Torsdag och det var återigen dags för välkomstsamtal. Idag dock lite lugnare då jag endast hade en lektion och sedan en lucka innan lunchen. 

Mitt emellan de trevliga samtalen så stöter jag på en pappa och han var lika pratglad som jag så vi fastnade i lite samtal om svenska språket. Han själv kom från forna Jugoslavien och rätt som det var så såg han min Ironman-tatuering och det slog mig att det var ju pappan som skulle ha kört en Ironman. Han stod dock inte med i svenska listorna då han inte var svensk medborgare. När han såg tatueringen så snöade vi in på det och dottern såg minst sagt uppgiven ut men försökte att inte visa det. Kul var det men mindre kul att resten av familjen fick vänta. 

Sedan, efter samtalen, så märkte jag att jag borde hinna med de tidigare bussarna men när jag kliver på så fastnar jag bakom en tjej som inte får sitt kort att fungera. Jag sträcker mig runt och det blir samma för mig. Busschauffören är stenhård och menar på att han inte får släppa på oss. Jag blir lite lätt irriterad men vågar samtidigt inte brusa upp då jag, då, inte var helt säker på när mitt busskort går ut. Han fortsatte och sade att man får böta 1000 kronor om någon kontrollant går på bussen. Eftersom han var arg så lät det som om det var han som skulle få betala. Jag stod på mig och började känna att han var en j-a idiot. Vi klev i alla fall på men jag kände hur misstänksam han var. Jag kollade upp när jag betalade mitt kort och det visade sig vara den 5:e september. Felix skickade också en skärmdump på både kortnummer och hur länge det gällde. Jag kände dock att jag inte ville gå fram mer. Just det där med att inte bli trodd när det faktiskt är deras maskiner som krånglar, det suger. Det är nästan så att jag inte ville fortsätta åka buss. 

Apropå en "jävla idiot" så var det så jag tänkte om mig själv för några dagar sedan. Jag hade gjort några provbanor, på orienteringen och när jag satte ut kontrollerna så var det som om jag kände att: "vad är det för jävla idiot som gjort banorna?" -Men det är ju jag själv! Att sitta inne på kontoret och göra banor är en annan sak än att göra banan ute i naturen - note to my self! Lite som när jag sprang ett pass som jag gjort själv, för några år sedan. Samma tanke och fundering då. Ha ha!

Hursomhelst så sprang jag snabbt in på Pressbyrån och fick ett kvitto utskrivet och tjejen menade på att de just nu har problem på bussarna. De har visst bytt maskiner och vissa kort strular. När jag steg på bussen så var jag snabb med att säga att det strulade på förra bussen men det hade jag visst inte behövt säga för nu gick det kanon igen. 

Jag lyssnar lite på musik på bussen och bestämmer att jag möter upp Ullis på Ica. 

När jag kommer fram så hinner jag dock hämta ut två paket och går hem och lämnar dem och går sedan tillbaka. 

Vi köper lite lättare mat och jag fastnar som vanligt i lite samtal och nu var det ett försök att ragga folk till löparklubben. Det är en som jobbar på Ica och som förut sprungit lite med oss. 

Ullis och jag äter gott och tittar sedan lite på teve samtidigt som jag fixar lite med Felix hjul. Det verkar dock läcka lite så något strul är det. 

Jag blev förresten gratulerad idag också och det av svärmor som kommit ihåg att det är Lennart idag.