Efter skolavslutningen så kändes det som om luften gick ur mig. Det var ju önskespinning idag, med Puff som ledare, men lusten och orken fanns inte riktigt där. Men vad sjutton. Jag har ju önskat lite låter och hade åtminstone en låt med. Kanske två men det kanske var någon annan som önskat den. Men jag vet ju att det brukar vara skönt att träna och man skall inte vika ned sig. Sagt och gjort. Ullis var redan bokat och när jag gick in och kollade på appen, några timmar innan, var det fyra platser lediga. Det var ju bra. Så jag bokade och sedan hann vi käka lite innan också. Väl på plats så var det lite segt och ingen direkt tryck från mig. Men när "min" låt kom så ändrades det ordentligt och jag blev taggad och rejält varm. Dock väl tung cykel så man fick ingen direkt bra känsla att man var stark men jag vet ju att cyklarna är väldigt olika. Det blev 42 minuters rätt lugn spinning, iaf totalt sett. 

Sen gick jag och Ullis upp och skulle köra lite på maskinerna men det blev rätt lugnt och vi snackade nog mest med en bekant och hans tjej. Trevligt! Men lite träning blev det förstås. Det blev nog 15 minuter på lite olika maskiner och sen lite styrka. Bra ändå.

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Ekonomisk stöttning: Cafe Utsikten (3000 kr)

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

Ja, så började juldanserna idag. Och hur gick det, kanske vän av ordning undrar och frågar? Jodå, nu känns det som en sten föll från hjärtat. Jag var framme redan klockan 07.00, och där stod vaktmästaren och undrade varför innebandysargen var kvar! :-0 Oh! Högstadiet hade ju innebandyturnering och någon lärare hade fått för sig, efter att ha kollat på bokade tider, att sargen kunde stå kvar eftersom det var några som skulle träna. Men det verkade det inte ha varit och det konfirmerades senare av en annan person. Så jag fick panik och fick sedan hjälp, av en vaktmästare, att plocka undan sargen. Lite småsvettigt och jag fick springa och byta tröja där. Det räckte ju som det var med att vara allmänt orolig för själva uppträdande och dels orolig för att inte fått igång rösten. Den brukar vara enormt svårstartad på morgonen. Jag vet ju att den brukar ordna till sig efter ett tag men så har jag ju dessutom lite problem att komma in i rätt tonart. De övriga börjar komma på plats men jag ser inte till en kollega som skall hjälpa mig med dansen. Hmm, sen glömmer jag det ett tag tills mobilen ringer. Det är hon och hon har panik! Hon har försovit sig men jag lugnar ned henne lite och vi lägger sen på. Snart är det dags. Elever och lärare börjar droppa in och jag försöker arrangera själva ringarna. Det blir som vanligt en inner -och en ytterring. Nu är det snart dags och nu droppar även kollegan in. Ibland har man ju fått lite scenskräck men den var som bortblåst och jag hälsade alla välkomna och nu började danserna. Jag kom på mig själv att bli lite förvånad över att sången satt så bra men jag råkade göra fel på ett ställe men det kunde jag korrigera snabbt. Och efter danserna pratade rektorn lite och en klass sjöng två jullåtar och jag avslutade sedan med Raketen. Jag var riktigt nöjd med hur allt gick och kanske slappnade jag av för mycket. För strax var det dags för omgång två och nu var jag inte riktigt lika lugn men ringarna formerades ganska bra men när jag strax skall dra igång så kommer jag inte riktigt ihåg vad vi skulle börja med och jag får göra om lite. Men även det går bra men det kanske var en föraning om vad som komma skulle. Rätt som det var så hör jag mig själv sjunga i helt fel takt och i fel tonart och jag vet liksom inte vad som är fel. Snacka om härdsmälta. Men men... det var, som någon sade, alla kan göra fel, och totalt sett så funkade det bra. Jag sjöng sedan också lite sämre på några ställen och faktiskt även alldeles för lågt en gång. Så inte lika bra på omgång två och lite virrigare. Efteråt så var det så skönt så jag var nog lite spänd. MEN faktiskt skitkul så jag hoppas jag får fortsatt förtroende. Nu kan det bara bli bättre! :-)

Sen blev det lite fika med resten av lärararna och sist, men inte minst, Julklappsspelet! Ha ha, det rör ju verkligen upp känslor och det blev mycket skratt där. Jag fick typ inget paket alls, när paketen, som då var inslagna, hade fördelats ut. Jo, ett paket faktiskt. Och den dåliga trenden fortsatte och alla runtomkring fick paket. Men mitt paket var det visst ingen som ville åt. Lite konstigt för det var fin och dyr choklad. Sen, precis på slutet, så föll tärningarna min väg och jag vann och jag vann. Typ hela tiden. Och jag slog typ sista gången och ville bara räcka över tärningarna då jag såg att jag vann även då! :-0 Fem paket gick jag hem med... Men jag vägrar att skämmas! :-D Samma vilkor för alla! :-) Och nu är det lite julledigt och det blir skönt. Fast träna skall jag ju förstås.