Så var det lördag och vi skulle vara barnvakt till brorsbarnen, de gillar vi skarpt men vi är också rädda för att bli förkylda och nu var det visst en sådan gång. Killarna hade varit rätt snoriga i början på veckan, sades det. Men vi hörde inget mer och trodde väl att de var friska nu. Som vi tränar så vågar vi nästan inte ta hand om dem när de är sjuka. Men iaf. Det var bråttom att hinna både träna och slänga lite sopor på tippen så vi försökte komma iväg redan klockan 08.00 Det var nästan Mission Impossible men vi försökte verkligen men innan man hade fått i sig tillräckligt med kaffe så hade klockan tickat på. Vi kom iväg runt 09.30, tror jag. Lite småsegt i början men det är inget konstigt så här på morogonen och snart nog började det kännas bättre men jag kände mig nästan sårig i halsen. Typ som att kylan börjat ta hårdare på luftfrören och man börjar ju fundera på om jag också fått någon ansträngningsastma. Det pågår ju en rätt infekterad debatt just nu. Men men, tankarna fanns på det ena och det andra. Min teori har ju hittills varit att jag är så stel i kroppen och det är därför som jag har så hög puls i början på alla pass. Nu med ansträngda luftrör så kanske det är mer troligt. Bara kom med tankar och idéer, det uppskattas. Själv har jag inte mer än lite vaga teorier. Klart jag kan gå till läkaren men det är alltid bra att filtrera lite själv först.

Men till passet då! Jodå, det rullade på fint och det var riktigt skönt. Det kändes lite småsegt på väg in mot Västerljung men kanske går det lite uppför där? Det känns som det är rätt platt men både Ullis och jag reagerade på att det kändes tungt ett tag och strax efter Norrbyvallen så gick det lättare igen. Nåja, vi springer igenom Västerljung och kommer ut mot öppna fält. Fy bubban vad kallt det är och det känns inte som jag behöver ta i så mycket längre i ren joggingfart och det är klart att man kan frysa mer då. Men det skulle bli värre. Efter att ha sprungit igenom Trosa så är det ut på Åda-rakan och nu är det rak motvind och det kändes ända in i märgen. Och Ullis började känna av att hon sprungit väldigt mycket på slutet. Till slut är vi framme och sista kilometern var jobbig även för mig. Längden tog ut sin rätt men i det stora hela kändes det lätt. Vi mötte även El-Johan på slutet och slängde några ord med honom.

Efter duschen så slängde vi oss in i bilen och hann även slänga lite på tippen innan det var dags att hämta barnen. De börjar nästan bli självgående nu och har till min stora förtjusning blivit fotbollsfrälsta och vill nästan ständigt se på fotboll. Ullis dock inte lika förtjust... :-) På natten sen så fick jag klämma mig in på en kant i min och Ullis säng och smågrabbarna tog upp resten av platsen och rätt som det var så hostade någon grabb mig rakt i ansiktet och det snorades hejvilt! Hjälp! Jag låg där livrädd för att bli sjuk. Bara att hålla tummarna nu.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Söndag och det var inte mycket att vänta på. Två pass skulle in idag och det tog emot lite grand. Först ut var långpasset och vi trippade iväg strax efter 10 och farten stegrades lite hela tiden och rätt som det var så hade vi sprungit 16 kilometer o...

Lördag morgon och idag skulle vi till Ikea så det var bara att pallra sig upp och jag som hade laddat med en påse godis för ett morgonpass. Miss i kommunikationen men det kan bli så ibland då det är mycket kring kost och träning just nu.  Vi åkte d...

Fredag och det var inga konstigheter. Bra lektioner och sedan avslutades dagen med en redovisningsdans och även min kollega fick vara med och titta. Vi blev nästan chockade över hur bra de var och det var kul att förmelda betygen på dansen.  Sedan ...

Torsdag och jag fick åka tidigt till skolan då jag hade ett möte som jag i och för sig kunde ta via teams men då skulle jag få bråttom till skolan efter det. Jag åkte istället tidigare och försökte få tag på mötesdeltagarna då jag inte aviserat innan...

Onsdag och det var jobb och möten. Jag hade förresten haft ett möte i början på veckan som inte var jättekul då jag fick veta att min fortsättning på skolan inte såg ljus ut. Vi kan väl säga som så att vi hade olika uppfattningar men jag gråter inte ...