Den sista boken, av tre potentiella reseböcker, låg på nattduksbordet tänkte jag skriva men är det några som ens säger nattduksbord längre? Jag kände att något kändes konstigt och googlade och allting gick mot sängbord och så kanske det är. Det var som när jag och Ullis diskuterade och frasen "såg ut som hej kom och hjälp mig" kom upp. Felix reagerade och undrade vad vi sade och visst var det en naturlig reaktion i dagens läge. Den frasen kändes malplacerad då man sade den igen och har kanske spelat ut sin roll. Samma sak kanske med nattduksbord. Hursomhelst så låg jag hemma i sviterna efter maginfluensan och tog fram boken och började läsa. I ingressen så skrev hon att det mesta var påhittat förutom att hon själv haft cancer. Det gjorde att det tog udden lite ur början men boken växte relativt snabbt och snart kunde jag inte släppa den och sträckläste den i princip. Från mitten, ungefär, så började tårarna och jag har nog aldrig gråtit så mycket av en bok. 
Jag tänker inte avslöja mer än att den handlar om två systrar som av en olycklig händelse råkar komma på kant med varandra och som i alla familjer finns det fler iblandade som man får följa lite grand. 
Boken får utan tvekan 5/5 av mig! 

Söndag morgon och jag hade typ inte sovit någonting och sista gången jag fått springa var nog runt 07. Dock så var jag helt urlakad hela dagen och låg också endast i sängen och tog tag i en bok jag tänkt börja läsa och orkade läsa en hel del. 

Sjukt trött och jag behövde verkligen sova så det var det stora fokuset idag.

I natt fyllde den smart klockan en helt annan funktion då den varnade precis innan jag behövde kräkas så när den pep för hög puls så vaknade jag och då var kroppen så chockad och efter typ 30 sekunder så kräktes jag. :-0

Lördag och idag åkte vi till Tim och firade honom. Det var trevligt men jag åt lite för mycket av den goda tårtan. Fick mysa lite med deras gulliga katt, Enzo, också. 

Tillbaka hemma så försökte jag få i mig lite vanlig mat då det blev lite för mycket socker. 

På slutet ryckte jag upp mig och hoppade på cykeln och det var skönt att röra sig men började jag inte må lite konstigt? Kanske det men tänkte att det mest berodde på lite för många tårtbitar. Jag kämpade mig igenom passet och efter duschen blev det lite familjemys i soffan och vi tittade på Fångarna på slottet och åt lite jordnötter. Rätt som det var så känner jag att det inte står rätt till och det går inte många minuter innan jag känner att jag måste besöka toaletten och där och då började det... Helvetesnatten! 

Jag spydde konstant och det slutade inte fastän det var helt tomt i magen och magen vreds ut och in. Mot slutet av natten så byttes dock själva utfarten och jag klarade mig i alla fall att det hände precis samtidigt utan jag kunde styra det hyfsat. 

Min pulsklockan pep ungefär var tionde minut för hög puls och efter nångra gånger så förstod jag att det var kroppen som börjat protestera och bara efter någon minut så behövde jag spy. Så det blev en extremt jobbig natt och jag kollade lite intressant på klockan på morgonen och den stod att jag hade 5/100 i battery och stressen låg på 95...  

Mot morgonen så lugnade det ned sig men helt bra var det inte på hela dagen och jag låg kvar i sängen hela dagen och resten av familjen hade isolerat sig från första stund så det är bara att hålla tummarna. 

Ullis ställde sedan ut en våg och det visade sig att jag gått ned över 2,5 kilo på något dygn... 

Jag är rätt säker på vad det berodde på att jag blev magsjuk och varken tårtan eller jordnötterna stämmer inte utan det kom från ett annat ställe. Jag säger inte vad men sista bokstäverna är kolan! ;-)

Fredag och jag var med och körde flaggan med eleverna och det är ju så sjukt kul. En elev var ruggigt snabb så det var helkört om han var i närheten. 
Sen, efter sista lektionen, så väntade jag in Ullis. 
Vi gick på stan och tog en kaffe. Sen köpte vi ett gäng böcker igen och tog en snabbsväng på Rusta. 
Väl hemma så blev det extremt lugnt och vi försökte även hitta ett ställe som sålde samma typ av AirPods som jag blev av med. Försäkringsbolaget var så schyssta så de skickade över pengarna utan kvitto men det verkar vara svårare än väntat att hitta just min modell och jag vill nog ha samma modell. 
Till slut beställde jag på nätet och nu är det bara att vänta.

Torsdag och några nya elever igen då det varit en omorganisation men det har känts riktigt bra men jag har ju inte de rutinerna de är vana vid.

Vid sista lektionen har jag min pingistalang och jag kan testa mitt nya racket på allvar. 
Det blir lite försiktigt ibörjan och underskruvar är nästan bara att glömma då bollen flyger en bra bit extra än jag är van vid. Det blir dock 3-0 till mig men sjukt jämna set och ett set gick upp till 27-25, tror jag.

Sen drog jag till stan och smet in på en secondhandbutik och köpte fem fina böcker och gick sedan på bussen.

Mot kvällen så ville jag cykla lite och var det inte Tour de Zwift på gång? tänkte jag och mycket riktigt.

Jag värmer upp några kilometer och sen är det dags. 
Tanken är att starta lugnt men det är ju en klunga en bit fram och skall jag dit så försöker jag att spurta ifrån klungan bakom, den som jag är i. Vet inte om några bakifrån kom ikapp men klungan verkar vara runt 60 personer och flera gånger så håller jag på att åka ur. Lite coolt att leda hela klungan ibland men man orkade inte vara där framme så många sekunder.

På slutet tänker jag ett jag skiter i det men orkade ändå hänga kvar till slutet men det var slitna ben då det skulle spurtas och jag kom några sekunder bakom på 27:e plats.

Sen tittade vi på lite lägenheter åt Felix och lite teve. 

   

Onsdag och väl på jobbet så var det återigen nya elever och det sjuka är att det korta lovet gjorde att jag glömde bort en del namn. Men det är förstås snabbt åtgärdat. 
Det blev återigen samma rutt som igår men då jag var rädd för att bli ofrånåkt igen så hoppade jag av några hållplatser innan då nästa buss också tar samma väg ut. Tyvärr så ser jag att nästa buss kommer bakom den buss jag sitter på så jag gick av i onödan men då kanske han får något att tänka på. 
Sjukt mörkt i skogen och jag stod och frös i några minuter och snart får jag stiga på.

-Men varför? säger chauffören. Ja, du åkte ju ifrån mig igår sade jag och blev förvånad att jag kunde vara så bitsk. 

Nåja, jag sätter mig en bit bak nu med förhoppningen att stolarna är bättre men icke så Nicke. Man satt återigen som en kråka och det skakade fruktansvärt. 

Väl framme så passar jag på att hämta ut lite nya böcker till vårat kommande bibliotek men vi måste nog köpa på secondhand då det annars blir skitdyrt. Dock så var det här rea på men man vill ju ha bra böcker.

Efter lite mat blev det core och Ullis och jag hjälpte en ny tjej tillrätta och jag hörde henne gny någonting med att hon inte orkade och jag förstod henne. Sjukt tufft idag men jag tänkte inte ge mig så nu räknar jag kallt med träningsvärk. 
Väl hemma blev det dusch och jag kikade lite på den nya högtalaren vi köpt till löparklubben. Den verkar kanon. Det blev även lite kokande på hur man kan bygga biblioteket. 

Tisdag morgon och jag var rätt seg då jag vaknade. Lite orolig över att jag inte ens hunnit planerat då det inte ens fanns tid att öppna datorn, då vi kom hem sent igår kväll. Men det brukar ju ordna sig och så här, i början på terminen, så passar det ju bra med lite konditionslekar och känna av läget. 

När jag går till bussen kommer jag på att de kanske bytt tider, då det är nytt år, men snart ser jag att det kommer några andra och då kan jag pusta ut. Upp på bussen och jag ser att jag har pausat busskortet på rätt sätt - skönt!

På skolan så ser jag att jag har en lektion direkt och att jag även fått några nya elever och då passar det bra med en liten lek i början och så fick de förstås presentera sig för mig med ett litet formulär. Så jag lär känna dem lite bättre. 

Efter jobbet så kommer jag iväg lite sent och inser att det blir någon av bussarna som går via Lästringe eller Studsvik. Några elever är också där och väntar och jag uppfattar det som om vissa skulle ta den ena och några andra den andra så jag ville inte göra någon besviken så jag sade att jag tar den första. Det skulle dock bara skilja typ två minuter i både när den gick och när den kom fram. Vad jag inte visste var att alla eleverna skulle ta den andra bussen så det var ju lite otrevligt av mig. Med facit i hand så skulle jag tagit Lästringebussen för den här åkte in via alla smågator som fanns men vad värre var så väntade inte nästa buss! Det var helt sjukt. Vi kommer och bromsar in och när vi är helt stilla så börjar den framför oss att åka och det är ju en anslutningsbuss. Jag blev lite orolig och undrade vart den skulle åka och de som steg på sade att den skulle till Vagnhärad. Då blev jag arg och busschauffören ringde upp någon person som ringde vidare. Sen var det full fart och den stora bussen körde på rätt hårt för att komma närmare och förhoppningsvis så fick anslutningsbussen ett samtal snart. -Han kör fort! sade chauffören och jag kunde bara hålla med. Vänta på mig kunde han dock inte. Snart ser vi att den lilla bussen står och väntar och när jag kliver på så säger han att jag var sen! Jag kunde knappt tro mina öron och svarade att det inte var jag som körde. Han pekade på sin klocka och sade att han måste följa tabellen men det sjuka var att vi var i tid men han åkte på sekunden.... Jisses! 

Satt som en kråka gjorde jag också så det blev en resa att minnas... 

Väl hemma så möter jag Ullis som är startklar för att springa med Tanja och själv så ramlade jag i sängen i någon kvart innan jag fixade lite med min packning. På skolan så undrade någon elev om jag rökt och jag misstänker att det är kläderna som legat i resväskan som tagit stryk. Den resväskan åker i soporna då den stått i boden som nog sett sina bättre dagar. 

När Ullis kom hem så åkte vi ned till klubbträningen men själv var jag helt förstörd i benen sen sista löpningen så jag fick coacha och sedan gick jag och Ullis några kilometer. 

Väl hemma så blev det lite te och smörgås och sedan somnade vi ovaggade. 

Måndag morgon och man var sjukt trött när klockan ringde men skulle vi få ut något av sista dagen, mer än frukost och lite sol, så ville det till att man kom upp. 

Snart var vi uppe och visst ville jag springa men skulle det gå? Jag hade återigen fått ont under hålfoten men vis av erfarenhet så visste jag att det ibland kan släppa. Nu gjorde jag mig iordning för att springa men var absolut beredd på att gå om så behövdes. 

Vi drog igång men jag klarade inte ens 400 meter innan både lår men framförallt benhinnorna sade stopp. Aha ja! Nu skall de trilskas också, tänkte jag. Fast det är ju inte så konstigt då man är otränad samt väger för mycket och det är dessutom rätt varmt. Jag börjar gå lite då och då och Ullis får jogga på. När vi kommit en bra bit så släpper jag lite på skosnöret och hoppas att det skall lätta men snart ser jag Ullis och väljer då att gå lite extra innan hon kommer ikapp. Kanske, kanske kan jag få igång benen för pulsen indikerar ju att det konditionsmässigt skall vara okej. När Ullis kommer så börjar jag att springa och väljer att ha delmål ju längre vi kommer. Det börjar snart att gå uppåt och då var det bara en lyktstolpe till och så vidare. Snart var vi nära toppen och då brukar det ju släppa men det är en viss seghet i det så man fick bita ihop. När vi kommer närmare hotellet så börjar vi att dividera hur vi skall sluta men ett förslag är att springa mot havet och hoppa i och snart landar vi bägge i det beslutet och det var det bästa vi kunde ha gjort! Det svar så skönt att svalka sig och man ville typ inte gå upp. 

Efter att ha duschat av oss så gick vi ned till frukosten och det smakade som vanligt kanon. Jag valde för en gångs skull att ta lite mindre för att kunna njuta av två desserter och det var riktigt gott. 

Sen var det bara att packa klart och ta linbanan till samlingen, eller var det bara det? Nädå! Linbanan var sönder och det stod på en lapp att man kunde boka skjuts och det hade vi ju inte gjort. Det var bara att gå och gå samt gå i det branta trapporna och snart var jag riktigt trött och slutkörd i musklerna. 

Vi checkade ut och satt snart på bussen mot flygplatsen. Där fastnar Ullis i en stickkontroll och tas åt sidan. Man blir först lite ängslig om någon gjort något men det var snabbt avklarat och det var nog bara slumpvis. 

Seg resa hem och mot slutet av flygningen så börjar det typ sticka i benen men vi spelade lite spel på mobilerna och försökte sova då och då. 

Vi kommer hem samtidigt som Felix och det blir lite te innan vi somnar. Det blir helt klart en seg morgondag.