Måndag och Ullis och jag var uppe tidigt och hann krama Felix adjö, då han jobbade morgon. 
Resan gick smidigt och snart var vi förbi tullen och incheckade. Rätt som det var så ser jag att Ullis ser förvånad ut och då ser jag att familjen Nilsson står där och har kommit för att hälsa på oss. De skulle åka till Italien och vi hann prata lite innan vi gick på planet.  
Så lyfte vi då och jag tycker helt klart det är läskigt och nu skulle det visst bli extrem motvind så de räknade med en timme extra i luften och troligtvis skulle det bli väldigt mycket turbulens men det senare  klarade vi oss ifrån och personalen verkade förvånade. 
När vi skulle landa så var jag som vanligt nervös och det var absolut inte den lugnaste landning jag varit med om. Jag var riktigt stirrig och när jag lämnar planet känner jag att något är fel och snart börjar jag undra om jag verkligen fick med mig mina AirPods men nu var det inte läge att stanna och rota i väskor utan vi ville komma iväg på vår transferbuss. 
Jag ser Simon Pettersson och frågar honom om vägen och han är supertrevlig och pekar ut vägen och snart är vi på plats. Han skulle också till Playitas och träna. När han frågade om vi också skulle träna så tvekade jag lite och svarade lite. Allting är ju relativt och Ullis och jag brukar ju träna på bra men nu handlade det väl mest om rekreation för oss. 
Så var vi så även incheckade på hotellet och killen i receptionen förklarade på lite tafflig engelska men jag förstod inte alls utan tänkte att det väl löser sig.

Snart fick vi fråga några men även med deras hjälp kom vi fel för det var inte alls som jag trott och jag tänkte också uppochned med kartan. 
Efter ett bra tag och bärandes på väskorna så inser vi att kortet inte fungerar men nu började vi i alla fall förstå linbanesystemet.

Snart är vi på plats och hinner precis till informationsmötet och när de var klara så berättade jag till dem att jag nog glömt mina AirPods på flyget och en tjej tog lite uppgifter.

Vi hann sedan springa efter en annan tjej som visade träningsanläggningen och sedan hann vi precis in på en affär innan vi gick och käkade och nu såg vi Daniel Ståhl stå och kika efter någon. Jag hejade på honom men han var visst inte lika pratglad som Simon men ändå mäktigt att se honom. Han sade förstås hej.

Det var också en mäktig buffé och vi åt flera gånger och imorgon kanske man tar lite färre rätter.