Onsdag morgon och jag hade börjat fastat vid midnatt men tanken var att jag skulle dricka lite kaffe runt 8-tiden, på morgonen. Ullis var visst upp och cyklade för det var tomt i sängen och ute i hallen hör jag ett spinnande ljud från källaren. Jag fixar lite kaffe och bloggar lite snabbt om gårdagen. Det tar alltid lite tid så runt 08.20 tar jag mig då lite kaffe och börjar läsa på lite om operationen. Nu ser jag att man inte skulle ha i mjölk så jag avbryter kaffedrickandet ganska snabbt och det blir minimalt med mjölk. Ullis är nu klar och hon tar mitt resterande kaffe och jag tar lite svart kaffe och sen får det vara bra. 

Ganska precis 09.30 så rullar vi iväg och typ steriliserad sitter jag i bilen uppåt och jag är lite smånervös och på vägen upp börjar jag att tänka på hjärtat och när mobilen ringer från sjukhuset så snurrar jag ihop det lite. De undrar om vi är på väg och kanske kan komma in tidigare och absolut säger jag och försöker beräkna tiden men tänker på hjärtsjukhuset. Ullis säger att vi nog är tidigare och då kommer jag på att vi ju skall till Liljeholmen och inte Solna. 

In i parkeringshuset och där inne står några poliser och plockar bilar men vi slipper visst. 

Snart pussar jag Ullis adjö och jag tar hissen upp och sen går det rätt snabbt. 

Jag ligger sjukt obekvämt i en säng och trots att alla frågat om jag duschat, fastat och inte har några smycken så sitter vigselringen som gjuten på fingret. Den har ju trots allt suttit på fingret i 30 år. Iaf om nio dagar. Så när läkaren kommer in och berättar det sista så tar jag förstås upp det om ringen och han lägger den på stolen med mina övriga värdesaker. 

En kvinnlig assistent vägrar dock att ta hand om vigselringen så jag får gå och låsa in ring och mitt armbandsur. Jag tyckte det kunde vara kul att få på sig klockan rätt omgående efter uppvaket för att se hur pulsen betedde sig. Nåja... 

Jag passade på att försöka pinka lite till men det går ju knappt då man fastat. 

Sen in och nu väntar de på mig. De spänner fast mig för operationen sker sittandes (!) och sen går det rätt fort.

Rätt som det är så känner jag att jag drömmer livliga drömmar och jag håller förstås på att vakna. Som vanligt så önskar man att man kom ihåg drömmarna då man vaknar men det var bara fading away.... Nåja! 

Jag vaknar och jag känner mig som i ett lyckorus. Allt känns toppen och som jag kommer ihåg hur det var tidigare vid uppvaknande. Jag hade skrytit om att jag aldrig mådde dåligt men när värsta ruset började försvinna så känner jag att det är något som inte står rätt till. Innen sjuksyrra i närheten och nu började jag bli orolig och började teckna saker till tre personer som satt i bevakningsområdet. Det var som en liten byggnad mitt i och de hade förstås i uppgift att övervaka. Jag får en att komma och han, eller hon, springer och hämtar en spypåse och jäklar vad det forsade! Efter några minuter så känns det relativt bra men det går sedan tillbaka lite grand och jag mår liksom inte helt bra någon gång. Men jag ville ju hemåt också och så fort de ser att man inte skall svimma eller liknande så får man pysa iväg. Jag måste först upp och gå lite grand och jag är sjukt matt. När jag ger klartecken så tar de ut infarten och jag får gå och byta om. Det går inte direkt fort och mattheten är slående. Jisses! 

Läkaren hade sagt att det var en "klockren frozen shoulder" och allt hade gått jättebra. Jag kunde direkt röra axeln hur bra som helt man han varnade mig att det kommer dra ihop sig och jag fick inte gå och tycka synd om mig och hålla axeln still. Det kommer att göra riktigt ont men det gör ingenting, sade han. 

Jag byter om och snart kommer Ullis upp och jag känner en enorm trygghet att hålla i henne för jag är yrslig och matt. 

Snart är vi på väg och som tur var så tog jag med mig en spypåse för när vi närmar oss Skärholmen går det fort. Återigen så kommer det hur mycket som helst och jag tyckte mest synd om Ullis. Vi hittar en parkering och det står poliser en bit ifrån men vi slipper dem. De undrade säkert vad vi gjorde. Ullis, den stackaren, fick gå och slänga påse och papper och snart rullade vi igen. 

Väl hemma så fick jag i mig kräm och soppor och så gjorde jag ett felbeslut, igen. Godis vore ju gott, tänkte jag. Det tyckte dock inte magen och snart satt jag på toaletten och kräktes. Så här smal har jag inte känt mig på flera år. 

Felix, jag och Ullis avslutade med att hyra en film men det tar inte lång tid förrän jag kommer ihåg att jag redan sett filmen och det är the Others, med Nicole Kidman. Jag kom ihåg typ allt men som tur var jag kom jag inte riktigt ihåg slutet. 

Nu väntar lite rehabilitering och NO candy...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Torsdag och jag sammanställde Tub-enkätsvaren lite fort då jag var nyfiken. Det ser riktigt bra ut och vi kan slå oss för brösten.  På mentorstiden körde jag lite Pling-plong och det gick bra. Riktigt kul! Sedan gick jag en liten promenad med någ...

Usch! Jag var riktigt trött när jag tog mig till jobbet men väl framme så hade jag en lucka och fixade med lite privata saker som att söka jobb, fixa kring vårat TUB-lopp och skickade in kring föreningarnas dag i höst. Sedan hade jag en lektion me...

Nu skulle vi åka hemåt och jag som precis skrivit att jag skulle vara med på alla träningar framöver men jag orkade inte korrigera. Saker kommer ju alltid att komma emellan. Det var i alla fall en underbar morgon och vi försökte suga ur det sista ...

Knäet kändes mycket bättre och jag tänkte att jag provar väl att jogga idag. Lite rörelse kan nog skynda på läkningen, kanske… Vi startade med en morgonlöpning och det blev fem och en halv kilometer. Sedan frukost på det. Positivt var at...

Jag vaknade med världens smärta i knäet, det hade verkligen låst sig. Flera gånger fick jag ta flera minuter på mig för att värma upp det och försöka få ut det innan jag kom upp ur sängen för att gå på toaletten. Då ångrade man att man hade druckit l...