Så var det lördag och vi skulle vara barnvakt till brorsbarnen, de gillar vi skarpt men vi är också rädda för att bli förkylda och nu var det visst en sådan gång. Killarna hade varit rätt snoriga i början på veckan, sades det. Men vi hörde inget mer och trodde väl att de var friska nu. Som vi tränar så vågar vi nästan inte ta hand om dem när de är sjuka. Men iaf. Det var bråttom att hinna både träna och slänga lite sopor på tippen så vi försökte komma iväg redan klockan 08.00 Det var nästan Mission Impossible men vi försökte verkligen men innan man hade fått i sig tillräckligt med kaffe så hade klockan tickat på. Vi kom iväg runt 09.30, tror jag. Lite småsegt i början men det är inget konstigt så här på morogonen och snart nog började det kännas bättre men jag kände mig nästan sårig i halsen. Typ som att kylan börjat ta hårdare på luftfrören och man börjar ju fundera på om jag också fått någon ansträngningsastma. Det pågår ju en rätt infekterad debatt just nu. Men men, tankarna fanns på det ena och det andra. Min teori har ju hittills varit att jag är så stel i kroppen och det är därför som jag har så hög puls i början på alla pass. Nu med ansträngda luftrör så kanske det är mer troligt. Bara kom med tankar och idéer, det uppskattas. Själv har jag inte mer än lite vaga teorier. Klart jag kan gå till läkaren men det är alltid bra att filtrera lite själv först.

Men till passet då! Jodå, det rullade på fint och det var riktigt skönt. Det kändes lite småsegt på väg in mot Västerljung men kanske går det lite uppför där? Det känns som det är rätt platt men både Ullis och jag reagerade på att det kändes tungt ett tag och strax efter Norrbyvallen så gick det lättare igen. Nåja, vi springer igenom Västerljung och kommer ut mot öppna fält. Fy bubban vad kallt det är och det känns inte som jag behöver ta i så mycket längre i ren joggingfart och det är klart att man kan frysa mer då. Men det skulle bli värre. Efter att ha sprungit igenom Trosa så är det ut på Åda-rakan och nu är det rak motvind och det kändes ända in i märgen. Och Ullis började känna av att hon sprungit väldigt mycket på slutet. Till slut är vi framme och sista kilometern var jobbig även för mig. Längden tog ut sin rätt men i det stora hela kändes det lätt. Vi mötte även El-Johan på slutet och slängde några ord med honom.

Efter duschen så slängde vi oss in i bilen och hann även slänga lite på tippen innan det var dags att hämta barnen. De börjar nästan bli självgående nu och har till min stora förtjusning blivit fotbollsfrälsta och vill nästan ständigt se på fotboll. Ullis dock inte lika förtjust... :-) På natten sen så fick jag klämma mig in på en kant i min och Ullis säng och smågrabbarna tog upp resten av platsen och rätt som det var så hostade någon grabb mig rakt i ansiktet och det snorades hejvilt! Hjälp! Jag låg där livrädd för att bli sjuk. Bara att hålla tummarna nu.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Onsdag och när jag hade någon lucka så fortsatte jag att lägga ut bilder och det något vi verkligen måste ändra på till nästa år. Ja, att fördela ut uppgifter alltså men det var som sagt var ny mark för oss. Blir spännande att höra om mitt jobbförsla...

Tisdag och när jag fick en lucka så var det lite efterjobb med loppet. Det var intervjuer med ÖSP, resultatrapportering och lägga upp lite bilder. Jag bad förresten journalisten att ta ned min inverkan och absolut ingen bild då jag var sjukt trött på...

Måndag och nu var det mest en massa fix, efter loppet. När jag fick den minsta luckan så försökte jag få ordning på resultaten och när jag lyckades rätt snabbt var jag orolig över att jag missat något. Resultaten verkade blivit rätt men jag var visst...

Söndag natt och när klockan ringde, efter en och en halv timmes sömn så hatade man loppet. I alla fall just det för bara efter några minuter var man verkligen på tårna. Jag gick på toaletten och borstade tänderna och på den korta tiden så var man ver...

Lördag morgon och jag hade varit uppe några gånger och kollat läget. Sen gick jag upp av mig själv lite innan klockan sex och började plocka fram saker ur husvagnen. Jag tog upp så mycket som behövdes till början av loppet så det inte skulle bli kaos...