Tisdag och efter lite morgongymnastik i form av lymfmassage och lite stretch, idag hoppade jag styrkan, så blev det lite frukost innan jag började med hojarna. 

Jag läste för övrigt klart boken, på morgonen, och den var inte den bästa men den tog sig på slutet. Lite speciell och tragisk om en estländsk tjej som blir inlurad i sexhandeln i Tyskland. 

Jag märkte att mitt framhjul inte snurrade helt perfekt och dessutom skramlade det lite om det. Det verkade vara något skräp inne i fälgen men då det är limmat tubdäck så fick det sitta kvar. Däremot så reagerade jag på att det snurrade lite dåligt och plockade isär navet. Det var sjukt svårt att få loss på lagren och Felix och jag slog våra kloka huvuden ihop. Till slut så lyckades jag knacka loss det från insidan då jag rubbade innerröret. Det ena lagret rullade klart sämre än det andra och något annat kom jag inte på att det kunde vara så jag ringde runt lite grand och Cykeltjänst i Södertälje hade dem. 

Till lunch så åt jag bara lite flingor och kollade en snabbis på Manifest och det visade sig vara sista avsnittet så jag fick ett skönt avslut där. Så två avslut idag. Boken och filmserien. Nu skall jag akta mig för att titta på någon ny serie.

Så var det hur jag skulle göra med lagrena.

Det regnade om vartannat och blåste en hel del men jag bestämde mig ändå för att ta motorcykeln dit så jag inte skjuter upp någonting. Det såg ju inte så vackert ut på köksbordet heller. 

Jag fick igång motorcykeln och gick och hämtade plånbok och mobil och sade till Felix att jag drar iväg. 

Upp på hojen och det kändes lite ovant. Har visst inte kört den stora på ett tag. 

Det regnade ingenting och snart hade jag parkerat vid cykeltjänst och väntade in att någon säljare skulle bli ledig. 

Jag köpte två lager och efter att jag tankat på OKQ8 åkte jag hemåt. Nu fick jag dock väldigt blåsigt och det högg och slet i mig hela tiden. Fy fasicken vad jobbigt. Det var som värsta core-passet och jag var helt slut då jag kom hem.

Jag fettade in lagrena och monterade ihop hjulet. 

Sedan kollade jag in Ullis hjul men de rullade helt perfekt. 

Till affären och så köpte jag lite mat och fixade iordning den tills Ullis kom hem. 

Vi åt och Ullis var trött och lite sliten och hon var lite orolig att hon höll på att bli sjuk. Jag hade ju lite ont i huvudet igår så det kanske inte var konstigt. 

På Ullis program, som jag nu också följer på slutet för att göra det enklare för oss, så var det cykling och imorgon löpning. Jag kollade av med Flaken om det var okej att jag fokuserar på Kalmar och det var det förstås. Det var skönt. Hinner jag så säger jag bara hej nästa tisdag då det är sista kvällen innan vi åker ned till Kalmar. Jag börjar bli sjukt nervös nu. Mer än det är lämpligt så jag försöker att tänka att det får gå som det går. Måste jag bryta så måste jag. Jag är inte en sämre människa för det. Så går tankarna men det är nog bara simningen jag är nervös för. Prognosen för vattentemperaturen är just nu 14,6 grader celsius. Det är rejält kallt och det har ju strulat i betydligt behagligare temperaturer för mig tidigare. Jag hittar heller ingenting om hur de tänkt göra om det verkligen blir så kallt. Att simningen blir av är jag övertygad om men jag kan tänka mig att de kortar av sträckan lite, typ till hälften. Det är dock inget jag hittar någon information om men Jönköpings halva kortade de ju av till 750 meter då det var 14 grader. 

Nåväl! På programmet stod cykelintervaller och Ullis ville i alla fall testa och vi började med 15 minuters uppvärmning och så drog vi igång. Det skulle vara hårt tempo och vi uppskattade det till runt 3,5 watt per kilo och snart låg vi där. Det var 3x4 minuter, 3x3 minuter och sist 3x2 minuter och det var verkligen hårt och nästan så benen ville krampa. Vi lyckades komma igenom passet och jag kände mig stark och Ullis imponerade, igen!

Vi avslutade med runt tio minuters nedcykling och vi höll på i 70 minuter. 

Sen var det Allsång på Skansen, om jag inte minns fel. Rätt okej att slötitta på och jag passade på att lägga in lite böcker i katalogen. 

Söndag och jag vaknade och kände mig seg. Några dagars träningsfritt hade inte gjort mig piggare så nu längtade jag verkligen till träning. Först var det dock frukost och vi bävade lite för vädret som verkar blir till det sämre framåt dagen. 

Sen körde jag lite lymfmassage, med Ullis, och sedan gjorde jag lite egen rehab men hoppade över träningen för korsryggen. Nu brände det i låren och jag tänkte att det kanske var dumt att köra djupa utfallssteg men nu var det gjort. 

Vi packade klart allting och jag ändrade Ullis cykel till utomhuskörning men undrade ändå om vi inte skulle köra inomhus men Ullis ville verkligen ut. För mig var det en kombination mellan att jag hatar att cykla i regn och att grus och skit letar sig in i ställen på cykeln som man inte önskar. Det skulle ta extra tid att göra rent. 

Men, men... Vi ändrade dock simningen till sjön Sillen, då det skulle gå fortare att komma hem igen. 

När vi kom fram så började det att regna lite lätt och vi tog på oss våtdräkterna och gömde skorna under en väska. Ut i vattnet och nu ville vi känna hur det kändes att bara komma i vattnet och börja simma. Vi glömde tyvärr bort att ta med en flaska med varmvatten att hälla i ryggen men det får vi inte glömma på tävlingsdagen. Det var lite kallt när vattnet kom ned i korsryggen men snart simmade vi och det kändes riktigt bra. Jag provade ett par nya glasögon och de var grymma. Samma modell har jag haft mycket strul med förut men de här läckte inte in en endaste gång. 

Då vi inte hade flytbojar så höll vi oss ganska nära stranden och det blev ett antal vändor tills vi fått ihop våra 20 minuter. 

Sen upp på land och av med våtdräkterna. Upp till bilen barfota och så åkte vi även hemåt. Typ i badkläderna på filtar.

Nu vräkte det ned och jag vägrade att cykla ute. Det är en sak om det börjar regna under tiden men cyklar men att börja i hällregn vägrade jag. Det kändes så onödigt att stå i timmar efteråt och göra rent cyklarna. 

Ullis gick med på att köra i källaren tillsammans med mig men hon var nästan på gång att köra själv ute. Det ville jag förstås inte så jag hade förstås följt med henne så jag är glad att hon gav med sig. 

Jag drog ned i källaren direkt och det blev ett snabbt byte av hjulen och snart satt vi på hojarna och nu hade jag fått igång min klocka igen. Den dog i slutet av simningen då jag glömt bort att ladda den. 

Det blev en timmes rätt hård körning på Watopia. Vulkanrundan som är runt en halvmil lång och ibland tryckte jag på rätt hårt och benen svarade riktigt bra. 

Mot slutet så hör vi att Tanja kommit och hon kikade ned i våran pain cave. Felix var också klar för han skulle också med. Så jäkla roligt att han blivit sugen att motionera mera. 

Utomhus regnade det fortfarande så det blev en tunn vindjacka och sen på med skorna. Keps borde man ju haft men det hade jag inte tid att leta efter. Vi började lite lugnt och det kändes oförskämt bra. Första backen och jag kände mig inte alls så trött som jag borde. Jag låg längst fram och bara trippade på. När vi kommit en bit så vek vi hemåt då vi inte ville att Felix skulle springa för långt då hana inte sprungit på rätt länge. Det blev drygt fyra kilometer för honom och han såg fortfarande fräsch ut men det kan ju vara värre med leder och sånt. Ullis och jag skulle egentligen bara springa någon halvtimme men det kändes lätt så det blev en bit till. På en raka så ville jag testa lite högre tempo och nu togs jag ned på jorden lite grand. Det tog emot lite men det kändes ändå väldigt bra och jag kände absolut ingenting i benen. Efteråt vara jag löjligt pigg och fräsch men ju längre kvällen gick ju stelare blev jag. 

Vi gick sedan och handlade och vi handlade också en blomma till en bekant som akut fick åka in med hjärtproblem. Läskigt! 

Felix gick in och Ullis och jag gick bort med blomman och en liten ask med polkagrisgodis. 

Det blev lite trevligt snack och han kände sig riktigt bra nu men är förstås sjukskriven.

Lite mat hemma och jag blev allt stelare. 

På kvällen så lade jag in böcker i katalogen och Ullis tittade lite på teve. Vi försökte se höjdpunkterna från dagens spännande match mot USA och vi såg i alla fall de två sista straffarna. Vad sjukt! Det gick ju inte ens att se att bollen var över men samtidigt såg man inte att linjen vara bruten. Galet! 

Jag avslutade med att ligga lite på IR-madrassen och läste samtidigt boken jag håller på med. Det är inte den bästa och hade jag inte läst ett par böcker i följd nu så skulle risken vara att det blev ett uppehåll. Jag känner dock suget på att fortsätta läsa så det är lugnt. 

Tanja, Ullis, jag och Felix

Torsdag och utanför regnade det lite lätt, vi som skulle simma idag. Ullis var dock taggad och lite regn skulle inte stoppa henne. Vi kunde ju ta på oss hemma, sade hon. Jag är lite seg och vill alltid skjuta upp saker men i det här fallet så lät det riktigt smart.

Först började vi dock med lite lymfmassage och jag körde sedan lite lätt rehab innan vi bytte om.

Dräkten satt som vanligt fruktansvärt tight och det var Ullis som hade sett att jag såg nedtryckt ut i den. Mycket riktigt så verkar så vara fallet så jag har beställt en ny dräkt som jag skall hämta på måndag uppe i Stockholm. 

Idag skulle jag dessutom testa att hälla varmvatten i dräkten precis innan jag gick i. Det var ett tips som Ullis hade hittat på nätet. Det stod dessutom tipps. Har det inte blivit värre med stavningen nu för tiden? Nu för tiden kan för övrigt skrivas ihop också. 

Hursomhelst så åkte vi ut till Stensund och Ullis var riktigt taggad. Jag var nog mer inställd på att testa med nya dräkten sen men nu gick ju inte det. 

Vi går till bryggan och jag låter strumporna vara på och häller vattnet innanför dräkten. Sedan ned direkt och Ullis blev förvånad att jag kunde simma direkt. Jag med men tänkte på det först efter ett tag. Det lät ju rimligt att jag haft svårt att få igång andningen om jag varit för instängd och dessutom med kallt vatten mot kroppen.

Jag simmade nog bättre än på länge men det var fortsatt lite ansträngt, dräkten var ju förstås fortsatt trång. Det blev lite kortare för mig men Ullis drog 500 meter och var nöjd. Jag kanske fick ihop närmare 400 meter. 

Efter simningen var det bara att byta om och bege sig hemåt och nu vräkte det ned. 

Sedan hoppade vi in i bilen och drog till Nyköping då Ullis skulle färga ögonbrynen. 

Vi gick runt lite grand först och sprang på en kompis till Ullis. Vi pratade lite grand och sedan försökte vi hitta en bra restaurang. Jag sökte på nätet och hittade Melissa pizza och pasta. Tror den heter så i alla fall. Den hade fått bra betyg men dock endast ett fåtal. 

Den såg lite billig ut men var fräsch och nu var jag hungrig. Det var helt okej men absolut inte värd 5,0, som den hade fått i betyg av de tre som hade recenserat. En 3:a kan den få dock och de var serviceinriktade. 

Sedan gick Ullis iväg och jag åkte till Haga Cykel och köpte nya klossar till mina skor som jag skall ha på Ironman. Jag försökte hitta något bra fett till några drev men det hade de inte. 

Nu ringde Ullis och hon var redan klar. 

Det blev sedan en sväng på Mio och Rusta men även City Gross då vi hörde att Tim och Cilla skulle komma förbi. Lite fikabröd åkte ned i korgen. 

På vägen hem så stannade vi till på Jureskogs och köpte två små cheeseburgare och inget annat. 170 kronor och jag hajade till. Ojdå! Men det var gott så det är väl så att priserna drar iväg. 

Hemma så blev det lite mer rehab och jag passade på att rensa lite mer böcker för jag hittade några böcker som kunde intressera dem. 

När Tim och Cilla kom så var jag precis klar och vi satte oss och fikade. 

Tim fick en fin tröja av Felix och sedan ville grabbarna se på fotboll så jag och Ullis samt Cilla spelade lite kort. Det blev "golf" som vanligt och det var ruggigt jämnt och skulle avslutas på sista spelet och det är bara att gratulera Cilla till segern. Trots att jag låg bra till så slutade jag på en sistaplats...

Nu hade tiden runnit iväg och det var bara sängen kvar som väntade. Jag läste någon kvar men sedan kände jag att jag blundade hela tiden och det var bara att lägga ned. 

Onsdag morgon och det var en ynnest att gå upp och äta frukost då Ullis fixat en drömfrukost. Med den frukosten så fick man bra energi och vi körde lite morgongymnastik i form av egen lymfmassage. Sedan körde vi lite rehab bägge två.

Nu var det bara att ta tag i målningen av ytterdörren men det var lite riskabelt då det kunde regna. 

Vi gjorde ordning en plats under paviljongen och sedan monterade vi bort dörren och lade den på plats med hjälp av några gamla böcker som ändå skulle slängas. 

Sedan var det bara att slipa och borsta innan vi började att måla. 

Ullis och jag målade på och sedan var det bara att vänta. 

Rosie kom förbi på en kaffe och jag märkte att jag var inne i mina egna tankar kring målningen. 

Sedan blev det lite lätt slipning innan vi gick över en andra gång. 

Sen kom det regn och det blåste tyvärr lite grand så vi fick flytta bordet, där dörren låg. 

Felix var snäll och gjorde mat och sedan behövde Ullis och jag träna lite så vi traskade ned i källaren. 

Det blev ett pass som Ullis skulle köra och det passade mig bra. Det är ju gjort inför Kalmar Ironman. 

Det blev först en kvarts uppvärmning och sedan körde vi riktigt hårt på fem stycken enminutare innan vi efter en liten paus körde 3 gånger 20 minuter med tuff körning och det kändes riktigt bra. 

Sedan blev det lite bråttom att få på dörren och Felix hjälpte till. Absolut lite krångligt med att få in handtag och lås och jag och Felix pulade lite med det. 

Skönt att kunna låsa om sig och sedan avslutade med en film tillsammans med Felix. Det blev They cloned Tyrone och den var helt okej. Lite speciell men det kändes att man hela tiden var inne i filmen då man inte ville missa någonting. 

Söndag och när vi vaknade så kollade vi om Felix kommit hem men hans rum var tomt. Eventuellt skulle han komma direkt hemt från Arlanda i natt men det var också möjligt att han mellanlandade hos en kompis som var med på resan. Det verkar blivit det sistnämnda. 

Ullis och jag tog lite frukost och tanken var att vi skulle ned till bryggan innan de andra för att kanske komma i vattnet innan. Det drog dock ut med frukosten och vi fick istället stressa. 

Våtdräkten åkte på Ullis innan och jag tänkte byta om på plats. 

Väl vid Stensund så parkerade vi rätt nära vattnet men då kom jag på att min våtdräkt var vid husvagen så jag gick dit och Ullis gick till bryggan. 

När jag kommer till bryggan så kryllar det av folk och jag blev lite förvånad. Det var Jenni och Biggans samt deras hund. Vidare var det Peter Jansson och någon mer. När jag kommer fram så presenterade sig tjejen som Hanna och det var en kompis till Jenni och Jennis syrra Linda. 

Jag känner mig inte så taggad så jag bad de andra att inte vänta då jag ville börja lite på egen hand. 

Flera ropade att det var riktigt kallt och jag hörde något om 17 eller 18 grader. När jag kom i vattnet så kändes det inte så värst kallt men det tryckte över bröstet och jag hade olustklänslor. Rätt stora vågor och det tog emot. 

Jag försöker komma igång men det är jobbigt och jag kommer kanske tio meter först och sedan 20 meter. Det blir flera stopp och vid varje sak som händer som en större våg eller något slingrande under mig så får jag stanna upp och andas häftigt. Vid första bojen så försöker jag vända tillbaka men det är fortsatt jobbigt fastän vågorna nu kommer från rätt håll. Det är nästan lika illa och det jobbiga trycket är beständigt. Jag bestämmer att jag vänder inåt bryggorna och lägger mig på insidan och kör runt där istället. 

Det blir ett antal vändor och mot slutet så får jag det jobbigt och vill spy. Det blir nästan 1000 meter. 

Jag går tillbaka till bryggan och ser den nya tjejen stå och huttra. Ullis fortsätter och imponerar med sina 3000 meter. 

När alla gått så går vi till husvagnen och äter lite lunch. Lite nedslagen och orolig blev jag inför simningen och det känns som det fortsatt är den som är det stora utmaningen för mig. Givetvis är allt superjobbigt men i fråga om jag skall klara det eller inte så är simningen verkligen brytpunkten. 

Vi åkte sedan hemåt och det var fortsatt ingen Felix hemma. 

Sen, rätt som det är var, så kommer Felix och han ser pigg och fräsch ut. Lite trött i och för sig. 

Jag kör sedan lite boksorteringen och packar upp, fotar, och packar ned igen. Allt för att få kolla och sortera bort dåliga böcker. 

Jag vill också träna lite mot kvällen och sätter mig på cykeln och kör i nästan en timme. Det blir lite lätt men jag känner att jag inte är i form och det känns segt. Det kommer över mig att jag kanske är kass! Någonstans inom mig så förstår jag ändå att jag förstås inte skall känna mig pigg nu men det är så mycket som pekar mot att jag kanske inte är så bra som jag trott och vikten är för hög. Det blir som ett slag på käften och självförtroendet sjönk som en sten. 

När jag kommer upp så undrar Ullis vad det är och jag förklarar. Hon är superpeppande men det tar tid att få det att sjunka in. 

Sen så äter vi lite och vi avslutar med att Felix berättar om sin resa och sedan blir det kortspel. Första matchen så vann Felix och jag kom sist. I andra, och sista, matchen så fick jag revansch och lyckades knipa förstaplatsen men det var jämnt in i det sista. 

Jag går och lägger mig och det värsta av den tråkiga känslan var borta men jag kunde absolut inte vifta bort allt. Ullis hittade ett bra tips om att hälla varmvatten i våtdräkten precis innan man skulle i. Det lät smart. 

Det blev även en stund på IR-madrassen idag. Lite kul också att Felix uppvisade ett intresse kring Ironman och frågade lite grand. 

Fredag morgon och efter frukosten så drog Ullis och jag till Woodys för att få lite tips om ytterdörren. Jag hade skickat en fråga till Ethos Design om att eventuellt foliera dörren men vi ville förstås kolla upp om vi skulle måla om dörren istället. Sen fanns ju också alternativet att låta en snickare byta allt. 

På Woodys så fick vi bra hjälp, tyckte vi i alla fall först. Sen kände vi oss absolut inte överens om en kulör och lämnade stället lite förbryllade. 

Sen var vi bjudna på fika hos Cissi Wikander och hon hade också beställt lite simprylar så det passade bra och så fick vi se hur hon bodde. 

Det var trevligt och kaffet smakade kanon med den fina utsikten. 

Vi åkte hemåt och nu skulle Ullis iväg med Sara och jag tänkte passa på att sortera lite böcker. 

När Ullis drog iväg så kom jag snart igång och jag sorterade i flera timmar och det gick jäkligt bra. 

Sen var det dags att göra sig iordning för löpning och idag skulle vi köra 15 kilometer och det skulle bli det längsta på mycket länge. 

Vi hade väl inte laddat så himla bra men jag stretchade lite och snart var vi igång.

Det var riktigt segt ibörjan och vid Solberga så möter vi fyra tjejer och efter första halvan på backen så var det tre till och de verkar hänga ihop så jag frågar lite om de letar efter något och de pratar engelska. Det slog oss att det kunde vara de sju tjejerna som bodde på Stensund förra natten och jag tipsade om ett ställe och sedan drog vi vidare. 

Jag blev förvånad att jag kunde springa uppför hela den långa och branta backen. Jag kämpar på och det börjar gå bättre och bättre. 

Det kommer några flera tuffa backar och jag springer i alla och jag börjar få bättre självförtroende. 

Snart uppåt en mil och rätt som det var så är jag inne på löparbanan, på Ironman Kalmar, och jag ligger på lite. På slutet så tar dock sträckan ut sin rätt och jag var riktigt trött på slutet. 

Jag får lite över 15 kilometer och farten var visst ingen höjdare men jag orkade i alla fall. Hoppet lever om Kalmar.

Sen var i alla fall jag riktigt trött och man blir ju lite orolig. 

Mot kvällen blev jag sjukt stel och jag betalade lite räkningar och var visst tvungen att få igång utökat bank-id på en räkning. 

Torsdag och idag hade vi bokat en cykeltur med Peter Jansson och Ullis och jag kom upp i rätt bra tid och fixade med både frukost, cyklar och energi. 

Klockan 09.00 var vi på plats vid OKQ8 och snart rullade vi iväg. Helt okej väder men kanske lite blåsigt. 

Ganska omgående så märker vi att Peter verkar ruggigt stark och vi stannar och pratar ihop oss om att Peter kan köra på om han vill. Själv så känner jag mig lite trött men det har ju hänt förr att jag överpresterar på lopp men det kändes sannerligen inte så himla upplyftande. 

Ullis och jag kör på och jag känner mig ändå hyfsat stark och det var motvind en bra bit till Nyköping. Vi stannar flera gånger och sträcker på både ben och nackar. 

Vi blir omkörda av Peter som tog en extra sväng i Nyköping och han verkade fortsatt stark. 

Nu hade vi vind i ryggen och då och då låg jag ned i tempoställning. Mot Trosarondellen och vidare mot Trosa innan vi körde mot Vagnhärad. Det gick fortsatt bra och vi hade vaknat till ordentligt. Nu mot Järna och relativt snart möter vi Peter Jansson som vänt.

Mot Saltå kvarn och på vägen möter vi Minna som också är ute på en långrunda. Vi vänder snart och passar på att trycka i oss energi. 

Nu känner vi att det får räcka och beger oss hemåt och nu ser vi Minna som pausar och vi stannar till då vi tror att hon fått punka men det var visst annat som låg bakom stoppet. Vi pratar lite grand innan vi kör vidare och det blir bra fart i nedförsbacken.

Sista biten och det är skönt att komma hem. När jag sitter och pustar ut så piper klockan över hög puls och det märks att man tagit ut sig. 

Det blev 12 mil och vi hade velat kört längre men jag tror på totalmängden och den har varit helt okej, tycker jag. 

Sen blev vi sugna på att försöka byta ytterdörr och när vi lossat på den som satt uppe och packat upp den nya så märkte vi att de inte var helt identiska som vi först trodde. Vi hade tänkt att bara byta själva dörren så det här blev ett onödigt experiment och det var bara att byta tillbaka igen. 

Vi avslutade med att spela kortspelet golf igen och nu fick jag min revansch men det var sannerligen på håret och jag vann med tre ynka poäng.

Tisdag och jag kände att jag var tvungen att måla lite till. När jag springer ut och in så upptäcker jag helt plötsligt att det är rena myrinvasionen ute vid entrén! Jag får panik och ropar på Ullis och hon blir lika chockad. Vi kanske var inne i tio minuter och på den tiden så har det bara exploderat och de väller fram. Vi springer och hämtar lite olika kryddor och slänger ut och det blir lite allt möjligt. Vi drar ut vattenslangen också och skjuter på för fullt. Sen, när det lugnat sig lite, så åker vi ned till Woodys för att köpa lite starkare saker och nu började det blir bråttom då Ullis skulle till sjukgymnasten. Jag kunde förstås vara kvar och ha lite koll på myrorna men vi åkte först hem och dunkade på med Myrr och ställde ut en myrdosa. Sen kände jag att det var lugnt och vi bommade igen och så hängde jag på Ullis. 

Väl framme så inser jag att jag glömt min mobil och det var ju lite surt då man ibland får vänta någon timme. 

Efter en knapp halvtimme så är hon dock klar och det hade gått klart fortare idag. 

Vi tog en sväng på K-rauta och köpte en bra fönsterskrapa för att underlätta monteringen av insynsskyddet. Morsade på ett par bekanta också. 

Sen hemåt och vi åkte förbi Järna och köpte lite gott bröd. 

Väl hemma så åt vi innan jag började fnula med monteringen av skyddet. Det tog lite tid då jag ville vara försiktig och inte klippa fel. 

Snart hade jag fått in en bra snits och bägge fönsterna var klara och nu skulle de upp. Vi hade också fått till en bra snits på hur man kunde underlätta tillbakamonteringen av fönster för det visade sig vara riktigt svårt igår. Nu gick det bra mycket lättare då Ullis höll emot på undersidan av fönstrena. 

Vi blev nöjda men allt stök med uppsättningen gjorde att lite färg hade nötts bort så det blir till att putsa på med lite ny färg efteråt. 

Nu hade tiden börjat ticka iväg och skulle det bli någon träning så gällde det att börja snart. 

Ullis hade redan börjat och jag skyndade mig. Det blev en relativt lugn grupp med Robopacer, om jag inte missminner mig så låg den på 2,2 watt per kilo. Det kändes rätt skönt men tiden började senare ta ut sin rätt. Mot slutet så ser jag att man kan välja en specialbana på slutet med en backe som skall simuleras vara en backe i Tour de France. Jag väljer att vika av från gruppen och sen är det bara att trycka på. 

Det blir en rejäl hårdkörning och det var skönt att trycka på och det rejält.

Dusch och sen var det Allsång på Skansen och vad säger man om Lasse Holm! Snart 80 år och i så bra form - Wow!

Jag avslutade med att läsa lite och snart närmar jag mig slutet på boken och den är klart underhållande.