Onsdag och jag hade blandat ihop veckorna då jag skulle vara på badhuset. Egentligen var det uppsamlingen av de killar som inte varit med på livräddningen men jag trodde det var min vanliga vecka så jag hade ju inte lobbat för den här veckan direkt hårt. 

När jag kommer bort till badhuset så förstår jag hur det ligger till och när jag märker att det inte kommer någon av mina elever så inser jag att jag kom i onödan och får leta reda på stadsbussen och röra mig hemåt istället. 

Det går en bra buss och jag är hemma strax före Ullis. Eller strax och strax. Hon var lite sen från träning på Skrotnissarna men maten smakade nästan bättre då kycklingen stekt en bra stund i pannan. 

Sen ville jag träna och jag snabbade mig inför en group ride och hann precis. Efter att ha pratat med Bjuris, igår, så försökte jag också köra lite lugnt men det sprack ganska omgående. 

Starten går och jag kör medvetet hårt i början för att i alla fall inte hamna alltför långt bort. Snart är jag bland de 300 främsta och jag plockar hela tiden. Det är över 1000 stycken i gruppen och mot slutet så ringlade vi uppför Watopia-berget och benen började stumna men jag tryckte hårdare och hårdare. Jag trodde att målet var på toppen och där och då var jag rätt mör. Nedför efter det och jag försökte bara hålla min plats men sen inser jag att det är den riktiga spurten och jag försöker hushålla med krafterna men startade lite för tidigt och stumnade sista biten och blev omkörd av 4-5 stycken i onödan men kom på plats 196. Alltså inte vad min tanke var från början och sen fortsatte jag, om än mycket lugnare. Det blev totalt 31 kilometer och jag körde i 51 minuter. 

Dyblöt och jag är glad att jag körde med energidryck idag.