Onsdag och idag tog jag bilen till jobbet. Väl framme så var jag förstås tvungen att hämta nytt parkeringstillstånd då bilen var ny. Det tog lite tid så det blev lite stressigt och inte hittade jag några badbyxor imorse då vi direkt efter jobbet skulle åka på spa. 

Det blev återigen lite pinsamt att jag inte hunnit sätta mig in i allt som skulle ske idag men det ordnade upp sig bra. 

De gamla eleverna var besvikna men jag peppade dem. 

Sen fikade vi i arbetslaget och jobbade lite samtidigt. Allt hade gått bra och jag kunde åka lite tidigare och köpa mig ett par nya badbyxor och sedan hämta upp Ullis. 

Det var väldigt lugnt och då vi var hungriga så ändrade vi så att vi fick in räksmörgåsarna till spat istället. 

Jag var lite orolig över munsåret, som jag precis fått, men det verkade lugnt och när jag var inne i bastun så höll jag för handen så inte värmen kom direkt på såret. 

Vi avslutade med att ligga på några solstolar, eller vad man skall kalla dem, och jag toksomnade. Flera gånger dessutom. 

Väl hemma så tittade vi på ett avsnitt av Strandhotellet och även på friidrotts-VM där man trodde att både Ingrebrigthsen och Warholm skulle ta hem det men Jakob gick på pumpen och kunde inte svara på engelsmannens forcering. Kul att se en spännande duell men absolut lite surt. Warholm var däremot överlägsen på 400 meter häck. 

Sedan betalade jag in till Kalmar Ironman 2024 - here we go! :-)

Nu skall jag göra en bra träningsplan och den måste innefatta en hel del simning så det är väl bara att skaffa kort igen på Safiren. 

Tisdag och det var återigen dags att hoppa upp på motorcykeln och ta sig till jobbet. Idag skulle jag träffa eleverna, det skulle bli skoj. 

Jag kommer fram och har tid att sätta mig och kolla in dagens uppgifter men det är återigen så att jag känner att jag inte har full koll då jag varit borta så många dagar. Jag stöttar mig däremot mot min kollega och kör lite fritt när det är läge, det är min styrka. Det blir lite rebusar vid tavlan och vi hann även med att köra lite Pling-Plong och det uppskattades. 

Sen, när dagen var slut, så hoppade jag upp och körde hemåt. Nu tog jag motorvägen men det var totalstopp vid ett vägbygge och Ullis skickade ett sms och undrade om jag var hemma. Hon hade blivit lite orolig då det visst var en olycka och det förklarade att det var stopp i tio minuter. Jag såg även en polisbil. 

Sen hem och väl hemma så städade jag undan lite efter helgens bravader och Sara skulle komma och träffa Ullis. Jag skulle visst fixa Saras skor också men det hade jag glömt just då. 

Jag skickade iväg ett paket och köpte lite fika och kom precis innan Sara kom. Det blev kaffe och lite prat om loppet och jag fixade förstås hennes skor. 

Sedan var det bråttom ned till träningen men jag hann inte byta om och vara riktigt trött efter jobbet. Det var uppenbarligen mer jobbigt än jag trodde fastän det gick så bra. Man är antaligen ordentligt på tårna. 

Sedan åkte vi och beställde lite mat på Sushin och tog med oss. 

Vi åt maten och kollade samtidigt på friidrotts-VM, grymma tävlingar även idag. 

Måndag och det var dags att börja jobba. Jag bestämde mig för att ta hojen den här veckan då vi ändå är värdar på campingen. 

Problemet är att de har stängt av vattnet i halva Vagnhärad och jag fick verkligen knipa igen, så att säga. 

Upp på hojen och det blev först tankning vid OKQ8, i Sille Krog. Fortsatt så bestämde jag mig för att hålla mig till jobbet. 

Väl på plats så började det bli sjukt jobbigt och aldrig har det väl varit så skönt att gå på toaletten.

Så var det då dags att börja jobb och det kändes ju lite konstigt att bara glida in på ett bananskal, då alla andra jobbat, men å andra sidan har de fått betalt. Jag skulle visst läsa ikapp mig på det som jag missat senare.

Jag tog en tur till Chopchop och åt och efter jobbet så tog jag kustvägen hem och det var skönt men det är ju lite längre. 

Väl hemma så får jag sitta och vänta på Ullis då jag inte hade någon nyckel men det var nog bara runt tio minuter. 

Vi beställer mat på pizzerian och åker ut till husvagnen och äter. 

Det blir en promenad runt området och kollade så allt såg lugnt ut. 

Sedan hemåt och Ullis gick på yoga och jag gick strax ned till källaren och körde igång lite cykling på en knapp timme. Det var sjukt skönt att köra igen och jag var förstås i toppform då jag inte kört på ett tag. Jag drog på allt i en spurt men lyckades inte knipa gröna tröjan utan kom trea. 

Vi avslutade med att kolla lite från simstarten men tyvärr gick de in med en intervju precis när Ullis och jag gick i vattnet. 

Söndag och vi sov rätt länge och tog det lugnt. På frukosten så tog vi det också lugnt och sedan kom Felix och gjorde oss sällskap. Ullis hade börjat kunnat äta igen och vi tog det som sagt var lugnt. Mot slutet kom Peter och hans Lotta och vi snackade lite om loppet. Rätt som det var så märker vi att det inte är några kvar och vi verkar suttit över frukosten och vi skulle visst vara utcheckade klockan 11.00 Ojdå! Det var ju om 15-20 minuter så nu blev det bråttom och började inte prisutdelningen då? Inte för att vi egentligen hade något där att göra men det är ju alltid inspirerande. Ullis ville heller inte till Kona. 

När vi packat klart så åkte vi ändå ned till Kalmarsalen för att se om det fanns plats och på vägen dit ser vi Lisa Nordén så det kan absolut inte ha börjat då de brukar börja med proffsen. 

Vi tittar på det mesta och givetvis fick Lisa grymma ovationer och hon berättade också om hur jäkligt det hade varit på simningen. Hon jämförde det med att vara i en tvättmaskin. Man slängdes runt lite hursomhelst och hon förstod inte hur vanliga personer med barn och vanliga jobb kunde klara av simningen. Nu gjorde ju inte jag det men de allra, allra flesta gjorde ju förstås det. 

Kul att se alla glada miner och riktigt kul att se Johan Tullare gå upp, tillsammans med ett gäng andra, och få applåder för att ha klarat av samtligan Ironman Kalmar. Sedan var vi tvungna att röra på oss, för att få i oss lite mat, och vad surt att titta ut på havet och se att det är i det närmaste spegelblankt. Grrr! Så sjukt!

Vi åt lite och det blev fjärde gången för mig på E.A.T och helgbuffén var sjukt dyr men maten fungerade helt okej. 

Sedan åkte vi hemåt och stannade några gånger. 

Väl hemma så tog jag mig en snabb tur till Stensund då Ullis och jag är värdar den här veckan. 

Lördag morgon och jag hade nog sovit lite oroligt och varit uppe ett par gånger. 

Det kändes dock helt okej och då man vilat ordentligt i flera dagar så var man ändå utvilad. 

Ullis och jag smet upp och gick ned till frukosten där vi mötte Peter Jansson klockan 04.45 Jag petade i mig lagom med frukost och det kändes ett förväntansfullt pirr i magen. Tyvärr blåste det fortfarande en hel del så det skulle nog bli tufft på simningen. Vinden låg också lite fel så det skulle nog bli rätt stora vågor. 

Upp på rummet igen och vi tog på oss våra kläder, blandade vätska och mötte upp Peter tjugo i sex. 

Vi traskade ned till cyklarna och gjorde iordning allt. När jag gick ned mot starten så kändes det helt okej och det fanns absolut ett lugn i kroppen. 

Vid simstarten så gick allt perfekt med toalettbesök och påklädning. Så var det då dags och jag hällde på mig varmt vatten innanför våtdräkten och försökte justera glasögonen så bra det gick. Kändes inte helt perfekt men nu började det närma sig. Ullis tog också lite vatten och sen blev det en puss och lycka till. 

Jag hatar ju att hoppa i så jag hade tränat lite på att dyka med glasögonen och jag var beredd att dyka i. 

Nu är det riktigt nära och pang, så dök jag! Det kändes perfekt och jag glider några meter och känner direkt en ökad stress i kroppen men fortfarande under kontroll. Några tag till men stressen ökar och jag känner att det blir ansträngt och vrider mig om för att kolla om någon kommer bakifrån. Ullis tittar på mig och tror att jag vill ha koll på henne men henne är jag inte det minsta bekymrad över. Några brösttag och sedan försöker jag igen. Samma visa och nu är Ullis bredvid mig och snart förbi. 

Nu trycker det över bröstet och jag börjar hyperventilera igen men är någorlunda lugn med att det borde släppa. 

Det fortsätter men jag tar mig framåt men det är jobbigt. Hela tiden längs kajen och sen är det lite öppet innan nästa fastlandsbit kommer. Jag kommer mellan 5-10 tag och sedan stressar jag upp mig och vågorna är allt större när man kom utanför den första lilla biten. Vågorna kommer stötvis och liksom oregelbundet så det är svårt att få ett lugnt. När jag äntligen kommer till bojen där man skall svänga så är det likom öppet hav och vågorna kommer med hög fart snett framifrån. Tyvärr mycket på högersidan där jag tar luft och då det är vatten som kommer så är man lite i panik för nästa andning. Det är kallsup på kallsup och man verkar inte komma så fort framåt. Jag kämpar och kämpar och känner mig alltmer dränerad på kraft och bara att få kallsupar och nästan panik för nästa konstiga våg gör att man känner att det börjar bli fara för livet. Jag ser flera som ropar och viftar men jag är absolut inställd på att komma runt men tiden går och vid varje stopp så är det som jag åker bakåt. En boj! Två bojar... Nu är det jobbigt. När jag närmar mig tredje bojen så är jag så kraftlös så jag måste vinka och en båt säger att jag skall simma till dem men jag orkar ju inte! Rakt åt sidan och han slänger ut en boj. Jag märker att jag åker bakåt från den och måste simma hårt i några sekunder för att få tag på den och sedan åker jag under den och halkar hej vilt när jag försöker komma upp lite på den. Nu tryter krafterna och jag känner att jag måste upp i båten. 

Även männen i båten har det jobbigt i den jobbiga sjön och säger att det är ruggigt motströmt. 1,5 knop, säger de. 

Jag försöker pusta ut och vilar i säkert 4-5 minuter. Känner jag mig själv rätt så är det nog bara några minuter men det känns som minst fyra minuter. Jag bara måste försöka igen och hoppar i och bara sjunker! Rätt ned och jag slutar inte att sjunka och får ta i uppåt. Herre jävlar, tänker jag. När jag kommer upp, efter 5-6 sekunder så ser jag de chockade ansiktena på männen. 

Jag börjar crawla men efter 1-2 sekunder så sväljer jag en massa vatten och får panik! Jag måste upp direkt och samma visa som förra gången. Det är sjukt jobbigt att ta sig upp på båten och nu försvinner mina sista krafter och jag inser att jag inte kommer att klara den sista jobbiga biten och tiden hade dragit iväg nu också. 

Jag får en filt över mig och gråter en skvätt för det är förstås en jäkla känslostorm men jag känner ändå att jag snabbt kommer komma över det. Jag gjorde verkligen mitt yttersta och det är full panik på havet med en massa folk som behöver hjälp. Mycket mer än det var 2015. 

Efter att bytt båt två gånger så blir jag skjutsad till land och får sedan skjuts in till Athletic garden. 

Jag känner mig givetvis besviken och mår förstås även illa av allt vatten jag svalt. 

Äter lite och duschar sedan. 

Många sitter och skakar och det var visst 44 stycken som fick bryta och ytterligare en gäng som inte klarade tidsgränsen. Sedan blev det några till som inte klarade tidsgränsen på cyklingen då simningen tagit för lång tid för dem. 

Jag hittar Felix och får en kram. Nu gäller det att ställa om för att peppa Ullis men det var inga problem. Det hade varit värre om jag inte gett mitt allt och fått bryta. 

Det var kul att se Lisa Nordén och sedan förstås Ullis. Vi missade dock Ullis då hon kom in för vändning i Kalmar. Sedan gick det bättre och som vi hejade och blev inspirerade. 

Lisa krossade allt motstånd och sedan inspirerade Ullis rejält som efter mycket problem, innan loppet, kunde göra ett bra race. 

Ullis mår lite dåligt och vi tar det lite lugnt och sitter med henne ett tag. Sedan går vi och hämtar upp påsar och cykel och traskar till hotellet. Så grymt imponerad av Ullis men jag känner också en viss känsla av att ha laddat och sedan inte ta ut allt man hade i kroppen. Så irriterande. 

Nu är det bara att bryta ihop och sedan komma igen! Jag kommer givetvis att köra igen för det är inget alternativ att avsluta med att bryta. Ändå skönt att höra Lisa, på prisutdelningen, då hon inte förstod att "vanliga" människor kunde klara av simningen. Hon beskrev simningen som att vara i en tvättmaskin. 

Stort grattis till framförallt Ullis men även till Jenni och och speciellt Peter som debuterade på sträckan. 

Fredag och efter lite frukost så gick vi ned och hälsade på gänget i Ullis klubb. Ullis hade ju kännt av något i huvudet och jag i halsen så vi höll oss lite på avstånd. Jonas Colting kom med lite råd till Ullis men det var nog mer

Jag gick ju på penicillin och det började nog kännas lite bättre. 
Vi försökte ställa in oss på att köra och skulle det kännas för jäkligt så tar vi ett sent beslut.

Vi gick sedan förbi växlingsområdet och kollade var våra cyklar skulle hänga.

Sedan träffade vi på Peter och Anette och de skjutsades oss tillbaka till hotellet där vi vilade lite.
Mot lunch gick vi tillbaka till stan och det blev ett återbesök till samma restaurang som igår. 

Efter maten så gick vi och lyssnade på Jonas Colting och Jojje Borssén och där träffade vi på Peter och Annette igen men vi träffade även Jenny Steiner lite innan som gjorde sällskap med oss dit.

Det gav ett lugn att lyssna på Jonas och jag kom in i ett skönt flow. Det här kommer bli bra!

Sedan hängde vi lite med Peter och Annette och vi hämtade Felix tillsammans och fick skjuts till hotellet. 
Vi avslutade med en pizza och kröp till kojs. 
Imorgon gäller det! Bara jag kommer förbi den jäkla simningen.

Torsdag och vi tog det lite lugnt. 

Vi började med en promenad och först så sprang den enda, hittills, svenska vinnaren i Ironman Kalmar, Åsa Lundström, förbi och i nästa hörn kom Lisa Nordén med man och hund. 
Sedan frukost och sedan gick vi en sväng på stan och vi hade förstås blandat en Vitargo. Vi passande också på att köpa på oss mera påsar då resten låg i Peter och Annettes bil. 
Lunchen intog vi på en asiatisk restaurang och det var helt okej.

Sedan hängde vi lite vid målet de det var intervjuer och annat.
Sedan var vi på Race briefing och man blev än mer taggad. Lite synd att man precis hade ätit då de bjöd på mat. 
Kände mig riktigt nervös inför simningen.

Onsdag morgon och vi gick upp tidigt för att packa bilen och det tog lite mer tid än beräknat men snart så rullade vi.

Vi tog lite frukost vid Ringarum och det var skönt att sträcka på benen.

Peter hade visst inte piggnat på sig och det verkade som han inte vågade ställa upp men vi sade att vi förstod och han skulle absolut inte köra för att han fått starten i present, sade vi. Man skall ju inte chansa med hälsan och provlöpningen på morgonen funkade inte alls. 
Det var förstås tråkigt.

Själv så blev jag orolig över en tand då det hade blivit en liten inflammation och jag ringde en akuttandläkare och bokade tid. Det var en visdomstand som gick sönder, lite grand, för några veckor sedan och som jag glömt bort. Nu började den visst göra sig till känna.

Vi checkade in och packade in några prylar innan vi var tvungna att rusa iväg så jag skulle hinna till tandläkaren. 

Ullis passade på att lyssna på några intervjuer medan jag satte mig i tandläkarstolen.

Tandläkaren gjorde lite quick fix och slipade ned tanden och spolade rent. Sen fick jag penicillin utskrivet och fick dessutom med mig en hemsk spolningsvätska. Den var stark och störde hela smaksystemet.

Sedan mötte jag Ullis och vi lyssnade klart på intervjuerna och sedan mötte vi Peter och Annette.

Sedan blev det en lättare god och trevlig lunch och vi tittade på simningen på Kalmar mini tri fast den heter numera 4:18:4 Kalmar. 

Sedan gick vi och åt god mat men vi satt länge och väntade på maten och nu börjar det krypa i kroppen och osäkerheten kring simningen, hälen och nu dessutom tanden gjorde att jag fick panik och alla blev chockade. Typ i alla fall men jag märkte nog inte det så Ullis uppmärksammade mig på det.

Bra och trevlig dag och vi kom ju faktiskt en dag tidigare, i år.