Tisdag och som vanligt lång dag på skolan. Dock intressant och vi avslutade med bra men lite krävande möte där man delade med sig av sina kunskaper. Idag var första tisdagen på länge då pulsklockan inte varnade för låg puls så det var hela tiden hög uppmärksamhet. Det kanske jag skulle lida för senare. Grejen är den att jag brukar gå ned i varv och det är för att jag inte orkar hålla energin uppe men idag gick det.

Sen var det bråttom för att få hem Felix bil, för han hade återigen fått stopp på vägen hem och nu fick han stå i flera timmar och vänta.

Dock kom Ullis förbi, med vännen Inger, och han åkte hem med dem.

Sen åt jag och Ullis lite lätt och åkte till löpträningen. Där ser vi en kille som kommer joggandes och det är Freddan och snart kommer det en bil och det är Tessan som varit borta ett tag. Så i princip var det bara nya idag och det var en härlig comeback av Tessan som sprang som sjutton. Jag själv var supersliten och hade fullt sjå att bara jogga men kämpade på. 

När huvudgruppen kom så förklarade jag mig att jag måste iväg fort och få hem Felix bil och de förstod mig. Det var ju riktigt kul att höra att de saknade mig och Ullis på huvudträningarna. 

Felix hade samtidigt köpt en bogserlina och när jag kom hem så åkte vi iväg för att dra hem bilen. Eventuellt skulle vi kolla om någon säkring gått men vi bestämde oss för att direkt ta hem bilen. Precis när vi är framme så möter vi en polisbil och när vi svänger runt för att komma på rätt sida så ser vi att polisbilen slagit på blåljusen för att förstås kolla upp bilen. När de ser att vi åker mot bilen och slår på våra varningsblinkers så förstår de att vi skall dra hem den och åker vidare. 

Det var ju skönt att slippa förklara sig för polisen men Felix hade ställt upp sin varningstriangel bra och bilen stod så bra det gick. Men de måste ju förstås sköta sig jobb och skulle vi vara plundrare så vore det ju höjden av fräckhet att göra det då polisen var där. 

Vi kopplade på bilen och jag ringde upp Felix så vi kunde hålla kontakten samtidigt. Det enda vi egentligen missade var hur vi skulle agera om kontakten skulle brytas. Risken var ju att vi tappade uppmärksamheten på bilarna om vi skulle försöka nå varandra och det var just det som hände...

Det gick supersmidigt hur länge som helst men så bryts då kontakten och jag försöker ringa upp Felix och tappar då koncentrationen bakåt och det blir samma sak för Felix. Rätt som det är så rycker det till kraftigt och det upprepas kraftigt någon gång till och Felix har förstås kommit för nära och det gör rätt ont i höften av första rycket. Skönt dock att inte bilarna gick emot varandra. Pust!

Sen kommer korsningarna och allt gick riktigt smidigt och samspelet var helt perfekt. Väl framme så nästan ramlar Felix ut av all koncentration och även jag är rätt slut. Det var ju en bra bit att bogsera och jag har nog inte gjort det på nästan 30 år.