Så var det då dags och Ullis och jag gick upp tidigt för nu skulle vi packa och det fort. Första tävlingen, Morakniv Triathon Sprint, började rätt tidigt och det är ju en bit att åka. Vi kom iväg hyfsat och på vägen upp så ringer jag först Rainy för att se om han kan ställa upp. Vi hade ju några från klubben som skulle dit och köra. Men tokan, som är rätt bra på att springa, skulle inte hinna springa. Och Rainy, som nog är bäst på att simma men även väldigt stark på cykeln, var inte supersugen. Hmm.. Och Ullis var mest sugen på att köra men ville då simma. Asch, vi får lösa det på plats. Men Rainy skulle nog kunna ta löpningen. 

Det går rätt bra att köra men man blir ju rätt stel. Jag ringer "pappa" som blir förvånad att jag ringer och de visste inte riktigt om jag och Ullis skulle komma upp. Det var nog ett tag sedan jag hörde av mig. Och Magnus visste nog inte när vi skulle komma. Det visste vi nog inte själva heller. Jag får iaf höra att Magnus är lite upprörd över att ett gäng funkisar hoppat av men jag ringde direkt upp Magnus och sade när vi beräknades komma fram. Vi missar simstarten men snor åt oss några västar och springer bort till ett ställe där det är bra att vara. Sedan kommer en funkis förbi och vill att någon hjälper till vid växlingen. Sagt och gjort. Jag ser till att cyklisterna kommer av cykeln vid rätt ställe och får skrika rätt hårt ibland för linjen saknas så jag får peka ut en linje. Men det går bra och jag hejar på. Sen, när cykeldelen är över, så pratar jag och Ullis ihop oss med de andra och vi träffar även på Miche L, som brukar vara på plats här och köra. Han kan mycket väl tänka sig att springa. Jag vet att han är grym på cykel också men skulle jag få välja så tar jag Ullis på simningen, Rainy på cykeln och Miche på löpningen. Det är nog konkurrenskraftigt. Det gör inget att jag avstår för jag har slarvat med cykelträningen och har inga cykelpass alls på slutet. Men Rainy avstår gärna så det blir så att jag får ta cykeldelen och snart nog är det dags att ta fram cykeln och göra sig iordning. Men vi hinner äta lite snabbt på Mora Strand. Det är väldigt gott men kanske väl mycket flott för min smak. Eller iaf vad jag är van vid. Jag brukar få ont i magen av sådan mat och så även idag. Satan vilket magknip! Jag får gå några gånger på toaletten och när Ullis skall starta så känner jag att jag nog borde gå igen... Oops! Men det borde jag hinna. Så startar lagen och det är väl 14 stycken. Ullis är ju bra på att simma men typ alla är sjukt grymma simmare! Förra året så var Ullis i den första tredjedelen på simningen, då hon körde olympiska, nu var det tvärtom. Helt galet! Lagen verkar tagit med sig riktiga simmare för de bara försvann där framme. Ullis körde stabilt och hade tre stycken bakom sig och inte alltför långt fram till en framför sig. Men sen var det luckor. Ullis simmade runt 1,5 minuter snabbare än sist och springer upp ur vattnet fram till mig. Vi växlar med en kyss och så drar jag iväg. Alltså springer i väg och jag hör att speakern säger något om att jag inte ställde upp på Sprinten för att jag inte fick springa. Folk måste ha undrat! :-) Och upp och iväg på cykeln. Hmm, hur gjorde man nu då? Ställningen känns galet aero och jag förstår att jag kommer att få rejält ont i nacken. Jag trycker på och räknar med att få släppa rätt omgående för att inte dra på mig mjölksyra. Jag ser ingen framför mig men det dröjer inte så länge förrän det kommer en bakom mig och kör om? Jag förstår ingenting. Jag är ju rätt bra på cykla och hur stor risk är det att en av de få bakom mig skulle köra om mig. Killen kör ungefär 2 km/h snabbare än mig och jag känner på farten lite genom att lägga mig 12 meter bakom men släpper det rätt snabbt. Lite småsurt. När jag närmar mig vändningen så kommer de, cyklisterna, en efter en. Jag plockar några stycken iaf och "mitt" gäng hejar som sjutton när jag kommer och skriker att jag är så grym. Jag vet inte om de bara är snälla eller om jag faktiskt går fort. Klockan är fortfarande kladdigt sedan Ironman, förra hösten, jag har alltså inte ens kört med cykeln sedan dess. Hmm, cykelvård - vad är det? Så jag ser inte riktigt farten och snittet verkar lågt. Men jag har nog bara inte nollat den sedan sist. Ut på andra varvet och nu börjar det kännas och brännas. Skav från helvetet mellan benen och man måste förstås vänja sig lite innan. Eller så satt jag rätt dåligt på sadeln. Jag hade struntat/glömt att ta med mig flaska till cykeln och jag tänkte väl inte att det skulle behövas på 21 km. Men nu började det kännas i strupen. JIsses vad torrt det var. Jag tänker bli rejält trött och trycker på. Nacken gör skitont och jag kan inte alls ligga så länge i tempoställning så när det går uppför eller är dålig väg så sitter jag upp. Jag plockar rätt många nu och är lite nyfiken på vart jag ligger. Vid vändningen så passerar jag precis en herre och ser att jag har två cyklister till, rätt nära. En tjej cyklar rätt fort och jag plockar inte så mycket på henne. Men den första tjejen passerar jag fort och snart nog en kille. Och kanske närmar jag mig tjejen lite. Attans! Jag vill ikapp henne och ger allt. Benen börjar fyllas av mjölksyra och nu knixar vi in mot målet genom bostadsområdet. En bil gör att jag tappar lite fart och sen trycker jag på när jag kan. Jag hinnner precis ikapp tjejen och vi springer nästintill ida vid sida bort mot ställningen, där man hänger upp cyklar. Jag gör det lite fortare och trots att jag tappat några meter innan så växlar vi samtidigt. Jag tror att vi växlade som femte lag och efterhand får vi höra att det trot allt är lite kamp om tredjeplatsen. Men Miche vet inte riktigt hur det ligger till och han sprang även Gesunda Montain Challenge igår. Laget som gick ut samtidigt vid växlingen drar ifrån lite och Miche tappar allteftersom. Men han passerar också löpare och när han sprungit ett varv så är det just den snabbe killen han skulle matcha för att vi skulle komma två. Vi kommer in på en hedrande fjärdeplats och det var spännande och kul. Vi körde för Team Enklaresport men tanken fanns att vi skulle heta Team Funktionärerna, då alla tre hade varit det under dagen. Tack för inhoppet, Miche! Nästa år kör ni ett eget lag från Eskilstuna och vi kör med våra klubbmedlemmar. Vi måste förankra det lite innan bara! :-) Så vi får bort eländet med "inhyrda" idrottare! ;-) Men kul var det och sedan åkte jag och Ullis bort till S och B för en liten fika. Vi avslutade förstås kvällen hos Magnus, där vi tittade på en bra film. 

Jag kollade sedan min snittfart och den visade på 34,7 km/h. Det är jag nöjd med, speciellt då jag inte cykeltränat så mycket och slarvat lite totalt med träningen. Men min klocka visar på 21,78 km... Men jag ser inget konstigt på kartan, som visar hur jag cyklat, så det kanske är närmare 22 km då. 

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

Ja, så gott som iaf. Som vanligt varmt som sjutton så jag gled upp ur sängen och tryckte på kaffemaskinen och gick ut och satte mig. Fick för mig att kolla till brevlådan för att se om det låg någon morgontidning där och mycket riktigt. Så det blev kaffe och lite läsning innan jag gick över på korsordet. Sen försökte jag ta mig för någonting men det var för varmt så det enda jag kände att jag orkade var att knata ned till källaren och jobba lite med Enklaresport. Där var det mycket svalare men datorerna alstrar ju också lite värme. Men jag bokförde lite och lade ut en bra produkt. 

Sen skulle jag ta mig en sväng till brädgårn och då började det mullra på himlen. Men det verkade vara en bit ifrån men jag sade till killarna att ha lite koll iaf. Jag lånade Felix bil och drog iväg. Väl på plats så pratar jag med en duktig kille och får lite tips. Faktiskt väldigt bra tips. Jag var hela tiden inne på typ eps-skivor men eftersom det inte var så plant golv så har jag dragit mig för det. Risken för att det skulle spricka var hög. Och killen höll med och visade upp en helt annan produkt som är mer som en isolerande betong istället. Mycket smidigare men det blir nog lite dyrare men det får det bli. Nu har det stått så länge då jag inte vetat vad jag skulle göra. Så nu är det bara att sätta igång. 

Vi märker att det börjat regna men det slutade rätt snabbt och snart satt jag i bilen igen och väl hemma fixade jag med lite mat. Det blev fläskkarré och med lite god sötpotatis till. Bland det godaste Ullis och Tim hade ätit faktiskt. De undrade vad jag hade gjort men det enda jag kunde komma på var att jag även tagit lite gurkmeja på. Och hyfsat hög temp och stekte faktiskt i både olja och smör då oljan tog slut. Gott var det iaf och det blev även bit till på kvällen efter vår promenad. För inte kom Ullis och jag iväg på någon träning inte. Men det var mysigt med en promenad. 

Morgonpromenad. Ja, så var iaf tanken men vi som rätt så länge. Men sen ville både jag och Ullis gå en promenad. Vi gick och snackade lite och vi bestämde oss för att gå Lundbyrundan, fast baklänges. Av någon anledning så brukar man springa den medurs. Ja, det är lite konstigt men vilket håll man springer eller cyklar brukar bero på sträckan och vad man gör för något. Och kanske är den olika för olika personer. Det är inget jag har fördjupat mig i mer än att tanken slagit mig några gånger. Hursomhelst så började vi att gå och funderade på att ta avslutande delen av Struntsrundan då jag säger att det nog är lite väl högt gräs vid ett ställe. Ullis höll med och det slutade med att vi tog Gnestavägen mot mot Sund och vek in där istället. Idag så gick vi utan mobiler och det var trevligt. Tror vi pratade om allt möjligt och det blev förstås mycket träning och lopp. Och snart nog tyckte jag att det var dags att känna på hälen lite. Så vi började att springa men första sträckan gick uppför och det var nog det jag skulle undvika men jag ville inte stanna direkt. Så det blev några hundra meter och direkt kändes det jättekonstigt. Men vi körde igen och nu börjadet det kännas bättre. Totalt kanske det blev 4-5 inslag av löpning och det kanske blev 300 meter per gång. Ibland lite mer. Riktigt skönt men jag kände någon diffus känsla mot slutet. Så det var nog bra att inte överdriva det. Det blev iaf 9,6 km totalt. Skönt!

På kvällen ville Ullis ut till Stensund men Timpan stannade hemma. Felix ville dock ut och hoppa lite. Men det första han gör är att slå i en fot i en sten. Det är visst grundare än man tror där vid bryggorna. Så han fick lite ont. Men snart var han igång igen och jag dök lite och försökte lära mig att hoppa. Ullis och Felix skrattade gott för de förstår inte hur man kan tycka att det är äckligare att hoppa än att dyka. Men jag tycker jag sjunker så fort och dyker jag så kan jag lätt vrida upp mig så att jag kommer upp lätt. Men jag gick ned på stegen och försökte hela tiden hoppa från högre och högre "höjder". Det såg säkert lite larvigt ut och att jag ens hoppade från femman, då man låg i lumpen, är en gåta. Eller inte förresten. Jag kommer aldrig att glömma när befälet ropar att de inte tvingar någon. Men att som ung grabb ensam gå ned från hopptornet fanns inte. Fast den känslan kommer jag aldrig att glömma. Men jag överlevde! ;-) Asch! Det får bli målet för i år. Att lära mig hoppa från bryggan. En passande uppgift för en Ironman! ;-) Ha ha, jag lite roligt är det. 

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

Lördag och Ullis och jag var nog lite trötta så det hände inte så mycket. Jo, jag hade en kund rätt tidigt på morgonen och han var sugen på ett par häftiga Grave Digger. Fast först gjorde jag bort mig då jag trodde att tjejen som var med var hans fru. Det var dottern... Fast är man ung så kanske man blir glad över att se äldre ut. Och tvärtom för pappan. Nåja, han hade Nordic Skates sedan tidigare, köpta av mig dessutom, men dock hade jag aldrig träffat honom men efter att han friskat upp mitt minne så mindes jag konversationen vi hade över mail. Efter han lyckligt åkt iväg med sina nya skates och stavar så drog Ullis och jag till Nyköping. Eventuellt för att träffa på Ullis nya systerdotter men vi hade inte fått svar på om hon orkade ta emot oss. Men vi kunde ju gå runt på stan och kika. Det blev Mio och jag kikade in på Stadium och vi tog oss även lite att äta. Sen hemma mot kvällen så bestämde vi oss för att käka på bryggan och Ullis och jag åkte lite tidigare för att simma lite. Det var jäkligt varmt så våtdräkterna behövdes egentligen inte. Men jag kände mig inte riktigt okey men hade min astmaspray med. Jag puffade tre gånger och hoppade sedan i. Det verkade dock inte hjälpa så jag fick stanna och kippa efter luft konstant. Kanske att det hjälpte lite på slutet men då var det rejäla vågor och t.o.m Ullis hade det lite svårt. Men på det stora hela så gick det kanon för Ullis men åt pipsvängen för mig. Det är första gången det gått så dåligt fastän jag tagit min astmamedicin. Jag skall kolla om den verkar tagit slut. Bara jag kommer ihåg det. Lite trist om det skall hända igen. Det blev ungefär 680 meter. Och inte en meter till för mig. Ullis kunde lätt ha fortsatt. Sen kom barnen och vi käkade gott och Ullis och Felix avslutade med att hoppa och dyka från bryggan - kul! 

Fredag och vi startade åter dagen på gymmet Active. Och då A gick iväg med sin PT så kollade vi tre övriga runt på vad som fanns. Ullis var sugen att kolla in spinninghörnan, som verkade ha någon häftig skärm, typ VR, där en person talade om vad man skulle göra. Fast tyvärr hade vi inga hörlurar med oss så vi satte oss och försökte se vad man skulle göra. Med god hjälp av grafiken som även visade på % av max. Det slutade med att Ullis och jag blev kvar på cyklarna men P gick iväg efter en knapp halvtimme och gjorde något annat. Han var visst inte så van att sitta på en cykelsadel så länge. Så det blev väl 45 minuter för mig och Ullis, lite sådär halvhårt. För P hade pratat om att vi skulle vara med på en golftävling idag och hur opretentiös en tävling än är så blir jag nervös. Så även idag och golf har jag ju spelat extremt lite på slutet. Men jag var sugen och vi startade med att larva oss lite med P:s svåger, som för övrigt äger banan. Vi skulle slå in en boll med fel klubba, dvs de två skulle använda en vänsterklubba och jag en höger. Jag trodde det skulle bli en baggis för mig som typ började min karriär med dem. Eller iaf slog ut på rangen med dem. Fast alla vi tre spred bollarna hej vilt men jag utsågs ändå till vinnare då jag lyckades komma över vattenhindret. Vi fick sluta rätt snabbt då bollarna försvann hej vilt. Sen slog jag med rätt klubba och kom typ 50 cm ifrån flaggan och satte sen putten - Wow! Fast det var ju bara ett övningshål för när tävlingen sedan började gick det inte lika bra. Första slaget och jag känner verkligen vilken kanonträff det är men jag tittar nog upp och får nog träffen på sidan för den går spikrakt men dock 30 grader åt vänster... Men vad f-n! Så det blev till att pegga upp en ny boll... Vilken jäkla start! Sen blandar jag hejvilt igen och återigen blev det lite bättre på slutet. Det slutade iaf i buffertzon. För P gick det sämre och han höjde sig. Men kul att tävla och jag kom på vad jag gjort för fel. Men det upptäckte P i slutet på rundan så jag kunde inte testa så många gånger. 

Efter rundan blev det fort hem och ett snabbdopp i poolen för att kyla ned sig. Härligt! Och P blev eld och lågor när han såg att hans nya driver kommit så han for iväg till posten och hämtade den. Jag skall inte nämna vad den kostade men man kan iaf konstatera att golf kan vara dyrt... Men det kan ju andra sporter också. Det kan lätt dra iväg om man blir biten. Jag själv fick ju ett golfset då jag fyllde 40 år och sen har jag köpt ett begagnat set också. Men det är klart att det vore kul med någon värstingklubba. Fast först blir det nog en bra racer. 

Efter lite frukost så tackade vi så hemskt mycket för gästfrihten och började åka hemåt. Och med en nysmord kedja för vi märkte att den rasslade och betette sig konstigt. När jag kikar på den så verkar den lite rostig på något ställe och det verkar ställa till det lite. Men med lite ny olja på den så gick den bättre och vi kom hem utan problem. Dock lite drygt att åka så långt men nu åkte vi småvägar hem och vissa av dem är ju underbara.

Och vad kul att komma hem till familjen och vi kände knappt igen barnen som var nyklippta! Skitsnyggt blev det så nu väntar vi bara på barnbarnen! Nähå, så fick man visst inte skriva... ;-) Katterna betette sig som vanligt då man varit borta ett tag. Totalt ointresserade alltså... Fast efter ett tag får man gulla med dem.

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

Fredag och vi startade åter dagen på gymmet Active. Och då A gick iväg med sin PT så kollade vi tre övriga runt på vad som fanns. Ullis var sugen att kolla in spinninghörnan, som verkade ha någon häftig skärm, typ VR, där en person talade om vad man skulle göra. Fast tyvärr hade vi inga hörlurar med oss så vi satte oss och försökte se vad man skulle göra. Med god hjälp av grafiken som även visade på % av max. Det slutade med att Ullis och jag blev kvar på cyklarna men P gick iväg efter en knapp halvtimme och gjorde något annat. Han var visst inte så van att sitta på en cykelsadel så länge. Så det blev väl 45 minuter för mig och Ullis, lite sådär halvhårt. För P hade pratat om att vi skulle vara med på en golftävling idag och hur opretentiös en tävling än är så blir jag nervös. Så även idag och golf har jag ju spelat extremt lite på slutet. Men jag var sugen och vi startade med att larva oss lite med P:s svåger, som för övrigt äger banan. Vi skulle slå in en boll med fel klubba, dvs de två skulle använda en vänsterklubba och jag en höger. Jag trodde det skulle bli en baggis för mig som typ började min karriär med dem. Eller iaf slog ut på rangen med dem. Fast alla vi tre spred bollarna hej vilt men jag utsågs ändå till vinnare då jag lyckades komma över vattenhindret. Vi fick sluta rätt snabbt då bollarna försvann i en rasande fart. Sen slog jag med rätt klubba och kom typ 50 cm ifrån flaggan och satte sen putten - Wow! Fast det var ju bara ett övningshål för när tävlingen sedan började gick det inte lika bra. Första slaget och jag känner verkligen vilken kanonträff det är men jag tittar nog upp och får nog träffen på sidan för den går spikrakt men dock 30 grader åt vänster... Men vad f-n! Så det blev till att pegga upp en ny boll... Vilken jäkla start! Sen blandar jag friskt igen och återigen blev det lite bättre på slutet. Det slutade iaf i buffertzon. För P gick det sämre och han höjde sig. Men kul att tävla och jag kom på vad jag gjort för fel. Men det upptäckte P i slutet på rundan så jag kunde inte testa så många gånger. 

Efter rundan blev det fort hem och ett snabbdopp i poolen för att kyla ned sig. Härligt! Och P blev eld och lågor när han såg att hans nya driver kommit så han for iväg till posten och hämtade den. Jag skall inte nämna vad den kostade men man kan iaf konstatera att golf kan vara dyrt... Men det kan ju andra sporter också. Det kan lätt dra iväg om man blir biten. Jag själv fick ju ett golfset då jag fyllde 40 år och sen har jag köpt ett begagnat set också. Men det är klart att det vore kul med någon värstingklubba. Fast först blir det nog en bra racer. 

Efter lite frukost så tackade vi så hemskt mycket för gästfrihten och började åka hemåt. Och med en nysmord kedja för vi märkte att den rasslade och betette sig konstigt. När jag kikar på den så verkar den lite rostig på något ställe och det verkar ställa till det lite. Men med lite ny olja på den så gick den bättre och vi kom hem utan problem. Dock lite drygt att åka så långt men nu åkte vi småvägar hem och vissa av dem är ju underbara.

Och vad kul att komma hem till familjen och vi kände knappt igen barnen som var nyklippta! Skitsnyggt blev det så nu väntar vi bara på barnbarnen! Nähå, så fick man visst inte skriva... ;-) Katterna betette sig som vanligt då man varit borta ett tag. Totalt ointresserade alltså... Fast efter ett tag får man gulla med dem.

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

Torsdag morgon och P och A brukar åka till gymmet och träna och eftersom de vet att vi gärna tränar så frågade de om vi ville hänga på. Ja, givetvis! svarade vi. Så vi tog en bil och åkte till Actic. A körde med PT men vi andra tre började med att värma upp men sen gick vi till ett Easyline-rum och körde ett gemensamt pass. Varannan gång en maskin och varannan gång en övning på golvet, som vi turades om att hitta på. Så vi blev klara samtidigt som A och vi åkte sedan hemåt. Men snart skulle det bli golf.

Under gårdagskvällen, då vi bestämde oss för att ta en liten golfrunda, så pratade P om att vi kunde ju ta en golfbil. Nä nä, svarade jag. Aldrig i livet! Fast allteftersom så började tanken locka mig och man måste ju prova någon gång och jag har ju dessutom en häl som håller på att återhämta sig. Så när det väl var dags så tyckte jag vi kunde köra på det. För mig så har det varit typ droppen. Typ lite förnedrande men... man kan väl ändra sig! ;-) Och året har ju inte varit som alla andra då jag bara kunnat köra på. Jag fick låna ett golf-set och det var helt nytt. Det enda var väl att det var gjort för damer men jag, som inte kört någonting på ett par år, lär ju ändå inte känna någon skillnad. Vi slog ut en hink på rangen och det kändes som jag absolut inte kunde skylla på klubborna. När jag slog bra blev det väldigt bra. Dock lite kortare än normalt. Sen ut på banan och det blev verkligen blandat spel. Men banan var torr och man hoppade runt i bilen. Och två gånger går jag in i bilen med huvudet före och ser inte handtaget som man skall hålla sig. Det gör skitont men den värsta smällen var den som tog uppe på skallen. Den kanske inte gjorde så ont då man jag fick en rejält blodutgjutelse och det gav aldrig med sig. Jag klagade konstant på den och några dagar efter så ser man en tydlig skorpa. Men hursomhelst. Eftet de nio hålen så bestämde vi för att köra nio till och mot slutet av den rundan så blev det en liten förbättring och jag avslutade iaf med ett äkta par. Och några slag var fantastiska men jag böjer tyvärr armen ibland och det visar sig tydligt i de slag då man gör en fullsving. Rejält varmt och vi åkte direkt och tog en mjukglass. Sen var det riktigt skönt att doppa sig i poolen. Vi avslutade kvällen med lite rolig plump. Det var inte igår direkt. Två matcher blev det och jag lyckades iaf vinna en. Skönt för min vinnarskalle för på golbanan fick jag stryk. Brorsan spelade riktigt bra och lyckades sänka sig igen. 

Bilden med golfbilen skrattade A gott åt! :-) 2 söta gamla gubbar typ! ;-)

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

Lördag och idag skulle vi på Cornelias tvårskalas! Jag tyckte det var nyss som vi var på hennes ettårskalas. Då fick hon en häftig sparkcykel av oss, hoppas hon använder den. Om jag inte missminner mig alldeles fick hon någon gång också ett par löparskor av oss. Det låter som vi vill skola in henne på den idrottsliga vägen! :-) Hursomhelst så åkte iaf jag och Ullis till Ålberga, där kalaset skulle vara, och det var trevligt men väldigt varmt. Efter kalaset så tänkte Ullis och jag simma lite i en närbelagen sjö och några av släkten skulle följa med. Som Ullis syrror, med sällskap, samt Ullis pappa och hans fru. Ullis och jag byter om till våtdräkt och börjar simma. Det känns sjukt bra från början och även Ullis verkar nöjd. Men vi hinner bara simma ut några meter när någon ropar orm och Ullis blir livrädd och jag, om jag skall vara ärlig, var väl inte helt nöjd heller. Men jag simmar efter och undrar vad som hänt. Vi får höra att det simmade förbi en orm bland de badande och jag vill verkligen inte avbryta så fort men känner mig heller inte helt lugn. Så jag tar över säkerhetsbojen och bestämmer mig för att simma rakt ut och kanske över, till andra sidan, och tillbaka. Men visst funderar jag, det kanske kryllar av orm i den här sjön men samtidigt tänker jag att det inte är så mycket som kan hända. Jag har dessutom våtdräkt. Det går rätt bra i början men hur långt är det? Jag simmar och simmar och man känner sig ändå rätt ensam där ute. Lite småflåsigt är det och när jag är på andra sidan så känner jag efter om det är några klippavsatser så att jag iaf kan stå upp och vinka. Jag kan faktiskt inte se om de ser mig men jag vinkar. Jag har dock solen i ansiktet men gissar att det kan vara närmare 500 meter iaf. På vägen tillbaka så får jag stanna några gånger och försöka lokalisera mig. Jag känner att jag ändå blir lite påverkad av tanken på att det kanske finns en eller flera ormar där ute. Och kanske blir simningen lite stressad. Snart ser jag den rätt bryggan och jag simmar mot mitt sällskap och tar mig upp. Efter, på kvällen, så ser jag att det blev ungefär 800 meter. Totalt alltså. Det får väl duga med tanke på det som hände! :-D

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

Ullis och jag hade snackatg lite om att hyra kajaker och paddla lite. Och nu var det dags. Vi fick med oss Felix och sen styrde vi kosan mot Hälgö. Ullis hade mailat lite med dem och de kunde hyra ut tre stycken singelbåtar. Spännande. Vi avböjde de smalaste varianterna och sade att vi var nybörjare. Efter lite instruktioner, från den i övrigt mycket trevliga och pratglada ägaren, så kom vi då iväg. Lite småläskigt i början och det gick inte alltid som man ville. Efter tips från uthyraren så körde vi längs strandkanten och letade efter en kanal in till en närliggande sjö, den skulle vara mycket trevligare än havet, som kryllade av alger. Sagt och gjort. Vi hittade kanalen och vi blev nästan knockade av hur fint det var i kanalen in mot sjön. När vi kom in en bit in i sjön så kände vi att vi behövde sträcka på ryggarna. Det kändes som det tog på krafterna och alla vi tre behövde nog en paus och vi tog fram lite mat och dukade fram. Efter maten så hoppade vi i och simmade. Rent ljuvligt och snart kände vi oss piggare igen och började paddla ut mot en ö som låg en bit ut i sjön. Eller en bit ut. Det såg kort ut men det tog sin tid. Fast vi hade vågor och vind i ryggen så snart nog var vi där men Felix började klaga på ryggont och det var en behaglig andra paus och nu endast kaffe. Och förstås lite simning igen. Sen rundade vi ön och började paddla hemåt och och vi pausade på samma ställe som förut och sen vidare tillbaka till vart vi startade. Förvånande så kollade vi på min klocka som visade dryga 9,5 km. Lite vågigt på hemvägen och man var lite mör. Väl hemma var man bara tvungen att sträcka ut sig lite. Men vad underbart det var!

På kvällen gick vi till Safiren och Ullis gick och körde ett gruppass medan jag ställde mig på en Cross Trainer och körde i 45 minuter. Rätt lugnt och fint med en snittpuls på 145 slag/minut. 

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se