Tisdag och idag var det fullt fokus på orientering och det var först en kartpromenad men sedan skulle klassen som hade promenad igår få testa lite själva. Det blev som så att jag blev tvungen att eftersöka några och det blev många steg. 

Lunch och sedan en klass till och stegen drog iväg ordentligt. 

Lägg därtill på promenader till och från bussen och väl hemma så förberedde jag mig för lite löpning men jag hade börjat få lite ont i höften men testade att jogga ändå. Att springa fort var uteslutet. 

Jag kör lite löpskolning med gänget men det skulle kunna bli ett långt pass så jag drog ned på löpskolningen och de drog iväg. Själv körde jag lite jogg åt andra hållet. 

Efterhand gick det fortare och fortare och nu flåsade jag rejält och blev lite förvånad att jag kunde trycka på lite. 

Luften gick dock ur mig på slutet och jag avslutade efter 5,5 kilometer och kände mig nöjd. Lite lugnare fart på slutet. 

När jag försöker ringa Ullis så får jag inget svar och inte heller Felix svarar. Hm, vad skumt. 

Sedan ringer Ullis upp och rätt som det var så ser jag henne springa förbi och med en lång, smal kille. Men vad hände där och det visar sig att Ullis sprang till Trosa tillsammans med Felix och de tänkte överraska mig och hade planerat det ett tag. Ha ha, vad kul och vad grymt gjort! Jag kämpade med mina fem kilometer och de drog av sju kilometer utan vidare. Det var väl Felix längsta pass på många år. 

Vi gick in och handlade lite och utanför hamnade vi i lite prat med Uno, alltid trevligt. 

Väl hemma så blev det lite att äta och förstås titta på fotbollsmatchen men vad händer med vårat försvar. Vi har liksom inget ordentligt understöd och då spelar det ingen roll att vi har dubbelt så många målchanser. Att vi släppte in lite väl många mål på slutet är förstås att vi chansar lite men två snabba mål är inte okej.

Nä, Janne! Du får nog se dig om efter ett annat jobb. Spelarmaterialet är gott och väl tillräckligt.