Söndag och vi sov rätt länge och tog det lugnt. På frukosten så tog vi det också lugnt och sedan kom Felix och gjorde oss sällskap. Ullis hade börjat kunnat äta igen och vi tog det som sagt var lugnt. Mot slutet kom Peter och hans Lotta och vi snackade lite om loppet. Rätt som det var så märker vi att det inte är några kvar och vi verkar suttit över frukosten och vi skulle visst vara utcheckade klockan 11.00 Ojdå! Det var ju om 15-20 minuter så nu blev det bråttom och började inte prisutdelningen då? Inte för att vi egentligen hade något där att göra men det är ju alltid inspirerande. Ullis ville heller inte till Kona. 

När vi packat klart så åkte vi ändå ned till Kalmarsalen för att se om det fanns plats och på vägen dit ser vi Lisa Nordén så det kan absolut inte ha börjat då de brukar börja med proffsen. 

Vi tittar på det mesta och givetvis fick Lisa grymma ovationer och hon berättade också om hur jäkligt det hade varit på simningen. Hon jämförde det med att vara i en tvättmaskin. Man slängdes runt lite hursomhelst och hon förstod inte hur vanliga personer med barn och vanliga jobb kunde klara av simningen. Nu gjorde ju inte jag det men de allra, allra flesta gjorde ju förstås det. 

Kul att se alla glada miner och riktigt kul att se Johan Tullare gå upp, tillsammans med ett gäng andra, och få applåder för att ha klarat av samtligan Ironman Kalmar. Sedan var vi tvungna att röra på oss, för att få i oss lite mat, och vad surt att titta ut på havet och se att det är i det närmaste spegelblankt. Grrr! Så sjukt!

Vi åt lite och det blev fjärde gången för mig på E.A.T och helgbuffén var sjukt dyr men maten fungerade helt okej. 

Sedan åkte vi hemåt och stannade några gånger. 

Väl hemma så tog jag mig en snabb tur till Stensund då Ullis och jag är värdar den här veckan.