Lördag morgon och jag hade nog sovit lite oroligt och varit uppe ett par gånger. 

Det kändes dock helt okej och då man vilat ordentligt i flera dagar så var man ändå utvilad. 

Ullis och jag smet upp och gick ned till frukosten där vi mötte Peter Jansson klockan 04.45 Jag petade i mig lagom med frukost och det kändes ett förväntansfullt pirr i magen. Tyvärr blåste det fortfarande en hel del så det skulle nog bli tufft på simningen. Vinden låg också lite fel så det skulle nog bli rätt stora vågor. 

Upp på rummet igen och vi tog på oss våra kläder, blandade vätska och mötte upp Peter tjugo i sex. 

Vi traskade ned till cyklarna och gjorde iordning allt. När jag gick ned mot starten så kändes det helt okej och det fanns absolut ett lugn i kroppen. 

Vid simstarten så gick allt perfekt med toalettbesök och påklädning. Så var det då dags och jag hällde på mig varmt vatten innanför våtdräkten och försökte justera glasögonen så bra det gick. Kändes inte helt perfekt men nu började det närma sig. Ullis tog också lite vatten och sen blev det en puss och lycka till. 

Jag hatar ju att hoppa i så jag hade tränat lite på att dyka med glasögonen och jag var beredd att dyka i. 

Nu är det riktigt nära och pang, så dök jag! Det kändes perfekt och jag glider några meter och känner direkt en ökad stress i kroppen men fortfarande under kontroll. Några tag till men stressen ökar och jag känner att det blir ansträngt och vrider mig om för att kolla om någon kommer bakifrån. Ullis tittar på mig och tror att jag vill ha koll på henne men henne är jag inte det minsta bekymrad över. Några brösttag och sedan försöker jag igen. Samma visa och nu är Ullis bredvid mig och snart förbi. 

Nu trycker det över bröstet och jag börjar hyperventilera igen men är någorlunda lugn med att det borde släppa. 

Det fortsätter men jag tar mig framåt men det är jobbigt. Hela tiden längs kajen och sen är det lite öppet innan nästa fastlandsbit kommer. Jag kommer mellan 5-10 tag och sedan stressar jag upp mig och vågorna är allt större när man kom utanför den första lilla biten. Vågorna kommer stötvis och liksom oregelbundet så det är svårt att få ett lugnt. När jag äntligen kommer till bojen där man skall svänga så är det likom öppet hav och vågorna kommer med hög fart snett framifrån. Tyvärr mycket på högersidan där jag tar luft och då det är vatten som kommer så är man lite i panik för nästa andning. Det är kallsup på kallsup och man verkar inte komma så fort framåt. Jag kämpar och kämpar och känner mig alltmer dränerad på kraft och bara att få kallsupar och nästan panik för nästa konstiga våg gör att man känner att det börjar bli fara för livet. Jag ser flera som ropar och viftar men jag är absolut inställd på att komma runt men tiden går och vid varje stopp så är det som jag åker bakåt. En boj! Två bojar... Nu är det jobbigt. När jag närmar mig tredje bojen så är jag så kraftlös så jag måste vinka och en båt säger att jag skall simma till dem men jag orkar ju inte! Rakt åt sidan och han slänger ut en boj. Jag märker att jag åker bakåt från den och måste simma hårt i några sekunder för att få tag på den och sedan åker jag under den och halkar hej vilt när jag försöker komma upp lite på den. Nu tryter krafterna och jag känner att jag måste upp i båten. 

Även männen i båten har det jobbigt i den jobbiga sjön och säger att det är ruggigt motströmt. 1,5 knop, säger de. 

Jag försöker pusta ut och vilar i säkert 4-5 minuter. Känner jag mig själv rätt så är det nog bara några minuter men det känns som minst fyra minuter. Jag bara måste försöka igen och hoppar i och bara sjunker! Rätt ned och jag slutar inte att sjunka och får ta i uppåt. Herre jävlar, tänker jag. När jag kommer upp, efter 5-6 sekunder så ser jag de chockade ansiktena på männen. 

Jag börjar crawla men efter 1-2 sekunder så sväljer jag en massa vatten och får panik! Jag måste upp direkt och samma visa som förra gången. Det är sjukt jobbigt att ta sig upp på båten och nu försvinner mina sista krafter och jag inser att jag inte kommer att klara den sista jobbiga biten och tiden hade dragit iväg nu också. 

Jag får en filt över mig och gråter en skvätt för det är förstås en jäkla känslostorm men jag känner ändå att jag snabbt kommer komma över det. Jag gjorde verkligen mitt yttersta och det är full panik på havet med en massa folk som behöver hjälp. Mycket mer än det var 2015. 

Efter att bytt båt två gånger så blir jag skjutsad till land och får sedan skjuts in till Athletic garden. 

Jag känner mig givetvis besviken och mår förstås även illa av allt vatten jag svalt. 

Äter lite och duschar sedan. 

Många sitter och skakar och det var visst 44 stycken som fick bryta och ytterligare en gäng som inte klarade tidsgränsen. Sedan blev det några till som inte klarade tidsgränsen på cyklingen då simningen tagit för lång tid för dem. 

Jag hittar Felix och får en kram. Nu gäller det att ställa om för att peppa Ullis men det var inga problem. Det hade varit värre om jag inte gett mitt allt och fått bryta. 

Det var kul att se Lisa Nordén och sedan förstås Ullis. Vi missade dock Ullis då hon kom in för vändning i Kalmar. Sedan gick det bättre och som vi hejade och blev inspirerade. 

Lisa krossade allt motstånd och sedan inspirerade Ullis rejält som efter mycket problem, innan loppet, kunde göra ett bra race. 

Ullis mår lite dåligt och vi tar det lite lugnt och sitter med henne ett tag. Sedan går vi och hämtar upp påsar och cykel och traskar till hotellet. Så grymt imponerad av Ullis men jag känner också en viss känsla av att ha laddat och sedan inte ta ut allt man hade i kroppen. Så irriterande. 

Nu är det bara att bryta ihop och sedan komma igen! Jag kommer givetvis att köra igen för det är inget alternativ att avsluta med att bryta. Ändå skönt att höra Lisa, på prisutdelningen, då hon inte förstod att "vanliga" människor kunde klara av simningen. Hon beskrev simningen som att vara i en tvättmaskin. 

Stort grattis till framförallt Ullis men även till Jenni och och speciellt Peter som debuterade på sträckan. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag var det en speciell dag. Dels så skulle en nära mig göra en rätt stor sak och dels så är det idag tre år sedan lillebror gick bort. Det kom så plötsligt och som vanligt gjorde jag en låt om det. Tror den kan bli bra men än så länge känns den int...

Tisdag och det började som en vanlig dag men rätt snart får jag ett sms som ger mig lite kalla kårar. Det stod att hen skulle höra av sig på kvällen och det utan att vi kommunicerat så mycket sista veckorna. Usch! tänkte jag. Jag berättade förstås fö...

Måndag och det var nog som en vanlig dag förutom att jag började ta tag i alla viktiga delar inför loppet. Det var mailande och förstås lite reklam inför loppet. Ringde Björn som försökte få tag på några avspärrningar som vi kan använda för att göra ...

Söndag morgon och jag hade sovit riktigt dåligt. Vet inte om jag tog för mycket kaffe igår kväll men jag låt och tänkte för mycket på hur bra koll jag hade på loppet och allt det runtomkring. Så var det möte idag men det är ju nästan två veckor kvar ...

Lördag och Ullis var upptagen med annat och jag kämpade på med mina examinationer. På något tråkigt sätt så hade jag tre av fem examinationer, i nuvarande kurs, som jag blivit underkänd på. På en av kurserna råkade jag ut för ett rejält slarvfel som ...