Tisdag morgon och jag var rätt seg då jag vaknade. Lite orolig över att jag inte ens hunnit planerat då det inte ens fanns tid att öppna datorn, då vi kom hem sent igår kväll. Men det brukar ju ordna sig och så här, i början på terminen, så passar det ju bra med lite konditionslekar och känna av läget. 

När jag går till bussen kommer jag på att de kanske bytt tider, då det är nytt år, men snart ser jag att det kommer några andra och då kan jag pusta ut. Upp på bussen och jag ser att jag har pausat busskortet på rätt sätt - skönt!

På skolan så ser jag att jag har en lektion direkt och att jag även fått några nya elever och då passar det bra med en liten lek i början och så fick de förstås presentera sig för mig med ett litet formulär. Så jag lär känna dem lite bättre. 

Efter jobbet så kommer jag iväg lite sent och inser att det blir någon av bussarna som går via Lästringe eller Studsvik. Några elever är också där och väntar och jag uppfattar det som om vissa skulle ta den ena och några andra den andra så jag ville inte göra någon besviken så jag sade att jag tar den första. Det skulle dock bara skilja typ två minuter i både när den gick och när den kom fram. Vad jag inte visste var att alla eleverna skulle ta den andra bussen så det var ju lite otrevligt av mig. Med facit i hand så skulle jag tagit Lästringebussen för den här åkte in via alla smågator som fanns men vad värre var så väntade inte nästa buss! Det var helt sjukt. Vi kommer och bromsar in och när vi är helt stilla så börjar den framför oss att åka och det är ju en anslutningsbuss. Jag blev lite orolig och undrade vart den skulle åka och de som steg på sade att den skulle till Vagnhärad. Då blev jag arg och busschauffören ringde upp någon person som ringde vidare. Sen var det full fart och den stora bussen körde på rätt hårt för att komma närmare och förhoppningsvis så fick anslutningsbussen ett samtal snart. -Han kör fort! sade chauffören och jag kunde bara hålla med. Vänta på mig kunde han dock inte. Snart ser vi att den lilla bussen står och väntar och när jag kliver på så säger han att jag var sen! Jag kunde knappt tro mina öron och svarade att det inte var jag som körde. Han pekade på sin klocka och sade att han måste följa tabellen men det sjuka var att vi var i tid men han åkte på sekunden.... Jisses! 

Satt som en kråka gjorde jag också så det blev en resa att minnas... 

Väl hemma så möter jag Ullis som är startklar för att springa med Tanja och själv så ramlade jag i sängen i någon kvart innan jag fixade lite med min packning. På skolan så undrade någon elev om jag rökt och jag misstänker att det är kläderna som legat i resväskan som tagit stryk. Den resväskan åker i soporna då den stått i boden som nog sett sina bättre dagar. 

När Ullis kom hem så åkte vi ned till klubbträningen men själv var jag helt förstörd i benen sen sista löpningen så jag fick coacha och sedan gick jag och Ullis några kilometer. 

Väl hemma så blev det lite te och smörgås och sedan somnade vi ovaggade.