Tisdag och frågan var om det inte var bättre att köra Hittaut, idag? Jag hade ju köpt nya skor till idrott men problemen med fötterna var ju inte helt lösta och skogen är bra mycket skonsammare. Lägg därtill att jag tycker att Hittaut är väldigt sporrande och kul. Jag ville även få lite mer mängd så jag ringde till några av mina löparkompisar och får frågan rakt i ansiktet om det inte är bättre att jag kliver av tränarrollen. Jag blev rejält paff men efter att ha hämtat mig så förstår jag att det var en logisk fråga men ser man det från min synvinkel så har jag inte varit borta mycket alls då jag kunnat vara där och sprungit. Det vet förstås kanske inte alla och nu är ju problemen i princip borta. 

Jag blir klart tagen och faktiskt lite ledsen. Man är ju inte mer än människa och det är precis fyra månader sedan hjärtoperationen. Fyra månader då jag försökt öka på mängden träning men där jag haft problem att öka på mängden löpning. Framförallt på grund av smärtan under fötterna och då har det ju inte hjälpt att jag gått upp en del i vikt. 

Hursomhelst så åker jag och Ullis till Stjärnhov och plockar lite kontroller men jag känner att luften går ur mig och jag springer istället och tänker på det jag fått höra. Att de pratat om mig på träningen och det lät inte positivt. 

Träningen idag då? Det var svårsprunget och vi struntade i en hel del kontroller och tog mot slutet snabbaste vägen hem. 

Hemma försökte jag bara landa och tillsammans med Ullis kom vi fram till att det bästa var nog att skriva en kommentar på vårat löparforum på Facebook. 

Vän av ordning kanske inte tycker att det var något att bli ledsen över men för mig var det jobbigt och hur mycket man värdesätter saker är ju individuellt. 

Vi avslutade kvällen med att titta på några avsnitt av Badhotellet.