Lördag och efter frukosten var det full fart ut mot Stensund då vi hade "röjar-helg". Ja, inte något partajande utan vi skulle stänga ned campingen för säsongen. 

Som jag skrev igår så var det lite surt att vi knappt varit där och fastän det är hyfsat billigt så är det ändå lite pengar rätt ned i sjön. 

Felix hade tagit bilen så vi fick dra igång motorcykeln och frågan var om den skulle starta då den stått ett tag. 

Vi gjorde oss iordning och jag gick och tog ut motorcykeln och det verkade finnas en massa kräm i batteriet. Snart var den igång och därefter var vi på väg ut mot Stensund. På vägen ut så ser jag något till vänster om mig och precis när jag passerar så ser jag att det är två älgkalvar som dunkar upp i skogen. Usch, då!

Vi mötte upp de andra och snart röjde vi för fullt. Det blev till att flytta på en massa ris och alla var effektiva och när det närmar sig lunch så slog det oss att vi inte hade någon lunch med oss. 

Vi hoppade upp på hojen och åkte in mot Trosa och käkade på La Piazza. När vi satt där och åt så började det helt plötsligt vräka ned och det var bara att sitta och vänta ut det värsta regnet. 

Lite läskigt att åka tillbaka på vägar som bonden kletat ut en massa lera på. Lite observant fick man vara på älgarna igen. 

Vi jobbade på ordentligt och sedan var vi klara och behövde inte jobba mer imorgon. 

Tommys skulle slå på bastun och det skulle bli kul att prova på bastubad, det hade jag aldrig gjort förut. 

Vi åkte hem och hämtade lite prylar och sedan tillbaka mot bastun. 

Jag tror vi satt där i en dryg halvtimme och det var sjukt skönt! Det var visst 18 grader i vattnet men det kändes kallt. Dock skönt att komma in i värmen efter det och initialt lite skönt att svalka sig efter ett tag. Tror det blev bad en tre, fyra gånger. 

Sedan hem igen och nu packade vi för att sova i husvagnen men det kunde bli kallt då vi inte hade pannan klar ännu. 

Vi tog bilen tillbaka och köpte med lite mat på vägen. 

Det var mysigt och vi åt gott och tittade lite på teve innan vi kröp ned i försökte värma upp oss.

Fredag och inte vilken fredag som helst utan en födelsedagsfredag! Min dessutom och sådant är ju alltid lite speciell. 52 år blir jag idag och jag hann inte ens komma ut i köket förrän jag såg en trevlig hälsning från älsklingen. Mysigt! Jag fick för övrigt ett lab-test av henne. 

Sedan iväg till jobbet och jag hann knappt in på skolan förrän eleverna gratulerade mig, trevligt!

In på mitt kontor och där var det blommor och choklad från arbetslaget! Det hade jag inte väntat mig utan trodde det bara var jämna födelsedagar som uppvaktades. 

Efter arbetsdagen så försökte jag få ihop allting och jag började traska mot Cirkle K, där jag trodde att Ullis väntade. Men jag såg henne inte och efter att ha fått tag på henne så visade det sig att hon stod på personalparkeringen. Lite bökigt att få med sig blommor och jag hade dessutom trott att vi skulle byta om på kontoret i gympasalen. 

Efter lite stök så är vi då vid spåret och vi skall springa en runda. Det blir runt sju kilometer och det släpper lite efterhand men Ullis är stark. Jag känner mig också stark men kan precis hålla jämna steg och på slutet så börjar kraften att sina. 

Efter passet, där vi ökade i backarna, så var vi rätt slut och vi började förhandla med oss själva att kanske strunta i simningen... Snart så bestämmer vi oss dock för att åka dit och kolla läget, i alla fall. 

Vi köper ett klippkort och klampar in. 

Efter ombytet så får vi fråga lite var det är ledigt och snart så har vi en bana vi samsas på men efter ett tag så kör vi på banorna bredvid varandra. 

Vi kör rätt hårt så passet blir lite kortare än det var tänkt men det fyllde nog sitt syfte och vi var nöjda. 

Väl hemma så blir det en myskväll framför teven! 

Sjukt många gratulationer på alla möjliga ställen och det är ju trevligt! 

Speciellt tack till min fina familj! Ni är bäst!

Imorgon skall vi ha städdag på campingen. Lite surt då man knappt varit där men det är som det är. :-)

Torsdag och det var återigen dags för välkomstsamtal. Idag dock lite lugnare då jag endast hade en lektion och sedan en lucka innan lunchen. 

Mitt emellan de trevliga samtalen så stöter jag på en pappa och han var lika pratglad som jag så vi fastnade i lite samtal om svenska språket. Han själv kom från forna Jugoslavien och rätt som det var så såg han min Ironman-tatuering och det slog mig att det var ju pappan som skulle ha kört en Ironman. Han stod dock inte med i svenska listorna då han inte var svensk medborgare. När han såg tatueringen så snöade vi in på det och dottern såg minst sagt uppgiven ut men försökte att inte visa det. Kul var det men mindre kul att resten av familjen fick vänta. 

Sedan, efter samtalen, så märkte jag att jag borde hinna med de tidigare bussarna men när jag kliver på så fastnar jag bakom en tjej som inte får sitt kort att fungera. Jag sträcker mig runt och det blir samma för mig. Busschauffören är stenhård och menar på att han inte får släppa på oss. Jag blir lite lätt irriterad men vågar samtidigt inte brusa upp då jag, då, inte var helt säker på när mitt busskort går ut. Han fortsatte och sade att man får böta 1000 kronor om någon kontrollant går på bussen. Eftersom han var arg så lät det som om det var han som skulle få betala. Jag stod på mig och började känna att han var en j-a idiot. Vi klev i alla fall på men jag kände hur misstänksam han var. Jag kollade upp när jag betalade mitt kort och det visade sig vara den 5:e september. Felix skickade också en skärmdump på både kortnummer och hur länge det gällde. Jag kände dock att jag inte ville gå fram mer. Just det där med att inte bli trodd när det faktiskt är deras maskiner som krånglar, det suger. Det är nästan så att jag inte ville fortsätta åka buss. 

Apropå en "jävla idiot" så var det så jag tänkte om mig själv för några dagar sedan. Jag hade gjort några provbanor, på orienteringen och när jag satte ut kontrollerna så var det som om jag kände att: "vad är det för jävla idiot som gjort banorna?" -Men det är ju jag själv! Att sitta inne på kontoret och göra banor är en annan sak än att göra banan ute i naturen - note to my self! Lite som när jag sprang ett pass som jag gjort själv, för några år sedan. Samma tanke och fundering då. Ha ha!

Hursomhelst så sprang jag snabbt in på Pressbyrån och fick ett kvitto utskrivet och tjejen menade på att de just nu har problem på bussarna. De har visst bytt maskiner och vissa kort strular. När jag steg på bussen så var jag snabb med att säga att det strulade på förra bussen men det hade jag visst inte behövt säga för nu gick det kanon igen. 

Jag lyssnar lite på musik på bussen och bestämmer att jag möter upp Ullis på Ica. 

När jag kommer fram så hinner jag dock hämta ut två paket och går hem och lämnar dem och går sedan tillbaka. 

Vi köper lite lättare mat och jag fastnar som vanligt i lite samtal och nu var det ett försök att ragga folk till löparklubben. Det är en som jobbar på Ica och som förut sprungit lite med oss. 

Ullis och jag äter gott och tittar sedan lite på teve samtidigt som jag fixar lite med Felix hjul. Det verkar dock läcka lite så något strul är det. 

Jag blev förresten gratulerad idag också och det av svärmor som kommit ihåg att det är Lennart idag. 

Onsdag och idag skulle jag ha välkomstsamtal och det skulle innebära att jag skulle komma hem sent men hur sent var svårt att säga. 

Någon träning skulle jag nog inte orka med så jag passade på att gå en del i skogen, med eleverna, och hjälpte till. Det blev lite steg trots allt. Dock inte så mycket som igår då jag skrapade ihop över 30 000 steg. Idag blev det drygt 18 tusen steg och det är alltid något. Sen var det möte och vilka härliga möten. Jag har verkligen fått en kanonstart på den här terminen och nu kanske pappas ord kommer till sin rätt. Han var lite negativ i sitt synsätt och man skulle inte ta ut något i förskott. Han menade på att man skulle förbereda sig på att det skulle gå dåligt så skulle man inte bli så besviken. Jag är dock, i grund och botten, en positiv människa och är övertygad om att det är rätt väg att gå. I det här fallet så kanske ett uns av hans tänk vore bra för det är nästan för positivt om mig. Jag väljer dock att suga åt mig lagom mycket. 

Sen, när sista mötet var klart, så gick jag mot bussen och ser, på avstånd, hur en buss åker iväg. Ajdå! 

Jag pratar med Ullis i telefon och möter min anslutande buss, på slutet. Fy bubban vad surt! Det är bara att invänta en senare buss som dessutom skulle ta extra lång tid. Det värsta är att jag nog skulle hunnit sprungit från hållplatsen innan till en annan, där anslutningsbussen skulle passera. Det var dock inget jag hade hunnit kollat upp. 

Sent hemma och där handlade det mest om att landa och vi mös lite i soffan. 

Tisdag och lektionerna gick bra och jag var ute en hel del i skogen så stegen tickade in och det var ju lite kul i och med stegutmaningen. Jag ligger väl i princip alltid i topp på dem. 

När jag kommer tillbaka från sista lektionen så ser jag att ambulansen har stannat mitt i min gångväg men jag viker av strax innan. De plockade upp någon som ramlat ihop. Hoppas det inte var alltför allvarligt. 

Jag går ned till bussen och missar precis stadsbussen, så surt!

Sedan kom jag på och jag blev som vanligt väldigt trött på bussen och alla steg tog nog ut sin rätt. 

Ullis skulle köra ett eget pass och jag ville väldigt gärna springa med henne så jag kollade om någon kunde hoppa in men både Flaken var iväg och sedan hade andra annat för sig. 

Ajdå! Jag och Ullis åt lite först och sedan åkte vi ned till löparbanan och hann jogga en liten stund innan och mötte dessutom upp Putte. Väl tillbaka så kollade vi av läget och informerade om dagens pass. Själv kändes det inte som jag skulle kunna springa alls och det hade varit riktigt jobbigt i början, då vi sprang lite innan. 

Iväg igen och vi möter Laura som lovar att ta hand om löpskolningen och så tuggar vi på. Det blir i alla fall inte värre och ju längre jag kommer så börjar det så sakteliga bli bättre. Mot slutet så kändes det som om jag sprang och bromsade och det var en härlig känsla. Vi sprang i nästan 80 minuter och det kändes riktigt bra på slutet. Wow!

När vi kommer tillbaka så är nog alla kvar och vi hinner snacka lite med dem och jag slog även på Primetime samtidigt och var med nästan till sista frågan. 

Väl hemma blev det lite funderingar kring tillbakaskicket av den felaktigt beställda kassetten.

Lite räkningar hann jag betala också. Kanske inte det roligaste man kan göra. 

Måndag och jag fixade och donade med kartor, stämpelkort och kontrollbeskrivningar. Sedan ut med en klass och snart var jag själv ute och gick en runda och hjälpte till. 

En budbil ringde och hade paket till mig och jag bad honom ställa det framför dörren då jag ändå har en kamera där. 

Sedan fortsatte jag hela dagen med småfixet med orienteringen. Till slut blev jag klar och nu var det möte. 

Sedan hem och jag pratar i telefon med Ullis när jag ser Trosa-bussen åka förbi mot centralen och då stod jag ändå still vid rödljus och skulle nog kunnat lubbat till centralen från hållplatsen innan. Men vad f-n! Jag hade utgått ifrån att anslutningsbussen skulle gå förbi Gripenskolan. Nåja! 

Det var bara att ta det lugnt vid bussterminalen och vänta. 

Felix ringer upp och det verkar som jag beställt fel kassett, attans!

Väl hemma så är Ullis på gymmet och jag äter lite och går ned och cyklar en stund. Det blir en halvtimme och det känns fortfarande segt i kroppen men väldigt skönt att röra på sig. 

Jag möter upp Ullis och vi går och handlar på Hemköp. Nu är det 30 % rabatt och vi köpte på oss men mycket var utplockat. En epok som går i graven och det kändes lite konstigt och lätt olustigt. 

Tillbaka hemma blev det lite mys i soffan framför Kompani Svan. Det trista är att det känns så kort. Rätt som det är så är programmet slut. 

Jag avslutade med att beställa en ny kassett till Felix då jag beställde fel sist. 

Söndag och efter lite frukost så tog jag tag i hemtentan, idag skulle den in. Jag hade ju hela dagen på mig men det kändes som om jag ville göra lite annat också och det kändes också som jag började få hyfsat bra koll på den. Dock en hel uppgift kvar. 

Efter lite frukost framför teven så drog Ullis ut i trädgården och jag skruvade ned ljudet då jag annars inte kunde koncentrera mig. 

Det var ett högt tempo på en gång men jag tyckte jag hittade för många saker att skriva om och blev lite orolig att jag tog med för mycket. Såg att en kurskamrat fått ihop tio referenser och det var minimumkravet, jag orkade inte ens kolla vad jag fått ihop men det var garanterat över det i alla fall och jag hade en del kvar att skriva. 

Det rullade på bra och sen kollade jag igenom texten och såg att jag både refererat lite felaktigt och även blandat ihop titlarna på några referenser. När det var fixat så skickade jag bara in. Det borde vara godkänt och det får räcka. OM jag tänkt rätt så kan det förstås bli mer än så. Det omvända gäller ju också förstås...

Jag gick sedan ut och hjälpte Ullis lite och hon hade jobbat på som bara sjutton. Efter någon timme började vi båda bli hungriga och vi gick och handlade lite. Det blev lite enklare mat då Tomas och Rosie skulle komma förbi. 

Innan besöket så hann jag kolla lite på en cykelsida då jag behöver beställa lite mer saker till Felix cykel och passade även på att beställa till mig själv också men jag vågade inte skicka ännu. 

Sen kom Tomas och Rosie och det var trevligt med lite fika och lite allmänt snack. 

Efter fikat så ville jag och Ullis springa lite och efter så skulle vi bada ihop med Johanna och Maja. 

Vi tog bilen bort till Johanna och Björn och snackade lite med Björn och Maja innan vi drog iväg. 

Det gick dock trögt från start och jag blev riktigt orolig då det bara gick sämre och sämre. Snart var det som sirap i benen och då var det knappt joggfart. Det var precis som det var förut och jag fick nästan tårar i ögonen. Vad f-n, tänkte jag! Skall det inte var löst i och med hjärtoperationen. Det slog mig dock att jag varit rejält stel på slutet och allt pluggande i dåliga ställningar hjälpte förstås inte till. Efter ungefär en kvart börjar det dock att släppa lite och jag kan till och med trycka på i uppförsbacken. 

Vi säger till Björn att vi är tillbaka och traskar ned mot vattnet. 

Det är rätt kallt men Ullis hoppar i och simmar. Snart är jag också i och då jag ser att Johanna och Maja kommer så försvann tanken på att jag snabbt skulle näcka innan de kom. I vattnet så får jag kämpa lite men det blir hela tiden bättre och snart är det nästan skönt. Maja tycker dock inte det är lika skönt och jag sjönk nog i hennes ögonen då jag skvätte lite på henne... 

Vi gick sedan upp och tackade för oss och åkte hemåt. 

Väl hemma så blev det lite mys framför soffan och jag kommer samtidigt på att jag måste ha nya böcker till min kurs och beställer direkt då jag såg att det fanns. Jag beställer också resten från cykelaffären och lägger på lite så jag får fri frakt. 

Lördag morgon och jag hade tänkt att vakna tidigt för att plugga men jag hade somnat om och klockan tickade på. 

Sen tog jag tag i det och klev upp. Ullis var redan uppe och tittade på morgon-teve och jag joinade förstås med lite frukost.

Efter frukosten var jag tvungen att plugga lite och jag sade att jag skulle plugga en timme och sen stämma av hur mycket jag trodde att jag hade kvar. Först så hände det ingenting men sen kom jag igång och tiden gick visst. Jag gick ut i köket och tre timmar hade visst gått. Ojdå! Ullis hade jobbat på i trädgården och snart var det dags att göra sig i ordning för avfärd mot Tyresö och 60-årsfest! 

Vi åkte upp för att hämta Siv men vi hade visst missuppfattat varandra och då hon inte kom ut så passade vi på att hämta ut lite pengar innan. 

Sen iväg och det rullade på bra men vi var tvungna att köpa ett kort på en närliggande affär. 

Festen sedan var det full fart på och jag blev som vanligt lite lekfarbror. 

Kul att träffa Ullis släkt och det blev en hel del samtal om allt möjligt.

Timmarna gick och vi åkte bland de sista och jag kände mig rätt däst i magen. Det blev även en hel del läsk vilket gjorde att jag svullnade upp.

Väl hemma så tittade vi på Förrädarna och sedan var det dags att sova. Det blev dock gästsängen då vi inte orkade bädda efter att ha tagit bort sängkläderna. c

Jag sov dock skitdåligt och mådde pyton då jag fick någon form av sockerchock! Klockan 01 så väcker jag Ullis och undrar om hon vill gå en promenad. Jag hade lite lätt panik och ville träna bort sockret.