Söndag och vi sov rätt länge så idag blev det direkt till frukosten och som vanligt är det gott men nu har man börjat lära sig. 
Efter frukosten så gjorde vi oss klara för att gå över bergen och snart var vi insmörjda och ryggsäcken packad med lite vatten och annat.

Vi traskade på i bra tempo och tjoade på lite folk. Snart blev vi dock ensamma för det var visst vanligare att man gick uppför första berget och vände alternativt stannade på just den bergskammen. Efter ungefär en timme så var vi framme i Gran Tarajal och snart satt vi på ett fik och tog en kaffe med glass till. 
Vi tog det lite lugnt ett tag men blev snart rastlösa och började bege oss hemåt. Ullis sprang och jag gick med ryggsäcken. 
Det kändes riktigt bra och efter några kilometer så märker jag att jag håller ett tempo som är lite snabbare än 10 minuter per kilometer och då börjar jag att trycka på och får ett snabbt avslut. Ullis möter dock upp lite tidigare så jag kör inte klart mina fem kilometer utan 4,5 får räcka. 
Efter det så blir det dusch och sen pool. Jag upptäcker dock att jag glömt min bok och då jag gärna vill läsa klart den får jag kämpa mig uppför alla trappor igen. 
Tillbaks och snart är boken utläst och det blir lite simning i två omgångar- nice!

Dusch och lite massage på det och det är så att man aldrig vill åka hem. Men imorgon är det dags...

Sen köpte vi lite till kvällen och gick sedan och åt.

Jag lyckades få en hel familj i garv då jag frågade om jag skulle fota dem. - Ja, då kan du ju få med flamman, sade mannen och pekade på den brinnande stora lyktan men jag hade redan vänt mig mot Ullis med deras kamera. :-)

Där ligger du på plus, sade mannen och log. Ullis såg på mig att jag var nöjd och jag kunde bara hålla med. 

God mat och idag tog jag lite mer efterrätt än vanligt. Vi såg Ståhl och gänget och fastän de inte vet om det så inspirerar de. Idag, till frukosten, var även tränare Vestein, med reservation för stavningen, med. Kul!

På kvällen blev det som vanligt lite kortspel och lite gott till som Cola zero och jordnötbågar. 
Vad sa du? Vem som vann kortspelet? nä, det kan jag väl inte avslöja, eller kan jag? Jag som kallade spelet idag för the Grande Finale! Men okej då! Den som vann heter Jan och Lennart i andranamn. :-)

Efter förra boken slängde jag mig på nästa och nu blev det en verklighetsbaserad historia och därigenom lite känslig att recensera men det underlättar att jag inte har en aning om vem personen är.

Det handlar om en kvinna, mitt i livet, som träffar, som hon uppfattar det, mannen i sitt liv. Jag upplever honom dock som halvpsykopat ock mina tentakler reagerade ganska tidigt. Förhållandet börjar dock rasa då mannen inser att barnen inte är som alla andra barn och hans intentioner att den äldste sonen skall gå på Harvard grusas rätt snart.
Jag tänker inte berätta för mycket och jag valde också att inte läsa baksidan av boken och det var ett val jag var nöjd över. 
Den här är inte den bästa av böcker men den har sitt värde i att den beskriver humanitära öden och samhället i övrigt.

Jag ger den 3/5 men vill rekommendera den till alla.