Allvarligt talat, vilka är det som styr idealen här i Världen och jag tänker då på hur kvinnor, eller skall vi säga tjejer, ser ut. Vem tänder på sprängfyllda överdimensionerade siliconbröst? Jag kom in på den här sidan http://blog.fridaofsweden.com/ och där var hon upprörd över att en kille erbjudit henne att bli hans egna personlig värdinna för en massa pengar. Och inget sexuellt skulle det vara. Jag tänkte att det inte var så konstigt med tanke på hur ytlig hon verkar vara med enorma siliconbröst och sökte sponsorer gjorde hon också. Man skall ju inte vara fördomsfull men är det inte lite samma sak, hon vill ha pengar för att företag skall synas på hennes, i mina ögon, ytliga sida. Jag försökte ge en kommentar men man skulle visst vara inloggad.

Det här var väl lite påhopp men varför skall man hela tiden göra om sig och vilka tycker att det är snyggt. Det har ju gått mode i att skönhetsoperera sig och ibland tror jag att man gör det för lätt för sig. Med större bröst så får man bättre självförtroende - eller? Allvarligt alltså, självförtroendet och skönheten kommer inifrån! Jag blir bara ledsen när jag ser unga tjejer som vill ha större bröst och jag vet en, som jag inte nämner vid namn, som redan har stora bröst och ändå vill ha mycket större. Vad lever vi i för samhälle?

Avslutningsvis så har jag alltid undrat varför man bröstförstorar sig, är det ngn som kan svara? Tror de tjejerna, som opererar sig, att killarna vill ha tjejer med enorma bröst?

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/england/article2474518.ab

I tisdags så var jag på Felix fotbollsträning och småsnackade lite med några pappor samtidigt som jag hade Tim i telefon som läste upp vilka som kom med i Sveriges EM-trupp och då pratar jag förstås om det svenska herrlandslaget i fotboll. Det blev förstås jubel då jag förmedlade beskedet om Henke. Och oavsett om han kanske inte längre har lika bra kvaliteér, som exempelvis Zlatan, Elmander och varför inte Markus Berg, så är internationell toppfotboll lite annorlunda och där kommer han verkligen till sin rätt och har ju även ovärderlig rutin. Nu verkar han dessutom var riktigt sugen. Imponerad blev jag också av att Tim drog allt ur minnet. Sen sade han, min kära son Tim, att det låg ngn rykte om Glasgow Rangers, ngn som hört ngt?

Men nu var det Svennis vi skulle prata om. Samma pappor, som jag nämnde förut, tyckte att det vore för jäkligt om han, Svennis, drog till Mexico och tränade landslaget där. Då skulle han bara tänka på pengarna, tyckte de, men jag är inte alls överrens. Nu är ju ingenting klart men det vore väl en härlig utmaning. Mexikanare är ju ofta spelskickliga så  det förslår och att han kan få en bra organisation på spelskickliga spelare såg vi ju förstås då han tränade Benfica. Tänk Er ett gäng där 75-80 % av spelarna är skickligare med boll än svenska landslaget och sätt sen en strikt disciplin över det och ngt så enkelt som att hålla positionerna som typ i la Liga. Det kan bli hur bra som helst. Vad tror Ni?

Usch, jag mår dåligt! För mycket medicin och för lite mat. Man skall ju ta medicinen då man har ätit men eftersom jag ville ta medicinen tidigt i morse och inte klarade av att släpa mig ut till köket så slängde Ullis in en banan innan hon stack i till jobbet. Sen tog jag bananen och medicinen och mår pyton nu! Helst skulle jag vilja stoppa fingrarna i halsen för att få bort illamåendet men då jag ätit inflammatoriskt så vill jag inte ta bort den effekten. Får försöka släpa mig upp och försöka få i mig ngt mer! Men bara tanken på mat gör mig spyfärdig nu!

Hur kändes det att bli sövd?

Lite lustigt faktiskt, tiden liksom försvann. Det sista jag kommer ihåg var att jag låg på operationsbordet och var lite dåsig sen i nästa sekund så vaknar jag upp i sängen igen. Undrar om det känns likadant för de som varit i koma? Lite småjobbigt att bara missa en massa tid.

Fortsätter med lite bilder på som jag utlovade förut.

Lite små bollar än så länge men de växer nog. Tyvärr så gör knät att jag har lite svårt att vattna just nu men det är ju inte lika varmt som det var under veckoslutet. Mot huset så kan man skymta där jag skall gjuta klart muren. Vinkelrätt mot huset alltså och inte där jag förut murade upp kanten. Vi grävde upp rätt så stora hål (mest för att vi strävade efter lite större växter från början, skäms Niclas!) :-) och sen blandade vi, efter lite goda råd, torvmull, gammal jord och ny planteringsjord. Borde vara rätt schysst grogrund nu. Har också vattnat rejält i början. Efter det så täckte vi allt med duk och lade på täckbark. Nu saknas bara lite lampor och många har rekommenderat solcellslampor fast efter att ha läst några rescensioner så är jag tveksam... Vad tycker Ni? Är det ngt att ha, i början så lär inget skymma heller och jag har tänkt att ha lite längre. Var lite snabbt inne på City Gross och såg ett par rätt så snygga OCH höga, iaf förhållandevis.

Tyvärr så har den sista biten av muren börjat fallit inåt och jag funderar på om det går att trycka isär den igen och mura igen som en kil sedan. Utan att behöva gräva ur.

På en bild, tyvärr lite suddig, så ser man även vad en liten vit sten kan göra mycket. Den gillar jag! :-)

Kul med bilder och kul med lite respons. Kom gärna med lite tips.

Här kommer en bild på mitt stackars knä. Det gör rätt ont emellanåt så jag knaprar både Voltaren och Citodon.

Kom iväg strax innan halv 6, imorse och svärfar hoppade till baksätet då han ansågs sig vara lite mindre och det tackar jag för så att jag fick plats att sträcka ut benet lite då och då. Bäst att poängtera att det var hans jobbarkompis som körde och det var förstås en liten Wolkswagen, modellen kommer jag inte ihåg. Hmm, synd att det inte var svärfars tur att köra, han har den där x-tra långa Skoda Superb... Kände mig lite småtaskig som inte åkte fram mera med sätet men jag ville kunna sträcka ut ibland så att jag inte stelnade till. Jag var lite orolig om det kunde påverka operationen. Och så skulle man ju ha skrubbat sig med Descutan, det skulle väl bli droppen, tänkte jag. De skickar väl hem mig igen. Svärfar skrämde upp mig lite och sade att det nog krävs 1,5 h för att ta sig fram med t-banan från Gullmarsplan men väl framme så gick det grymt fort. Jag hoppade på en linje som gick vi T-Centralen och sen kom jag på att det kanske är bäst att kolla upp om jag överhuvudtaget behövde byta linje. När vi närmar oss Slussen smyger jag upp och ser att det krävs ett byte och byter därför direkt vid Slussen. Får stå och vänta i kanske 8 minuter och passar på att ringa Ullis. Allt går riktigt smidigt och jag är framme en timme innan jag skall vara där. På Artro Clinic, alltså! Checkar in då det öppnar och går ned till Dagkirurgin och under tiden som jag ringt på så kommer hela gänget som skall opereras och vill gå in på samma gång. Då reagerar förstås personalen och säger att av sekretesskäl så får bara en gå in i taget och jag blev först i kön! Skönt! Lite roligt är det sen då hon frågar om jag har kört med Descutan och jag förklarar att jag glömt det. Hon ropar sen högt att "Han har inte duschat!". Det kändes ju lite pinsamt för duschat hade jag förstås. Det borde jag ju förstås ha tänkt på då vi, jag och Ullis, har mycket stor erfarenhet av det där med tanke på Tims alla operationer. Skulle gissa att Tim varit nedsövd runt 15-17 gånger. Hursomhelst så kommer jag sen in på salen och jag blir lite trött efter lite medicin och körs sen in i operationsalen. Sen vet jag inte vad som händer innan jag i nästa stund, känns det som, vaknar upp och ser att jag är på uppvaket. Känner inget i knät men det är en stor klump där. Är trött och somnar om en eller två gånger. Sen börjar jag bli kissnödig och drar av mig min larmgrej (puls) på tummen då jag inte hittar ngn larmknapp. En manlig sjuksköterska kommer och jag förklarar läget. Han kopplar då bort droppet och ser till att jag inte ramlar då jag går upp. Knät känns ganska bra men jag förstår så här i efterhand att det var all bedövning som gjorde det för det ändrade sig under dagen.

Sen går det rätt fort och jag tvingar mig att bli lite piggare och får då gå och byta om.  SMS:ar lite fort en tid till Ullis då jag vill bli hämtad och får gå och ta en kopp kaffe och en smörgås. Kikar lite på TV-sport samt bläddrar i ngn skvallerblaska som innehåller mera tutt -och skrevbilder än vad de gamla Herrtidningar gjorde då jag var ung. Jag kör en smarrig Cappuchino och sen tar jag en Cafe a´lait med lite reservation för stavningen där. Men gott var det iaf. Får förstås prata med läkaren som sade att det var en ordentlig skada på menisken och att han även åtgärdat ngt som gjorde att knät har knorrat och låst sig. Det kände helt klart bättre på en gång men jag är lite smått påverkad, det känner jag.

Jag ringer Ullis och går till ett bra ställe där hon kan plocka upp mig. Det går klart lättare att gå nu än det gjorde i morse men bedövningen sitter fortfarande i. Vi bestämmar oss för att äta lite lunch på Ikea men jag börjar snabbt bli trött och det blev inget köp av lampor som jag först hade tänkt. Ringer chefen och berättar läget iaf. Sen uppsöker vi ett Apotek där jag kan få ut mina tabletter, det var Citodon och Voltaren. Tar lite kaffe på ett Mc Donalds och jag passar på att ta ett par Citodon. Jag känner att jag är lite halvdåsig och smärtan börjar komma mer och mer. Hemma har jag riktigt svårt att gå igen och det molar och värker. Ligger mest i sängen, då det är mat får jag stödja mig på Ullis som nog önskat att jag då var i min riktiga löpform, dvs 20 kg mindre än nu. Känner att jag trycker ordentligt på henne för att avlasta knäet, känns inte riktigt snällt. Oh, vad jobbigt det är. Jag bara vrider och vänder på mig. Hinner knappt äta klart förrens jag vill tillbaka till sängen. Ingreppet ser helt klart större ut än vad vi trott och det har sytt några stygn, det syns iaf bakom bandaget. Tar ett par Citadon till och somnar om igen, har sovit rätt länge idag. Sen vaknar jag till och hör att Ullis röjer lite, jag har ju inte varit mycket till hjälp under veckan. Hon är även snäll och tar in datorn så jag kan sitta och småjobba lite samt blogga en massa! :-) Lägger nog in en bild på knäet ikväll, nu har de som är känsliga för blod blivit varnade!

Jaha, då sitter man här på morgonkvisten och väntar på skjuts in till Sophia-hemmet. Skall bli nedsövd för första gången och det blir säkert en upplevelse. Klantade ju till mig i måndags då jag provsprang, bara för att jag var så sugen... Ja, det är väl typiskt mig. Nu har man jätteont i knät och gårdagen gick i snigelfart och alla undrade förstås vad som hade hänt. Knät svullnade upp och varje rörelse fick gå riktigt långsamt för att senor och sånt skulle hinna med. Som i morse då det tog 10 minuter för att räta ut benet, sov visst med böjt knä i natt. Men efter att ha kommit upp så verkar det gå lite snabbare att gå idag. Men skjutsen är snart här så det kanske inte är så bra att sitta och knappa vid datorn så att man blir stel igen!

Jag hade visst läst remissen lite dåligt också, man skall ju tvätta sig med Descutan, det borde jag ju ha tänkt på. Får säga till om det på en gång då jag kommer fram och hoppa in i ngn dusch men det borde inte vara ngt problem. Lite typiskt, jag har ju varit med om det här så många gånger med sonen Tim, men nu var det som bortblåst.

Nä, nu stänger jag butiken, håll tummarna för att det går bra! Hej hopp!

Ja, det är så klart lätt att vara efterklok och med facit i hand förstår jag inte vad jag tänkte med. Skall ju operera knät imorgon men tränade ju Tims lag igår och sprang själv runt i spåret. Jag var ju så sugen... Imorse så kom jag knappt upp ur sängen och att räta ut benet tar en evighet och gör riktigt tokont! Jag kunde knappt gå och inte heller tänka klart pga smärtan vilket gjorde att jag var tvungen att gå hem från jobbet. Gissa om folk blev förvånade då de undra om jag redan har opererat mig och jag svarar att det är imorgon. Hoppas nu att det inte blir ngt strul för att knät är svullet.

Nu skall jag försöka traska mig bort till plugget då jag skulle hjälpa barnen med ngn flagga till SN-bollen. Aj, aj, aj!