Torsdag och fullt upp på skolan, som vanligt. Kul men lite hektiskt. Dock så hade jag bra koll så väl hemma så är det löpträning som gäller. Idag var det backträning, på schemat, men Putte hade fått massage och skulle väl egentligen inte springa alls, om man skall vara ärlig. Så det blev lätt distans för honom och Flaken och jag tänkte ta oss an backarna. Ullis och Tanjis sprang iväg lite tidigare. Så började man då och det kändes fruktansvärt. Det var som jag hade en stor tyngd över mig och det är bara att inse att jag fått tillbaka problemen med att det känns som blodet inte strömmar igenom som det skall, i början. Det brukar hänga i ungefär 10-15 minuter och så var det även idag. Jag ser att pulsen är hög tills ungefär 12,5 minuter och man ser även klar skillnad på farten. Precis när pulsen sjunker så ökas också farten och det känns som om man släpper på handbromsen. Men många har velat hjälpa mig och det känns som om allting hänger ihop. Hebbe-boy masserade ordenligt, för någon vecka sedan, och jag kan väl inte säga att det hjälpte på djupet. Men visst kändes det som något hade hänt. Ont gjorde det iaf! :-) Men svaret kanske finns där någonstans och fortsätter ni att läsa i bloggen så kanske ni får vara med om en lösning för i skrivande stund har jag varit med om något som känns relevant... och intressant! :-0

Hursomhelst så var den tyngsta känslan borta och det var nu dags för lite "backe"! Flaken drog på ordentligt och jag lade mig lite bakom men relativt snart så känner jag att det är för tungt för mig och jag får hela tiden släppa. Längre upp, när jag närmar mig 200 meter, så är det bara att inse att Flaken är alldeles för stark och jag kämpar för att hålla mitt tempo så gott det går. När Flaken är framme, vid 300 meter, så stannar även jag och kanske ligger 20-25 meter bakom. Det var en rejäl smällkäft och vi joggar ned tillsammans. Sen upprepar vi och jag lyckas iaf hålla kvar samma avstånd som sist. Sen, på tredje, så får jag släppa lite mer och nu ligger jag verkligen på gränsen. Fy bubban! Det här var tungt, tänker jag. Sen är det dags för den fjärde och vid 200 meter så trampar jag luft och bestämmer mig då för att sluta och går alltså över på 200-ingar. Planen var från början 300-ingar och 200-ingar men nu kom 200-ingarna lite tidigare. Sen körde jag fyra stycken och med tanke på hur kroppen kändes så fick det vara okey. Jag joggade ned under tiden som "Super-Flaken" fortsatte. När jag kom tillbaka så hejar jag lite på Flaken och samtidgt så kommer Putte och vi joggar tillbaka till Safiren och där väntade dusch och bastu. Tufft pass men kände mig nöjd att ha genomfört det.