Måndag och en ny vecka hade börjat. På skolan så hade många elever hört om branden men inte riktigt förstått att det var i Vagnhärad. Jag började dock med att försöka få tag på vårdcentralen men återigen var jag för sen på bollen så jag försökte få igång en chat. 
Sedan var det lektion och eftersom jag fick helplan så kunde jag ha ena halvan för lite eget för eleverna medan jag hade andra halvan för bedömning. Jag blev utmanad igen på cross bar och jag avslutade lite stöddigt med att tacka för god match precis innan jag chippade bollen på ribban. :-)
Sedan hängde jag med eleverna och några trodde att det var jag som var "tomten" eftersom jag var typ överallt och så trevlig. Vi har just nu en hemlig tomte och eleverna skall gissa på vem. Det var ju trevligt men någon tomte var jag inte och heller ingen kändis som någon tyckte då jag var med i teve.

Vi avslutade med ett möte och sedan begav jag mig hemåt. Tyvärr köpte jag återigen godis då jag hade en halvtimme över.

Väl hemma blev det mat och sedan hjälpte vi Felix med en matta innan vi först tittade på Julkalendern innan vi fortsatte med Kompani Svan. Gunde är ju för härlig och undrar om dagens ungdomar förstår hur jäkla grym han var i spåren. 
Ullis och jag avslutade med att kolla på förödelsen i samband med att vi tog en promenad. Det var ruggigt kallt och bet ordentligt i huden. 

Idag var det förresten 26 år sedan min pappa hastigt och tragiskt gick bort. Förra året skrev jag lite mer om det: 25 år sedan (bloggplatsen.se)
     

Söndag morgon och efter att tagit frukosten till julkalendern så fixade jag med inbjudan till Nyårsjoggen. Jag blev inte helt nöjd och inte blev det så snyggt med en bild hur joggen går. Den fyllde nog sin funktion så den fick duga. 

Efter det så tog vi tag i träningen och Ullis hade löpning på agendan men jag vågade inte köra långpass så jag knatade ned i källaren och joinade en Robopacer. Rätt stor grupp så det blev nog rekord i tummar upp. Kanske inte det viktigaste i livet men tiden går rätt fort då man skall leta upp vem som gav en tumme upp och sen återgälda tummen. 

Det började ta emot så jag fick förhandla med mig själv och på slutet kollade jag på min puls och den visade runt 150 slag i minuten. Det kan förklara att jag fick kämpa lite mentalt. Vid 90 minuter var jag klar och precis när jag är klar så kliver Ullis in i källaren. Grymt bra jobbat i snön!

Vi duschar och efter maten så skulle det bli kaffe hos Rosie och Ullis hade ju bakat lite goda bullar så det blev kanon att ta med sig. 

Jag hörde sedan att Sebastian Samuelsson imponerat och vunnit på jaktstarten i skidskytte! Sjukt grymt!

Sedan gick vi och fikade hos Rosie, Tomas var visst iväg. 

Nu såg jag mig själv på inslaget från SVT och det är alltid lite jobbigt att se och höra sig själv. 

På teven så ser jag att de pratar om Spotify Wrapped men inte sjutton kunde de stava till det. 

På kvällen så hann jag med att spela Primetime och idag var det lätt. Jag vann hela 65 öre och sedan blev det film så jag skippade veckofinalen. Vi började titta på "En helt vanlig familj". Den verkade lite tung så jag hoppas verkligen inte att det ser ut så där i vilken "vanlig" familj som helst. Än så länge så vet vi inte vad vi tycker men vi såg två avsnitt. 

Jag avslutade med att slå månadsrekord i Woodoku. Det är ett spel som man kan fastna lite i men jag tror det är bra för hjärncellerna. Förut fastnade jag i Wordfeud men det har jag inte spelat på flera år. Det tog alldeles för mycket tid, speciellt om man skulle vinna hela tiden. Månadsrekord var heller inte så svårt att slå i Woodoku då det bara gått tre dagar men det var ett helt okej resultat. 

Lördag morgon och jag vaknar av att Ullis skriker något om att pizzerian brinner och jag kommer fort upp på fötter och vi tittar bortåt mot ICA-huset och man ser att det blinkar blått och ryker kraftigt. Jag står och tittar och snart ser jag att det snart inte bara kommer från ett håll utan nu bolmar det upp från bred front och hela byggnaden står i lågor. Helt galet!

Brand är så läskigt och jag har fortfarande väldigt svårt för det efter att det brann i min egen butik en gång. Då hade det troligtvis blivit kortslutning i kaffemaskinen men nu då jag fick en kortslutning i taket hemma så kan det förstås varit kortslutning i väggen också. Hursomhelst så är det bra med fräscha grejer. I det här fallet så pratades det om en hög smäll och att någon sett någon springa därifrån och en mörk bil nämndes. Så jävla irriterande om det är någon uppgörelse som ligger bakom. 

Vi väcker Felix och berättar och sedan tar vi frukost och kollar på morgon-teve men vi måste ändå gå dit för att verkligen förstå. 

Folket är ledsna och chockade och det blir lite kramar. När jag och Ullis står och tittar så kommer det fram en reporter och pratar. Hon undrar sedan om vi vill ställa upp men Ullis vill inte och jag tyckte det var synd. Man vill ju ändå förmedla en känsla och fastän Ullis backade så sade jag att "vi kör!".

Precis när vi skall börja så dyker några bekanta upp och mannen hoppar också med och vi intervjuas. 

Jag hör hur min egen röst brister då jag berättar att det är chockerande och att man bott här länge. Troligtvis så var det verkligen så att det var chockerande men jag var liksom tvungen att säga det för att det skulle komma ut ur kroppen. Bra, teve! sade jag till Ullis sen.

Vi är kvar ett tag och går sedan en promenad men fastnar på Utsikten för att hälsa på svägerskan. Jag går in och värmer mig och snart så kommer även Oscar och Pia in med deras bebis och jag får bebisgosa lite! :-) 

Vi passar på att fika lite och säger sedan adjö och tar en titt igen på eländet. 

Hem och käkade lite och sedan försökte vi få till lite träning och idag stod det stavgång i backe, på schemat. Vi tänkte att vi kunde ju skjutsa Felix och samtidigt hitta en backe i Trosa. 

Efter att ha lämnat Felix så testade vi skidbacken i Trosa. 

Vi tänkte att det var lite svårt att köra själva spåret så vi gick ned mot botten av skidbacken och det fick bli den lilla grusvägen upp -och ned. 

Vi började med att värma upp och nu testade jag de nya skorna. Det blev knappa tio minuters uppvärmning och sedan körde vi igång. 

Det kändes helt okej men det var också kortare sträcka så man hann aldrig bli riktigt trött men å andra sidan blev det ju kortare återhämtning. 

Vi joggade ned och sedan hoppade vi in och köpte lite gott till kvällen på ICA-Trossen.

Väl hemma blev det dusch och jag körde the Snake en gång och nu persade jag men det är så sjukt jobbigt så man orkar typ bara en gång. Att liksom vara på helspänn så länge. 124 äpplen tog jag och det är normalfart och max ett äpple i taget. 

Sedan kunde vi inte hålla oss från att kolla på ett avsnitt av the Squid Games, fastän Felix inte var med. Han får ta ikapp det en annan gång. 

Sjukt sedan med min intervju för den bekante mannen var bortklippt och det kändes ju konstigt. Sen är det också konstigt att se sig själv och det påminner mig om när jag var med som expert i ett teve-program. Det tog mig ett halvår att klara se sig själv. Nu hörde jag mig själv då Ullis spelade upp klippet men jag såg mig inte och det var bra så. 

Inte mycket kvar

Fredag och som vanligt var det en lugn start på dagen då mina lektioner är efter lunch. Dock så började jag jobba direkt med att få in information och bedömningar från eleverna.

Jag fick dock försöka bevisa att jag själv kunde volta men kroppen lydde inte riktigt så jag jag fick se mig besegrad då jag inte ställde mig på fötter. 

När sista lektionen var klar så snackade jag lite med min kollega och jag frågade honom också om han ville spela lite badminton någon gång efter jobbet och det kunde han tänka sig - härligt!

Sen hemåt och på bussen så spelade jag lite schack då jag blev sugen efter att ha tipsat en elev på stadsbussen om en app. 
Efter lite mat hemma så körde jag lite cykel då Ullis redan hade tränat. Det tog emot lite grand men Ullis träning innan sporrade. 
Vi tittade sedan på första avsnittet av Julkalendern och kom i säng rätt tidigt då vi var trötta.

Torsdag och idag var det studiedag men då jag inte hade batteri i mobilen igår så hade jag missat när själva dagen började men jag behövde ändå komma med första bussen då nästa buss ändå skulle varit på håret för den sista tid jag misstänkte dagen skulle starta.

När jag kommer fram så är det visst facklig tid och då jag fortfarande är med i småföretagarna så kunde jag landa lite med lite kaffe. 
Så var det då dags och vi fick lite att jobba med. 

Sedan hann jag få in lite bedömningar och känner väl att jag har rätt bra koll men det saknas fortfarande en del. 
Vi avslutade sedan med en friskvårdstimme i hallen och jag och Charlie slängde fram innebandymål och ett badmintonnät. Helst hade jag velat köra lite badminton men jag fastnade på innebandyn för att få jämna lag.

Så var det igång och efter några minuter skriker det i bröstet och jag blir orolig. Har jag verkligen tappat allt? tänker jag. Jag märker dock att jag orkar men känner mig seg i både kropp och tanke. Jag blev förresten uppringd av vårdcentralen och jag skall bli tilldelad en läkare senast måndag men jag måste direkt in till akuten om jag får samma problem som i fredags, sade hon. Hon verkade säker på att det var gallsten. Jag känner något hela tiden men verkar ändå må bra av att träna. 
Det blev en knapp timmes hårdkörning och sedan mot bussen.

Jag hoppar av vid fruängsgatan och genar mot Centralstationen där jag hinner in på Pressbyrån. När jag kommer ut så kommer bussen och jag springer. 
In på bussen och det blir så att kortet redan är validerat och jag fattar ingentin. Sätter mig men det ser konstigt ut och jag kollar på skärmen och fattar snabbt att jag hoppat på fel buss! 
-Helvete! ropar jag och springer fram. Chauffören bromsar så jag nästan flyger fram. -Fel buss! ropar jag och han släpper ut mig och jag går tillbaka. 
Snart kommer rätt buss och jag kan landa och passar på att blogga ikapp lite och spelar lite schack. 
Ullis tränar visst för fullt hemma och det triggar men jag känner mig rätt nöjd med min timme så vi möts sedan upp vid OKQ8 då hon skall hålla ett kort vid liv. Jag ser också att jag blivit godkänd på mitt tal jag höll i tisdags och det var skönt! :-)

Sedan handlar vi och fastnar i samtal med Löpar-Sandra och hennes mamma. Trevligt!

Vi äter sedan lite och kollar på Robinson och Bonde söker fru. 

Onsdag och det var full fart på idrotten och jag hade visst lovat att slå en volt och det kände inte min kropp alls för men har jag lovat så har jag. Jag gjorde ett mediokert försök och var inte i närheten av att landa på fötterna så jag erkände mig besegrad och jag kunde sträcka mig till att ge dem en varsin liten russinask som "pris". Haha! Sen erkände jag mig besegrad på the Snake också så jag bara kommit till 108 äpplen. 

Sen hade jag lovat att gå med en elev till badet och det kom inga fler så vi traskade på. Väl på plats så var hon klar rekordsnabbt och efteråt snackade jag lite med Charlie innan det var idrottslärarmöte där på badhuset. 
Hemåt och rätt som det var så hör jag en elev ropa -Niclas! på bussen och det var en elev som hade hört mig. 
Äntligen hemma och vi åt lite och kollade på både Robinson och Bonde söker fru, eller vad det heter. 
Nu har man ju inte hela bilden men visst borde Mimmi valt Martin? :-) 

Vi avslutade med att att jag gav Ullis en härlig massage! Nu väntar jag bara på payback time! Hehe 

Just ja! Det löste sig bra med irritationen som jag skrev om igår och även banken verkade nöjd - skönt!

Tisdag och idag var det mycket som skulle klaffa. Banken hade dessutom varit på vår löparklubb då vi slarvat med att skicka in uppgifter och nu var det typ sista chansen att komplettera. Rätt hård ton faktiskt och det var så man kände sig som en brottsling. Det är inte helt utan risker att engagera sig ideellt. Problmet nu var att det krävdes både id-handlingar och underskrifter och det skulle typ vara inne imorgon och hur man skulle få in det var en gåta. Ullis verkade dock ha hittat en ingång via nätet så det fanns som en reservplan. 
På skolan var det full fart men det strulade lite då jag skulle plocka undan och jag blev riktigt irriterad men jag tänker inte hänga ut någon. Sedan började det närma sig avslut av jobbdagen och det strular igen och jag känner att jag inte riktigt är i känslan. 
Nu skall jag alltså koppla upp mig för att lyssna på tal och vara med och bedöma samt förstås hålla ett eget tal och det skulle vara ett högtidstal. Det kunde faktiskt vara ett helt påhittat tal men jag gjorde det lätt för mig och hade dragit ihop ett tal jag troligen kommer använda rätt av i samband med Nyårsjoggen. Det kändes lättast då jag återigen låg lite efter.

Så var det då dags och jag fick förklara varför min kamera var så suddig. Troligen har den tidigare brukaren av den inte förstått att det fanns en flik att stänga för kameran utan klistrat över. Verkar svårt att få rent. 
Hursomhelst så hade jag övat in mitt tal rätt bra men kanske inte tillräckligt. 
Helst ville jag vara rätt tidig för att slippa bli nervös men heller inte först då jag ville se hur det gick till. Rätt som det var så hade alla visst viftat till så det fylldes på fort så jag hojtade till och skulle "gå ut" som femte talare.

Shit! vad alla var duktiga men jag är ju van vid att hålla tal men visst började jag bli mer nervös ju längre tiden gick och tankarna gick till min traumatiska skolgång då man var på led och sen skulle säga sitt namn... Usch! 
Först fick jag dock bedöma en annans tal och mitt i så börjar någon att banka på dörren mot gymnastiksalen och det bara fortsätter och vad det stressar.  Jag tyckte dock att jag fick med relevanta saker men använde absolut inte lika fina ord som den duktige kursledaren. När jag får läge så springer jag mot dörren och det är en elev som glömt någonting men jag ber en vuxen, som också är inne i lokalen, att försöka hjälpa och ropar att jag sitter i ett viktigt möte.

Så var det då min tur men innan jag började så tyckte ledare att jag skulle rikta om kameran och då sprack hela mitt inövade scenario. 
Jag börjar och när jag berättar om kontexten så pratar jag på rätt fort och tyvärr tycker jag att jag behåller lite av snabbheten i själva talet och det flyter inte riktigt så bra som jag hade tänkt.

Så blir jag då bedömd och både min bedömande kurskamrat och kursledaren öste över beröm men misstänker att det var för att vara snäll. Så bra var det inte men man vill väl inte kritisera så mycket.

Kursledaren avslutar med att prata länge och väl och jag ser hur alla mina planer för kvällen går upp i rök. 
Jag tar mig till stan men nu är det länge till bussen och jag kommer komma hem svinsent och jag meddelar både älsklingen och klubben. 

I värsta fall så fick jag och Ullis åka runt sent på kvällen för att få ned några signaturer. 
Jag tar en focaccia på Espresso house och inväntar bussen. 
Väl hemma så orkar jag inte åka runt så vi provat skicka in id-handlingar och protokoll digitalt och håller tummarna.

Ullis och jag avslutar med att titta på ett avsnitt av Robinson.

Måndag morgon och bussen kom in några minuter sent till Nyköping så när jag går till hållplatsen, för stadsbussen, så missar jag den men jag väntar inte utan traskar på istället. När jag kommer till sista hållplatsen så ser jag bussen kommer så jag hoppar på den och det blev nästan två kilometer promenad direkt. Skönt!

Sedan var det jobb men jag hinner se att jag har en kursuppgift som typ måste vara inne idag och sedan måste jag hålla ett högtidstal senast imorgon. Ojdå! 
Jag har redan tänkt att jag kör samma tal som jag skall hålla i samband med Nyårsjoggen och då behöver jag några tider från Anders Neselius, som jag tänkte lyfta i år.

Vi avslutade med jobbmöte och sedan var det full fart hem. 
Hemma blev det lite god mat och sedan en promenad innan jag var tvungen att skicka in mitt manus till min kursuppgift.