fick lugna en del elever. Normal puls men lite skakningar. Så hade jag själv då jag höll på att börja koka på Stockholm halvmarathon, förra helgen. Jag har nog aldrig druckit så mycket på ett lopp. Men hursomhelst. Allt gick riktigt bra och alla var nöjda. När jag sen skall tillbaka till skolan så hittar jag inte motorcykelnycken. Ett par snälla grannar hjälpte mig att leta och snart nog hittade grannfrun nyckeln som hade kilat ned sig i en släpvagn. Pust! Jag blev riktigt rädd där ett tag. Jag passade på att ta bort snitslarna och jag kunde nästan sitta kvar på motorcykeln hela tiden, smidigt. 

Sen till skolan och in i duschen. Jag åker sen och kollar om frukten, som blev över, tagits omhand. Vaktis J, skulle ta upp den till personalrummet och försöka fördela den. Det var nog inte så mycket heller och allt var borta. Nice! Några snabba ord med några kollegor och sen ned till Gnesta centrum. Ullis undrade om vi inte skulle dela på en Prosecco och varför inte. Vi har ju liksom inte kommit igång med träningen efter Kalmar Ironman. Så några glas ikväll vore ju trevligt. Efter att ha kört fel i början så var jag då på rätt ställe. Kanske ett bra tecken att man inte hittar till Systembolaget på en sådan liten ort. Jag går och tar första bästa flaskan eftersom jag ändå inte har någon koll på alkohol. Men de gånger vi har druckit Prosecco, eller hur det nu stavas, har det alltid varit gott. Jag packar in flaskan i boxen och skall precis ta och sätta mig när jag ser att något hände precis framför ögonen på mig. Men vad var det? Jag kikar upp och ser en massa fåglar och sekunden senare så ser jag att jag fått fågelskit på sadeln. Hade jag hunnit satt mig så hade jag fått det i huvudet! :-0 Asch, då! Jag går in på Ica och skall hämta lite papper. Men när jag ändå var inne så blev jag sugen på lite Coca cola och jag råkar sen slänga ett öga på glassdisken och ser att det finns Rice. Attans då. Laktosfritt och så himla gott. Så det fick bli det också. Cola och glass och solen skiner. Väl utanför så träffar jag några elever med sina mammor och de hälsar. Alla barnen på skolan är så härliga och lyser upp då de ser mig. Undrar om det ens finns ett bättre jobb än det jag har? Men snart så är jag på motorcykeln och åker hemåt. Så skönt att få helg också och jag blev lite trött efter dagen. Det är alltid lite jobbigt då man inte har full koll och det var ju länge sedan jag arrangerade en Skoljogg förut.

Väl hemma så bara måste jag ta en 5-minutare och smiter in och lägger mig men snart plingar det på ytterdörren och Svarte Petter kommer in och trakasserar mig. Då kunde man inte annat än att kliva upp. Speciellt då han springer in och börjar killa mig i sängen! :-0 Ha ha!

Lördagsmys vid Stensunds brygga. Vi lade ut i en träningsgrupp, att vi skulle till en brygga och käka frukost och sen simma. Tyvärr kunde de flesta inte och en tröttmössa (!) *hi hi* råkade somna om. Men det är lätt hänt och kanske hade det hänt oss också om vi vetat att inga skulle komma. Vi åkte iaf ut till brygga men vart var solen? Det var lite småmulet och lite småkallt. Inget önskeväder direkt och jag tvekade vilka googles jag skulle ta. De helklara eller de som dämpade solen... Hmm, det var liksom som det kunde slå om. Men jag provade de som skulle dämpa lite, det var som spegelglas men det var lättare att se i dem än jag trodde. Dock skall vi inte gå händelserna i förväg. Det var ju ett par argentingare. Ja, mer än så faktiskt. Vi sitter och äter frukost när det kommer ett relativt stort sällskap och en äldre herre, som verkade lite fisförnäm, säger att det är deras båt. Ojdå! Vi flyttar oss lite och det känns som om han inte är helt bekväm med det hela. Och frun nämner att de har argentinska vänner med sig. Och sen har de med sig ett vuxet barn med sällskap också. Det känns som om det är dottern och hennes sambo/man. De badar och vi makar oss lite och när vi sen byter om blir de lite nyfikna och frågar om vi skall dyka. Det är förresten den "fisförnäma" äldre herren. Han var dock lite trevligare nu och det var nog inte så farligt. -Nä, vi skall simträna för "the Ironman!". Då blir alla lite nyfikna och frågar lite. Vi är snart igång och som vanligt så har jag svårt att få igång min normala andning så första biten blir riktigt jobbig. Men det släpper allteftersom och snart har vi gjort vårat första varv. Vi fortsätter ganska omgående och nu känns det riktigt bra. Vi varvar lite med tekniken och ibland, när jag tycker att jag simmar riktigt fort, så nafsar Ullis mig enkelt i fötterna. Och i nästa stund, så har jag fått ett litet försprång. Det känns konstigt men handlar förstås mycket om flytläge och teknik. Det vore ju nice att få det mer jämnt och fort. Några gånger får jag riktiga kallsupar och det är lite otäckt. Fast på det stora hela är bägge riktigt nöjda och det blev 1,8 km i relativt stora vågor. Kanske runt 30-35 cm iaf. Och nu var det piece of cake - kul! 

När vi går upp så är det tusen frågor och argentinaren, egentligen bara killen, är genuint intresserad och tycker det är grymt exotiskt att få simmar ute i havet. Det blev ju rätt kul utav det hela. Sen fixar jag lite med Ullis cykel innan vi åker mot Ullis farsa, som fyller 72 år och skall ha fest. Vi passar på att besöka Haga cykel, i Nyköping, och köper på oss det vi behöver för att få ordning på Ullis cykel. Det blir nya vajrar och höljen samt styrlindor. 

Festen sen blev återigen alkoholfri, iaf för mig och Ullis, men riktigt trevlig. Ullis farsa var på sprudlande humör och det var kul att se. 

Ny frukost och simning vid Stensund och idag hade jag och Ullis förberett oss lite bättre. Vi dukade upp rejält och det var sjukt fint och riktigt varmt och skönt. Sen drog vi två varv den här gången. Och själv så kom jag så snart igång men vi väntade in varandra vid bojarna och det gör ju ingenting, då man simtränar. Det blir ju som intervaller istället. På slutet så blev det riktigt bra och jag och Ullis tog ett varv till medan S solade lite. När vi kommer in till bryggan för andra gången så ser jag att vi fått sällskap, det är Svarte Petter, som kommit på sin cykel. Han blev nog lite sugen på kaffe då han såg att vi snapchattade! :-) S fick lite bråttom men Svarte Petter stannade kvar på en liten kopp kaffe. Trevligt! Tyvärr fick han väja för rådjur på vägen och skadade sig! :-(

Och nu så skulle jag då få till min superrunda och sänka mitt handikapp rejält. Men nu ville jag nog för mycket för inte mycket stämde. Fy bubban. Tur att P hittade några skräpbollar så jag kunde gå klart rundan. Han fick iaf revansch på mig från dagen innan men ingen imponerade dock. 9 hål blev det idag och det var nog ännu varmare idag. Pust!

Lördag morgon och först en supermysig frukost innan det var dags för mig och Peter att svinga våra golfklubbor! Riktigt sugen men väldig osäker eftersom jag aldrig spelar. När vi väl gick ut, det var några före, så drog jag då till och utspelet blev helt perfekt. Och första hålet är av någon outgrundlig anledning slopad som det lättaste fast det är det sannerligen inte. En skogsdunge ivägen och sen vattenhinder precis innan green. Och inspelet sen blev om möjligt ännu bättre och jag sänker putten! Helt galet kul med en birdie direkt! Det hålet lever jag nog på ännu för sen blev det tyvärr inte någon rolig historia. Men vi hade trevligt och snackade och slog bort bollar, precis som det skall vara. Men kanske inte riktigt någon träning så sent på kvällen sen så kom jag på att jag ville träna och de hade visst en bra motionscykel. Den fick absolut duga men man kunde inte ligga fram över sadeln då den tryckte lite olämpligt. Men grymt pass på 30 minuter och nog en av mina högsta snittpulser på ett spinningpass. 148 i snitt och jag peakade på 174 sl/min - nice!

Så var det äntligen dags för vår långspinning där vi skulle äta och dricka gott efteråt. Sara stod för spinningen och Janne för grillningen och vi andra för lite av varje. Och spinningen var en önskespinning där vi själva hade önskat låtar och en del blev riktiga höjdare, andra inte. Men smaken är som baken förstås. Jag och Ullis låg emellanåt en hel del i tempo-position för att vänja oss. Och passet var riktigt tufft och svettigt värre. Snittpuls på 134 och max på 164. Det låter inte så mycket men jag har fått allt svårare att få upp pulsen på spinningen, jag vet inte riktigt varför men pulsen skiljer ju sig mellan olika sporter. 

Efter passet blev det snabb dusch och hem och tända på grillen. Sen var det en underbar kväll i goda vänners lag och roliga och intressanta sportanektdoter. Dock några glas för mycket så det kändes typ hela dagen efteråt. Men vi hade planerat in en vilodag men med facit i hand så tog det på kroppen. Speciellt då man tränat hårt och heller inte är van vid att dricka! :-0

Fredag och vi avslutade dagen i skolan med brännbollsmatch mellan två klasser, som vi lärarkollegor, Johanna och jag, har ihop. Fast tyvärr hade inte bägge klasserna fått samma tips så det blev väl kanske lite ojämnt men det får jag ta upp senare. Hursomhelst så skjutsar jag hem Inka och fastän det nog var ganska nära, det lät iaf som det, så var jag tvungen att åka rätt långt med bilen. Jag lämnade av henne och tog mig en snabb koll på skolan innan jag åkte hem. Ullis sprang från Vagnhärad och jag skulle plocka upp henne. Och jag ser att hon varit ute i nästan en timme och samtidigt så tornar molnen upp sig! :-0 Oj, skall himlen öppna sig? Fort iväg och när jag precis passerat Usta, en plats mellan Gnesta och Vagnhärad med en bondgård, så ser jag Ullis komma löpandes på lätta ben. Hade inte hon ont? :-) Och det börjar samtidigt regna tajmingen var perfekt. Det blev ca. 11 km för henne. Väl hemma så stupar vi i säng. Eller i soffan rättare sagt. Vi skulle bara sträcka på oss lite och jag bytte om till pyjamasbyxor! :-). Klockan drar iväg till 19 och så ringer det från butiken! Oj! Vad är det nu, tänker jag. Fort ned och ställer mig lite i dörröppningen och där utanför står Inka med syrran och deras mamma! :-) Riktigt roligt och jag springer upp och tar på mig ordentliga byxor och säger till Ullis. Så går vi ned och släpper in dem och pratar om allt möjligt. Jag får beröm så jag blir alldeles blyg, jo jag kan bli det, och låtsas inte höra då mamman pratar med Ullis. Och så busar jag lite med både Inka och syrran Indra. Barnen ville absolut gå och bada men de hade inga badkläder så när jag säger att jag och Ullis skall gå och simma så suckar de uppgivet. :-( För övrigt så är de nog det mest godhjärtade barn jag träffat, iaf så har jag bra koll på Inka. Hon är godheten själv och det är en ynnest att få vara hennes lärare. Men nu var det simning som gällde och vi säger adjö och tackar för besöket och skyndar oss. Väl på Safiren så ser vi att det är typ helt tomt, jag tror bara jag ser Rainy i poolen. Hon är igång och verkar ta det lugnt idag. Väl inne så säger han att det är första gången på länge och att han har tappat. Och Ullis och jag är inte sugna på intervaller utan bara sträcka ut lite. Och så får det bli. Men det sporrar alltid att ha flera i poolen och jag kör emellanåt lite hårdare och när passet är slut så har jag snittat 2.19/100m och med dolme. Jag använde typ bara benen några gånger och då var jag nere i 2 min/100 meter. Och idag blev det i princip utan stopp. Jag stannade bara först 15 sekunder, efter 400 meter, för att få bättre sikt i glasögonen och sedan i 11 sekunder efter ytterligare 100 meter. Därefter blev det lite prat med Ullis i en knapp minut (53 sekunder) och det efter ytterligare 550 meter. Sen avslutade jag de sista 450 meterna i ett sträck. Det enda är väl att jag börjar få problem med imma på glasögonen fast det gör faktiskt att simningen går lite bättre då jag inte tittar framåt så mycket utan mer ned. Efter det så väntar jag in Ullis som vilade lite mer idag och fick ta några längder till för att komma upp i 1500 meter, som blev målet för idag. Jag är sjukt nöjd! 1500 meter på 36 minuter och utan problem. :-) Efter det så kikade vi lite på Let´s dance men det börjar ju att tappa lite. Det är väl Hellenius som är den stora behållningen. Fast det är klart att man inspireras av kändisarnas insatser.

Fredag och det kändes som hela kroppen, inkl. knoppen, längtade efter helg. Det har varit en tuff vecka på skolan. Egentligen inget särskilt men mycket möten och jag har velat göra bra lektioner hela tiden, det tar på krafterna. Sen hade Ullis planerat att springa till Gnesta och få skjuts hem på motorcykeln. Så jag fick trycka in lite extra i packboxen och dessutom ha en ryggsäck på ... ja, ryggen förstås! :-)Men det gick bra och jag hade sen en rolig dag på skolan med lite specialproblem på matten, där eleverna fick fnula på två kluringar och sen gick vi igenom svaren. Sista lektionen lät jag vara lite lugnare och några elever blev helt i gasen och ville berätta om några roliga händelser och det är ju både väldigt lärorikt, för dem att stå framme och berätta, samt förstås kul. Efter så försökte jag komma ikapp lite med skolan och Ullis är då framme. Vi bestämmer oss för att fika nere på stan och jag försöker få med mig allting för nu orkade jag inte ta på mig mitt eget motorcykelställ, för den lilla biten. Så jag rullade sakta ned och mötte upp Ullis i den branta backen. Väl på fikat så skall jag betala och hittar inte kortet. Men vad f-n! Ungarna brukar låna kortet och lägger tyvärr sällan tillbaka det på rätt plats. Hmm... vad göra? Sen så ropar en taxichaufför, som känner igen oss, till och säger att hon kan låna ut pengar! :-) Vad roligt och vi funderar på hur vi skall lösa återbetalningen när vi till slut kommer fram till att hennes man har Swish. Så var det löst och vi fikade och åkte sen hemåt. Väl hemma så var simning inplanerad men jag var så jäkla trött och var tvungen att lägga mig någon kvart. Kvarten blev tyvärr inte bara en kvart och när jag vaknade så kände jag mig som en zombie och klockan var närmare sju, på kvällen. Aj då! Vi styrde om och fixade hemmagjord pizza istället. Det fick bli en sådan kväll istället och så tittade vi på Let´s Dance. Kanske inte det roligaste men Bianca är duktig och man bara måste se "Säcken"! Och varför blev alla så förvånade över smeknamnet? Det är ju allmänt känt bland skidintresserade.