Fredag morgon och jag försökte sova lite men några av lagmedlemmarna var uppe tidigt och det tjattrades friskt. :-) Jag passade på att gå på toaletten och försökte få några timmars sömn till. Det gick bra och jag lyssnade lite på sovande ljud från spotify, det jag brukar lyssna på är Deep sleep. Snart sov jag gott igen och vaknade samtidigt som Magnus och vi skulle tillsammans ta bussen till sista sträckan. De andra lagmedlemmarna var fortfarande kvar och de verkade heller inte ha bråttom. De skulle för övrigt ta min bil. 

Magnus och jag tog lite frukost och vinkade adjö till Göran och Rolf och hade det hyfsat lugnt. 

Sen var det bara att packa sin i bilen och åka mot bussen. Nu gick det smidigt och på bussen så är det några kvinnor som är stressade och undrade om de skulle hinna så snart satte busschauförren plattan i botten och det var full fart mot starten. Allt gick smidigt och snart står Magnus och är beredd men jag skulle visst starta typ efter en timme efter. Snart visade det sig vara runt en halvtimme efter och jag filmade när Niklas kom och skickade iväg Magnus. Hade jag riktig tur kanske jag kunde komma iväg så det fanns en chans att åka ikapp Magnus men jag hade noll koll på vart jag stod åkmässigt. Jag trodde väl att jag skulle vara liiite bättre än Magnus men det kunde nog lika (o)gärna var tvärtom. 

Jag snackar lite med Niklas och glömmer nästan bort att göra mig iordning men snart är jag startklar och det verkar bli runt en halvtimme efter Magnus. 

Rolf kommer och är orolig var hans kasse med kläder är men jag säger att han bara skall gå framåt så möter Niklas upp honom. Jag trycker på och jisses vad fort det går! Men kan lika gärna vara adrenalinet så snart smäller det väl till. 

Det går fort men så fort det går uppför så märker jag att jag har svårt att få fäste och jag orkar inte så himla bra heller. Uppför alltså. Men det är inte så att jag blir omåkt uppför. Typ lite då. På platten så känns det som jag åker om massvis med åkare men så glesnar det ut men jag åker om de få jag åker om rätt snabbt, kul! 

Nu dröjer det länge innan jag blir omåkt och det är lite konstigt och jag får en känsla av att det går fort. Det blir dock mer och mer utanför spåret då jag tycker att glidet är bättre på skejtbädden. Lite ostyrigt dock. 

Men hur fort går det? det är frågan. Diagonaltekniken är nästan borta och jag blir rätt snabbt trött då det går uppför och ju längre det tar ju tröttare blir jag. Backarna är dock inte så långa så snart går det fort igen men det är läskigt att även åka utför då jag inte är van. Det är ju första gången på två år. 

Jag missar alla vätskekontroller och jag tycker att det är supertrögt på slutet. Ingen Magnus i sikte och när jag stakar mot mål så är det segt värre och jag ser gänget stå och heja och nog fan står Magnus där och verkar ha stått där ett bra tag då han har överdragskläder på sig. 

Till slut så visade det sig att vi körde typ lika fort och jag jag var alltså långt ifrån att komma ikapp honom och vi får gratulera Mora korgmakeri! :-)

Sen blev det lite häng i soffan och lite pizza.