Måndag morgon och man var sjukt trött när klockan ringde men skulle vi få ut något av sista dagen, mer än frukost och lite sol, så ville det till att man kom upp. 

Snart var vi uppe och visst ville jag springa men skulle det gå? Jag hade återigen fått ont under hålfoten men vis av erfarenhet så visste jag att det ibland kan släppa. Nu gjorde jag mig iordning för att springa men var absolut beredd på att gå om så behövdes. 

Vi drog igång men jag klarade inte ens 400 meter innan både lår men framförallt benhinnorna sade stopp. Aha ja! Nu skall de trilskas också, tänkte jag. Fast det är ju inte så konstigt då man är otränad samt väger för mycket och det är dessutom rätt varmt. Jag börjar gå lite då och då och Ullis får jogga på. När vi kommit en bra bit så släpper jag lite på skosnöret och hoppas att det skall lätta men snart ser jag Ullis och väljer då att gå lite extra innan hon kommer ikapp. Kanske, kanske kan jag få igång benen för pulsen indikerar ju att det konditionsmässigt skall vara okej. När Ullis kommer så börjar jag att springa och väljer att ha delmål ju längre vi kommer. Det börjar snart att gå uppåt och då var det bara en lyktstolpe till och så vidare. Snart var vi nära toppen och då brukar det ju släppa men det är en viss seghet i det så man fick bita ihop. När vi kommer närmare hotellet så börjar vi att dividera hur vi skall sluta men ett förslag är att springa mot havet och hoppa i och snart landar vi bägge i det beslutet och det var det bästa vi kunde ha gjort! Det svar så skönt att svalka sig och man ville typ inte gå upp. 

Efter att ha duschat av oss så gick vi ned till frukosten och det smakade som vanligt kanon. Jag valde för en gångs skull att ta lite mindre för att kunna njuta av två desserter och det var riktigt gott. 

Sen var det bara att packa klart och ta linbanan till samlingen, eller var det bara det? Nädå! Linbanan var sönder och det stod på en lapp att man kunde boka skjuts och det hade vi ju inte gjort. Det var bara att gå och gå samt gå i det branta trapporna och snart var jag riktigt trött och slutkörd i musklerna. 

Vi checkade ut och satt snart på bussen mot flygplatsen. Där fastnar Ullis i en stickkontroll och tas åt sidan. Man blir först lite ängslig om någon gjort något men det var snabbt avklarat och det var nog bara slumpvis. 

Seg resa hem och mot slutet av flygningen så börjar det typ sticka i benen men vi spelade lite spel på mobilerna och försökte sova då och då. 

Vi kommer hem samtidigt som Felix och det blir lite te innan vi somnar. Det blir helt klart en seg morgondag.