Så var det då dags för Hässelbyloppet och frågan var om det skulle bli ett lopp. Efter att ha varit sjuk i över tre veckor och sista passet var den 11 sepember innan jag provsprang nu i tisdags med negativt resultat. Sen provade jag att trycka på lite i torsdags och det gjorde att jag iaf tänkte ge det ett försök. Tyvärr fick jag då ont i knäna eftersom jag inte sprungit på länge. Men Sjöslaget, jag och älsklingen satte oss i en bil och åkte upp mot stan. Vi passade på att sammanstråla med övriga i gänget och när jag gick ut ur bilen så känner jag att benen vill vika sig. Helsicke! Är jag så slut i benen eller är det nervositet? Eller kanske en blandning. Jag har ju sprungit så många lopp så jag borde ju inte bli nervös av ett vanligt millopp men troligtvis så berodde det mycket på den uteblivna träningen. Och lite kamp mot Flaken skulle det bli också. Jag kände att jag hade gått ifrån honom i våras men sen kom debaclet med Kalmar Triathlon och efter det så har det inte gått bra och därtill förkylningen.

Vi kommer fram i ganska god tid och ganska perfekt med tid för att värma upp. Jag träffar på Flaken, Linkan och Jimpan under uppjoggen och vi springer lite tillsammans. Jag känner dock inte alls för att trycka på och ser att de bara flyger ifrån. Ja, iaf Flaken och Linkan. Jimpan och jag bara joggar på. Gisslan och Rydholmskan träffar vi också på under uppjoggen och Sjöslaget hade redan varit igång ett tag. Sen är det dags för start och jag beger mig till starten och ser Flaken, Linkan och Jimpan där bak i startfältet. Jag får igång klockan och trycker på start då jag passerar startlinjen. Flaken bara försvinner medan jag, Jimpan och Linkan tar det lugnare. Jag ser dock att vi ligger runt 4.30/km och det var precis enligt plan och Flaken börjar efterhand lugna ned sig men är säkert lite över 10 sekunder före oss i spåret. Sen dröjer det inte länge förrän Jimpan börjar dra ifrån och snart är han ikapp och förbi Flaken och jag börjar också närma mig men vill inte närma mig för fort utan spara lite krut för att göra det lite svårare för honom att få rygg på mig. Taskig coach men det gäller att lära sig den hårda vägen. Efter några kilometer så är jag ikapp och trycker på hyfsat hårt och jag gissade att han inte fick rygg men är inte helt säker. Och Linkan då? Han kanske ligger och lurar i vassen, det har han gjort förr! :-)

Men det är lite väl jobbigt och när jag äntligen passerar 5 km-skylten så ser jag att jag har bra tid men jag är satans trött. Men det är bara att försöka få ryggar lite här och där och sen kommer en tjej som låter extremt högt när hon andas och jag tycker jag hör henne i princip hela delen på resterande 5 km. Och en rätt rultig tjej bara sprintade förbi mig i uppförsbackarna och jag sprang förbi henne då det var plattare och då det gick nedför. Skumt. Och givetvis ett gäng killar också men de skiljde ur sig. Och nu var det bara kilometer för kilometer och försöka att hålla så hög fart jag kunde på resten men ändå så måste jag tänka på att jag kan gå fullkomligt in i väggen så jag har det i åtanke. Och den flåsande tjejen börjar försvinna bakom mig men tror Ni inte att jag har hennes andning mot slutet och i sista svängen så går hon om och jag kan absolut inte svar. Jag ser förresten både Gisslan och Sjöslaget i mål då jag kommer mot själva löparbanan, där målet finns. Jag lyser upp för jag tror för ett ögonblick att Gisslan gjort ett superlopp men jag får inte riktigt ihop det då jag har hyfsat bra koll på hennes tider. Jag blir iaf konfunderad men har fullt upp med mitt egna upplopp. Jag sneglade på klockan vid 9 km och ser att det är lite över 40 minuter men ser inte riktigt sekundrarna utan bara trycker på. Ullis jagar på mig vid slutet men jag har grymt håll då och innan gjorde det ont i bröstet. Jag skulle absolut ha struntat i den där bananen dryga timmen innan start. Jag kräks lite tomt på de sista hundra meterna och får 45.36 Jag gissade själv på 45.40 och var då positiv i överkant så jag är supernöjd! Och Flaken slår ett ordentligt pers och kommer in på 46 minuter! Wow! Förra året hade han 49 minuter.

Grymt bra gjort av alla i Enklaresport Running Club och Gisslan hade råkat starta i första startgrupp men sprang ändå bra. Härligt! Och Linkan gjorde det också riktigt bra och kanske extra bra gjort av Jimpan som slog mig rejält. Och Sjöslaget, med lite jetlaggade ben, gick stabilt under 40 minuter och Rydholmskan gick också fint liksom Tessan och Ankan som startade lite efter. En härlig dag helt enkelt men nu hostar jag lite lätt och känner smärtan i höger knä komma... :-0

Och grattis till Mackan S, som gissade att jag skulle springa på 45.37 och alltså kom närmst. Grattis och han har en tröja på väg till sig! :-)

Ledsen om jag missat någon! Puls-Ala sprang förresten om mig vid dryga 8 kilometer och jag kunde inte ta rygg på honom!