Måndag och det var dags för en återkontroll på hjärtat eller kanske snarare en uppföljning på hur medicinen har fungerat. 
Jag hämtar upp Ullis och hon är ett skönt stöd och det känns att vi gör den här redan tillsammans.

Vi är nu, vis av erfarenhet, rätt tidiga fast, som det skulle visa sig, helt i onödan. Det fanns parkeringsplats men det kan man ju aldrig vara säker på. Så det blir en liten fika på Vete-katten och det är väl helt okej men lite sämre än vad ryktet säger. Det kan förstås variera på vilken man är.

Sen är det dags och jag frågar om frun får följa med in för det kämns som jag vill att hon också hör och kanske kan komma med bättre frågor.

Ullis frågade på och det var verkligen en aha-upplevelse då informationen kom på ett annat sätt och blev mer greppbar. Jag har liksom inte fått något grepp om omfattningen och det var lite jobbigt att höra. Och hur själva extraslagen kom också, det hade jag heller inte vetat. De kom liksom i stim och inte då och då, som jag hela tiden trott.

Väl hemma så smälte jag allting och tankarna flöt iväg ibland medan vi tittade lite på teve.

En fråga vi hade var om det var medicinen som gjorde att det kändes som jag fortfarande hade något kvar i lungorna efter min förkylning och det kunde det mycket väl vara och jag skall ni försöka få tid så någon läkare kan lyssna på dem.