Lördag och klockan ringde redan halv fem då vi skulle iväg på ett riktigt häftigt event. Ullis skulle vara med på Visingsö Open Water Extreme och då gällde det att komma iväg rätt tidigt. Felix skulle hänga på också och Tim och Cilla var också intresserade men fick förhinder på slutet. Dock skulle vi sammanstråla hos Ullis pappa efter eventet då han ville bjuda på lite gott. 

Hursomhelst så kommer Ullis, jag och Felix iväg som det var tänkt och Ullis försökte vila lite och förbereda sig mentalt. 

Mellan Norrköping och Linköping pausade vi och åt lite frukost. Sedan for vi vidare. 

I Gränna så svängde vi ned och parkerade och nu var Ullis absolut lite nojig och jag förstår henne. Felix och jag försökte peppa så mycket det gick och när hon var utom synhåll så kunde vi lufta att vi faktiskt var lite oroliga. Hon skulle tillsammans med ett trettiotal andra åka ut med färjan och sedan hoppa av och sedan simma fem kilomter till Visingsö. Nu var vädret dock så dåligt så det hade varit för farligt att köra enligt deras grundidé som var att åka ut en kilometer och sedan skulle de simma resterande fem kilometer till Visingsö. Nu var vågorna rakt nordliga och det hade varit en övermäktig uppgift att i de stora vågorna hålla kursen. Nu gick vi istället på färjan som tog oss till Visingsö sydligaste udde och där skulle det ske. Det skulle ta ungefär 20 minuter men det blev snarare runt 50 minuter. 

Ullis var nu riktigt nervös och jag pussade henne lycka till och gick upp en våning för att få en bättre överblick. Vågorna slog senhårt mot bogen så det sprutade över alla på färjan. 

Pang! Där gick "starten" och Ullis gick med hyfsat bestämda steg mot kanten men tvekar, liksom väldigt många, över höjden och de förskräckliga vågorna. Det var klart över en meter i höjd och ibland upp till en och en halv meter. Det beskrevs som att vara i en torktumlare. 

Jag försökte följa Ullis men hon for iväg som en vante i vågorna och flytbojen drogs över ryggen. Fy f-n! tänkte jag. 

Dock tappade jag bort henne rätt snabbt och Felix och jag försökte följa henne då färjan började följa deltagarna en bit ifrån. Tyvärr följde vi fel deltagare men det var ändå spännande. 

Efter någon halvtimme så åkte vi till Visingsö för att se när deltagarna skulle gå upp men det skulle förstås ta ett tag. 

Den förste som klev upp var helt sjuk. Vågorna var stora och slet i deltagarna men det märktes knappt på honom som förresten heter Henrik och kom från Södertälje Simsällskap. När han klev upp så märktes det knappt att han simmat. Resten var dock mänskliga och i princip alla var helt slut och att ta sig upp på fötter då vågorna slet i benen var allt annat än lätt. Sen kom Ullis och även hon hade svårt att komma upp men hon såg fräsch ut, kul! Vilken jäkla bedrift och det dröjde inte länge förrän hon började prata om nästa år. 

Hon berättade att det blev en chock då hon kom i vattnet och beskrev det som jag brukar beskriva det då jag inte kunnat andas. Det var helt kört att börja simma och det tog ett tag innan hon kunde komma igång men sedan gick det rätt bra men det hade varit sjukt jobbigt och man for runt, sade hon. 

Sedan åkte vi hemåt och skulle sammanstråla med Tim och Cilla. Dock var vi tvungna att stanna till och äta lite och vi stannade i Mjölby för lite mat. 

Sedan vidare och när vi skulle åka in, den sista biten, så kommer Tim och Cilla från andra hållet och vi kom alltså precis samtidigt och vi skrattade åt det. De hade först inte sett att det var vi då Felix körde den biten. 

De allra flesta hade redan begett sig hemåt men vi hann träffa Carro och hennes familj samt Monas syster med barn och barnbarn. Mona är som ni säkert vet Ullis pappas fru. Sedan kikade vi lite på ett gäng kattungar, riktigt gulliga. 

Vi fikade lite grand och hann prata en hel del innan vi åkte hemåt. 

Tim och Cilla var lite hungriga på vägen och så även vi så vi stannade till vid Max, vid Påljungshage och åt. 

Sedan kramade vi Tim och Cilla adjö innan vi åkte hemåt.

Väl hemma så slappade vi lite och kollade lite på teve.