Lördag och idag drog vi iväg till Stensund för lite morgonsimning och bryggfrukost. 
Ullis hade redan våtdräkten på sig så jag hoppade in på Willys och försökte springa genom butiken för att inte fastna för länge i något samtal, som det lätt blir. Haha! 
Sedan iväg och vi kommer några minuter sent och idag tänkte jag också köra. 

Jag stressar dock inte då jag bara ville känna på lite. De andra som skulle simma var, förutom Ullis, Peter och Tommy. Sara satt på bryggan. 
Jag hoppade i och körde lite lätt men fick återigen lite tryck över bröstet men det släppte efterhand. 
Det fick räcka med en jättekort runda och det var skönt att bara känna på. 
Sedan lite god frukost och förstås kaffe. 
Trevlig start på dagen men nu messade Felix och han ville komma och träna lite och Ullis bangar ju inte. 
Vi åker hemåt och först så hjälper Felix mig med ett lass fyllnadsmassor och vi åkte iväg och slängde det. Tufft!

Sedan förberedde Ullis och Felix sig för löpning och de drog iväg mot Gnesta. 

När det gått en stund så åkte jag efter och de fick lite vatten efter halva vägen. 
Jag fortsatte och passade på att snabbtvätta bilen innan de kom fram.

Tyvärr glömde jag ta med väskan som Ullis ställt fram...

De fick sitta i svettiga kläder och äta.

Egentligen hade vi tänkt Thai-mat men de hade precis stängt så det blev pizzerian tvärs över vägen, Arena.

Helt okej men jag har för mig att det brukade vara bättre.

Vi åkte sedan hemåt och mot kvällen ville Felix simma och vi tänkte att det vore smart att köra i en sjö och det fick bli Sillen. 
Felix provsimmade lite och Ullis och jag doppade oss bara.

Felix och jag tittade sedan lite på Tyskland mot Danmark i fotboll och trots att danskarna själva säger att de aldrig skulle heja på Sverige så hejade jag på Danmark. Jag gillar dem ändå. Nu gick det inte vägen och tyskarna kunde hyfsat enkelt vinna med 2-0.

Lördag morgon och idag skulle vi både fixa iordning i vallokalen och sedan åka upp och springa Söder Runt. Det skulle bli första milloppet på flera år, tror jag. Jag har ingen riktig koll. Formen var ju inte där den skulle vara men kände ändå att jag skulle kunna trycka på lite. Jag skulle nog försöka mot 50, i alla fall. 

Vi äter frukost med Peter och Anette, som kom igår kväll. Peter och jag höll på att försöka få ordning på vattnet som inte riktigt ville stanna kvar i vagnen. En kompis hade ju lagat den och säkert öppnat några säkerhetsventiler, som man skall göra men de hade jag aldrig hittat. Sådana som man skall öppna då man ställer av vagnen så det inte fryser då värmen inte är på. Peter hittade till slut dem och jag hade aldrig förstått att det var dem. De såg så plastiga ut. 

Nåja! Vi åt frukost och sedan kände jag mig stressad och Ullis och jag hade nog inte kommunicerat så bra. Jag skulle ju få röstlängd och annat på plats och när en ur valnämnden ringer och undrar var vi är blev det fart på oss. Dock var vi fortfarande i rätt tid men hon ville bara vara säker på att vi skulle komma. 

Vi kommer fram och fixar iordning lokalen och det går riktigt bra. Det blir dock lite snack om morgondagen då många är nya. 

Sedan tillbaka och hemåt och vi laddar lite inför kvällen. Det kanske inte var optimalt med ett lopp nu men ett val skall ju inte styra hela tillvaron. 

Vi åker upp och parkerar bilen hos Felix och går sedan upp till hans lägenhet där vi bestämmer japanskt. Jag mår inte superbra då jag börjar känna av godsakerna från igår och när jag sedan äter så sväller magen upp som en ballong! Alla ser chockade ut och jag fick någon reaktion på någonting. Till slut får jag springa på toaletten men det är ju inte som det brukar, om man säger så. Känsliga kan sluta läsa nu men det var bara vatten och jag orkar inte ens ha koll på hur många gånger jag fick springa och jag mår dåligt. Det blir som en chock för kroppen. Sen, precis innan vi skall gå, så måste jag kissa och det är nästan fysiologiskt omöjligt att kissa så mycket. Skumt!

Vi går mot starten och hämtar ut nummerlapparna men nu måste jag kissa igen och det är akut! Det gör skitont och jag får uppsöka en toalett igen och kissar ännu mer och det alltså inom loppet av en halvtimme. Helt galet och magen bara sjunkar ihop... Mycket skumt!

Givetvis hinner jag kissa lite till innan start och nu är det bara att köra och kroppen är lite mer normal nu.

Starten går och rätt omgående så är det som jag har en vikt på mig och det är pollenallergin. Efter 500 meter så vinkar jag att Ullis får köra själv får jag har svårt att andas. 

Det släpper snart och jag håller hyfsat jämna steg med Ullis men hon försvinner sakta, sakta bort. 

Vid fyra kilometer så är hon cirka 23 sekunder före mig då jag räknade.

Sedan försvinner hon lite allteftersom och jag tappar väl sugen lite grand. Det kommer dock några som håller jämn och fin fart och jag går då in bakom och försöker hålla tempot.

Vid 8-9 kilometer så är det dock ett parti igen där det blir tyngre att andas och jag misstänker träden då det är samma typ av träd hela tiden där.

Jag kommer in mot slutet och kan verkligen spurta och det brukar aldrig hända då jag tagit ut mig ordentligt så det blir ju lite av en besvikelse och pulsen visar också att jag borde haft en hel del i mig men absolut inte mer än några minuter.

Nu är det bara att leva i ovisshet till något höstlopp för jag vill verkligen köra igen för den här tiden var ingen höjdare.

Hem till Felix och en snabb dusch innan vi var tvungna att åka hemåt rätt omgående.

Väl hemma så kollade vi lite snabbt på friidrotts-EM innan vi slocknade.

Lördag och idag skulle vi upp och titta på Stockholm Marathon. Ett tag var jag inte så värst sugen men ju närmre vi kom desto mer sugen blev jag. Tanken var dock att vi även skulle springa lite emellanåt men det var varmt och vi skulle nog röra på oss en hel del ändå, tänkte vi. 

Ullis och jag kommer upp rätt tidigt och hittar en perfekt parkering utanför Felix port. Vi går direkt och letar efter ett ställe att äta lunch på men det tar ett tag och sedan är man riktigt hungrig. Vi hittar sedan ett fräscht ställe som har grymma sandwichar. Det har säkert något flashigt namn. 

Sedan var det tveksamt om vi skulle hinna till starten så vi gick istället till Gamla Stan och utanför slottet skulle man passera hela tre gånger så det tyckte vi var en utmärkt plats och vi hejade som aldrig förr. Värmen tog dock rätt hårt och eliten sprang nog några minuter långsammare än vanligt och då kan man ju bara tänka sig motionärerna som nog får fyrdubbla den tiden och ännu mer för  de som är ute ganska länge. 

Riktigt roligt att se Anders Neselius som nästan persade fastän det var varmt och fastän han tog det lite lugnare. I den här värmen gjorde han det riktigt bra. Sjukt kul var det att barnens kusin, Martin, också sprang och så hejade vi förstås på ett gäng andra också. 

Jag har sagt till mig själv att jag inte tänker springa Stockholm Marathon mer förrän jag får koll på mitt problem med pollen. Då lockar snarare Växjö Marathon nästa år. Där joggade jag i mål på höga 3.09 Det var det året jag var i rätt bra form men tog ut mig helt på Lidingöloppet vilket gjorde att jag var seg från start på maran tre veckor senare. Surt!

Det var i alla fall riktigt kul att titta på alla som sprang men det blev lite kaos då de inte riktigt klarade av det stora deltagarantalet. 

Sen gick vi och fikade innan vi tittade vidare och vi ville förstås se målgångarna och traskade ditåt. Vi kollade in Anders fina  målgång och någon liknande kommer jag aldrig att göra eftersom han hjulade i mål - grymt!

Sedan gick vi tillbaka och hejade längs vägen och tackade för oss och åkte hemåt. 

Först stannade vi på McDonalds, i Västberga, men det såg ut som någon mått dåligt utanför på parkeringen och det gjorde att vi åkte vidare då man tappade matlusten. 

sen blev det Max istället. Det var jäkligt billigt och det fick förstås sin förklaring då då burgarna inte var så stora...

väl hemma så blev det Stockholm Marathon på teve och det är inte heller fel. 

Söndag natt och när klockan ringde, efter en och en halv timmes sömn så hatade man loppet. I alla fall just det för bara efter några minuter var man verkligen på tårna. Jag gick på toaletten och borstade tänderna och på den korta tiden så var man verkligen igång igen. Vi hade precis tagit över då sista damen kom tillbaka. Hon hade precis lämnat damtvåan bakom sig när magen inte var med i matchen och hon sade att hon var jätteglad fastän det kanske inte syntes. Så det blev ändå en händelserik start för mig och Ullis. Nästa år skall vi förresten ha livevideon under hela rundan. Det är bara att skicka ut någon på cykel då och då. Tror det blir häftigt och sedan förstås i målet. Men nu skall jag inte gå händelserna i förväg. Vi lär ju ha ett uppsamlingsmöte, efter loppet. 

Jag och Ullis jobbade i alla fall på och nu var det inte så många kvar och efterhand dök det upp mer och mer funktionärer. Nu var det upplösningen bland herrarna kvar och efter några varv så gav trean upp och killarna från Hjorthagen Ultra gjorde upp om det och de plockade några varv till innan Jocke gav upp och gav Nicklas en kram för sitt sista varv som han var tvungen att slutföra för att bli totalvinnare. 

Många ville se honom gå imål och han fick ett kungligt mottagande och vad roligt att vinnaren av Mini-TUBen, Wilmer kom förbi och de bägge vinnarna poserade i målet. 

En helt underbar dag och nu var det bara att packa ihop och DÅ kom regnet. Vi hade verkligen tur med vädret, måste man säga. 

Efter några timmar så var vi hemma och landade lite men ingen orkade plocka in någonting och vi lade oss och vilade ett tag. Sedan ville Tanja ut och gå men jag tänkte om vi istället skulle plocka in snitslarna och det tyckte bägge lät bra. Eller om Tanja egentligen ville springa, tror jag. 

Vi gick banan och tog in alla snitslar och det var exemplariskt snitslat. 

Sedan slängde vi allt och gick in och köpte lite på Trossen. 

Vi åt lite gott och tittade på teve. Det blev förstås tidigt i säng för bägge var som vrak. Dock glada vrak och redan taggade på nästa år. 

Överlag är jag supernöjd men det var några saker som tog hårt på mig då jag jobbat så hårt med det här. Det var verkligen mycket mer jobb än vad man kan tänka sig. Sådant som kanske inte syns utåt. Jag väljer dock att se det positivt och det inte var illa menat. 

Lördag morgon och jag hade varit uppe några gånger och kollat läget. Sen gick jag upp av mig själv lite innan klockan sex och började plocka fram saker ur husvagnen. Jag tog upp så mycket som behövdes till början av loppet så det inte skulle bli kaos när vi skulle förbereda. Vi hade ju lagt in ett moment till vid sekretariatet där vi skulle lotta ut tre västar och det kunde förstås ta lite extra tid. Nu slängdes ju dem in så sent så det gick ju inte att göra på så många andra sätt. 

Sen kom folket och alla hjälptes åt och det kändes som vi hade koll. Lite kö, då och då, vid nummerlappsutdelningen men det gick hyfsat bra. Sedan pratade jag lite och hälsade alla välkomna och berättade lite senare om alla sponsorer och intervjuade Tommy Thedelund som gav lite tips. 

Jag försökte få igång livestreamen på Facebook och att jag körde med min mobil var en flopp då jag hade noll koll på annat viktigt och det får vi dra lärdom av. Vi hade tänkt ha en annan mobil men det hade inte gått att gå iväg utan sim-kort i alla fall då. Så någon annan får sända live, helt enkelt. Någon som kan vara utan sin mobil 1,5 dag! :-)

Loppet startade och det stökade lite vid första varvet då vi inte tog emot löparna på ett smidigt sätt, eller på det sätt jag hade tänkt. Jag borde varit tydligare där men det var lite missförstånd och vi lärde oss snabbt. Så var det med många saker men har man inte kört ett sådant här lopp förut så är det klart att man gör lite småmissar här och där. Men vi lärde oss snabbt och jag tror inte att så många märkte av det ens. Men man vill förstås göra allt perfekt direkt. 

Jag kommer inte kunna skriva om allt för loppet höll ju på hela dagen och jag och Ullis fick några timmars ledigt och det var skönt att släppa lite men det var ändå svårt att hålla sig ifrån. 

Så höll det på hela dagen men några gånger fick jag meddelande om att de tagit bort våra videos och jag hade fått varningar då systemet känt av att vi spelat musik. Till nästa år får vi göra rätt för oss där också. 

Alla verkade glada och det roligaste var nog att Felix, sonen, höll på i hela sju timmar. Han tangerade mitt rekord från förra året, då jag provade TUB. Han som längst sprungit en mil och nyligen tagit upp konditionsträning igen.

Riktigt kul var det också att Tim och Cilla kom förbi och när sedan jag och Ullis gick och lade oss för typ 2,5 timmars sömn så dök de upp vid husvagnen och pratade en stund. Så det blev sen typ 1,5 timmars sömn innan vi gick upp igen och då... var man inte ett dugg sugen på loppet! :-0 Det tog dock bara några minuter innan man var lika taggad som vanligt. :-)

Söndag morgon och förutom att det är Nyårsafton så är det förstås dagen för vår Nyårsjogg. Utöver det så var det precis 32 år sedan Ullis och jag förlovade oss. Så grattis till oss!

Jag hade vaknat några gånger och varit lite nervös då det ändå är lite påfrestande att arrangera. Dock mest kul men man vill ju att det skall bli bra. På natten, då jag gått upp någon gång, så kände jag mig helt fräsch men så har det ju varit förut. 

När alarmet gick, klockan 07.30, så gick jag upp för både Ullis och Felix hade sagt att de skulle upp då. Jag var snart uppe och började ta på mig men de andra snoozade som aldrig förr. Herregud! tänkte jag. Nä, kanske inte så men de hade sagt att de behövde lite tid på morgonen och nu låg de bara och sov. Efter någon kvart så var alla uppe och vi åt frukost och fixade på vår egen kammare. Jag packade in i bilen och sedan var det bara att hoppas att jag inte glömt någonting. 

När vi rullat iväg så kom Felix på att han glömt någonting och vi vände tillbaka men snart var vi iväg igen och när vi kom fram så ser vi att Flaken kommer springandes med sin son. Vi vinkar och han säger att han fick med sig sonen och vi kontrade med att säga att det fick vi också. Vi går och morsar på dem och det visade sig att Flaken hade blandat ihop tiderna och hade varit där för en timme sedan. 

Vi packade in priser och snart hade vi även hjälp av Tanjas kille Ola och en fru till en löpare i klubben. 

Jenni och Linda, från ICA Trossen, mötte upp och snart hade vi koll på allting. De flesta samlades dock inne i bistron och sen kommer jag på att jag glömt att sätta upp en lapp vid löparbanorna. Jag hade förberett en lapp där det stod att samlingen nu är vid ICA. Om någon missat det. 

Fort tillbaka och nu var det hög tid att börja prata lite. Snart fylldes det på och i år hade vår snabblöpare fått i uppdrag att hålla farten.

Jag räknade till 36 stycken som joggade iväg och initialt var det en liten besvikelse men Ola sade att det var många sjuka och så även jag förstås. Det sög att jag själv inte kunde springa längst fram men det fanns ju annat för mig att syssla med. 

Ola och Maria fixade iordning det som var kvar att fixas och snart åkte jag ned mot Stadshotellet. Ullis och Felix bestämde sig för att ta första delen istället. 

När jag kommer fram till Stadshotellet så hann jag precis fram dit där de skall vidare mot kommunhuset och förbi varvet. Lite utspritt är det men det är också väldigt isigt. 

Nu är det samling vid Stadshotellet och jag ser att några ungdomar joinar. Jag fotar och sen är de iväg igen. Felix är nöjd men Ullis springer vidare med Tanja. 

Totalt så blev det 39 som sprang i år och det var lite sämre än beräknat men å andra sidan helt okej. 

Felix och jag åker tillbaka till ICA och nu är det bara att vänta in gänget. 

När alla kommer så springer Ola och delar ut lotter och Maria ser till så att alla får ett glas att skåla i. 

Jag pratar lite om året och om prestationer och så skålar vi in löparåret som varit och ser fram emot nästa. Jag märker då att jag saknar glas och springer och hämtar ett. 

Sedan sköter jag och Flaken pristutdelningen och den gick smidigt. Jäkligt skönt att slippa skrika då jag använde mikrofon. 

Allt gick bra och alla var nöjda! Nu kan jag och Ullis släppa det här ett tag och vilket team vi är! Eller hela klubben faktiskt men just Nyårsjoggen är det jag och Ullis som vurmar lite extra för och jag tycker vi gör det bra. :-)

Det kommer bli en fortsättning med ICA Trossen för det funkade jäkligt bra och ett extra stort tack till dem och förstås som vanligt till Micke Flak! 

Sedan lade Laura ut en hög med bilder och ett stort tack till henne som fixar med både filmning och utläggning av media på nätet. 

Tanja bjöd in oss till kvällen och vi tackade ja förstås. Det lät trevligt. 

Hem och göra sig iordning men först behövde vi sträcka ut i sängen. Lite anspänning hade det varit trots allt. 

Sedan traskade vi bort med ett familjespel. 

Tanja och Ola bjöd på fin mat och det var supermysigt. Lite spel men jag var inte riktigt på topp och Ola fick briljera.

Sedan blev det lite kortspel också och det var det gamla "Golf" som Ullis och jag blev så besatta av för ett tag sedan. Nu var det ett tag sedan vi spelade så vi fick reglerna upplästa igen. 

Det gick återigen riktigt dålig och familjen Bernhardsson huserade i botten på tabellen men det var kul! 

Vi fick chans till revansch och nu gick det lite bättre men nu vann Tanja istället för Ola.

Tyvärr kände jag mig lite hängig och kanske kom det fram när själva joggen var klar. 

Tiden gick och sedan var det dags att kolla in fyrverkerierna och det smälldes på bra. 

Ullis och jag tackade för oss och gick hemåt. Nytt år och nya förutsättningar. Bara så trist att inleda det med en förkylning. 

Hemma så väntade vi lite hemma och sedan hämtade vi Felix i Trosa. 

Tim kom ut tillsammans med Felix och vi fick önska varandra ett gott nytt år. Trevligt!

Söndag morgon och efter att tagit frukosten till julkalendern så fixade jag med inbjudan till Nyårsjoggen. Jag blev inte helt nöjd och inte blev det så snyggt med en bild hur joggen går. Den fyllde nog sin funktion så den fick duga. 

Efter det så tog vi tag i träningen och Ullis hade löpning på agendan men jag vågade inte köra långpass så jag knatade ned i källaren och joinade en Robopacer. Rätt stor grupp så det blev nog rekord i tummar upp. Kanske inte det viktigaste i livet men tiden går rätt fort då man skall leta upp vem som gav en tumme upp och sen återgälda tummen. 

Det började ta emot så jag fick förhandla med mig själv och på slutet kollade jag på min puls och den visade runt 150 slag i minuten. Det kan förklara att jag fick kämpa lite mentalt. Vid 90 minuter var jag klar och precis när jag är klar så kliver Ullis in i källaren. Grymt bra jobbat i snön!

Vi duschar och efter maten så skulle det bli kaffe hos Rosie och Ullis hade ju bakat lite goda bullar så det blev kanon att ta med sig. 

Jag hörde sedan att Sebastian Samuelsson imponerat och vunnit på jaktstarten i skidskytte! Sjukt grymt!

Sedan gick vi och fikade hos Rosie, Tomas var visst iväg. 

Nu såg jag mig själv på inslaget från SVT och det är alltid lite jobbigt att se och höra sig själv. 

På teven så ser jag att de pratar om Spotify Wrapped men inte sjutton kunde de stava till det. 

På kvällen så hann jag med att spela Primetime och idag var det lätt. Jag vann hela 65 öre och sedan blev det film så jag skippade veckofinalen. Vi började titta på "En helt vanlig familj". Den verkade lite tung så jag hoppas verkligen inte att det ser ut så där i vilken "vanlig" familj som helst. Än så länge så vet vi inte vad vi tycker men vi såg två avsnitt. 

Jag avslutade med att slå månadsrekord i Woodoku. Det är ett spel som man kan fastna lite i men jag tror det är bra för hjärncellerna. Förut fastnade jag i Wordfeud men det har jag inte spelat på flera år. Det tog alldeles för mycket tid, speciellt om man skulle vinna hela tiden. Månadsrekord var heller inte så svårt att slå i Woodoku då det bara gått tre dagar men det var ett helt okej resultat. 

Tisdag och idag var det fullt fokus på orientering och det var först en kartpromenad men sedan skulle klassen som hade promenad igår få testa lite själva. Det blev som så att jag blev tvungen att eftersöka några och det blev många steg. 

Lunch och sedan en klass till och stegen drog iväg ordentligt. 

Lägg därtill på promenader till och från bussen och väl hemma så förberedde jag mig för lite löpning men jag hade börjat få lite ont i höften men testade att jogga ändå. Att springa fort var uteslutet. 

Jag kör lite löpskolning med gänget men det skulle kunna bli ett långt pass så jag drog ned på löpskolningen och de drog iväg. Själv körde jag lite jogg åt andra hållet. 

Efterhand gick det fortare och fortare och nu flåsade jag rejält och blev lite förvånad att jag kunde trycka på lite. 

Luften gick dock ur mig på slutet och jag avslutade efter 5,5 kilometer och kände mig nöjd. Lite lugnare fart på slutet. 

När jag försöker ringa Ullis så får jag inget svar och inte heller Felix svarar. Hm, vad skumt. 

Sedan ringer Ullis upp och rätt som det var så ser jag henne springa förbi och med en lång, smal kille. Men vad hände där och det visar sig att Ullis sprang till Trosa tillsammans med Felix och de tänkte överraska mig och hade planerat det ett tag. Ha ha, vad kul och vad grymt gjort! Jag kämpade med mina fem kilometer och de drog av sju kilometer utan vidare. Det var väl Felix längsta pass på många år. 

Vi gick in och handlade lite och utanför hamnade vi i lite prat med Uno, alltid trevligt. 

Väl hemma så blev det lite att äta och förstås titta på fotbollsmatchen men vad händer med vårat försvar. Vi har liksom inget ordentligt understöd och då spelar det ingen roll att vi har dubbelt så många målchanser. Att vi släppte in lite väl många mål på slutet är förstås att vi chansar lite men två snabba mål är inte okej.

Nä, Janne! Du får nog se dig om efter ett annat jobb. Spelarmaterialet är gott och väl tillräckligt.