Fredag och jag hade ställt klockan för att verkligen vara pigg då jag skulle bli intervjuad. 

Vi kommer igång och det första som händer är förstås att man dricker kaffe och får i sig lite frukost. Jag hade visst börjat bli lite nervös också. Det var lite tråkigt då jag var så himla cool igår, tyckte jag. Då de ringde kände jag mig hur lugn som helst. 

Sedan ropar Ullis att länken kommit och det var ju lite tidigt, tänkte jag. Efter några minuter klickar jag på länken och kommer till Sveriges radio och länken handlar i huvudsak om att de skall få tillgång till min mikrofon. Jag är dock lite allergisk mot att hålla mobilen i handen och letar reda på mina airpods. Det verkar fungera och när det börjar närma sig så önskade Ullis mig lycka till och sedan stängde jag in mig i sovrummet med airpods i öronen. 

En kvinna ringer upp och hon ber mig prata lite för att testa ljudet och jag hör mig själv i efterhand och det är lite jobbigt. Hon säger att det kommer att försvinna när vi går live och det var ju bra. 

Hon ville inte att jag skulle köra med min airpods och något annat än att köra med högtalarfunktionen, i mobilen, gick inte. Så då slapp jag i alla fall hålla i mobilen mot örat som jag inte gillar. Allt går fort och hon säger att hon återkommer om "en och fyrtio"! Shit! Det går några sekunder och jag känner att det går som en våg igenom kroppen och hjärtat börjar komma utanför kroppen. Vad hände där? tänkte jag. Jag var ju inte så nervös innan men det stegrades och precis innan så känner jag att det börjar svartna. 

Jag andas tungt och sedan är det då dags. Jag känner att jag inte riktigt är mig själv men snart så kommer jag igång och rätt som det var så var det som jag inte hade gjort något annat. Tanken var att vi skulle prata i runt fyra minuter och jag kände att jag pratade på och tyckte att jag fick med allt som var viktigt. Hon, programledaren, lovade i princip att hon skulle hänga på nästa år. Det fick jag lova att jag skulle följa upp och det kommer jag förstås att göra. Då kanske vi ligger ute live i radion, då vi springer. 

När jag kommer ut i köket så ser jag att Ullis hade hört allting och så får jag höra att hon hade skickat till Else-Marie att jag skulle vara med. Ha ha! Snart kommer det ett sms om att jag var så duktig och att jag skulle krama Ullis. 

Jag ringer upp och pratar lite med henne och både hon och Ullis verkar tyckt att jag gjorde bra ifrån mig. 

Vi lyssnar på intervjun och det första som slår mig är att det inte riktigt låter som mig men jag lyssnar å andra sidan inte så gärna på mig själv. Helst vill jag inte lyssna men det lät helt okej och jag får vara nöjd. 

På kvällen så lade jag ut lite reklam på Instagram och det är ju lite spännande att se vad intervjun kommer att ge. Vi var ju lite sent ute med reklam om vår Nyårsjogg. 

Jag fixade sen lite i några rum och ringde upp Peter och pratade lite. 

När jag var vid Woodys så ringer Linda, från ICA, upp och försöker få igång ett gruppsamtal angående Nyårsjoggen. Det blir dock bara hon och jag men det lugnade mig lite. 

Sedan ringer jag upp Peter igen och han och hans Anette hade hunnit lyssnat på intervjun och tyckte det var bra. 

Jag målade sedan lite och monterade upp de nya fönsterbrädorna.