Lördag och dags för min första riktiga golftävling och det var ju lite pirrigt. Men nu spelade man i lag så man kunde ju faktiskt spela dåligt men ändå vinna om de andra i laget spelade bra. Det var scramble som betyder att man väljer någon av lagets bollar och det var tremannalag. Riktigt kul och man kunde spela taktiskt och om någon spelade säkert, och lyckades, så kunde de andra chansa. Det innebar förstås många bortslagna bollar men det dröjde några hål innan jag slog bort min boll. Och jag räddade faktiskt laget några gånger och det var riktigt roligt. Tyvärr så rasade vi efterhand så det blev ingen höjdarplacering. Men suget för golf kom tillbaka men det blir absolut inte någon satsning i år. Nu är det Ironmanträning som gäller. 

Sen tänkte Ullis och jag simträna lite och vi packade ned våra våtdräkter i en bil och sen körde brorsan och hans fru oss ut till Högbo för att visa den fina sjön. Där kunde vi ju simma lite. Men det var sjukt mycket näckrosor så vi tog istället en promenad och en kaffe på vägen. Nice. Men skulle vi simma? Jodå, jag var sugen. Så vi åkte vidare mot Strandbaden, tror jag det hette, och där bytte vi om. Så riktigt trevligt ut. Kanske lite grumligt så sikten var inget vidare och det tog ett tag innan vi fick in någon rytm. Sen lossade det lite och jag simmade kanske 50 meter i sträck iaf. Men tyvärr en bit ifrån något riktigt bra. Så vi får fortsätta nöta på och veckorna går rätt fort nu. 12 minuters träning och mest teknikträning. 

Måndag och så var det tänkt att jag skulle cykla till Ronnaskolan och det oavsett väder. Men jag är ju inte van att cykla så jag kände av både muskler och knän efter de senaste passen. Men jag måste ju komma igång så det var bara att komma upp och iväg. Det kändes som om jag hade tur med både väder och vind. Så det var bara att mata på i början och det kändes som jag ganska ofta låg mellan 32-35 km på platten och lite över 40 då det sluttade lite nedåt och förstås fortare så ibland. Men så sansade jag på mig efter ett tag då jag mest skall komma ut i början. Det gick väl bättre än väntat men visst blev jag trött och i Södertälje Centrum så dog väl farten pga alla stopp. Men jag kom fram runt halv 8 och hann med att dusch i god tid innan lektionerna skulle börja. Men första lektionen var visst inställd så jag gick upp och drack lite kaffe och snackade lite med kollegorna. Sen var det lite lättare lektioner och när sista lektionen var gjord så skulle Ullis och barnen komma men jag kom inte ihåg när och mobilen hade dött. Så jag gick upp och laddade på den inne hos rektorerna, där en laddare låg. Och sen satte jag mig i en kvart men jag hade visst missat familjen precis då de fått väntat i ca. 15 minuter. Eller rättare sagt Ullis och Tim då Felix var kvar på jobbet. Men vi sammanstrålade sen allihopa och vi åkte upp mot Stockholm och kollade in en tatueringsstudio som tyvärr var stängd. Efter det åkte vi till ett riktigt coolt thailändskt mathak på Skånegatan. Riktigt gott! Allt för att fira Felix som fyller 18 år idag! Det är inte klokt vad tiden går.

Väl hemma så avslutade vi dagen/kvällen med att kika på ömsom på förberedelerna inför prinsbröllopet och herrlandslaget i fotboll. Snart slår vi över och ser på damernas lite viktigare match!

Så var det söndag och natten hade varit helt okey. Men jäkligt mörkt så när jag var uppe på natten så tände jag en liten lampa en bit ifrån så man kunde se något iaf. Om man nu hade behov av det. Och sen ringde klockan och idag hade vi tänkt att springa en bit. Men först lite frukost och en hjälpsam dam fixade fram lite Soya-mjölk och även en lapp där det stod vad jag kunde äta. Jag blev lite förvånad att kalkon stod med på listan men säkert så har de lite mjölk med i tillverkningen för det handlade om smörgåspålägget. Och kanske var det så för jag tyckte jag kände mig lite konstig och mina laktosproblem yttrar sig inte som alla andras utan jag får problem med att hjärtat slår oregelbundet men innan dess så får jag lite huvudvärk. Men frukosten var god och problemen ringa så ingen fara på taket. Och jag tog en laktostablett direkt efteråt. Sen skulle vi springa Ullis och jag. Och hon ville ta direkt till höger och jag hängde förstås på. Rätt skön och lugn väg en bra bit och sen började det bli lite backigt och man undrade om man skulle kunna få riktiga backar. Men efter en rejäl stigning så tar det bara slut men vad är det där? Det är ett gallerstaket på en rejäl höjd med ett stup nedanför. På gallren så hänger tusentals hänglås med inskriptioner där par har bedyrat sin kärlek och ofta med ett datum med. Nycklarna lär de ha slängt i havet nedanför. Jäkligt coolt! Efter några minuters paus och fotande så begav vi oss tillbaka men nu ville vi gärna få in strandpromenaden så fort som möjligt så vi gjorde några försök men bara för att strax efteråt bege oss uppåt igen på branta trappor. Så där sjönk snittet rejält och efter ytterligare några försök så får vi springa i mjuk sand och det tar rejält på krafterna men är samtidigt lite kul. Efter en hel del slit så är vi äntligen tillbaka på på mer snabblöpt underlag och det roligaste är nog när Ullis utbrister att vi springer förbi ett makalöst fint hotell typ och jag svarar att det är ju vårat! Ha ha, så underbart! Vi valde rätt hotell kan man säga. Båda är riktigt nöjda. Hursomhelst så fortsätter vi förbi då tanken är att springa och se hur det ser ut i Cala Millar, som ligger precis bredvid. Man märker dock inte när Cala Millar börjar för de sitter i princip ihop men det är klart mer liv och rörelse helt plötsligt. Vi springer till nästa sandstrand och där vänder vi och har satt kurs mot en Supermarket. Där tänkte vi stanna och köpa med oss lite hem. Men givetvid så står klockan på typ 14,6 km och varför inte springa 400 meter till. Så vi fortsätter en bit och vänder och farten ökas rejält. Kul att släppa på lite och Ullis fick verkligen eld i baken och körde ännu hårdare! :-) Vi stannar iaf till och köper lite men är inte helt nöjda med utbudet utan stannar på två ställen till. Efter ett tag så är vi hemma och det blir en liten dusch innan vi beger oss ned till poolen för att läsa lite. Där stannar vi ett tag och Ullis blir bränd då hon missat några ställen. Det är inte ofta det är hon som blir bränd utan det brukar jag stå för. :-0

Sen går vi upp och vi har tänkt att testa ett Crosstraining-pass, och det visste vi inte riktigt vad det var. Jo, Crosstraining vet vi vad det är men det ser inte alltid likadan ut överallt. Men sjukt trötta efter solen så vi fick tagga igång oss. Väl framme så ser vi ett par bekanta från vår hemstad och vi morsar förstås. Sen drar det igång och ledaren är en entusiastisk ung tjej och jag får för mig att hon inte är så bra men det fick jag äta upp. Hon eldar på ordentligt och jag orkar inte riktigt hela tiden men Ullis och jag har ju å andra sidan sprungit ganska långt. Men vi kämpar på och det är typ 45 sekunder på varje övning och tre varv. Tror det var ca. 8-9 övningar och avslutningsvis var det lite Tabata och jag tokdog och fattade ingenting. Men jag körde visst lite fel så när Ullis tipsade om hur jag skulle göra så blev det lite enklare men nog så jobbigt. Rejält svettigt och riktigt kul pass. Jag berättade att vi hade sprungit men att det här var jobbigare. Men det är ju klart. Vi är ju vana vid att springa så det är säkert enklare för oss. Vi tog en liten Selfie-bild med ledaren som gjorde tummen upp. Sen gick vi hemåt och duschade av oss och snart började det kurra i magen men det var sjuttsingen vad man eftersvettades. Men till slut kom vi iväg och vi begav oss till samma ställe som igår och vi morsade på ett äldre par som skrattade gott åt kyparen som inte hällde upp vinet till dem. Samma sak var det med mig och Ullis men vi brydde oss inte så mycket. Fast vi kommenterade det förstås. Men paret kunde inte sluta skratta och killen gick lite som han ägde världen och kanske hade han bara hoppat in. Men maten var gudomligt god och sen ser jag den äldre mannen och han skall ta kort på sin fru. Jag frågar om jag inte skall ta korten istället så bägge kan vara med på bild och det ville de gärna. Jag tar några kort och i samma veva så passar jag på att berätta om det häftiga stället Ullis och jag var på och pekade bort mot några klippor en bit bort. Men det var ju alldeles för långt för dem, sade de. Det är skillnad mot Er, sade de. - Vi är ju minst dubbelt så gamla. Kanske tre gånger så gamla. Men det är omöjligt, sade jag. Vi är 42 och 43 och de tappade hakan. De trodde vi var runt 30 så träningen kanske ger resultat. Ha ha! :-) Vi lämnade iaf restaurangen i gott mod och när vi är nära hotellet så möter vi paret igen. En bra träningsdag och i övrigt också. Ha det gött och som vanligt bra jobb om Ni orkat läsa ända hit! :-D

Så var det dags för Ullis och min kombinerade 20-åriga bröllopsresa och träningsresa och vi bodde på ett hotell i Arlanda stad i natt. Vi gick förstås upp rätt tidigt och åt frukost och hade all packning klar. Lite roligt var att vi inte hade riktigt koll på vart hotellet var så vi var först i Arlanda stad och shoppade lite innan vi åkte vidare mot Arlanda för att checka in på hotellet. När vi väl insåg att vi skulle tillbaka så var det bara för att gå tillbaka till precis samma ställe vi kom ifrån. Nåja. Vi kom iaf iväg på flygbussen och incheckningen gick smidig men jag har ju blivit lite flygrädd på slutet och kanske var det just det som tullen misstänkte för annat. Jag blev kroppsvisiterad och min väska finkammad. Lite lätt svettig så kom vi iaf ombord på planet och allt gick bra! :-) Värst är det dock att landa men som Ni märker så överlevde vi även det. Bussen tog oss vidare till hotellet Bouganvilla i Cala Bona beach. Där fick vi ett superfint rum och vi gick snabbt och åt och vädret är helt kanon. Efter det så blev det en lite promenad och shopping och en kaffe skulle ju sitta fint. Det blev även en Bailey Cheese cake som jag först uppfattade som Belgian Cheese cake. Ullis skrattade lite då jag när jag uppfattade det rätt ville ha en. Kanske hade jag inte helt kommit över den jobbiga flygrädslan och behövde något i mig! :-0 Ha ha. Vi kom sen tillbaka till hotellet och en siesta vore ju skönt. Jomen, tjena! Lite sömn i natt och flygningen gjorde att vi somnade som stockar. Ja, iaf jag. Men visst vore det bra med lite träning då vi ändå är här. Hotellet hade ett ganska bra gym och vi bytte om och traskade ned. Så på kvällen blev det lite bra träning och vi började med 10 minuter kardio. Jag hoppade på en riktigt oskön motionscykel som hade ruggigt dåliga vinklar men det tog bra. Efter det så blev det 30 minuter gymträning i ganska högt tempo. Bra start på dagen och imorgon skall vi försöka komma ut på en morgonjogg innan eller efter frukosten. Vi får väl se hur mycket magen skriker! :-)

Så var det dags att summera 2014 och det var helt klart ett händelserikt år på många sätt och även lite skrämmande faktiskt. Men låt oss börja kronologiskt, dvs från början av året.

Januari - bra start!

Den första januari så startade vi med en jogg och anledningen till att jag nämner det var att den goda vännen Flaken ville hänga med så det blev en härlig start på året med 15 km och ganska prick 6-minutersfart. Lite segt var det av förklarliga skäl men inte värre än att man hängde med. Och hänga med var ordet för Flaken och jag var väldigt jämna just då och pressade varandra bra på träningarna. Det handlade för övrigt mycket om träning och om Enklaresport Running Club, som jag brinner för. En hel del träning var för Vasaloppet så det innebar stakning på olika sätt.

Tråkigheter var det också då det var begravning av min farmor och hon har helt klart betytt en del för mig. Speciellt att det är oerhört viktigt att göra rätt för sig och att vara snäll. Kanske låter präktigt och tråkigt men det är det absolut inte. Glädje var också viktigt och kul hade både hon och jag haft.

Februari - skidåkning!

Så var vi inne i februari och nu handlade det en hel del om skidor och mer specifik träning för just Vasaloppet. Och jag och Rolle var iväg på en kombinerad tränings -och tävlingshelg på skidor. Det blev dessvärre en katastrof med fästet och loppet gick inte så bra som jag hoppades på. Sen i slutet på februari så började Vasaloppsveckan och då hade jag fullt upp på Vasaloppsrakan, kanske lite mindre jobb än vanligt men ändå väldigt mycket. Och sen hoppade jag in i Siverts stafett-lag och det blev en riktigt rolig dag med både tävling och mat efteråt. Dessutom hockey med underbar stämning. På något konstigt sätt så vann Mora efter att ha legat under och det rejält.

Mars - Vasaloppet!

Så var det dags att tävla och allt är väldigt osäkert, t.o.m om det skall bli lopp överhuvudtaget då det var så varmt. Men det blir på något konstigt sätt start men vi är sena till start och jag får springa för att få en plats och kommer längst bak. Jag får inte ens plats och smiter lite på sidan där det inte är spår. Och starten går och fästet är obefintligt då jag kör på burk, som en kollega lade på i tron om att det skulle vara minusgrader. Men de som kör med klister har det också jobbigt då det bygger under. Ja, väldigt få har lyckats få till det och knappast hela loppet. Hursomhelst så har många det tufft uppför backen och jag väljer fel sida och ligger rejält efter schemat. Väl upp på myrarna så är det bara två spår som funkar och det går i snigelfart. Men inget fäste och när backarna kommer så är det bara att bita i och samtidigt bita sig i tungan då några skejtar. Hursomhelst så nästan grinar jag då jag glider in i Hökberg och jag får lite snabbt klister på skidorna och det fäster lite igen. Skönt men givetvis ingen medaljtid i sikte. Nåja, jag har aldrig varit så pigg i kroppen efter ett Vasalopp och jag har det lite skoj i bastun där jag drar några rövarhistorier för ett gäng ålänningar. Dessvärre missade jag Kalle Moreus som var framme för att prata med mig vid mitt marknadsstånd. Men det blev en del snack med hans trevliga bror Pererik. För övrigt han som gjort Koppången, den fina visan. Vidare under mars då? Jodå, en ultra låg inplanerad och det bara 6 dagar efter Vasaloppet. Så det var klart en chansning och chansningen visade sig inte gå hem. Då man stakar så jobbar bålen väldigt mycket och med facit i hand så behövs bålen även vid löpning. Jag höll ut i ca. 3 mil och sen var jag så slut! Men Ullis tuggade på och kom nästan 6 mil! :-) Det var alltså Skövde 6-timmars jag pratar om. Sen blev det några slitiga pass men det är också klart förståeligt.

April - Tävling i Köpenham!

Så var det 1 april och VM i halvmarathon och det i Köpenhamn. Ullis och jag åkte själva men umgicks lite med några andra familjer då och då. Kul att se staden men vi fick gå en del och det dagen innan loppet. Kroppen kändes inte så lysande så jag hade inte så stora förhoppningar men det var ju bara testa och se. Och loppet då? Jodå, jag startade rätt hårt men ändå kontrollerat. Tyvärr så domnade fötterna bort lite då jag knytit lite för hårt så efter 6-7 km så får jag stanna och knyta upp och då tar det ett tag innan jag är igång igen men jag tror inte jag förlorade så mycket.

Och all Vasaloppsträning verkar ha gett resultat för jag sprang på låga 1.39 vilket var klart under det förväntade målet! Wow! Vilken start på året. Och Ullis verkade också nöjd. Efteråt så åt vi gott på en mysig restaurang med de övriga familjerna. I samma veva så får jag också besked om att jag blivit blåst av några som låtsades vara en känd speltillverkarfirma. Men för att gå händelserna i förväg så får poliserna fatt på bedragarna och jag får tillbaka mina prylar - Pust! :-0

Vidare så får jag även i all välmening en behandling med stötvågor och efter det så kan jag inte springa på typ en vecka. Så det kommer jag att akta mig för såvida jag inte är skadad på riktigt. Desto roligare var löpskolningen med Charlotte Schönbeck. En tjej som lyckats som vet att det inte finns några genvägar. Jag är så sjukt trött på alla genvägar, trender och alla som skall sko sig på både det ena och det andra. Hursomhelst så fick man en rejält värk men även en bra dos med energi att ta med sig till klubben.

Fortsatt bra träning och nu även premiär för racerna. Rätt bra fart på företaget också och det är bra då branden sommaren 2013 fortfarande besvärade.

Maj - löpning runt Sillen och lite argumenterande om löparskor.

Så var det dags att springa runt Sillen och klubben hade skapat ett evenemang. Vi blev en handfull som började springa och det blev lite småryckigt men jag kände mig stark så jag tänkte inte gnälla utan hängde bara på. Styrkemässigt så var det inga problem men längden i sig gjorde att jag inte riktigt var van att springa så långt! :-0

Och apropå att springa långt så lade jag mig i skodebatten lite grand då kommersiella krafter gärna vill slå mynt av trenden med barfotaskor. Lite lustigt att det som startade det hela nu är lagt åt sidan och många har ersatt det med superdämpade skor men mystiken finns visst fortfarande kvar. Hursomhelst så tyckte jag det var tragiskt att det som faktiskt lyckats ordentligt med sin löpning vet vad som funkar men istället så lyssnar man på andra och annat. Men men, jag tror i min enfald att sunt förnuft skall vinna i längden och det gör det ju men det kan ta lite tid ibland. Men för att återgå till ordningen då. I mitten på maj så har vi Otto Elmgarth på besök och lite roligt att han sprang ganska dåligt rent tekniskt men ändå så är han en riktigt grym ultralöpare, den andra svensk som sprungit Badwater och dessutom gjort det riktigt bra. Det var en rolig reflektion mot all larv som nu sker inom löpningen. Han tränade däremot väldigt mycket och som någon senare sade till sin kund som inte kunde börja springa för att hon inte hade gått någon löpkurs. -Sätt en fot framför den andra och upprepa och gör det allt snabbare tills du springer! :-)

Juni - bröllop och Stockholm Marathon!

Ja, jisses vilken resa. Ullis storasyster gifte sig och mitt i sommaren skall det ju vara varmt men det var i Umeå och sommarens kallaste dag. Bröllopet och festen var i ett större plåtskjul men det var mysigt men tyvärr lite kallt. Och det dagen innan maratonloppet. Jag tror att det tog på musklerna faktiskt och sen när vi skall flyga hem morgonen efter så bråkar tullen om min gel, som är lite för stora. Men jisses! De ser ju vad det är och jag blir grinig och håller på att bli utslängd. Till slut så checkar jag in min väska och låter gelen åka med där och hoppas på att utcheckningen går fort. Hursomhelst så går allt smidigt men vi känner oss ganska trötta rätt snart på loppet och min tanke på 3.30 är grusade redan innan 2 mil då jag blir omsprungen av farthållare. Hursomhelst så får jag kämpa hårt och kommer i mål på 3.46.01 Bra ändå kan man tycka men jag trodde att jag skulle kunna attackera 3.30 i år.

Efter det så blev det några mysiga joggar med några i klubben och en del cykel med Ullis. Vi arrangerade dessutom Hedebyloppet men fick slita igen och frågan är om det var värt det. Hmm... Sen väcktes en tanke om att göra det lättare men det är inget bestämt ännu.

Trosa Stadslopp går sen och jag springer riktigt bra igen och tar ut mig rejält. Mitt mål var att gå under 40 minuter och får 38.36 Jag passade på och spinna också och det hade jag inte gjort på flera år. Lite spännande.

Juli - träning mot Kalmar Ironman

Så blev det lite mer inriktning mot triathlon och då förstås simning. Och vi simmade i en liten mysig sjö med källor som gjorde vattnet härligt friskt! Och det blev en favorit. Och fortsatta träningar med löparklubben förstås.

Augusti - Kalmar Ironman!

Veckan innan Kalmar Ironman så hoppade jag in i Ullis lag på Ångaloppet och det var en ny erfarenhet. Tyvärr så fick jag fruktansvärda skavsår och man borde nog testat lite mer innan. Loppet gick väl inte så där superbra då simningen strulade rejält. Jag sinkade rejält men var stark på löpningen. Men vi fick iaf blodad tand. Sen kommer the Ironman och det blev en rejäl kalldusch. Jag får låna en våtdräkt som egentligen var gjorde för en som väger 10 kg mindre och jag lovade att provade den på riktigt men så blev det aldrig och det blev en ruggig kamp där ute i vågorna där kroppen krampade och jag hyperventilerade. Jag blir till slut uppdragen då det gått för mycket tid och kramperna gjorde att jag inte ens kunde springa på en vecka. Men sen så kommer vi till den stora grejen för året och det är väl att jag började jobba som lärare igen - idrottslärare. Ullis väckte en idé om att jag kanske skulle skicka in en ansökan så Tim fick "tvingas" att lära sig jobbet lite mer på riktigt. Och som Tim har lärt sig och vilken resa det blev för mig. Helt klart även tuffa stunder men väldigt, väldigt mycket positivt också. Wow! Vilka härliga elever och vilka kolleger. Det här behövde jag. Och dessutom en riktigt, riktigt bra chef. Men framförallt så är det så mycket kärlek från eleverna så det är lätt att ge mer än man borde. Jag hoppas och tror att jag kan betyda mycket för många av dem. Men det är en tuff start, det skall medges. Jag får tyvärr också ställa in SM i inlines då träningen blev för dålig. Men jag började få ordning på skorna så hoppet fanns länge.

Zlatan gjorde också comeback som han gjorde det! Wow! Tre baljor direkt!

September - valmånad.

Kom igång med blodgivningen igen och lite spruträdd har jag blivit också. Men det gick bra. Och fortsatt bra med träning och bra stuns i kroppen av all gympa i skolan också. Zlatan meste målgörare i landslaget. Värt att nämna och stort för en Zlatanist! Sen var det bröllopsfest och det var trevligt och vi gick hem på natten. Dock kändes 4 km rätt långt då! :-)

Desto tråkigare var det med valet... :-( Kanske värt att påminna om historien. Det var iaf en trist kväll att se rapporterna strömma in. Slutet på sepember gick tyvärr i förkylningens tecken och snart var det ju Tunnelloppet och Hässelbyloppet. Jag fyllde förresten år också och det är ju alltid trevligt att fika lite.

Oktober - Hässelby!

Så var det dags för Hässelbyloppet och tisdagen innan fick jag bryta och sen på torsdagen så testade jag och då funkade det. Så jag ställde upp och gjorde det återigen bra. Konstigt att jag kan ta ut mig sådant! :-0 45.36 får jag och det kanske inte låter så bra men en rejäl förkylning i över 3 veckor och med min sjukdomsperiod med Borrelian så är jag glatt överaskad och jag slog nu Flaken rejält. Han persade också.

Sen på skolan så har jag möte med chefen och hade väl tänkt att tacka för mig men de är så nöjda och det känns så bra med eleverna så jag säger att jag fortsätter. Sen så chockar Flaken rejält på några backträningspass och det är ju nästan sjukligt hur han kan dra på ibland. Helt omöjliga tider! :-0 Jag passar även på att köra ett maskinträningspass och det är bara kvinnor/tanter där och det låter ju lätt... eller? :-0 Shit! Jag blir helt död och orkar inte ens genomföra passet hyggligt! Jag vågar inte tänka mig hur jag såg ut på slutet! :-)

Jag fortsätter sen att debattera lite men gör det bara då "min sida" sas blir påhoppad. Men det uppskattas inte och det är ju lite lustigt att bara den ena sidan får säga sitt. Men jag känner mig rätt säker på min sak men det är lite frustrerande att gemena man inte kan se igenom upplägget. Jag skriver något i stil med "80-talet, kom tillbaka". Där träning låt i fokus och inte en massa genvägar. Sen har jag några magiska träningar med grym fart och det är helt klart kroppen som går lite i vågor. Allt blir iaf mycket bättre hela tiden och mina dippar inte så små. Speciellt inte om jag sköter kosten. Jag testar även spinning igen och det på nyöppnade Safiren. Cyklarna är grymt avancerade och det sporrar. Några härliga pass med klubben och även ett pass med Tanja och Ullis runt i Åda-skogen. Kul!

November - härliga pass och Tunnel Run!

November var det mycket bra träning och även lite kul pingis på jobbet. Sen går det riktigt bra innan jag strax innan Tunnelloppet blir förkyld - Neeej! Nåja, jag hade tänkt att bara socialjogga men sen blev jag lite taggad utav Flaken och blev lite sugen på att ta i ordentligt igen. Men förkylningen gjorde att jag bara tänkte jogga. Men väl på plats så slår tävlingsdjävulen klorna i mig och jag taggar igång mig ordentligt och känner mig helt plötsligt frisk igen! :-) Jag springer så fort som jag kan och det är först vid 9 km som jag känner lite tryck i bröstet men det är först då och vem känner inte tryck i bröstet då. Loppet är rejält kuperat och jag får 46.01 och det förvånar rejält. Tyvärr blir jag dålig efteråt så helt frisk var jag förstås inte. Loppet var iaf sjukt roligt.

Sen kommer jag äntligen igång med stakningen och det är lite väl sent men ändå. Nu är jag igång!

December - flytt av Enklaresport.

Jag fortsatte skriva lite om dämpade skor för någon ordning får det ju vara. Vi som sprungit i "vanliga" skor är ju inte skadade men nu pratas det om skador hela tiden men ingen verkade se sambandet. Fast det är ju upp till var och en vad man springer med. Själv skaffade jag ett par superdämpade Hoka One One men första passet var ingen höjdare. Vet inte om jag spände mig men sen avslutade Ullis och jag med ett 18 km-pass och det var magiskt! Wow! Markkontakten blev som att springa på skogsstig fastän man sprang på asfalt. Det blev iaf lite stakning i Södertälje också. Trevlig avslutning på skolan då både elever och rektor sjöng! Sen flyttar vi Enklaresport och det till gamla Mecman-lokalen, dvs nya NA-Svensson-huset. Stället där jag har jobbat i 19 år så cirkeln är sluten kan man säga.

Mycket text blev det! Avslutningsvis vill jag bara skriva att året var bra som vanligt, det är det alltid med Ullis vid min sida! :-)

Först och främst så glömde jag ju att skriva att jag återigen hade transportcykling till jobbet i måndags och så blev det även idag, tisdag. Men det var ju träning igen och kroppen fungerar väldigt bra men jag skulle vilja upp en nivå igen för jag tycker jag blir lite för trött på lagom träning. Men Köpenhamnsloppet blev en ordentlig tömning och nu börjar det röra sig igen. Tisdag kväll och träning. Jag hade tänkt att även cyklat till träningen men det skulle bli stressigt så vi bestämde oss för bilen och hann precis iaf. Väl framme så kör Ullis själv i skogen för att stärka upp höften och vi andra börjar köra uppjoggen i en annan skog. Linkan körde lite själv då han varit ifrån ett tag. Men vi andra, det var jag, Sjödinaren, Sjöslaget, Rainy samt Cribban, drog iväg och det är lite småtekniskt men jag var nog laddad så jag gasade på och det hördes ngt glatt tillrop bak i ledet! :-) Men lite väl flåsigt så jag funderade på om jag hade ngt i kroppen och jag hade dessutom känt av halsen på jobbet. Men jag ser att några andra också ser fundersamma ut men det beror nog på att de blev lite tagna på sängen av den hårdare uppjoggen. Det kanske helt enkelt gick lite snabbare än vanligt. Hursomhelst så kör vi lite stretch och börjar sen med löpskolningen där det blir lite extra fotledsstyrka och sen är vi igång. Jag bestämmer mig för att hålla ned antalet intervaller lite då jag inte vill vara helt slut på torsdag då SillenRundan väntar. Och när jag joggar saktare så gör det fortfarande lite ont under fötterna men inte då jag ligger på och landar bättre. Efterdyning från skidåkningen då skorna är hårdare. 

-Pang! Så var man då iväg och som vanligt så springer man för fort i början och jag kollar klockan och försöker sänka farten. Kanske går det lite för fort men Sjödinaren är inte så långt bakom och inte heller Cribban! Sjöslaget lämnade oss ganska snabbt och då körde han lååånga intervaller och Rainy tog det lite lugnare då han också körde långa. Långa betyder i det här fallet 2400 meter. Och vi andra körde tusingar. Men jag ser till min förvåning att jag hela tiden ökade och tiderna blev:

4'19.3 (178, 121)

4'18.1 (180, 144)

4'16.7 (182, 131)

4'13.8 (184, 143 dock efter 43 sek. vila)

Mycket nöjd och pulsen jag återhämtade mig snabbt och att pulsen blev högre efter intervall två var för att jag slet av mig de långa tightsen då.  Första pulsen är den högsta under intervallen och den efter är på vilan efter. 

Efter så blev det återigen Biggest Looser men nu hoppade jag emellan med lite Champins League-fotboll! Vilken utklassning av Real Madrid! Ramoooooos!

Ja, idag blev det verkligen ett speciellt pass med både mycket glädje men även med lite övrigt att önska. Tror det handlar om hur man vill se på det och det får mig att faktiskt gör flera inlägg så välj det som passar dig.

Smärtsamt och oroande!

Så var det dags att springa ett långpass och fortfarande var jag ju lite sliten så tanken var att bara springa 15 kilometer idag och Ullis hade laddad ned en app som gick ut på att plocka zoner och man fick visst lite poäng också. Trött och seg men springa måste man ju. Så det var lika bra att få det gjort. Kanske gick det lite bra i början men vi skulle nu springa till Trosa och när vi kommit in i Trosa så börjar det smärta mer under fötterna och hälsenorna kändes spända. Usch, vad långt hem det var nu också då man börjat få ont. Jag ville stanna hela tiden och det var ju iofs positivt med den där appen. Väl tillbaka hemma så var det några som ville prata lite och då stelnade man förstås till också. Hmm... Sen hade jag ont i flera timmar efter och dessutom halsont på kvällen. 

Härligt lekfullt med Ullis!

Så var det dags för långpass med Ullis och jag hängde på direkt när Ullis nämde om sin nya app. Det verkar vara jag som är mest intresserad av den. Lätt beroendeframkallande applikation där man skall "plocka zoner" som man även får poäng för. Jag tror det går rätt fort tills det är många mer som testar den. Tror den heter Turf. Hursomhelst så kommer vi iväg och vi bestämmer oss för att ganska snabbt ta "Turfarna" i Trosa och sen, då vi är tillbaka, ta de sista i Vagnhärad. Men på vägen ut från Vagnhärad så plockade vi direkt 2 zoner och det var härligt väder. Bara lite lätt bris och många var ute och gick och kollade på naturen med sina barn eller barnbarn. Alltid så himla skönt att springa nere vid ån i Vagnhärad där änderna har sitt eldorado. Tyvärr så såg vi inga bävrar men jag höll utkik. Visserligen så förstör de en del men det är ju bara så jäkla häftigt! Skön känsla i början men jag började känna av lite under fötterna men det gjorde mest att jag tänkt på att inte slarva med tekniken. Och det är ju bara att köra lite rehab nu och dra ned lite på träningen inför nästa helg då det skall bli så roligt. Vi springer då en halvmaraton i Köpenhamn. Det rullar på rätt fint och rätt som det är så är vi framme i Trosa och många tutar och vinkar. Vi möter en äldre herre som springer och sånt är alltid upplyftande då det gör att man ser fram emot att bli äldre. Och efter turfen vid Trosa Kvarn så plockar vi den vid kyrkan och sen kommer den häftigaste av dem alla. Det är en zon som ligger en bit upp vid Trosa alper. Så jäkla mysigt och det blev nog en spontanpuss där på toppen - härligt! Det går fortfarande rätt bra men visst känner jag av fotsulorna alltmer men nu är vi här och har det roligt. Så jag försöker att inte tänka på det så mycket och det är lustigt så det kan svänga. Den ena sekunden tar det emot och sen är det helt underbart i nästa. Jag ser verkligen fram emot att få ta i på loppet sen. Första halvmaran på en jäkla massa år. Vi fortsätter ned mot kustvägen, tror jag det heter. Och sen tar vi dem sista turfarna på rad och en är längst ut på piren. Jäkligt skojigt! Kanske borde de flyttas ibland? Bara ett tips. Sen rullar vi på hemåt och nu börjar det bli tungt och Ullis tycker jag ser röd ut! :-) Ha ha, jag får väl ta i. Men jag tar det som träning. Det kanske är tyngre än vanligt men passet görs ju och det är nästa helg som formtoppen skall infinna sig och det är inte så konstigt om Ullis och jag är lite slitna. Jag har ju Vasaloppet i ganska färskt minne och dessutom ett försök på 6-timmars. Och Ullis sprang ju hela 57 km i Skövde. Sjukt bra och det är klart att man är trött nu. Och i slutet så fick man verkligen kämpa och jag låg sen bakom Ullis och hade en mental kamp då benen verkade leva sitt eget liv. Vid stationen så tar vi en uppfriskande Mer och pratar lite med några bekanta, kul! Lite segt att komma igång sen och vi kunde inte hålla oss ifrån att ta de sista turfarna heller. 21 kilometer blev det och en bonus på ca. 5-6 kilometer mot vad vi hade tänkt. Nu blir det lite lugnt tills på tisdag och då blir det bra fart men med lite mindre mängd, nu skall det formtoppas! :-)

Så var det dags för Skövde 6-timmars, endast 6 dagar efter Vasaloppet och onsdagens provjogg gick ju åt skogen då jag fick bryta efter ca. 600 meter. Men på torsdagen så joggade jag iaf 3 kilometer och det kändes ganska bra då det var platt men då det gick uppför så var det som någon lade en tung säck på axlarna. Men varje extra dags vila gör ju susen så det är bara att hoppas på det bästa och jag är ju i förhållandevis bra form så det är ju bara att testa. Men både Ullis och jag kände av lite i halsen så vi tryckte i oss lite förkylningsmedicin och höll tummarna. På fredagen så lämnar vi Vagnhärad och åker via några konstiga vägar, på slutet, till Skövde. Vi checkar in och jag tvekar väl lite om jag skall anmäla mig, när jag tänker efter. Men jag har väl bestämt mig, tror jag! :-) Nåja, det är ju bara att testa och jag taggar igång mig. Det var rejält blåsigt då vi kom och vi kommer i samspråk med Heikke, från Nyköping, då vi käkar på kvällen. Efter trevligt sällskap och mat så kommer vi i säng och jag sover gott. Väl på morgonen så strålar solen och vinden ha lugnat sig lite. Efter diverse problem med skor och nummerlapp så kommer vi ut och ställer upp vårat bord. Sen är det inte länge kvar tills starten går. Och pang! Där gick starten och jag och Micke pratar lite i början innan han drar iväg och jag tycker jag joggar lugnt men farten är ändå långt under 6 min/km. Men det känns lugnt så jag joggar på. I början så finns det många ryggar att lägga sig bakom då det blir motvind. Det dröjer dock inte länge förrän jag måste lätta på trycket och jag ser att Ullis kommer bakifrån och pratar några sekunder med henne och hon får lite dricka som jag släpat med något varv. Jag börjar sen springa lite hårdare och det är ofta farten ligger på runt 4.45-4.50 på delen då det är mer lättlöpt och snittfarten ligger nu på 5.18 som lägst iaf. Men 5.20 verkar den stabilisera sig på och det är ju overkligt om jag kan hålla i det här. Jag varvar Ullis efter ca. 1 timme men blir själv varvad av Micke. Men det gör ont under fötterna och jag förbannar mig själv att jag inte tänkte på problemen jag fick under Vasaloppet då det smärtade under fotsulorna. Jag borde förstås haft skor med mer dämpning men smärtan får jag lägga åt sidan och det fortsätter gå bra. Vid 2 timmar så har jag fortsatt bra tider men det känns som det är något som inte står helt rätt till. Jag har då dock både sprungit ikapp och förbi Torill men det dröjer inte så länge förrän hon är förbi mig igen. Kanske var det någonstans mellan 2 och 2,5 timmar. För nu börjar det bli mer och mer stelt i Piri formis och det drar ned lite vänster bakre lår. Att ha sådan smärta vid 2,5 timmar gör att det känns hopplöst men jag tvingar mig själv till att fortsätta. Men sen går det rätt fort tills jag måste stanna och stretcha. Nu har det dröjt väldigt länge förrän jag såg Ullis och när jag ser henne igen så är det dock när jag tittar snett bakåt. Mitt huvudmål för dagen var 6 mil men att springa 5 mil skulle också vara helt okey. Nu känns det avlägset och jag tänker då i första hand på att kliva av vid maradistansen men problemen som kom eskalerade bara och det hade blivit slitiga och jobbiga varv bara för att få en ganska medioker mara-tid. Jag hör att Ullis nämner något om motivationsproblem och att hon är anmäld i motionsklassen. Jag ser till att ändra det direkt vid varvningen och bryter även själv vid ganska exakt 3 timmar. Min snittid tror jag blev 5.37 men det står säkert lite mer då det tog tid att få in det i datorn. Heikke tror jag också bröt då jag inte såg till henne efter det. Men Ullis tuggar på och jag peppar henne att jag har ändrat klass nu på henne, vi missade visst att skriva in det i efteranmälan. Jag ser att hennes km-snitt börjat öka ganska kraftigt och att hon hade en hög med tjejer före sig i resultatlistan nu. Jag peppar henne och nu stabiliserar sig km-tiden och hon börjar istället plocka placering för placering. Vilka som är vilka vet man inte men till slut så är hon iaf före alla som var ganska nära och hon har en bit fram till nästa tjej som ligger typ ett halvt varv före men nu börjar det bli nära slutet. Kanske endast 15-20 minuter kvar och sen förstår jag vem tjejen är men hon verkar stark nu och jag tvivlar på att hon skulle tappa. Men Ullis kämpar på och nu är det kamp om hon skall hinna gå över 57 km och det kan gå om hon håller i. Och hon inte bara håller i utan ökar igen så t.o.m snittet sänks igen ordentligt. Hon kommer förbi mattan som förkunnar att han garanterat gått över 57 km och kommer några hundra meter till. Grymt bra! Ser nu att hon fick 57212 meter.

Själv får jag vara nöjd med känslan jag hade då det fungerade. Jag körde faktiskt Vasaloppet för mindre än en vecka sedan och jag var inte helt pigg. Trots allt så gav det mersmak och kan jag bli ännu mer tränad så kanske man klarar att dubblera. Ullis är säkert sugen på att köra igen och jag kan ju testa om allt känns bra. Det blev ett bra helgpass för mig iaf och jag ser att jag hade bra fart fram till 2,5 timme iaf. Jag kom 33297 meter på 3.15 Jag är grymt stel nu iaf och kunde inte gjort så mycket mer. När släggan väl kom så kom den ordentligt.