Måndag morgon och nu var det bara att hoppas att mailet nått fram. Tyvärr ringer min idrottslärarkollega och undrar var jag är så det verkar kanske inte gått hela vägen. Jag tvingar mig att ringa supporten och snart har de fixat min inloggning och jag kan kommunicera som jag skall. 

Jodå! De har fått mailen och vidarebefordrat det så det var nog bara en mänsklig miss. 

Jag får dock tänka om för det blir ingen idrottssal så jag funderar lite på hur jag skall göra de sista skälvande minuterna av terminen. Det får bli en kortfilm om Nils van der Poel, på Svt Play och så lite frågor på det. Det kan ju ingen protestera mot, tänker jag. 

Hursomhelst så fastnar jag i sängen och nu är det bara att inse att jag kan se slaget om sista steg-tävlingen förlorad. Jag som aldrig brukar förlora kan nog se december månads utmaning som körd. Länge låg jag inte ens topp tre men sista gången jag tittade låg jag två. Dock ganska långt efter ettan. Nu är helkört och stegen jag fått har alltid varit på grund av eleverna och nu är det inga idrottslektioner kvar för mig. Så det lär inte ens bli pallplats faktiskt! :-)

När Ullis kom hem så hade jag inte ens varit uppe och gjort mat utan det blev bara kvarg och müsli samt lite kaffe två gånger. 

Vi åt lite enkel mat och satt i varsin del av soffan och än så länge har Ullis klarat sig och det verkar förbli så. Bara hålla tummarna men en liten del skulle tycka att det var mysigt om hon vore hemma. Skall inte tolkas på något konstigt sätt. 

Vi kollade förstås på.... Julkalendern! Ja, vad annars? Det blev faktiskt serien om Börje efter det och vi slutade inte förrän vi tittat klart på alla avsnitt och klockan var då 22.00 Det bara blev en sådan dag. 

Idag var det förresten, på dagen, tio år sedan min farmor gick bort och jag gissar att ni har trevligt om era själar finns kvar. Det är ju rätt så många av er där nu. Var där nu är.