Så var det tisdag och jag var riktigt sugen på att köra hårt med gänget. Vilka som nu skulle dyka upp. Flaken hade checkat in i Göteborg under dagen så han misstänkte jag skulle utebli men några andra skulle säkert vara där. Ullis skulle ut och springa med Tanjis så jag tänkte komma iväg hyfsat tidigt för att få lite extra kilometer. Men det blev lite stressigt att hitta alla kläder så jag kom bara precis innan de andra. Och de andra var först Putte och snart nog kommer Rydholmaren och Tokan. Jag hade testat att köra lite astmaspray innan  och det här skulle bli första testet på banan. Sist körde jag ju backintervaller och det verkade ha funkat bra. Nu kändes uppjoggen helt okey men det låste sig på löpskolningen och pulsen drog iväg och jag kände mig lite låg. Men efter att ha stannat upp så verkade den okey och snart nog drog vi iväg. Ja, inte Putte då som behövde ytterligare ett lugnt pass efter sitt uppehåll. Smart!

Vi bestämde oss för att försöka hålla 4-minutersfart på den första intervallen och den skulle hålla på i fyra minuter. Vi skulle alltså komma prick en kilometer om vi skulle lyckas. Sen var det 30 sekunders joggvila innan nästa intervall tog vid och där skulle vi höja farten till 3.50/km och den skulle hålla på i två minuter. Och sen en minuts ståvila innan vi skulle upprepa. Med facit i hand så ser jag att pulsen inte var så hög men jag fick ändå slita. Skumt. Kanske har det med sprayen att göra? Enligt läkaren så skulle sprayen göra att jag skulle få upp min, enligt dem, onaturligt låga puls , iaf vilopulsen, men jag kom endast upp i 174 slag/minuten på den första fyra-minutaren. Sen råkade jag tyvärr trycka paus så jag ser inte hur tvåan gick . Efter det så fick jag släppa lite på killarna och köra mitt eget race och där maxade jag 177 slag/minuten och det på både fyran och tvåan. Och de andra kom säkert 60-70 meter före mig totalt på de två intervallerna. Som liksom hörde ihop. Men jag kände mig rätt spak och bestämde mig för att jogga resten. Det är ju ändå Vasaloppet på söndag. Hursomhelst så orkade jag ta i men frågan kvarstår. Varför kunde jag inte ens komma upp i mjölksyratröskeln fast jag tog i så mycket? Fuskade jag eller tog kalluften ändå rätt mycket. På vägen hem så hostade jag kraftigt så jag puffade två gånger även då. Det var visst bara bra, sa läkaren.

Men men... Jag har heller inte varit så här nära de här snabba grabbarna på många, många år så bara det är ett framsteg. Alla blev visst riktigt slut och även Tokan ville köra lugnare efter den tredje intervallen. Men Rydholmaren körde hela vägen! Grymt!

Så var det måndag och vädret har slagit om till det värre. Det började snöa ganska ymnigt och ökade så sakteliga för att gå över till snöblandat regn. Hmm, stackars de som kör Öppet Spår nu, tänkte jag. Och jag som knappt kom upp ur soffan. Magnus drog till Leksand för lite jobb och jag tänkte försöka komma upp för att åka lite skidor innan jag skulle hem till Vagnhärad. Men det blev nog tre koppar kaffe innan jag kom iväg och då lite sent. Tanken var att jag skulle hjälpa en kund på vägen hem och samtidigt hälsa på min bror, Peter. Men så glömde jag ta med sicklingsprylar och fick vända tillbaka till Sivert och Britt, där jag sicklar under min Mora-vistelse. Och förstås umgås med dem också.

Men nu skall jag inte gå händelserna i förväg. Jag kom fram till skidstadion och det snöade fortfarande men inte så mycket. Idag körde jag bara på Magnus Rossignolskidor med skin-tec, eller vad det heter. Det är iaf med sån där filtmatta som fäste. De gled fortsatt bra så det var kul att köra. Nu körde jag mot Eldris och eftersom det började bli brådis så fick jag rätt snart vända men jag drog på emellanåt och det kändes bra och gick rätt fort. Väl tillbaka i bilen så tog jag alltså en liten snabb runda till Sivert och Britt och hälsade på en snabbis innan jag fick åka vidare. När jag ringde kunden så ville han väldigt gärna komma iväg snart och jag bad honom ta kort på skidorna då han sicklat lite själv. Det såg bra ut och jag gav honom tips på borstning och rillning inför Halvasan. Så träffade jag Peter och han bjöd på lite kaffe och en god omelett. Och som vanligt så var det riktigt jobbigt att åka för jag hatar verkligen att åka bil långt och blir alltid riktigt trött. Det blev flera stopp som vanligt.

Riktigt skönt att vara  hemma igen men jag trivs riktigt bra uppe i Mora också. Och på torsdag kväll kommer jag tillbaka men mest för att åka skidor. Men lite jobb och förstås lite umgänge blir det också. Det blir kul. Vore kul om jag fick med mig Ullis. *please* :-)

Söndaga och bara en förbokad sicklingskund men snart nog ringde han och fick ställa in och undrade om jag inte kunde fixa hans skidor imorgon istället. Nja, sade jag. Jag åker ju iväg imorgon bitti men snart nog kommer vi på att han bor på vägen, iaf om jag styr om lite och åker och hälsar på bror Peter. Så fick det bli. Det blir roligt att hälsa på honom.

Sen får jag en hint om att jag har en kund på gång men vet inte riktigt när så jag byter om till skidkläder och drar iväg till skidstadion. Där har Ungdomsvasan gått och det är lite rörelse utöver det vanliga fortfarande. Och det är alltid kul att se hur folk tittar då jag kommer i min häftiga skiddräkt. De tror verkligen att jag är en elitåkare men de skulle bara veta! ;-) Denna säsongen var jag alltså uppe i en (!) mil och det är ju frågan om det är så smart att åka Vasaloppet om en vecka. Men men, det gick ju ganska fort igår och det kändes inte som det var något extraordinärt före. Och idag hade jag dessutom plockat med Magnus Skin-skidor men jag ville förs testa lite stakning igen. Det blev 9,5 kilometer och snittfarten var lite lägre idag och jag fick 3.48 min/km med bästa kilometer på 3.35

Sen drog jag till Mora Stand Restaurang och Bar och käkade lite. Eller rätt mycket förresten. Jag kom rätt snart i samtal med en kul kille från Skåne och även han verkade tro att jag var en elit men bara för att man har färggranna kläder betyder det inte att man är elit. :-) Efter att ha hälsat på Magnus, som jobbade lite extra inne på John Sport, så drog jag tillbaka till skidstadion och nu ville jag testa Skin-skidorna. Men jag var lite bekymrad över hur det skulle se ut om fästet snodde allt glid och där kom jag med mina fina kläder... Det behövde jag inte vara orolig över för de gled jäkligt fint och de var proffsigt behandlade och skidorna var dessutom anpassade för lite över tio kilo mer. Och glidet var nog nästan lika bra som mina skidor utan någon fästzon. Snittfarten var lägre men nu körde jag några rundor med lite backar i och det tar förstås ned farten lite och jag snittade 3.56 min/km och bästa kilometern blev ganska precis som några timmar tidigare, bara någon sekund långsammare. Dock så kanske det hade frusit på en eller två grader. Men jag blev positivt överaskad och jag skulle gott och väl kunna tänka mig liknande skidor. En mil ganska precis.  Trots relativt lite träning så blir man ändå lite trött. Det tar lite på kroppen att vara ute i friska luften och idag stod vi och väntade in några stycken som blev lite slitna och vi fick vänta länge. Burr! Men till slut kom de och det var skönt, både för kroppen och man blev lite lugnad.

Så var man på plats i Mora och gårdagen gick mest i transportens tecken. Och det är f-n vad jag hatar att åka långt. Det blev ett antal stopp samt två kaffe och en energidryck. Jag som en gång sökte ett jobb som budförare. Det hade nog slutat riktigt illa för det är nog inte så smart om man behöver stanna hela tiden. Hursomhelst så blev det ett kärt återseende att återse familjen Sjöström/Eriksson. Och idag så blev det lite sicklingsjobb och jag passade på att sickla mina egna skidor och sen fick jag chansen att köra en lite runda själv också. Jag drog till skidstadion Hemus och där var det rätt mycket aktivitet och på Vasaloppsspåret pågick ju Tjejvasan och eftersom jag körde utan fästet så var jag inte så sugen på att köra spåren runt stadion. Det brukar ju vara rätt tuffa. Så det blev raksträckan rätt ut till spåret och sen tillbaka igen. Jag har glömt sladden till klockan hemma men det är väl ungefär 500 meter rakt ut. Men hur fort åkte jag då. Jag sneglade på klockan och jag blev positivt överaskad och snart nog så såg att jag höll stadigt under 4 minuter per kilometer. Det var ju trevligt. Och jag tog inte i så mycket heller men fick jobba lite med tekniken. På plats var även Lilla Sportspegel-profilen Stefano och han höll på att spela in en vinjett inför ett program. Så eventuellt så ser man min gula dräkt på teve sen. Men jag tror inte det för jag märkte inte att de spelade in då jag kom farandes. Efter ungefär en halvtimme så ville jag åka ut på Vasaloppspåret men det var fortfarande rätt många tjejer ute och direkt då jag åkte ut så var det en tjej som bjäbbade lite fast jag körde lugnt och inte i hennes spår. Sen fick jag gå åt sidan då någon närmade sig i samma spår. Och det fick jag upprepa flera gånger tills jag märkte att det inte riktigt var läge utan jag vände om. Det blev sen iaf en tur på en runda som var rätt kuperad och sen fick det räcka. Det blev rätt bra fart och den snabbaste kilometern gick på 3.26 och jag lär ha snittat rätt fort då jag väl åkte. Det försvann förstås lite tid då stod och väntade. Men 10,76 km blev det och tiden blev 48 minuter. Skönt att röra på sig och sen blev det Tacos hos Sivert och gänget. Härligt!

Sen avslutades kvällen hos trevliga Magnus, "Fixar-Magnus"! :-)

Så var det torsdag och skulle man inte få till en morgonsimning igen? Jodå, men det var lite småsegt att komma upp. Ullis är lite stolt, säger hon. Hon vet att jag är jäkligt morgontrött. Som vanligt så var det många simmare där men det var också som vanligt lite uppdelat med långsammare simmare på ena sidan och lite snabbare simmare på andra. Ja, förutom en herre då som, förutom att ta upp väldigt mycket plats i sidled, även simmade väldigt långsamt. Vid ett tillfälle så viker jag in lite tidigt så han slår till mig med armarna men han fortsätter direkt så jag verkligen tappar fart och får ett slag ytterligare över benen. Hmm, det var ju inte med flit som jag simmade in i honom. Nåja, jag låter det inte störa mig och försöker tänka på min nyfunna aha-upplevelse med den rätta tekniken. Det kanske är bra att det inte var en liten smådetalj som skulle rättas till utan att skall det ändras, så skall det ändras ordentligt. Snart nog kanske jag får bättre "flyt" i simningen också. Just nu är det lite hackigt då det är nya saker att tänka på. Framförallt så blir det flåsigt då man spänner sig. Men inte lite mycket som förra gången dock. 

Vidare mot jobbet och jag missförstod en lärare och jag fick vänta i onödan på min första klass. De skulle visst komma dagen efter. Så jag gick lite tidigare till badhuset, där min andra klass skulle vara. Kanske skulle jag hinna några längder men som vanligt så kommer de tidigt men det blev iaf 400 meter. Nåja.... Och med simningen imorse så blev det 1,2 km totalt. Bättre än inget. 

På kvällen sen så var det alltså dags att prova min medicin, som jag fått utskriven. Jag har ju blivit så låg och nedbruten på mina sista pass utomhus. Nu puffade jag två gånger, en kvart innan, och gick sedan ut och började jogga. Efter tio minuter kommer Flaken och Putte. Den sistnämnda vill bara jogga då han varit ifrån ett tag. Men Flaken och jag viker efter ett tag upp mot bronsåldersvägen och gör oss redo för backar. Jag har visserligen gått ifrån honom, lite grand, på slutet men han brukar alltid bjuda upp till dans då det gäller backträning. Och hur skulle det bli nu. Mina framsteg på slutet skulle väl däremot göra att jag borde ha han några meter bakom mig. 

Första intervallen och det var superbackar med 300, 200 samt 100 meter i varje Set. Jodå, han kom väl 15 meter bakom mig men gick jag inte för hårt? Hmm, det var satan vad jobbigt det var. Och han pratade ganska tidigt om hela fem Set. Pust! Jag tänkte mig tre till fyra Set. Nästa då. 200 meter och samma visa igen. Jobbigt men han låg på ungefär samma skillnad med förstås lite mindre ifrån mig då det var kortare. Ibland trampade man rejält med luft men fick ändå bra tider. Det var nog så att man gick ut för hårt bara. Med facit i hand så gjorde vi det riktigt bra och bägge var riktigt slut och vi fick nöja oss med tre stycken Superbackar. Det viktigaste för mig var att ta ut mig i kylan och se hur kroppen funkade. Och jag får vara nöjd. Men pulsbandet strulade och åkte ned på magen några gånger. Det måste jag spänna till lite mer sen. Så ibland hoppade pulsen lite. På movescount så ser man att jag kunde öka lite och det skiljer lite mellan gånger. Jag är nöjd och nu blir det Vasaloppet! Det viktigaste var att se att kroppen funkade normalt i kylan. 

Onsdag och idag hade jag bokat in en kund sent som sjutton. Nja, klockan 20.00 iaf. Och på jobbet var jag rejält upprörd över en sak och det gör mig fortfarande lite sur. Men det är inget jag tar upp här. Det tog jag dock med mig och kanske var den laddningen bra att ha på träningen. Coren gick riktigt bra men det krampade i höger baksida lår, vid ett tillfälle, och jag fick stretcha lite. Men i huvudsak kände jag mig riktigt stark och på vägen hem, efter duschen, så var det med superpigga ben jag studsade hemåt. Lite läskig och konstig känsla! :-/

Jag satte mig några minuter i soffan och snart nog ringde mobilen och kunden stod utanför och han ville ha hjälp med två par skidor. Det tog lite mer tid än väntat då det var lite rengöring också. Sen lite prat och kaffe med Ullis innan jag fick ett ryck och gjorde mig iordning för lite cykling. Det blev den lättaste banan och jag strävade efter att försöka hålla mig över 36 km/h, i snitt, men ändå inte gå över 70% av maxpuls. Det borde ha gått.... Jag kollar efter.... :-0

Ah, 69% i snitt blev pulsen. Alltså av maxpulsen som jag i cyklingen har räknat borde vara 190. Eller om jag skrev in 188... Hmm, får göra ett riktigt maxpulstest på cykeln också. Brukar det skilja mycket mellan cykel och löpning? Någon som vet?

Tisdag och jag tänkte försöka få till en morgonsimning. Jag var riktigt sugen då vi var och lyssnade på Micke Rosén igår. Och med tekniktipsen i färskt minne så började jag att veva. Men då det var väldigt mycket nytt att tänka på så låste jag mig och jag var riktigt flåsig och fick stanna då och då och hämta andan. Pust! Det blev endast 600 meter men jag kände att jag fick slita för mycket. 

Senare på kvällen så var det då dags för löpning och jag och Ullis drog till Safiren och hoppade upp på banden. Vad skulle det bli för pass idag då? Hmm, det stod 4-minutare på schemat och Ullis och jag tänkte först köra samtidigt, det skulle nog vara sporrande. Snart nog kom vi på att det var enklast att vi körde egna program och jag körde iaf tusingar. För några veckor sedan körde jag ju tusingarna i 16,5 km/h och med 500 JV. Men då på 0,5% lutning och varför inte spänna bågen högt och testa 1,0% idag. Sagt och gjort. Det var rätt ofta en liten kamp men den vann jag hela tiden men på den femte så hade jag nog fått nog. Det kändes som jag verkligen fick slita på den och trodde nog inte att jag skulle orka en till. Men sen blev jag sur på mig själv och precis innan joggvilan var slut bestämde jag mig för en sjätte och sista. Och den gick bättre än väntat men senare på kvällen blev jag ruggigt trött. Det var nog på håret det där. Pust! Men skönt att det går framåt hela tiden. Och min kostomläggning går nästan för bra. Jag går hela tiden ned i vikt och fettprocenten minskar stadigt. Nice! Skall det bli något Vasalopp får jag nog stabilisera upp kosten lite. 

Idag var det föreläsning av och med Micke Rosén, en fantastisk kille som höll en spännande och framförallt rolig föreläsning om simning i öppet vatten. Det inte Micke vet om simning är inte värt att veta. Underbart nördig och han fick publiken att skratta åtskilliga gånger. Själv fick jag en aha-upplevelse och jag kan knappt vänta att gå i poolen. Det blir imorgon direkt efter löppasset. 

Sponsorsnyhet!

På min satsning mot Hawaii Ironman har några nyheter på gång och jag skall börja med en riktigt rolig och mycket uppskattad sponsor! Nämligen Ergonova! (www.ergonova.se). De skall förse mig med deras värsta och bästa massagestol och den kommer att ge mig bra återhämtning efter hård träning. Just nu har vi gjort det mesta klart i träningsrummet och nu väntar vi bara på att stolen skall komma. Det ser jag verkligen fram emot. Mycket negativt i livet består av spända muskler och man håller sig skärpt under mycket längre tid genom att få lite massage då och då. Det här blir perfekt!

Tack Ergonova och jag kommer givetvis att berätta om hur jag tycker att det fungerar. Men ett bra tips till företagare är det iaf. Hyr in en massagestol och ni kommer få tillbaka det direkt på er personal - promise! 

Snart kommer jag att berätta lite mer om mina kommande sponsorer.

Sponsorer:

Ergonova - massagestolar (www.ergonova.se)

Hasse Hemström - Taxc Imagic Cykeltrainer