Onsdag och det är onsdag den 30 april, Ullis och min bröllopsdag! Idag är det hela 30 år sedan vi sade ja till varandra och vi gjorde det på Tims dopdag så vi firar förstås även Tims dopdag men den brukar komma i skymundan.

Vi började i alla fall dagen med att vara med på en morgonritual där man skall hälsa solen, nu kommer jag inte ihåg vad det heter men man gör lite sköna morgonrörelser och det är lite yoga i det. Sun Salutation förstås. Riktigt skön start. Jag fick dock rycka in och springer efter en stor vagn med mattor som var en bråkdel från att braka ned i trappan mot den olympiska poolen. Jag såg att Ullis nickade till mot vagnen och jag tittar dit och slänger mig dit. Det måste varit precis på håret. Jag vet inte ens om någon såg det.

Sen blir det god frukost och efter det går vi mot lägenheten och jag fotar den samtidigt som vi planerar vad vi skall göra på bröllopsdagen.

Döm av vår förvåning när vi ser ett kuvert på dörren. Jag hintade ju igår om att vi hade bröllopsdag idag. Ha ha!

Jodå, det var en gratis flaska Cava eller, jag fick ju fram att vi gärna inte drack alkohol, alkoholfria drinkar i baren. Riktigt kul!

Sedan bytte vi om till löparkläder men innan vi drog iväg så kollade vi om det inte gick att äta på den andra restaurangen ikväll. Vi gillar den lite bättre och det är den som tillhöra hotelldelen. Nej, det gick inte sade kvinnan i receptionen och det tog emot lite då jag såg att Ullis gärna ville vara där.

Vi gick sedan upp till cykel- och gångvägen och sedan var det bara att börja springa. Eller bara och bara. Det kändes som evigheter sedan för mig. Det tog emot direkt men det är å andra sidan bara uppför i början och jag märkte att även Ullis var påverkad så jag stretade på.

Till slut så kändes det som benhinnorna skulle sprängas så vi fick stanna och snöra upp skorna på mig. Till slut var vi uppe och pustade där i några sekunder och pulsen sjönk snabbt – skönt! Sedan var det bara nerför och nu började det att kännas riktigt bra och jag piggnade på mig. Det blev fem kilometer och vi höll 6.32-tempo och det med en tuff backe så jag får vara nöjd. Skön löpning.

Väl framme, vi sprang förresten till Gran Tarajal, grannbyn, så gick vi ned till stranden och passade på att bada. Jag gick mot kanten för att byta om och en gubbe blev galen som trodde att jag skulle pinka. Nädå, svarade jag. Bara byta om och då var det lugnt. Ha ha!

Det blev ett dopp och jisses vad salt vattnet var. Sedan gick vi upp mot själva strandvägen och då hade det kommit lavasand och det blev varmare och snart hade vi panik. Det brände så in i helvete och Ullis, som låg några meter framför, bara skrek! Jag tvekade om jag skulle fortsätta framåt eller vända men kände att jag inte kunde lämna henne och ta ett annat håll. Det var galet hett men efter kanske tio sekunder så ser jag skuggan och slänger mig in där. Jisses! Så jäkla varmt. Då var det nog runt 22 grader i skuggan och det låter ju inte så alarmerande varmt men sanden… Den var så sjukt varm.

Vi självtorkar ett tag innan vi går och leter upp en restaurang vi hört om. Den skulle visst vara jäkligt bra. Vi hittar den och den ser inte ut att vara alltför mycket för världen men vi tar och delar på en pizza där och tar en glass med kaffe till. Riktigt, riktigt gott!

Sedan är det dags att springa hem igen och nu känns det lite bättre direkt men nu börjar värmen ta på en. Det blir återigen fem kilometer och farten är ungefär samma som tidigare. Så en mils löpning direkt är väl okej.

När vi kommer fram så går vi fram och frågar även den andra restaurangen och det blir lite pinsamt när de skall ringa till restaurangen vi bor på och fråga men vad fan. Vi lever ju bara en gång. De skulle återkomma på mail, tror jag de sade.

Vi går och duschar och sedan, mot kvällen, så går vi och kollar med vår reception och nu var det visst okej. Ha ha, så kul!

Vi är där rätt tidigt och ”vårat” bord är ledigt och vi sätter oss där och sedan går jag och beställer våra drinkar. Han förstår inte varför man beställer alkoholfria drinkar och inte tar en flaska cava men jag går inte in i någon diskussion. Det känns som det är min ensak.

Det är riktigt gott och den berömda katten är kvar. Han som brukar gå runt och kela bland matgästerna. Kanske får han en bit då och då.

Vi tar en skön promenad hemåt och jag slår på låtsas ett golfslag från en tee. Man är bra sugen nu då man går förbi golfbanan hela tiden.

Vi har det lite lugnt och skönt och när Ullis somnar så avslutar jag med ett parti schack och slår boten Sven.

Tisdag morgon och det var bara att masa sig upp och packa in resväskorna i bilen. Vi hade fullt sjå med att inte gå över 15 kilo på våra bägge resväskor. Vem som hade mest förtäljer inte historien men ni kan säkert gissa. Ha ha! Efter lite ompackning så fördelade vi ut vikten lite och nu måste det vara lugnt. Ullis berättade om ett par som endast klarade sig på en resväska. Helt omöjligt, tänkte jag. Men men. Man har ju olika intressen och vi hade väl väldigt många träningskläder men jag hade faktiskt bara två par skor med mig. Ullis hade lite fler par. 

Vi kom efter ett tag in på vår långtidsparkering och snart stod vi och väntade på en buss. Jag var lite kissnödig så jag pep in på en toalett och sedan när vi åker ifrån så pratar jag lite om Ullis ryggsäck och kommer direkt på att min är borta! I ren panik springer jag fram till chauffören och ber om honom stanna och som tur var hade vi inte kommit så långt. Vi får gå tillbaka för min ryggsäck stod inne i ett väntrum. Det var ju en jäkla start. 

Snart är vi igång igen men förstås på en annan buss och nu har vi allting med oss. 

Efter lite stök så kommer vi upp till gaten och väntar. Jag ser Daniel Adams Ray och det är andra gången jag ser honom och bägge gångerna har varit på en flygplats. Förra gången skulle både han och jag samt Ullis åka från Umeå och direkt springa Stockholm Marathon. Det gick inget vidare efter en gårdagskväll i ett kallt större skjul. Men eftersom det var ett bröllop så får man köpa det. Det går flera maratons. Det var ett fint bröllop, i alla fall. 

Nu väntade vi på att bli insläppta och Ullis sprang iväg lite snabbt på toan och rätt som det var så öppnade de ombordstigningen och Ullis stod i kön. Sen är det visst bara öppet i fem minuter och jag springer bort och kollar om jag ser Ullis men hon är för långt in i kön som går in mot damernas. Nåja, det borde vara lugnt och jag springer bort och kollar hur länge till de har öppet. 

Nu ser jag Ullis som är helt omedveten om att det är bråttom och springer bort till henne och snart är vi ombord. 

Vi får sitta bredvid en finska som beställer in alkohol i en stridande ström. Själva är jag och Ullis supertrött och somnar om vartannat men jag är lite tagen av då vi lyfte för jag gillar verkligen inte att flyga. Eller i alla fall så ger starterna men framförallt landningarna ett stort obehag. 

Vi sover och jag spelar lite schack då och då, när jag är vaken. 

Sen skall vi landa och Ullis ser att jag är rädd och håller handan. Mot slutet så blundar jag och blir rejält uppskrämd då det liksom skakar till som av en luftgrop och sen börjar vi bromsa. Men vad f-n! Landade vi där. Det gick ju rätt smidigt och jag känner en lättnad. Det har tyvärr inte blivit bättre med åren och nu är jag visst inte bara spruträdd, jag är flygrädd också. Samt rädd för kryp i buskarna som råttor och ormar. Ha ha!

Bra välkomnande med ett flyt i Bajens färger! :-)

Transfern till hotellet går bra men vi går av vid fel ställe och får sedan en specialtransport till rätt stället. Jag har redan checkat in på på bussen men det tar ändå lite tid. 

Lägenheten är superfin och vi tog det bara lugnt på kvällen och åt gott. Det blev en liten promenad längs området. 

Nice!

Måndag morgon och jag provade lite discgolf med första klassen. 

Det var förresten discgolf för alla idag, när jag tänker efter. Tyvärr hittade jag inte fästingsprayen men klarade mig ändå. Sista klassen ville absolut spela volleyboll efter så de fick en kortare runda och sedan gick de in i hallen men nu var det visst fotboll som gällde och det funkade bra för mig.

På jobbet så var det förresten några som undrade hur det hade gått med loppet och jag fick tvinga mig själv att inte prata för mycket för jag var fortfarande hög på endorfiner och kunde prata hur länge som helst. 

Jag blev lite sen så jag sprang på till hållplatsen men fastän jag tyckte jag var där i tid så fick jag vänta. Lite osäker på om jag missade bussen eller om den var sen. Nåja, det var ingen fara på taket. 

Ullis var redan i Nyköping och jag köpte på mig lite nya kläder, typ lätta och luftiga. 

Väl hemma så var det packning som gällde för imorgon lyfter vi! Ullis och jag skall vara en vecka på Fuerteventura och det är förstås Playitas som gäller. Träningsparadiset men nu är jag rätt otränad men tänker att det bara är att chansa. Håller inte kroppen för hårdkörning så lär det inte bli så roligt på Kalmar Ironman. Men det är klart att man kan träna med förstånd. Sen är det också vår 30-åriga bröllopsresa. På onsdag firar vi 30 år som gifta. 

Det kändes som det gick rätt bra med packningen men vem vet. Det får man väl se när man kommer fram. Vad man glömt och så.

TUB-loppet!

Fredag morgon och jag tog bilen idag då jag behövde komma fort hem. Med facit i hand borde jag förstås tagit ledigt men det visade sig sen att mina nior var i Polen och jag behövde heller inte hoppa in på någon lektion.

Först var det lite discgolf med mina åttor och jag var själv med på några hål. Alla var duktiga.

Sedan kollade jag av så det var lugnt att dra och jag hann få i mig lite mat också innan jag drog.

På vägen hem blev det lite samtal då både grindar och toaletter var på väg. Han med toaletterna behövde lite vägbeskrivning och det var en rolig kille men jag skulle själv inte riktigt hinna dit så jag ringde Anders och kollade om han kunde ta emot toaletterna och det var lugnt.

Väl hemma så kopplade jag på husvagnen och slängde in några sista grejer innan jag och Ullis åkte ned och ställde upp vagnen.

Väl på plats så var det en massa jobb med att få upp grindar, tält och diverse flaggor. Borden fixade andra med så var det högt tempo lite överallt. Sen så åkte jag och Ullis och målade lite på raksträckan innan vi hämtade Tim som skulle fixa med livestreamingen under loppet.

Tim fixade med datorn och vi andra slutförde våra uppgifter och några deltagare hade redan börjat få upp tält och det började bli lite nervöst. Hade jag verkligen koll på allting för nu hade jag typ allt i huvudet och med lite stress så kändes det som det kokade över. Jag sade till en person att jag önskade att man inte skämtade så mycket då jag kände att det skulle bli för mycket och han förstod.

Sen var det bara att försöka lägga sig och hu vad kallt det var. Jag verkar inte fått någon ordentlig fart på systemet och går upp på natten och slår på gasolen men snart står det gas out på displayen och där och då förstod jag ingenting. Troligtvis så hade mekanikern dragit av en kran då värmepannan var på service i höstas. Jag tog på mig ordentligt med kläder och försökte somna om.

Jag var lite trött då jag vaknade och var helt själv uppe. Jag tog fram allt ur husvagnen och ställde ut i tälten.

Sen började det droppa in folk och snart var vi klara att dela ut nummerlapparna och jag var redo att börja prata men Tim fick inte igång livestreamingen och det visade sig att han inte blivit tilldelad alla rättigheter på Trosa Ultra Backyard-kontot. Snart så loggade han in i mitt namn och då gick det bättre. Typ 40 minuter försenat fick vi igång streamingen och vi var igång på nätet också.

Jag brukar normalt vara nervös då jag skall börja prata men jag var så himla stressad så jag märkte inte av så mycket och snart var man varm i kläderna och när loppet äntligen startade så kände man att nu borde allt vara på plats.

Rätt direkt så kommer en deltagare tillbaka som skadat sig och vi tillkallar sjukvård. Riktigt trist och det tar ned humöret en hel del. Vi hade helt missat en skylt som stod på ett dåligt ställe men det får vi i tävlingsledningen ta på oss fastän alla kunde ha sett den innan. Hursomhelst så är det jag som har det yttersta ansvaret för loppet så vi skulle få anledningen till att återkomma i ärendet.

Allting verkar fungera bra och så även utlottningen av priser. Jag åker runt och kollar hur det går med filmningen. En mobil har dött och det visar sig att sladden var dålig. Lite otur.

Sen är Mini-TUBEN igång och det är inte fullt men ganska många barn ändå. De springer hela tiden men jag har mitt fokus på stora loppet men försöker ändå få in dem då och då. Både i livestreamingen men även så att jag ropar upp dem.

Alla gör ett jäkligt bra jobb och jag är typ överallt.

Men Mini-TUBEN-löparna verkar inte vilja ge sig och det knorras lite bland föräldrarna. Vi i styrelsen tar ett snabbt beslut att låta tre barn dela på segern för de är max tio år gamla och var då uppe i 36 kilometer! Jisses!

Alla känner att det var ett bra beslut och till nästa år får vi styra upp det lite och köra en frontyard mot slutet och kapa tiden de har på sig att springa banan på hela tiden.

På kvällen så har jag och Ullis det lite lugnt och jag går och lägger mig i husvagnen och Ullis åker hem.

Jag har fortfarande inte kollat igenom husvagnen och känner att jag snabbt vill komma i säng så jag har på mig lite kläder i sängen ändå. Jag sover bättre nu än förra natten och får några bra timmars sömn.

Det har tunnats ut rejält och de på natten har skött utlottningen väldigt bra. Ullis och jag tar över och Anders går och lägger sig.

Sen är vi bra med folk och allting fungerar kanon. Jag kollar upp hur det är med den som skadat sig och det blev rätt illa. Jag erbjuder lite som kompensation men senare så får vi kontakt och det var ännu värre så vi slår på ordentligt och hon tycker att vi har visat välvilja och vill komma tillbaka. Det var skönt men förstås hade vi önskat allt ogjort.

Totalkänslan är dock ändå väldigt bra för alla är så nöjda och jag känner att lyckats riktigt bra med nästan allt. Det finns absolut några grejer jag missade men det är småsaker i sammanhanget.

På slutet är det bara några stycken kvar och man börjar nästan bli orolig att de skall hålla på nästa natt också.

Snart så är det bara två kvar och snart så uppvisar tvåan Niklas Drakfors yrsel och kastar in handduken på slutet. Vinnaren Magnus Högfeldt är asstark och dansar och bjuder på sig själv, så himla skön!

Hela teamet är nöjda och vi avslutade med flaggan i topp.

Det var ett bra och starkt gäng som plockade ihop allt och det gick fortare än beräknat – me like!

Stort tack allesammans och jag ser redan fram emot nästa Trosa Ultra Backyard. Nu är jag dock väldigt trött så det kommer nog bli segt imorgon, på jobbet.

Så himla kul att vi tog över loppet och gjorde det så bra!

Pizzan dagen innan          Funktionärerna                  Vinnaren Magnus!

Torsdag morgon och när jag går förbi trappan så ser jag mina "pratbubblor" jag fixade till igår. De kanske duger. Jag blev lite inspirerad av Romina så jag gjorde några egna som vi skall ha i vår Selfie-Corner. 

På skolan så fick jag en lucka och körde lite discgolf och det gick riktigt bra som ni kan se på bilden, ha ha!

Sedan körde jag lite Pling-Plong med min mentorsklass och det gick väl bra. Lite för lätta frågor den här gången men det kan ju också vara kul att de faktiskt kan svara. Förra lektionen blev ju lite sisådär när jag körde högskoleorden...

Sedan var det bara att bege sig hemåt och det blev mycket jobb med att svara på mail och fixa lite inför kommande helg. 

Först så gick jag dock och mötte Ullis som sprang hem. Jag var också lite inne på att springa men kroppen var för stressad med allt kring loppet. Egentligen tänkte jag inte ens promenera då jag kände att det var lite kort med tid men det kunde ju vara skönt, tänkte jag. Så fick det bli. 

Det blev inte ens ett endaste löpsteg och sedan mötte jag Ullis som kom med en jäkla fart. 

Vi avslutade med lite teve och tog det lugnt sen. Imorgon smäller det. Då är det full fart med att sätta upp tävlingsområdet och visst pirrar det lite. Det har blivit så stort det här och man vill ju att det skall bli bra. 

Kom till jobbet och idag hade jag fått höra att jag skulle vikariera för en klass direkt på morgonen så jag var inställd på det. Kom fram till morgonmötet och hade tagit kaffe och tog det lugnt när frågan kom upp om någon kunde täcka upp direkt på morgonen. Jag tog det lugnt och visste att jag ändå hade fullt upp då. Sen, till slut, så öppnar jag dokumentet och ser att jag är flyttad och visst hade kunnat tagit första lektionen men det var så dags då. Det var lite pinsamt att jag bara satt där drygt men sen ser jag att en annan tagit lektionen jag kunde ta.

Det blir två vikarieinhopp och resten var rätt lugnt.

Sedan satt jag och rättade en massa orienteringsprov innan jag skulle springa till bussen. Jag känner dock att jag nog borde springa in på toaletten lite snabbt och märker att någon kollega verkar vara på toaletten bredvid men inte markerat att den är upptagen. Jag knackar lite fort på dörren och säger att hen glömt det och jag låser förstås upp toaletten bredvid. -Är det Niclas? frågan personen och jag hör inte vem det är och när jag säger att det är det så frågar personen om jag skall med till Norrköping och då fattar jag ingenting. Nä, Nyköping! säger jag. Ha ha, han sade fel och det var Johannes. Jag fick skjuts och det var trevligt. Sen glömmer han låsa dörren helt också, efter, och jag ”skällde” på honom.

Vi pratade om lite allt möjligt och när han släpper av mig så ser han att det är halva priset på glasa på Pressbyrån och det verkar ju trevligt så bägge köper en varsin glass innan vi skiljs åt.

När jag kommer hem och vi skall äta så slår det mig att det är idag vi skall iväg på möte med kommunen! F-n! Det hade jag helt glömt bort och det var bara att skicka i gruppen och dra iväg. Ullis och jag tog upp Anders innan och som tur var serverades det kaffe, frukt och kaffe. Vi hann ju inte äta.

Mötet var ju bra men lite för mycket fokus låg på barnen och trots att vi är en klubb öppen för alla så var mötet inriktat mer mot de som har hand om barn. Vi har inga begränsningar och har flera gånger haft ungdomar med på våra träningar men så värst ofta har det inte varit. Det har väl varit i tre stora omgångar totalt, typ tre somrar med både flick- och pojkgäng samt någon enstaka gång. Men det finns alltid plats och till sommaren dyker det nog upp några. Det lät i alla fall som Anders och Rominas barn skulle dyka upp.

Väl hemma så blev det lite kvällsmat innan man stupade i säng eller i alla fall nästan. Jag såg att Romina hade fixat några ”pratbubblor” till Selfie-Cornern och blev lite taggad att göra några själv. Jag hade väl egentligen inte tänkt som så men det såg jäkligt bra ut så jag gick på samma linje. Det gick väl hyfsat bra men när jag började slarva så blev det sängen.

Tisdag och när jag sitter och väntar på tåget så ser jag att husvagnen är redo att bara ställas på och jag gör det direkt så jag inte glömmer det senare. Den skall jag ha på tävlingsområdet nu i helgen då Trosa Ultra Backyard går. Den enda husvagnen som får stå där förutom om Anders skall ha sin där också. Vi kommer ju att bo på området hela tiden. Sen ser jag att den gamla Volvon också kan ställas på om Tim och Cilla vill använda den. 

Sedan går det bra med tåget men sedan krånglar bussen in mot Oxelösund. Rätt som det var så går inte den bakre dörren att stänga och jag börjar se framför mig att jag kommer försent men då var vi ändå inne i Oxelösund så jag hade kunnat promenera några kilometer. 

På skolan har jag promenader på schemat så det var bara att traska men det var lite klent tempo. Många av eleverna har NP just nu så det passade ju bra med lite lugnare idrott också. Jag passade på att köra lite om allemansrätten men det var svårt att ta frågor så där bara rätt upp och ned. I den här åldern så kan de ju det mesta också. 

Jag får svar om ett pågående arbete utmed banan och det kommer att vara fixat till loppet. 

På vägen hem så köpte jag lite prylar till loppet och nu är vi nog i hamn med alla inköp. 

Ullis och jag cyklade sedan lite på kvällen och jag tog i lite i en spurt men i övrigt så blev det mitt vanliga lite försiktiga pass. Nu vill inte min klocka connecta men appen säger 48 minuter. 

Jag vaknade som vanligt lite för tidigt och kände mig inte utvilad men kunde inte somna om. Snart så började jag att blogga lite och sedan kollade jag av om jag hade koll på allt med loppet. Det har ju blivit så stort nu. Sedan började jag att fokusera lite på mitt eget speakerjobb. Jag måste ju ha lite koll på det också och något som kan vara kul att berätta är ju hur många de är i lagen och jag letade upp alla som hade minst tre stycken deltagare i varje lag. Det blev en del men den allra största delen var när de var två stycken. De ropas förstås inte upp utan jag fokuserade lite på vilka som skulle kunna ha chans på lagtävlingen, den har vi funderat en hel del på men kommer inte på en bra lösning. Det har ju alltid bara varit äran men det känns som vi borde steppa upp även där.

Mitt i allt så skickar Martin L en bild på hur det kan se ut på mobilen då man kör drönaren och jag blev positivt överraskad. Jag hade tänkt att det skulle vara pilar lite överallt som störde men det här såg bara bra ut. Sen är frågan om det samtidigt går att dela skärmen, det får vi testa.

Efter det så kollade jag upp vilka som förut gjort bra resultat på loppet och på slutet blev jag lite chockad. Jag hade helt missat att en tvåfaldig vinnare skulle ställa upp igen och en gång sprang han 38 varv. Jisses! Nu har vi ett starkt startfält och det finns garanterat några som man inte hade en aning om.

Sen skickar Tim och undrar om jag har något bra medel för att få bort fastrostade grejer och visst har jag det. 5-56 är något som alla skall ha hemma och det har jag förstås men jag skickade även några andra förslag på burkar som står och skräpar i hyllan. Jag skrev att jag tyvärr inte hade någon bil hemma då Ullis jobbade.

Jag hann även mäta upp barnloppet för att se hur det skulle se ut med våran lilla ändring och det kommer bli kanon. Nu har vi gjort så att de inte krockar med de vuxna, bra förslag av Anders och Romina. Det enda lilla negativa är att de inte går i mål i det stora målet men säkerheten är viktigare då de annars ibland skulle passera stora löpare som sprang i mål.

Nu var jag tvungen att ta tag i en tuja som måste kapas ned för jag hade redan börjat på den ena och både det riset och riset från den ännu inte kapade tujan skulle bort. Det duggade lite lätt också och jag borde förstås tagit av mig glasögonen men ibland ville jag ha dem på mig.

Det blev några timmar och duggandet blev snart till ett lätt regn. Fortfarande inte så otäckt mer än att det blev kallt om fingrarna.

Sen ser jag att Ullis kommit hem men sitter hon still i bilen? tänker jag. Nä, inte är det väl någon där och jag ropar in i huset men ingen Ullis. Det slår mig sedan att hon måste åkt med Line som kommit tillbaka från sin semester.

Jag jobbar på med det sista fast jag är hemskt kaffesugen och har varit det ett bra tag. Det hade heller inte blivit någon riktig lunch.

När Ullis kommer hem så delar vi på lite mat och kollar ett avsnitt av Robinson när jag kommer på att jag lovat Tim att köra bort grejer till honom.

Vi åker bort och snackar lite med honom innan jag vill kika på tävlingsområdet lite fort då jag tänkt ställa husvagnen där under loppet. Jag behöver vara ganska nära målet för att det skall bli bra med livestreamingen, den har jag stora förhoppningar om. Förhoppningsvis blir det många som kollar men det innebär också att man kanske blir lite mer nervös då man skall stå och prata fast jag gillar ju sådant här. Vi är ju flera stycken också.

Jag hittar en bra plats och sedan åker vi till Ica Trossen och ser att Tim är på gång till affären. Vi som precis pratat med honom. Vi handlar och sedan skjutsar vi hem honom.

Tillbaka hem och vi tittar på några avsnitt till innan jag vill träna. Vi kommer överens om att vi tar en promenad istället. Riktigt skönt.