Katastrof var kanske att ta i men nu hade min förkylning brutit ut ordentligt och både Ullis och Felix tyckte nog att jag skulle sovit på balkongen. Jag hostade och hostade. Det var bara att slänga in handduken och försöka meddela jobbet. Tyvärr har jag inte fått igång authenticor-appen, på min nya mobil så jag kom inte åt mailen. Det slutade med att jag skickade från min vanliga mail och bad expeditionen föra det vidare och sedan behövde jag väl meddela arbetslaget. 

Utöver det så behövde jag få in en uppgift och jag skulle kommentera en kurskamrats inlägg och jag såg väl inget mer än lite stavfel. Det tog dock sin lilla tid att gå igenom hans arbete. Efter det så fortsatte jag kämpa med att få igång appen men jag gick bet. 

När Ullis och Felix, som varit ute, kom tillbaka så bestämde vi oss för att lämna för jag skulle förstås inte smitta Felix. 

Det kändes ju oroväckande att jag inte ens kunde ta rätt väg ned för trapporna. Jag rattade dock bilen säkert genom stan och i Skärholmen hade Ullis något ärende och jag hängde med men det gick inte fort och jag såg säkert ut som sju svåra år. 

På ett apotek så köpte jag lite alvedon och tryckte i mig en tablett direkt. Sedan bara avvaktade jag för att känna lite lindring men det kom aldrig och jag får nog köra två tabletter sen. 

Lite hamburgare, på vägen, och sedan hemåt. I Södertälje hade vi tur att den hemska olyckan var på andra filen och vi kunde rulla på som vanligt. 

Hemma tryckte jag i mig mer tabetter och skickade till en i gruppen att jag är hemma. Hoppas det räcker nu. 

På Primetime gick det uruselt och jag åkte på hur många turer man skulle gå på julbordet. Sju var det visst men det var det heller inte så många som visste och det var dött lopp mellan de tre alternativen.