Efter filmen så drog vi hemåt. I Södertälje så åkte vi in och köpte en Big Mac till Tim men när jag skulle betala så blir jag alldeles förskräckt - var är plånboken?

Eftersom jag var på fotboll precis innan så hade jag träningsbyxor med lite kortare fickor på. Jag blir förstås rädd att jag tappat plånboken men försöker ringa upp till Heron City men det verkar omöjligt att komma fram. Det blir bara att åka tillbaka direkt. Väl framme så springer jag upp och snackar med kontrollanterna som låter mig komma in. Jag går rätt omgående in i salongen där vi satt och det är några som undrar vad jag håller på med. Och nu är det ännu mindre folk som skall se på filmen, det luktar tyvärr flopp åt Äntligen Midsommar!

Men inte hittar jag någon plånbok inte och Ullis gick dessutom och kollade vid kassorna ifall jag glömt plånboken där. Sen får jag hjälp av en städare som förklarade hur det brukar kunna fastna och det dröjer inte alls lång stund innan jag hittar plånboken, den satt fastkilad på precis det sätt som städaren förklarat! Ah, vad skönt! Jag hade nästan gett upp hoppet och var inställd på att ringa och spärra alla kort.

Men Tims Big Mac blev förstås rätt kall...

Så kom vi då upp till Heron City och hann precis köpa biljetter och snacks innan filmen började. Men det var rätt tomt i biografen. Så började då filmen och eftersom den är inspelad i våra trakter så kände vi förstås igen oss och även en hel del statister. Brorsan är själv med och har en egen replik som sångare i bandet.

Men så värst bra var inte filmen dock. Fast förstås, som jag tidigare nämnde, kul att se ändå.

Sen drog vi hemåt...

Så åkte vi då hem från Motala och stannade till i Linköping på K-Rauta för att få lite inspiration till badrummet som vi tänkt göra på nedervåningen. Men det fick bli ett kort stopp då barnen skulle till Järna på fotbollscup. Men Ullis och jag skulle komma lite senare så vi kände ingen större tidspress.

Väl framme i Järna så smyger vi fram och barnen har precis spelat klart en match som de tyvärr hade förlorat. Men chanser hade inte fattats fick vi höra. Den första matchen hade dock varit en riktig tråkig historia då vi varit rätt dåliga men de hade lovat att spela upp sig då jag kom. Och gjorde de det då? Jodå, de spelade rätt hyfsat emellanåt men inte fasicken vann vi... De två sista matcherna de spelade, med mig vid rodret, var lite blandade men ibland så var vi riktigt bra men den ena matchen så hade vi otur med avsluten och vid den andra så hade de en riktigt bra målvakt. Tyvärr så blev det lite stökigt vid sidan av planen varför jag efteråt tog ett ordentligt snack med barnen.

Sen drog vi hemåt eller rättare sagt bara Tim...

För Felix, jag och Ullis drog upp till Kungens Kurva och Heron City för att se på film.