Lördag och dessutom Midsommardagen. Många vaknade nog upp med baksmälla men här hos familjen B var det som vanligt alkoholfritt. Det går faktiskt att ha kul utan alkohol men framförallt slipper man den halvt ångestladdade baksmällan.

Själva hade vi ju dragit iväg från vårat hus igår och lämnat det till grabbarna, med vänner. Det kanske var det som var ångesten för oss förresten, ha ha.

Vi sov alltså på Stensund och tänkte börja med en promenad men i simgruppen, på fb, bestämdes det att det skulle simmas och jag tog min nyinköpta SUP på en liten kärra och drog med bort till bryggan.

Det var mycket folk där och vi snackade med några på vägen bort. Helt klart så tog det emot att ställa sig på en SUP för första gången i år.

Därför drog det ut på tiden för mig och jag var heller inte bekväm i mina extra kilon så jag funderade till och med på en våtdräkt men i första hand skulle jag ju stå på en SUP.

Sen kommer vännerna Tomas och Rosie och då tog det emot ännu mera. Snart bestämde jag mig dock att jag skiter i att jag har några extra kilon på mig. Det viktigaste är ju att jag trots allt mår rätt bra. Det kunde ju ha varit värre.

Jag byter om och börjar pumpa upp brädan. Det tar tid för det är mycket luft att fylla, den här är helt klart lite bredare än den andra vi har.

Så var det då dags och jag börjar med att känna på den lite och försöker hitta balansen men det tar tid. Jag vågar inte riktigt skjuta ut mig och sen slänger jag mig ned på rumpan och börjar åka ut. Sen kommer jag på att man ju brukar stå på knäna och då går det lättare. Tanken är att jag skall padda ut mot ön och försöka ställa mig upp i läsidan om ön. Det verkade dock häcka några fåglar där och när jag ställer mig upp så blir de som galna och börjar flyga nära mig. Jag paddlar mot från ön, mot en båt, och då blir det etter värre. Jisses! Vad händer? Det känns som om de nästan är på huvudet och jag paddlar mot bryggan igen och då lugnar de ned sig.

Nu står jag nästan hela tiden och det går rätt bra. Det är dock svårt att hålla en rak kurs utan det blir två, max tre, tag på varje sida innan jag får byta men kanske står jag lite dåligt i kombination med min paddelrörelse. Givetvis blir det alltid en rotation men jag tyckte den var kraftigare än vanligt. Efter ett tag känner jag mig nöjd och tar upp brädan och badar lite.

Tomas var dock lite besviken att jag inte ramlade i men jag har faktiskt aldrig ramlat i trots att det varit nära några gånger. Nu var det dock lite svårare då det var första gången för säsongen.

Det verkar gått bra för simmarna och det var, förutom Ullis, Gisela och Peter. Peter är dock i en egen klass och jag måste börja studera vad han gör för att få sådan fart. Helt galet. Skulle jag gissa så ligger han på runt 50 minuter på en IM. Det är dock lite längre men ändå.

Efter så åkte vi hem och kollade läget. Felix skulle iväg till en kompis och vi passade på att vattna och hämta några prylar.

Sen tillbaka igen och det där med den uteblivna träningen hade börjat gått mig på nerverna och idag skulle jag banne mig ut och Ullis bangade förstås inte. Hon hade dock redan varit ute en sväng men en liten minisväng med mig hindrade inte henne – härligt!

Så var vi då igång och det var en obekväm känsla, i alla fall initialt. Det skakade och hoppade lite överallt och snart skulle jag busa och drog på ordentligt. Bara för att strax kippa efter luft och det kändes som om jag förstört allt.

Jag kämpade på och det var jobbigt men jag lade mig bakom Ullis och försökte att hela tiden lyfta fötterna tillräckligt för alla rötter. Det var inte så hemskt många men de som fanns var sjukt jobbiga. En kilometer, ungefär, och det var extremt tufft och efter en lång och tuff backe går det nedför och rätt som det är så slår jag i en rot och jag hinner tänka tusen tankar. Tiden stannar liksom upp och först så är det förstås en smärre chock då jag inser att jag bara faller men sen hinner jag även planera hur jag skall falla. Sen kommer smällen och det gör ont men det är mest mentalt och jag tvingar upp mig direkt och försöker komma igång. Ullis blev orolig och vill veta hur det är men jag vill försöka komma igång direkt. Det är sjukt jobbigt att vi inte ens sprungit två kilometer och jag är helt död. Väl framme så känns det både skönt och som om man är helt klubbad. Jag har sågspån över hela mig men i övrigt så märks det ingenting. Fy bubban!

Jag får ändå ta med mig att det var första riktiga löppasset efter coviden men det gick ändå.

Efter så gick vi ned till bryggan och för en gångs skull så var det jag som bara gick i. Jag var ju å andra sidan heelt slut och jag hade typ nästan redan sett ljuset...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fredag och det var lite småsegt att åka till jobbet när de flesta andra var lediga. På skolan så hade jag fått en uppgift att få lite ordning på innergården och snart nog var jag igång. Jag förbannade det faktum att jag glömt kepsen hemma för solen s...

Torsdag och jag var ensam hemma då Ullis jobbade. Som vanligt så är kaffe det viktigaste och jag släpade mig upp rätt tidigt och satte på det och sedan bullade jag upp i sängen och började att jobba lite med saker att ta upp på vårat uppföljningsmöte...

Onsdag och när jag hade någon lucka så fortsatte jag att lägga ut bilder och det något vi verkligen måste ändra på till nästa år. Ja, att fördela ut uppgifter alltså men det var som sagt var ny mark för oss. Blir spännande att höra om mitt jobbförsla...

Tisdag och när jag fick en lucka så var det lite efterjobb med loppet. Det var intervjuer med ÖSP, resultatrapportering och lägga upp lite bilder. Jag bad förresten journalisten att ta ned min inverkan och absolut ingen bild då jag var sjukt trött på...

Måndag och nu var det mest en massa fix, efter loppet. När jag fick den minsta luckan så försökte jag få ordning på resultaten och när jag lyckades rätt snabbt var jag orolig över att jag missat något. Resultaten verkade blivit rätt men jag var visst...