Tisdag och jag var riktigt nöjd med lektionerna då jag fick en hel del osäkra att prova nya saker och det var sjukt kul att se framstegen. Lite tråkigt med en som gjorde sig lite illa men det verkar inte vara någon större skada skedd. 

Jag var själv med och fick riktigt grym hjälp av en elev som ville testa mig lite. Det är bara att inse att man inte kan vara bäst på allt och jag passade på att få lite tips. 

Sen var jag riktigt trött och efter bussen var jag återigen riktigt trött och jag kunde knappat gå när jag klev av bussen. Ajdå! Nu är det kört att springa, tänkte jag. 

Väl hemma så märker jag att Ullis blir besviken så jag tänker att jag i alla fall försöker springa lite senare. 

När det är dags så hittar jag knappt mina kläder men vi är nere i tid och de andra verkar ha koll och snart så joggar Ullis och jag iväg på en egen runda.

Det går förvånandsvärt bra och skillnaden mot förra gången är markant. Jag vågar inte kolla farten utan försöker njuta av stunden bara. Snart börjar det dock kännas tyngre och jag får kämpa alltmer men då och då går det bra igen men frågan är om jag orkar hela rundan. 

Rätt som det var så var det inte så mycket kvar och vi ökar farten hela tiden. Mot slutet går det riktigt fort och snittet blev strax över 6 minuter per kilometer och det var förhållandevis högt faktiskt. Ullis hade inga problem alls utan anpassade sig bara till mig, riktigt grymt!

Väl hemma, efter lite tekniskt strul med garmin, så ser jag att farten var högre och pulsen lägre än på mycket länge. Så något har träningen gett och jag är positiv. 

Efter duschen så blev det Biggest Loser och nu börjar det bli kul att se hur alla tar ut sig men fortfarande verkar många bry sig om varandra och tävlingen verkar komma i andra hand. Det är kul att se.