Lördag och jag hade riktigt svårt att släppa ifrån mig boken och bestämde mig för att sträckläsa klart den. Det gick liksom inte att sluta så efter några timmar var jag klar med den och den har jag skrivit om i ett separat inlägg men den var grym. 

Sen kom jag igång med målandet och efter några timmar var jag klar med det också. Vi köpte ju en ny färg och jag hade liksom förträngt att hon som var färgexpert, på Woodys, hade rekommenderat oss att gå till konkurrenten då de inte hade samma tillverkare. Jag tänkte väl att hon var lite väl petig och snäll. När färgen dock hade torkat så förstod jag vad hon menade, det skiljde faktiskt en hel dem vi, Ullis och jag alltså, bestämde oss för att måla klart ena sidan med den nya färgen. Nu hade jag gått och målat hörnen med den gamla och när det kom på samma vägg blev det tydligt att det skiljde. 

Vi gick emellan med lite tomtarbete och jag hade börjat bli sugen på ett nytt äppelträd, eller kanske flera. Dock ville jag hjälpa Ullis att få klart på en slags blomlåda men det saknades klamrar till häftpistolen och jag letade och letade men jag kom fram till att de måste vara slut. Sen gick jag och in och kollade igen i rummet jag målat och nu såg det skitbra ut och jag ropade på Ullis. Hon ropade att hon redan sett det och det var ju härligt att det gick att ordna till fastän vi inte orkade åka till Trosa och fortsätta med samma tillverkare. :-)

Sen tog vi en tur till Stensund, efter att återigen ätit på La Piazza, och fixade med husvagnen. Det har stökat sig lite med förtältet och vi såg också att vi fått in lite myror och ville byta plats på vagnen. 

Det tog lite tid och klockan gick. 

Sen hade vi lyckats få ned på hela tältet och packat in det och bytt plats på vagnen. Vi flyttade den typ 15 meter och nu kom vi lite längre ifrån en dunge som jag tror är boven men det vet vi ju inte ännu. Jag öppnade ytterligare en myrdosa och ställde på bänken. Den skall visst locka till sig myror, som är i närheten, och på så sätt skall de ta med sig ett gick som på en vecka skall ha utrotat hela boet. Vi får väl se. Den gamla dosan var kanske just det, gammal. För antingen så var den alldeles för gammal eller så har myrorna i Trosa lite för fin smak och då duger inte vilken gelé som helst i myrdosorna... 

Till slut åkte vi hem och nu hoppas vi att platsen är lite bättre och att vi inte tar upp för mycket plats då vi ställde vagnen lite annorlunda. 

En övergiven bok, på skolan, och ett ögonkast på recensionerna gjorde att jag bara måste läsa den! :-0 Såg nyss att det var hela 24 stycken recensioner och alla vara lyriska över boken. Då, innan jag börat läst, så räknade jag dem förstås inte men blev väldigt sugen på att läsa den och här kommer ytterligare en lyrisk recension.

Det var inte det minsta svårt att komma in i boken och det nödvändiga, som man typ måste lära sig, kom i lagom takt och inte så där staplande som t.ex i Grottbjörnens folk-böckerna. Böckerna var ju väldigt bra men det blev ju snurrigt i skallen av alla uppstaplade familjeförhållanden, i den serien. 

Hursomhelst så gick det rätt snabbt att komma in i boken och rätt som det var så hade man kommit hundra sidor men det sjuka var strax efter det. Det var, som en recension antydde, verkligen en bladvändare och rätt som det var så var man i slutet mot boken och nog sjutton blev man lite lurad, trots allt. Ganska snabbt så var man lite irriterade på att man alltför lätt förstod vem en viss person var men allt är inte som man tror. Det var heller inte lika chockerande som i de flesta deckarböcker att det är någon helt oväntad som hägrat i kulisserna. 

Boken handlar i alla fall om en sekt och boken är skriven av en Mariette Lindstein, som haft egna erfarenheter av sektliv. Allt skrivet som om det vore en film och det är lätt att följa med och skrivet väldigt inlevelsefullt. Ganska snart så förstår huvudpersonen, Sofia Bauman, att hon fastnat i en sekt och den absolut bästa chansen att klara sig är att spela med och se till att en otäck person hamnar bakom lås och bom men det är svårare än man kan tro. Att den otäcka personen dessutom är en psykopat på högsta nivå gör det helt klart svårare. 

Boken heter som sagt var Sekten från Dimön och är skriven av Mariette Lindstein och den får 5/5. Det värsta är att det är den första i en trilogi och hur sjutton kan det finnas en fortsättning, undrar man ju. Den som lever får se...