Fredag och Felix behövde V90:n och jag tänkte att jag kunde ta cykeln. Men jag vaknar och det känns fortfarande väldigt ont i benet. Jag gick ju och lade mig och hade fortfarande efterdyningar av min onda kropp. Så när jag vaknade så vaknade jag och var öm i typ hela kroppen. Och speciellt höger knä, vid menisken. Som jag kan känna efter en Ironman. Hursomhelst så kändes det "bara" som om det var min dåliga kropp som ställde till det och jag behövde en cykeltur. Jag går till OKQ8 och pumpar i lite luft i framgaffeln. Det går fort och jag inser att det är gott om tid och jag cyklar hem och tar lite frukost, det behöver jag idag. 

Sen trampar jag till skolan och fredagar brukar alltid vara riktigt skön och så även idag. Härliga elever och jag får till och med en chokladbit av en elev. Snacka om att smöra! :-) Men jag log och åt upp den tillsammans med en laktostablett. Sen cyklar jag hemåt och väl hemma så berättar jag för Ullis att kylskåpet kommit och vi bestämmer oss för att åka in och hämta det. Så fort till OK och hyra ett släp och sen vidare mot Nyköping. Där har även Ullis bestämt träff med sin syrra Louise och Ullis får lite tröjor som hon köpt. 

Upp med kylskåpet och sen en snabbis förbi Chopchop, det är alltid gott men jag kanske skulle skippat godispåsen innan för jag blir proppmätt. Jag som hatar att lämna mat men nu blir det nog allt några riskorn kvar... 

Väl hemma så blir det lite mys framför teven och kylskåpet får stå över natten innan vi sätter på det. 

Ja, denna vecka har verkligen brytit ned mig och min kropp signalerar att det är det värsta den varit med om. 

Stress och missade saker och jag har kommit hem så låg på energi så jag har sagt helt fel saker, sårat och mått dåligt. Inte med vilje men det tog fel och jag har fått förklara mig. Nu mår jag riktigt dålig och i natt var jag orolig för om jag fått en propp i benet då jag knappt kunde gå. Det känns dock relativt säkert som det är rent allmänt i kroppen och nu har jag bestämt mig för att må bra helt enkelt. Jag har ju en inbokad tid med hjärtläkaren den 21:a och det är ju inte så länge kvar. 

Värre än så här kan det inte bli och nu skall jag undvika stressmoment och jag ser fram emot en skön avslutning på veckan. Ta hand om er! Det rådet skall jag själv följa. 

Söndag och jag vaknade av att det var så ljust. Det kändes som om jag sovit länge men så länge var det nog inte. Jag går upp och fixar lite kaffe. Jag får en notis om att det är en Ironman igång och slår på live-teven och det är i Schweiz och Daniela Ryf kör visst. Hon är ju egentligen för bra för det loppet men hon ville visst köra det bara för att det var på hemmaplan. Återigen var det två platser till Kona och Ryf har säkerligen redan paxat en plats. 

När Tim kommer upp så fixar vi lite med Enklaresport och jag har börjat att dra ned på sortimentet för nu hinner vi inte riktigt med och jag fick ursäkta mig till en kund som inte fått svar på några dagar. Jag har i alla fall bestämt mig för att så småningom lägga ned själva försäljningen och så kanske jag har lite service kvar, det återstår att se. Var sak har sin tid. Det har varit lärorik och kul men även mycket jobb. 

Sen hinner jag fixa lite med kommande skolvecka och sen kommer jag på att Finnkampen är i full gång så jag hade verkligen fullt upp. Grymt av Moa Hjelmer och hon sätter personligt rekord på 200 meter, helt sjukt! 

På kvällen så började jag och Ullis att titta på Bron men ingen var supertaggad och vi beslutade oss för att stänga av. Det var många säsonger också så kanske skönt att inte börja kolla på den också. Imorgon kommer ju Hjersson igen också. 

Just ja! Jag fixade en hel del hemma också. Det blev spackling, slipning och målning till nya kylskåpet. 

När Ullis kom hem så åkte vi ned med släpet till hennes jobb och snart var tid, kraft och ork slut för att träna. 

Ja, den rubriken har jag haft förr men det var så skönt att vara igång. Jag har längtat efter kraft att få hålla på i hemmet. Nu kom den! Jag drog ned till Woodys men fick sitta där i tio minuter för de hade inte öppnat. Sen köpte jag lite saker och drog hem och började att jobba. Nu fixade jag ett ventilationsutrymme för nya kylskåpet och det gick oerhört bra. Riktigt bra tempo och Ullis blev överraskad att det gick så fort och blev så bra - kul! Jag hann slipa en gång, efter spacklingen och sen klippte jag upp spackeltuben och körde en gång till. Så imorgon blir sista slipningen och sedan väntar målning. 

Men gräset fick sig en duvning också men när det var klippt så började kraften att sina och jag fick vila ett tag. Det var som natt och dag. Lite lustigt. 

En fika med vännerna T och R hann vi med också och det blev lite skratt och uppsluppen stämning. 

Sedan avslutade vi kvällen med att titta på Finnkampen och jag snabbspolade lite då vi såg det i efterhand. Bra dag för Sverige men lite stolpe ut ibland, då det var riktigt tight. 

Fredag och det känns skönt då jag stressat en hel del, den här veckan. Jag får ett mail som visar att tiotusen kronor måste in på skattekontot och det känns lite surt då jag dragit ned på Enklaresport och det ordentligt. Men jag planerar för det och det känns rätt bra. Jag måste dra ned på saker då jag jobbar heltid och att kränga saker tillhöra inte prio ett, numera. Jag drar ut på tiden på sista lektionen och jag får ett lite motsägelsefullt svar, om kursen. Jag visar ledningen men de kan inte heller tyda det. Tanken var att visa om det fanns möjlighet att missa någon lektion men svaret var som sagt var svårt att tyda. Det verkar som jag ändå kan vara med om jag gör det så bra jag kan.

Väl hemma så känner jag hur all stress skall brytas ned och det är fortsatt så att jag inte närmelsevis klarar motstånd på samma sätt som förut. Jag känner mig låg och jag går och lägger mig några timmar. 

Efteråt mår jag mycket bättre och det känns som livet kommer åter. Ullis tycker dock också att det är jobbigt att jag kan bli så låg och det är förstås tråkigt. För mig så är jag rätt avtrubbad, då jag mår dåligt, och kommer liksom inte ihåg allt. Det är som jag är en annan person och när jag mår bra igen så kommer jag knappt ihåg när jag mådde dåligt. Men Ullis kommer förstås ihåg det och det blir lite konstigt då vi har olika bilder av det. Eller olika starka bilder. 

Det var hursomhelst välbehövligt med vila och det var en skön kväll och vi tittade sen på över Atlanten. 

Felix hade fått fel på sin bil och behövde låna våran så jag gick upp tidigt och plockade fram min cykel. Jag var lite orolig för att den skulle ha slut på luft, i framgaffeln. Ja, ni läste rätt. Framgaffeln behöver luft och det är väl det sämsta med cykeln. Så snart är jag ute och jag slås av att det är lite kallt men orkar inte gå in och leta efter några handskar. Jag går bort mot OKQ8 för jag tror inte jag får på något annat munstycke än det de har. Lite krångligt är det och hur mycket luft skall i? Det slutar med att jag får trycka på den knapp som visar att man har punktering och det bara smäller till så är det knallhårt. Oops! Jag får göra samma sak med andra och förstås släppa ut lite efteråt. Det är ju inte så mycket luft som skall i. 

Iväg och vad kallt det är. jag får gnugga händerna lite. 

Väl framme så märker jag att jag har mycket tid på mig och jag hinner återigen kolla in schemabrytande aktiviteter och det är foto på morgonen och dessutom med min klass. Men då! Det borde jag kommit ihåg men de kläder jag har på mig får funka. För första gången så känner jag mig liten då jag får en lång kille precis bredvid mig. Jäklars! ;-)

Jag skämtar förstås för det är inget som jag bekymrar mig över och jag är också precis medellång. 

Sen är det lektioner och under sista lektionen så kommer det ett brandlarm och eftersom min klass är ute så ställer vi förstås upp. Hade vi varit i idrottssalen så hade vi nog inte ens hört larmet. Jag visste att det skulle komma en brandövning. Vi är snabbt på plats och jag rapporterar. Dock så kom vi från andra hållet och jag ställde därför upp min klass på andra sidan och det var en bra övning och vi fick se hur det fungerade om det hade varit på riktigt. På slutet så inser jag att vi inte kommer att hinna köra alla övningar och jag får styra om lite. 

Jag instruerar att de skall ta in allt men väl på plats så märker jag att det fattas ett klot och jag får ta det senare för nu måste jag rusa till en annan klass. De skall fotas under min lektion och jag är bara med och håller ordning. 

Efter det så går jag bort mot idrottsplanen, för att hämta klotet. Jag ser att några mindre barn är där borta och leker med det men de stöter kulan, som den ju heter, och jag tycker bara det är roligt och vill inte skrämma dem. Vi pratar lite och jag får visa hur man gör. De blir så imponerade och jag skrattar för mig själv att jag får passa på mig att suga åt mig av det då jag förut istället blivit nedslagen över att börjat få stryk av eleverna. Jag förklarar hur de skall göra men efter fem minuter måste jag röra mig. Nu kommer nog deras lärare få höra att kulan minsann skall ligga en bit ut över fingrarna. ;-) Det sade "den idrottsläraren!" :-D Till kollegans försvar så kanske hen ville vara försiktig med de yngra eleverna. 

Sen kommer ett sms och det står att jag är antagen som reserv till en viktig kurs. Jag har hela tiden sagt att det heter VKU men det är UVK-kurs och står för Utbildningens villkor och samhälleliga funktion. Det är riktigt roligt och måste tacka ja direkt då kursen redan är igång. Det gör jag förstås och nu är det dags att hoppa upp på cykeln. 

Det tar emot och jag tror först att jag kommer att få medvind men icke sa Nicke. Det var en synvilla och jag fick istället kraftig sidvind och inte det minsta i ryggen. Så ingen extra skjuts.

Rätt trött och mör är jag framme men jag är glad för kursen och kopplar direkt upp mig. Där verkar det istället vara så att man måste vara med på föreläsningar och det på tider som jag jobbar på. Hmm, det verkar skita sig direkt... 

Jag mailar och frågar om det verkligen är så. Nu är det bara att hoppas på bra svar.

Ullis och jag avslutar med att se på kändisarna som seglar över Atlanten, riktigt kul. Eller... ganska kul, skall man nog skriva. Det är ju lite amerikaniserat med många cliff hangers. Sådant är jag lite allergiskt mot eller vill vara i alla fall. Människan är ju som den är och man dras lätt med. 

På onsdag är det simning och jag hoppas ni dyker upp, sade jag till eleverna. Kanske får jag balansera upp min humor lite grand.... Även den är under ytan.

Det var dock stressigt värre på morgonen för att hinna med allting. Jag ville få klart allting till min vikarie och sprang som en furie med koner och måttband samt låste upp grinden. Sen fick jag springa mot bussen för att pricka av eleverna och sen mot bilen för att åka ikapp bussen. Pust! Väl på plats så var det kul att se hur duktiga alla var! Wow! 

Väl tillbaka på skolan så var det först personalfoto och jag kände mig varm och svettig efter att ha stått i den fuktiga och varma simhallen och sen möte på det. 

Väl hemma så var det god mat och sen iväg till core-träning, med Carina. Jag var trött och seg och den här gången var det verkligen så. Nu var det segt på riktigt och det släppte in. Många övningar kunde jag inte göra, pga min axel, så jag fick improvisera lite. Men kul att vara igång och nu fick jag svart på vitt att jag måste få ordning på axeln. 

Kvällen avslutades med att jag gjorde iordning september månads träningsprogram, för löparklubben.