Tisdag och jag hade bra och lärorika lektioner och hem på bussen så försökte jag åter lösa en iq-fråga som dock verkar stört omöjlig. Inte ens en duktig kille som både fått 2.0 på högskoleprovet och dessutom med god marginal kvalificerat sig för Mensa klarade av den. Snart nog så nickade jag till och jisses vad trött jag var då jag vaknade inne i Vagnhärad. 

Jag stapplade hem och efter lite mat i magen så såg jag att det var hockey och Sverige låg visst under med 3-1 mot USA och det lät som det var helt kört. Ingenting tyder på att det här skall vända, sade kommentatorerna men jag tyckte det lät lite väl pessimistisk och mycket riktigt så lät det helt annorlunda någon minut senare då Sverige kvitterade och dessutom utjämnade några minuter senare. Efter en rejäl smäll på käften och en svensk som låg på isen och letade efter sin tand så såg det bättre ut för Sverige men videogranskning visade att det visst bara var otur och en tand mindre var visst inget att brusa upp för. I sudden så satte USA in nådastöten och snart var det dags för mig att ta tag i det också. 

Ullis var nere i källaren och cyklade och jag satte fart mot träningen. Helt ur slag och jag var helt inställd på att bara jogga men på uppjoggen så låg jag visst längst fram och förstod ingenting. Jag borde ju vara sist och trött. Trött blev jag dock på sista varvet men jag bestämde mig ändå för att försöka köra lite idag. Det kändes helt okej!

Jag hade dock sett fel på schemat så det blev lite blackout i hjärnan men tillsammans styrde vi upp det till rätt dag och rätt träning. 

Pang! så var vi igång och det kändes bra. I alla fall initialt och jag kämpade på. Första klar och jag låg och tampades med Flaken. Sen på den andra så bestämmer jag mig för att släppa lite grand men det gick inte mycket långsammare i gruppen bakom utan vi höll ungefär samma steg. Så var det andra setet gjort och jag började jogga lite lugnt istället. Jag fick känna lite på steget och det var skönt. Dock långt kvar men kan jag öka på nu och få kroppen att hålla så finns chansen för något bra i höst. 

När jag skall åka hem så ser jag Ullis och nu har hon sprungit efter cyklingen och hon imponerar. Grymt!

På primetimen fick jag hjärnsläpp och sen vid sport-quizet så åkte jag på fråga 10. Lite lätt irriterande. 

Vi tog sedan en dusch och gjorde oss en god smörgås var och kollade lite på Robinson. Vi har ju inte sett något förrän på slutet men vi kan ju se hur det slutar. 

Måndag och det var återigen dags att jobba lite. Riktigt skönt med lite lov men desto segare att komma igång igen. 

På skolan så hade jag planeringstid innan lunch men när jag skulle ha lektioner så kommer jag på att åttorna har tema-dag så det blev ännu mer planering och jag hann kika på mycket som jag inte hunnit förut, det blev kanon men en viss seghet infann sig. 

Möte på slutet och det blev man inte piggare av och sen bussen på det. 

Väl hemma så var tanken att simma lite och sen få till lite cykling men Ullis har lite strul med sin axel och jag saknade geist så det blev lite mat och slappa istället. På hela vägen hem på bussen hade jag dessutom funderat över en iq-fråga som jag inte blev klok på och skickade den till en smart kompis på kvällen. Inte heller han klarade av den men jag hade kommit över svaret men jag förstod inte hur man skulle tänka och det irriterade mig. 

Sen hade klockan tickat på och nu skrek hela kroppen efter träning eller rättare sagt hjärnan. Latheten fick läggas åt sidan och snart hade jag satt upp min trainercykel igen och jag satt och trampade mitt program på 70 minuter. Det skavde lite grand och inte spelade det någon roll att jag hade en bättre byxa utan det handlar nog mycket om att härda sig. Jag kommer ihåg hur det blev sist då jag körde mycket. 

Skönt pass och skönt att få in lite träning på träningskontot.

Söndag och Ullis och jag hade tänkt kommit upp och sprungit på morgonen men då vi lades oss rätt sent så gick det om intet. Det blev istället en promenad och det var sjukt skönt att bara gå runt och promenera. Vi gick lite lätt planlöst i början men sedan kollade vi upp ett ställe som jag skall till om ett tag. Efter det så tog vi en stor lov och det blev några kilometer i alla fall. Utanför hotellet var det en loppis och jag var lite nyfiken på om det fanns några bra böcker men nu var det bråttom till frukosten. En liten snabb dusch och så var vi lite försenade. Jag räknade kallt med att Peter och Anette också skulle vara försenade, då de var det igår, men snart ringde han och undrade var vi var. Ajdå! Jag skyndade att tag på mig och snart var vi också på plats.

Det blev givetvis en nylagad omellet och man väljer själv på plats vad man vill ha på den. Eller i den kanske man skall skriva. Det blev några rundor och snart började det bli fullt i magen. 

Ullis och jag checkade sedan ut och gick och lastade in väskorna i bilen. 

Sedan tillbaka och vi gick runt loppisen och kollade men trängseln gjorde att man inte riktigt vågade, speciellt inte om någon hostade. Det var ingen höjdare så snart gick vi runt i affärerna istället och väntade på att Peter och Anette skulle komma. Ullis hittade återigen några fina kläder och nu hade hon satt sprätt på alla födelsedagspengar och hon kände sig nöjd. 

Sen sammanstrålade vi med Peter och Anette och vi tog en kaffe på trappan vid Konserthuset och bara njöt av solen. Efter det så bestämde vi att de följer med oss hem så Peter kan testa min tempocykel då han skall låna den till sitt triathlonlopp. Det kändes som en smart idé. Ullis ville dock stanna till vid Zetas trädgård och köpa lite på vägen. 

Ut från parkeringshuset och efter lite felåkning så var vi på väg och mötte upp Peter och Anette vid Zetas och snart var vi på väg till Vagnhärad. 

Väl framme så fixar jag och Peter till hojen och jag låter honom testa växlar och sådant på trainern först innan han kör ute. Det låter som en mycket smart idé och var det också. Vi har dock lite olika kroppar så det gick inte att ställa in perfekt. Eller det går det förstås men det blir för mycket jobb att ställa tillbaka sen till mitt lopp så vi fick kompromissa. Det viktigaste är att han får rätt vinkel i knäleden och snart var vi nöjda. 

Han såg ut som ett spjut men visst kom han lite långt bak med sin långa överkropp. Egentligen skulle jag skriva korta ben men det lät snällare att skriva lång överkropp... Ha ha!

Efter det åkte vi till Trosa och köpte lite mat som vi intog vid Stensunds brygga - sjukt mysigt!

Efter det så kramades vi adjö och Ullis och jag landade lite i soffan hemma och tittade lite på teve. Egentligen var jag sjukt träningssugen men klockan började ticka och kanske var jag lite för trött. Bra dag men utan träning. 

Tack för den här helgen alla inblandade! :-)

Lördag morgon och idag skulle vi ta oss till Stockholm för att bo på hotell med brorsan och hans fru Anette. Det skulle bli roligt. Vi försöker få till några träffar då och då och Stockholm blir lite mittemellan för oss. Som vanligt skulle vi bo på Haymarket och det var nog Ullis och Anette som hade styrt upp det mesta jag kommer ihåg att Peter ringde mig på torsdagen, då jag satt på cykeln och svettades, och jag förstod inte så mycket. Han ville kolla upp så det var okej med restaurangerna och jag, som typ saknar smaklökar, tyckte allt lät bra. 

Hursomhelst så försökte vi komma iväg i god tid men vi ville kolla upp så det var okej med Felix. Han hade varit förkyld och nu dessutom fått ont i ena örat. Det verkade vara okej så snart satt vi i bilen uppåt stan. 

Vi parkerar och snart är vi framme vid hotellet men vi är lite tidiga och sätter oss och väntar. Snart kommer även Peter och Anette och vi låter hotellet ta hand om vårat bagage så länge och tar en tur på stan istället. Ullis shoppar som aldrig förr och är glad. Själv så behöver jag nya glasögon och passar även på att köpa en kortlek då vi skall spela plump sedan. Jag är riktigt laddad och är sugen på en vinst. Om jag inte minns helt fel så var det Peter som vann sist men jag kan komma ihåg fel. Tror vi även spelade flera gånger då. Hursomhelst så möttes vi upp senare och efter incheckningen så toksomnade jag och Ullis på sängen och Peter har lite svårt att tro att vi sov men det säger mer om honom. Eller? Ha ha! 

Vi går sedan mot lunchrestaurangen och det är Oliver Ingrossos restaurang. Efter lite velande, och hjälp av personalen, så har vi bestämt oss och det var helt okej. Jag var dock sugen på lite mer matig mat och kanske ångrade mig lite. Det blev en kalvschnitzel med bakad potatis för mig och Ullis men jag var nog mer sugen på pasta, när jag tänkte efter. 

Vi tar sedan en skön promenad och det var även försås lite promenad till restaurangen innan. 

Mot kvällen så beger vi oss till en annan restaurang och de verkar vara specialiserade på pizzor och varför inte. Jag väljer en calzone men lägger till champinjoner. Jag pekar texten med championjoner och säger "shrimps". Han, som pratade engelska, korrigerar mig och undrar om jag inte menar mushrooms och givetvis! Ha ha, fel i hjärnan där! Hade jag fått fel så hade det inte varit hela världen. 

Direkt, när jag inte kommit in i själva pizzan, så var det inte något speciellt men när jag kom in mot fyllningen så var den riktigt god! Härligt! God och matig på samma gång. Tyvärr kommer jag inte ihåg vad restaurangen heter så ni som var med får gärna hjälpa mig! Riktigt maffigt ställe i alla fall. 

Sen hem till hotellet och snart satt vi på Peter och Anettes gigantiska hotellrum. Det var det värsta jag sett och de hade fått någon grym uppgradering så man fick ropa högt när man kom in. Dubbla toaletter till och med. 

Så var det då kortspelet och direkt utkristalliserades det med att Ullis tog väldigt många utspel och Peter fick väldigt många plump. Jag låg lite i slagläge och hade länge chansen att gå om och vid ett tillfälle ledde jag faktiskt men då kom Ullis och vred om kniven. 

Sen var det Poker och samma läge upprepade sig förutom att jag inte ledde någon gång. Team Bernhardsson utgick med segern i familjekampen i alla fall! :-)

På teven pågick en baltisk nakenopera där en naken man balanserade en gren på huvudet i ungefär en kvart. 

Sent i säng efter en härlig dag!

Fredag morgon och jag låg i sängen med lite kaffe och spelade schack. Lite lätt inspirerad av en duktig kille på skolan och jag vann två matcher i följd, dock på lite måttlig nivå. Lite skönt att jag lyckades krångla mig ur svåra situationer i bägge matcherna dock. Det var för övrigt botarna Emir och Sven på chess.com. Sen blev det däng mot nästa bot och jag tyckte det var läge att komma upp och göra något vettigt. 

Det blev lite trädbeskärning och rätt som det var så var Ullis hemma och efter lite att äta tog vi tag i packningen och sedan ville vi träna. Det var egentligen ett riktigt långpass för Ullis, på schemat, men det förhandlades ned lite men jag hittade en bana som ingen av oss hade kört. Det var the Pretzel och den var på hela 1335 höjdmeter och 72 kilometer. 

Efter lite strul med Ullis uppkoppling så kom vi då iväg och det var bara att gneta på. Lite jobbigt då det var brant och man inte kunde växla ned mera. Det innebar att man fick ligga på lite. 

Det gick dock bättre än man kunde tro och snart var det bara att susa nedför sista långa backen och nu rullade kilometerna in. Tror vi stannade på prick tre timmar och jag hade förbränt över 2300 kcal. Sen sprang jag och köpte lite gott till kvällen för nu var det Masked Singer och som vanligt så missade vi lite. Återigen så var det personer man inte hade koll på och det förtar ju lite av det roliga. Men väldigt länge så var det alltid personer man hade full koll på så kanske börjar det sina på vilka som tackar ja. 

Imorgon skall vi åka till stan och bo på hotell med brorsan Peter och hans fru Anette!

Torsdag och idag verkligen lovade jag mig själv att jag måste träna, det har blivit lite dåligt med det sista tiden. Det bara måste bli av helt enkelt. Idag var det också lite firande för svärmor som fyller år. Tanken var att svägerskan och svågern, Louise och Göran, så ta med henne på lunch och då skulle jag passa på att montera upp ett digitalt tittöga. Hon hade redan ett vanligt uppmonterat så det borde ju gå snabbt. Ullis jobbade extra så jag passade på att fixa lite hemma först. Det blev mycket beskärning av det sista trädet. Det var en del jobbiga grenar kvar, sådana som är svåra att komma åt. Det innebär ett regn av spån i huvudet men det fick jag ta. Det är ju lätt att borsta av när man är rakad. 

Sen kom då sms att de var på väg och jag förberedde mig på att gå iväg och när de närmade sig så började jag också att gå. 

När de hade åkt så traskade jag då in och körde på. Jag blev lite orolig först då jag inte hade något verktyg för att ta bort det gamla men tänkte att svärmor säkert har en del verktyg i sina lådor. Jag kände dock på ögat först och det satt löst så det var bara att skruva för hand - skönt!

Sen var det bara att gå steg för steg och det gick supersmidigt. Rätt som det var så var det klart och jag ringer Ullis och hon är snart på väg hem. 

Väl hemma så äter vi lite lätt för att inte föräta oss på fikat senare. 

Nu kommer de med svärmor men Louise son Eric är med också och svärmor undrar om inte jag också har namnsdag idag. Det var visst Erik idag och jag svarar ja! Grattis säger hon men snart så kommer jag på att jag ju inte heter Erik, det är ju barnen för sjutton gubbar! Ha ha! Jan Niclas Lennart heter jag ju. Mamma ringde ju alltid dagen innan jag fyllde år och gratulerade mig och det var många gånger jag sade till henne att hon ringde en dag för tidigt men det var ju Lennart hon gratulerade mig för...

Hursomhelst så fikade vi och vi hade riktigt trevligt. Om vi ville så kunde vi också snacka en massa skit om svärmor då hennes hörapparat visst var trasig men nu fanns det ju inget skit att snacka så då fick det vara. Visste ni förresten att det är mänskligt att snacka skit om varandra? Det är en del av evolutionen. Under en lång tid så överlevde de som pratade mest skit mest för det var oerhört viktigt att inte komma utanför gruppen och det var i princip alltid chefen man pratade skit om eller någon som riskerade att komma utanför gruppens gemenskap. Det skulle inneburit direkt livsfara. Nu behövs egentligen inte den egenskapen längre. Samma saker som ligger längre tillbaka i tiden är att man blir nödig när man är stressad, rädd för ormar och spindlar och att man behåller fettet i första hand då man bantar. Allt för att vi skall överleva. Även rasism kommer därifrån. De som inte såg ut som oss såg vi som ett direkt hot och så var det förstås då vi levde på savannen. Nu är det dock onödiga egenskaper, i alla fall för det mesta, och vi fikade civiliserat och hade det mysigt. Alla överlevde också! :-)

Sen, när fikat var över, så åkte jag och Ullis till Trosa och hämtade ett gäng böcker. Jag hade köpt fem bokpaket av en kille och de stod visst i en påse!? Det verkade riskabelt och dessutom sjukt tungt. Lite osäker blev jag ju men jag hade koll på vem killen var och litade på honom. Jag hade till och med swishat innan så jag inte skulle bli utan några böcker. 

När vi kommer fram så står böckerna i påsen utanför och han står uppe vid huset och vinkar och vi pratar lite. Sen skall jag gå iväg och helvete vad tungt! Det är ju en kraftig påse av plast men det väger ju bly. Det kanske är runt 50 böcker så det säger väl sig självt. Jag tog med några lådor för att kunna avlasta men säcken är så bra så jag tar i med bägge händerna och lägger den bak i bilen. Pust!

Sen hemma och nu blev jag ännu mer orolig över att jag inte skulle hinna träna men det var liksom ett måste. Men man blev alltmer trött. 

Sen ringde svärmor då vi skulle se Elitstyrkans hemligheter och klockan gick. Jag ville ju att hon skulle ringa, för att berätta vad hon tyckte om tittögat, men nu hade klockan tickat på och jag började bli stressad så jag sade att vi kunde prata mer imorgon. Programmet var dock sporrande så efter det satt jag på cykeln men var orolig då jag börjat bli seg. Så var man igång och det kändes riktigt bra. Tiden gick rätt snabbt och när jag var klar med passet så tänkte jag rulla lite till. Rätt som det var så kommer en grupp med en robot-bot och jag anpassar farten till gruppen och är med där ett tag. Lite orolig att det skall gå för fort men det är en lugn grupp och det blir istället en lugnare fart än innan på slutet. Fem mil totalt  och tiden runt 72 minuter, om jag inte missminner mig. Jag kände mig för övrigt sjukt stark och det kan förstås bero på den minskade träningen på slutet. Men nu är det dags att steppa upp och det rejält.

Så ligger då en ny omröstning ute och jag älskar ju att motbevisa folk så var ärliga nu! 

2019 så överpresterade jag ju det grövsta och kunde på något konstigt sätt springa maran helt okej. Trots utebliven löpträning och när jag sprang så var det lågt tempo och kort innan. Risken finns att jag nu kommit igång för sent och det är lite kamp mot klockan och känner dessutom av fötterna rätt mycket nu. 

Vad får jag för tid på Kalmar Ironman i höst? Om jag ens kommer i mål...

Onsdag och det var riktigt skönt att få långhelg. Jag körde mina lektioner med både teori och lite träning under halva tiden för de som inte hade teori då. Det gick bra men snart så snurrade det nästan i huvudet då jag malde samma saker hela tiden. 

Jag hade lite tid att umgås med elever och spelade Uno och kollade på lite schack. En var riktigt grym och honom vill jag nog inte möta. Själv vinner jag några enstaka matcher mot Antonio-boten på chess.com. Så ni vet min nivå. Högre upp blir bara larvigt. Jag spelade för övrigt en hel del schack mot min farfar. Han sade inte så mycket men var den mest godhjärtade person jag någonsin mött. Han hade en härlig aura kring sig då han var i sin prime. Det var för övrigt rätt kul när jag frågade varför jag ofta blev kallad för Rickard på skolan. Det finns Rickard på skolan och han blir ofta kallad för Niclas. Svaret jag fick kom direkt och det var att vi hade samma positiva aura! Wow! Jag blev lite paff och halvt svarslös. Det kändes genuint och träffade mig i hjärtat. Jag har ofta undrat för vi är ju inte så lika.

Sen var det bara att traska mot badhuset, då det var min vecka. Trodde jag i alla fall. På vägen dit, i regnet, så upptäcker jag att jag inte har min klocka på mig och jag hade för mig att en kollega var tvungen att åka hem lite tidigare och ringde och frågade om hon kunde slänga av min klocka vid badhuset och det var precis på håret då hon var på väg. Pust! Långhelg och utan min träningsklocka. Det var mentalt svårt att vara utan den då jag gick utan att få stegen registrerade. Ha ha! Jag kommer fram och ser en kollega stå där och säger något om att en annan är där men det låter som att hon är där extra så jag väntar lite. Sen kommer en annan kollega och nu blir jag förvånad. Det visar sig att jag skulle varit där förra veckan. Men vad f-n! Lovet måste gjort att jag blandat ihop veckorna och det är inte första gången jag missat. Nu måste jag ta tag i det här. 

Jag hämtar klockan och går sedan på stadsbussen mot stan. 

Jag passar på att köpa lite färdgodis och sedan passar jag på att köpa en present men jag kan inte skriva vad och till vem. Då blir det ingen överraskning. Tanken finns att köpa några böcker också men jag ser att jag inte riktigt kommer att hinna utan väntar bara in bussen. Det kommer två bussar ungefär samtidigt och jag kan välja bägge. Tyvärr tar jag den första och den har trista stolar så jag sitter och kollar på lite videos istället för att sova. 

Väl hemma så väntar jag in Ullis och tyvärr så förhandlar vi oss till en liten tupplur och tiden går. Snark! Efter det så försvinner mycket tid och min tänkta träning brann inne. Vi går och handlar och äter sedan lite lätt innan vi tittade lite på Wahlgrens värld och sedan blev det fotboll för mig och Felix. Tyvärr missade vi första halvlek där visst Manchester City var sjukt bra mot Real Madrid. Vi hann dock se Haaland blixtra till en gång och det är något vi aldrig sett live.