Måndag och idag hörde jag av Ullis att några blivit sjuka under deras vårfest och Ullis blev förstås nojig. Dock var hon nykter och då håller man ju naturligt ett större avstånd och jag hämtade ju henne rätt tidigt då hon skickade och undrade om jag kunde hämta. Hmm, det var ju mindre bra och idag fyller ju svärmor år. Vi traskade i alla fall bort med en present och i trappen berättade vi att det gick lite covid på Ullis jobb och det kanske var bättre att vi inte kom in. Hon var dock inte rädd men vi skippade förstås kramen och höll avstånd

Lite kaffe och ett kanske dyrare presentkort än tänkt då man bara kunde köpa för jämna summor. Men det är hon värd och den extra slanten får jag och Ullis stå för. Det var från både Louise och Ullis familjer. 

Gott kaffe och en kelsjuk katt senare så var vi på väg hemåt och väl hemma fastnade vi i soffan. Tanken var egentligen lite cykling men det varken hanns eller orkades med. 

Söndag och idag skulle Ullis till Nyköping, för att fixa naglarna. Jag hade väl tänkt att gå runt i affärerna men jag hann knappt kliva in i en butik innan allting stängdes så jag satte mig på en bänk och försökte spela ett spel på mobilen. Som tur var sken solen så det blev lite avkoppling. 

Vi stannade till vid Rusta och köpte på oss lite schampo och tvål. 

Sen stannade vi för att käka på Chopchop och det gick ovanligt fort att få maten men det var bland det vidrigaste. Det såg äckligt ut och och jag försökte tvinga i mig en del men sen vände det sig i magen. Jag ville inte ens säga till. Det brukar ju vara gott på Chopchop men det här var riktigt äckligt och nu blir det ett rejält uppehåll från dem. Kanske bra med facit i hand. 

Hemåt och det tog ett tag innan det kändes okej i magen. 

Väl hemma så blev det fotboll för hela slanten. Det hade visst gått bra för Hammarby och sedan var det ju dags för Zlatan och hans Milan att ta hem scudetton och det var ingen tvekan och det blev ett riktigt firande med publikan typ över dem. 

Lördag och efter lite frukost så hoppade jag upp på cykeln och körde rätt hårt i källaren. Jag höll över 36 km/h på min tempoinställning och det över två mil, det låter ändå som om man inte tappat så mycket och det sporrar. Lite mör i benen bara men det kanske inte är så konstigt. Jag började dock rätt lugnt men sen ökade jag efterhand och det blev hårdare och hårdare. 

Sen ville Ullis springa och ta en glass i Björnlunda. Hon tänkte springa och bli upplockad men när jag kom förbi henne så ville hon fortsätta till Gnesta så jag åkte dit och väntade. Det blev 17 kilometer för henne och vi åkte vidare till Stenersborg och åt en smarrig glass. 

Hem igen och nu förberedde vi oss för lite främmande för Tim och Cilla skulle komma på besök, de har varit tillsammans i snart en månad och nu får vi räkna det som offentligt då jag basunerar ut det i bloggen! :-) Grattis, Tim och Cilla! :-D

Det blev Tacos och det var trevligt. Sen sade vi adjö relativt tidigt då det väntade sport på teve och Ullis skulle upp och jobba imorgon. 

Fredag och det var full fart med de sista bedömningarna och mot slutet av dagen så är jag ute med en ny tjej, som springer i regnet, då jag ser att det är full kalabalik och en elev är ångerfull för att ha dragit i någon dörr så larmet gått. Jag förstår ingenting och kommer in i hallen och hör ett det är ett högljutt larm från den närliggande fritidsgården.

Den sista som gick från fritidspersonalen har förstås inte blivit informerad att det är skolan som larmar på de dagar vi är kvar längst men där och då var det annat jag tänkte på och sekunden efter laddar en elev på ett skott, utan att se sig för och dessutom med en boll som någon pumpat alldeles för hårt. Den går rakt i ansiktet och allt hände inom en minut! :-0

Jag försöker hinna ringa och lugna vaktbolaget samt få tyst på larmet och förstås kolla av eleven som fick bollen i huvudet och sköljer med lite kyligt vatten. Jag kollar av så att hon kommer ihåg allting och är med på allt jag säger.

Sen kollar jag om en kompis kan följa med till vårdcentralen då jag försöker vänta in vaktbolaget.

Vaktgubben konstaterar att larmet var påsatt så det gick inte igång av att någon ryckte i dörren så nu får jag påminna alla om att inte larma på då det är någon kvar. :-)

Det var stressiga minuter men sen ser jag att eleverna skrivit på tavlan att jag är bästa läraren i hela världen! :-D Pust! Det var en skön injektion som verkligen behövdes där och då.

Väl hemma så hinner jag pussa på Ullis innan hon skall iväg på vårfest och jag försöker tagga igång mig för lite cykling.

Snart sitter jag på cykeln men tänker mig inte för utan väljer en bana med över 1500 höjdmeter!!! :-0

Men vad fan! Nåja, jag trampar på men har dessutom en tempocykel så det går trögt och dessutom så händer det något med inställningen mellan klockan och trainern och det går plötsligt mycket trögare och det går inte ens att växla ned så mycket och jag börjar snart vända och rulla tillbaka igen.

Det blev rätt långt ändå och på kvällen tittade jag och Felix på the Masker Singer och det var oväntat roligt idag.

Torsdag och efter härliga, men intensiva, lektioner på skolan så gällde det att få igång kroppen för lite träning. Ullis skulle ut och springa med Tanja och jag försökte att samla mig för att gå iväg till träningen. Som vanligt så körde jag lite Crosstrainer och Putte och Nicke körde lite löpning. Det blev 13 kilometer på runt 48 minuter och snittpulsen stannade på 131 slag/minuten med ökad intensitet på slutet. 

Sen in i duschen och en stund i bastun med Putte. 

Fort hem och det blev lite vindruvor och en chokladbit till teven där vi såg en dokumentär om Clark Olofsson eller rättare sagt om Norrmalmstorgsdramat. 

Lite småtuffa dagar på jobbet och innan kroppen hunnit anpassat sig till medicinen igen. Men det kändes bättre idag men väl hemma hade nästan all luft gått ur och Ullis och jag körde på en promenad istället. 

Vi tittade också klart på Clark och det är ingen större förlust om man missat den serien. 

På kvällen så bokade vi besiktningstid och nu gäller det att få ordning på det sista med hojen för det är den vi skall besikta. 

Tisdag och jag kände mig lite yr efter att dragit igång medicinen igen och jag skall hoppa in och vikariera men tar fel på tid och höll på att missa min egen lektion. Jag får stressa och de sitter och väntar på mig och jag får styra om lite men det blir galet bra. 

Sen fortsätter det ungefär likadant och jag har ruggigt svårt att fokusera på mötet, i slutet på jobbdagen, men jag gör mitt bästa och hoppas det inte märktes för mycket. 

Fort hem och in med lite mat innan vi drog till löpträningen. Där var det lite klent med folk igen men vi gjorde vårat bästa för att peppa Sanne och jag kämpade lite själv och fick lite löpträning själv. 

Väl tillbaka hemma, igen, så tittade vi återigen på Clark. Inte det bästa, som jag sagt tidigare, men helt okej men jag har lite svårt med glorifieringen av kriminella. Den verkar dock alltid ha funnits, om man tänker efter. 

Måndag och efter skolan var jag lite trött och fastnade i soffan. Tror jag slumrade till lite och blir väckt av mobilen som ringer. Jag stammar fram mitt namn och det är Karolinska som ringer. De säger att läkaren skall skriva ut ett nytt recept då min vanliga medicin är restad. Tror vi i alla fall. 

Hon sade att jag kunde ju förbereda apoteket så kanske man slipper en dags väntan i onödan då medicinen måste skickas. 

Jag vaknar till och går sedan iväg till apoteket och då visar det sig att min vanliga medicin redan var där men att de hade slarvat bort lappen med mitt mobilnummer, typ. Hmm...

Jag hämtar förstås ut medicinen så nu är jag på gång igen och det var nog bra då jag börjat känt mig lite sämre på slutet. Typ inte orkat lika många timmar och träningen har blivit lidande. 

Sen går jag och handlar lite mat och det blir faktiskt lite korv och makaroner, det var evigheter sedan. 

När Ullis kommer hem så äter vi och jag har lovat Tim att komma och fixa räcket och Ullis hänger förstås på. 

Väl framme så kollar vi och det ser ut som vi behöver några nya pluggar så det fastnar tyvärr där och räcket fick förpassas tillbaka till garderoben. 

Vi kramas adjö och väl hemma så tittar vi på lite serier och det blir återigen Clark. Den är lite speciell och ändå kul att mycket faktiskt har hänt. Jag skulle dock föredra att allt var sant men det kanske är svårt att få det riktigt kul då. Lite koll hade man innan men mer än så var det inte.