Tisdag och det var klart stressande om det överhuvudtaget skulle komma någon buss då det var ett riktigt skitväder. 

Bussen kom dock som den skulle och snart var jag på skolan. En elev, som i princip alltid åker med samma buss, tyckte att bussen hade sladdat lite men det var inget jag märkte. Jag märkte ju i och för sig inte att hon ens satt bakom mig. Jag är en jäkel på att sova på bussen så det kan förklara en del. 

På skolan har vi Hälso-tema och det passade bra då jag kör lite kost-teori. 

Bussen gick som den skulle men jag läste att några av linjerna var inställda. 

Jag hade fått rejält träningsvärk i benen och det var väl från i söndags så det passade bra att det snöade som det gjorde. 

Det blev återigen en lugn dag och vi kollade på Biggest Loser och gick sedan och lade oss. 

Måndag och det var kul att komma tillbaka och höra både elever och kollegor som undrade hur det hade gått på Vasaloppsstafetten. Det var lite speciellt att berätta hur knasigt det blev. På idrotten blev det mycket badminton och även lite pingis. Sista lektionen och som vanligt blev det stressigt och jag var några minuter sen till mötet. Med nya schemat så blir det lätt så men när jag var tvungen att fixa lite på datorn så får jag inte upp någon muspekare och jag får stressa ned till vår It-tekniker och som tur var så var han kvar och jag fick det snabbt fixat. 

Tillbaka till mötet men nu ser det ut att vara stängt och tomt men jag förstår snabbt att jag är på fel dörr och rycker. 

Efter mötet är det som vanligt full fart för att hinna med bussen och själva resorna är lite jobbiga. 

På stadsbussen så reagerar jag på att det är en äldre tant som sitter med skorna på sätet framför och på nästa buss så rycker bussen konstant och det vinglas lite. Klart stressande och jag kontrollerade att bältet var på ordentligt. 

Väl hemma så kände jag att det var fullt tillräckligt att bara gå idag och det var ett bra förslag av älsklingen. 

Vi gick vår vanliga runda och fastän det var lite segt i början så släppte det lite efterhand och det var skönt att röra på sig. 

Vi tittade sedan på Biggest Loser och det var som vanligt roligt. Det slog mig att jag kanske skall tjuvkika på hur det har gått för deltagarna men det skulle förstås ta udden ur det lite. 

Söndag morgon och det var bara att masa sig upp då jag skulle leda Vasaloppsspinningen, på Safiren. Det tog absolut emot en del och jag var orolig för nacken, som jag hade träningsvärk i. Lite bekymmer var det också med skorna där klossen hela tiden vred sig och på de andra skorna verkar ett spänne gått sönder. 

Ullis och jag är på plats ungefär en halvtimme innan och det blev lite stressigt på slutet men snart sitter vi upp och jag förklarar upplägget att vi följer täten och terrängen. Givetvis är vi med på alla spurter och utbrytningar. 

Det går rätt bra och eftersom jag hela tiden måste ha koll så går tiden rätt fort och jag tyckte i alla fall att det var kul. Lite segare var det att vi på slutet även väntade in damsegrarinnan och då rullade vi bara på lite lätt och då var man lite trött. Vi hade ju dessutom "vunnit" Vasaloppet men det kanske vi inte skall säga till Emil Persson? 

In i duschen och sedan blev det en god macka innan vi tackade för oss. Jag var lite orolig om jag hade skött mig och frågade en deltagare som tyckte att jag hade gjort det bra och även Ullis var nöjd med min insats. Det är ju inte så att jag är van vid att leda spinning utan det har jag nog bara gjort 5-6 gånger, kanske. När jag tänker efter så ledde jag även en Spin of Hope men där kom ingen fråga nästa år så de kanske inte var nöjda då. 

Väl hemma så tittade vi på slutet av herrarnas 5-mil och det var sjukt spännande och stort grattis till William P som nästan lyckades knipa silvret. Lite bättre rygg i sista backan så kanske, kanske... 

Efter det så fortsatte det med rolig sport och nu var det inomhus-EM och stackars Kramer som fick känna på spikskor, vilket störde honom rejält. 

Vi avslutade kvällen med att gå en promenad och sedan tittade på coola Mästarnas Mästare och vad grym Nils var! Han verkar vara en stjärna på allt så någon form av talang har han ju. 

Det här var kul!

Lördag morgon och det var trevligt med lite frukost innan jag kramade adjö till de andra och jag fick skjuts av "brorsan" Magnus till tåget. På tåget är det en orolig gammal dam och det slutar med att jag lovar att hjälpa henne byta tåg i Stockholm. Sen rullade tåget iväg och jag försökte sova då och då. Rätt som det är så dyker det upp någon som tycker jag sitter på dennes plats och det är visst jag som kollat fel och flyttar mig en bit men jag låter mina väskor vara kvar på hatthyllan. Jag försökte kolla vart tanten skulle bege sig men det var svårt att få information från nätet så jag stannade konduktören och undrade. Han sade att det faktiskt var samma tåg så det var ju bra för henne. Jag förklade var hon satt men konduktören kom tillbaka och sade att han inte hittade henne. Jag gick dit och hon var visst borta. När jag frågade de andra som satt där så sade de att hon gått iväg. Hon som knappt kunde gå. Konduktören tackade och sade att han letar rätt på henne och jag fick inte följa med. Det skulle han lösa, sade han. 

På Stockholms central så hade jag över en timme till god och gick och tog en hamburgare och pratade lite med faster E-M samtidigt. 

Sen iväg på tåget och nu var det bra fart på tåget som var uppe i 200 kilometer i timmen. 

Jag hinner precis komma hem och sätta på kaffe innan Ullis och Felix kommer hem som varit i Nyköping och dessutom tagit med sig mat. Jag är fortfarande mätt och tar bara kaffe men maten kan man ju ta lite senare till Melodifestivalen. 

Efter ett tag så känner vi för att träna lite så vi hoppar upp på cyklarna och jag joinar snart Ullis men känner att jag är lite trött och stannar vid en halvtimme, det fick duga. 

In i duschen och jag hann köpa lite gott till kvällen. 

Så var det då dags och jag tippade topp fyra när jag kom på att jag ju missat Theoz och efter en liten justering så var jag nöjd och tyckte det var relativt lätt idag. Fick alla rätt också. Jag ser att jag borde toppa i Trosa kommun men jag finns ju inte ens med där, skumt! Under inställningarna så ser jag att det står ett gammalt postnummer och jag ändrar men det kanske är försent för årets tävling. 

Fredag och jag vaknar 03:30 av att en klocka larmar och den slutar inte så efter 5-10 minuter går jag upp och då ser jag att det ligger en mobil på köksbordet och tjuter men ingen person är där. Jag blir lite orolig att Roger ligger och sover men det lyser dock i köket. 

Går ändå en runda i källaren och kikar runt på de som sover men ser bara tre stycken och möter sedan Roger som kommer från toan. Jag önskar honom lycka till och går sedan och lägger mig igen. Jag och Magnus har ju värsta sovmorgonen, precis som sist. 
Snart är dock nästa gäng uppe fast jag vaknade inte av att Göran I var uppe men snart är det lite kaos för Roger och Göran I har förväxlat skidor och efter allt rabalder så gick det inte att somna om riktigt eller så lyckades jag på något sätt. Det stod iaf att Roger startat så då borde det vara lugnt.

Växlingen verkar gått bra och Magnus och jag sitter och äter frukost i lugn och ro när Göran S ringer och säger att Göran I kraschat och det rejält. Det verkar som handledsbrott och det blir sjukhusfärd och efter kort konferens så bestämmer vi att vi styr om så Göran S startar om i Mångsbodarna, Rolf tar sträcka tre och jag tar de två sista. Jag tänkte att jag borde klara det. 
Magnus och jag blir nog lite stressade så snart är vi på väg uppåt och vi kör ända till Evertsberg och där hinner vi se "brorsan" Rogers fru Marie växla och det är alltså Magnus lag - Mora Korgmakeri. Vi hade ju hoppats på en kamp mot dem men nu var det ju kört då vi förlorade över en och en halv timme med kraschen. Eller ganska precis faktiskt men oerhört snabbt agerat iaf då Göran I dessutom kört en bit. 
Jag står kvar och väntar på Rolf, i bil, och förstås Göran S. 
Bra växling och jag och Rolf åker till Hökberg, där jag skall kliva på. Jag inser att jag inte ätit på mycket länge men dricker det jag kan men dock bara vatten.

Så är det då dags och jag är ruggigt taggad och som tur var så är det lättåkt i början.

Bra tryck men så kommer alla småbackar och jag tar ganska snabbt slut och det är som ett lag på käften. Vad fasiken, är jag inte bättre än så här och fästet biter inte alls.

Riktigt bra spår i början menade ändrar snabbt karaktär och efter Oxberg börjar det blåsa allt mer men det är mestadels i ryggen och nu börjar det plana ut. Spåren är helt körda mot slutet och jag står nästan bara utanför och kör slalom mellan ris och större grenar. Helt vansinnigt och jag har aldrig kört på värre snö. Det känns som halva skogen ligger på banan. 
Nu börjar jag bli rejält skakig men grundkonditionen finns där och fastän jag är typ helt slut så håller jag ihop det bra och jag får äntligen åka genom målportalen, så sjukt skönt. Jag är dock rejält sliten.

Väl hemma blir det dusch och dra andra åker och besöker Göran I på sjukhuset och det är riktigt synd om honom. Han bröt armen och det kanske var bättre än handleden. 
Hamburgare och lite smått och gott på kvällen, riktigt trevligt trots allt. Krya på dig, Göran!

Torsdag och jag kom iväg smidigt med resväska, ryggsäck och stavar. Bussresan gick bra och så även på stadsbussen. Där var det några elever som gärna hjälpte till så snart var jag på skolan och allt hade gått bra. Några undrade förstås men det var oerhört skönt att slippa släpa på skidorna.

Så var det lektioner och allt gick smidigt men när jag var klar med sista lektionen var jag stressad och varför visste jag inte då jag hade typ 1,5 timmar kvar tills tåget gick. 
På bussen och jag vågade inte gå och fika. Rätt som det var så stod jag på tågstationen och jag hade över en timma till godo. Ojdå! 
Träffade en elev och bägge blev förvånade att vi var just där vi var så vi förklarade läget. 
Hann köpa lite färdgodis och sen var det dags att gå på och det gick smidigt.

Så var man då iväg och jag skulle förstås tänkt mer på att ta med mig lite mer matigt, nu blev det bara onyttigheter och sådant brukar straffa sig. 
Byte i Stockholm och även det gick smidigt för en lantis som jag. 
När jag kommer fram till Mora så är killarna på väg från Sivert och deras skidor var visst klara. Riktigt skönt så nu var det bara mina jag behövde fokusera på. 
Kag lånar Magnus bil och åker direkt ut till Sivert. 
Kul att se dem och det blev ett hjärtligt återseende och efter några mackor var vi igång med skidorna. Några snabba sicklingsdrag och sen var det bara att kladda på fäste men spannet verkade mjukt, eller. Jag blev orolig och körde ganska kort. Grundvalla i botten och sen lila klister. Kram och hejdå! 
Hemma hos Magnus var det svart och jag värmde på lite mat och snart låg jag i sängen och hoppades att all logistik var löst.

Onsdag och efter några lektioner så hade jag en lucka och tänkte jobba lite på datorn men då strulade internetet så det slutade med att jag gick lite tidigare till badhuset då tjejerna i en klass skulle ha livräddning. Det gick smidigt och jag räknade med att kunna komma hem relativt tidigt. 

Jag sprang ut till stadsbussen och jag verkar kommit perfekt då det bara var två minuter tills den skulle gå och jag väntar och väntar. Jag ser några stadsbussar som verkar gå på sidovägen och jag kollar upp busslistan, på nätet, och då ser jag att bussarna inte stannar vid badhuset och jag är snäll och visar de övriga som väntar och går sedan ned mot stan och kommer perfekt vid en annan hållplats och hoppar på. 
Väl hemma så blir det lite lättare mat och Ullis har hjälpt mig att packa så jag kan måla i hallen men först var jag tvungen att få ut månadens träningsprogram, för löparklubben. 
Målningen verkar gå bra och Ullis kommer hem från sin träning. 

Efter sista nedpackningen, i resväska och ryggsäck, så tog jag en dusch och sedan väntade sängen. Imorgon bär det av mot Mora för StafettVasan. Hur det nu skall gå utan skidträning. Jag orkade inte släpa med mig bästa skidorna då jag ändå hade ett par i Mora. Men stavar tog jag fram.