Så var det onsdag, dagarna går, och dags för lite Olgor igen. Fem stycken var beställda och jag hade sug på att få lite mer träningstid och tänkte gå dit tidigare. Men tiden gick rätt snabbt och det blev knappt någon extratid alls. Vi får låna nyckeln till musikskåpet och så kan vi få lite musik till spinningen. Jag och Ullis kom först men Anna-Lenis kom direkt efter och snart nog var även Svarte-Petter där. Vi startar igång med lite försiktig spinning och den blev lite längre än vanligt då Svarte-Petter var lite svårstartad idag. Och vilket motstånd skulle man ha. Sista gången vi körde så avslutade jag på ett motstånd högre och frågan var om jag skulle våga öppna på det motståndet och sen försöka hålla det... Hmm... Asch, bara testa ju! Vi drar igång och innan man är varm är det riktigt jobbigt. Man får borra ned huvudet och bara trycka på. Men snart nog känner jag att det inte går men man vill ju inte vika ned sig. Kanske är man bara inte riktigt med i knoppen!? Jag kammar till mig och får skrika igång mig om vartannat. Jag försöker peppa hela gruppen och givetvis peppar jag mig själv också. På något sätt så har vi kommit igenom två Olgor och är en bra bit inne i tredje när jag känner att det verkligen är på gränsen. Men vi har tur med musiken och den peppar oss riktigt bra. Fortsatt mycket pepp som emellanåt är högljutt och så även musiken. Men alla verkar vara med på det och man ser hur alla kämpar, klart inspirerande! Men jag frågar om vi inte skall lägga in en längre vila nu då jag verkligen går på reserverna. Det går de andra inte med på och jag får vika ned mig och nu är det kämpa som gäller. Sista, sista, är mantrat och kanske också kämpa, kämpa! Tryck, dra! ekas genom lokalen och mycket annat. Tränings-Göran har nu smitit in och fixat iordning en cykel och han verkar ha joinat vår sista Olga. När den är klar så är man helt färdig och man får ta igen sig en liten stund innan man cyklar ned. Det blev ett grymt pass på närmare timmen och jag är riktigt nöjd. Nu är väl ribban satt så det får väl bli det här motståndet framöver... Pust! :-)

Och vad är då en Olga? kanske ni undrar. Det kommer från en rysk tjej som heter Olga Bondarenko, som bland annat vann OS-guld på 10 000 meter, i Seoul 1998. I hennes träningsprogram så körde hon två-tusingar i två farter runt mjölksyratröskeln, lite över och lite under. Utan att stanna så körde hon 400, 400, 300, 300, 200, 200, 100, 100 meter och alltid lite fortare på den första 400-ingen och så vidare. (Det skiljde 8, 6, 4 och 2 sekunder mellan intervallerna). I spinningen så har jag gjort om det till att istället köra i sekunder - 90, 90, 60, 60, 45, 45, 20, 20. Hyfsat tufft motstånd som man sen inte rör men då spinner vi istället i 95/80 rpm på samma sätt. Dock med endast 50 sekunders vila men då blir det lätt att räkna.

I duschen efteråt så fick vi höra att några gymkillar trodde att det hänt något då det lät så mycket från vår lokal och någon kille som skrek! ;-)