Tisdag och som vanligt efter tisdagarna så brukar jag vara riktigt trött. När jag kliver av bussen så har jag som vanligt somnat precis innan så jag är inte mitt piggaste jag. Ullis är på badhuset och simmar och jag skulle komma dit så fort som möjligt men jag måste packa lite snabbt innan. 

När jag kommer fram till badhuset så kikar jag in och ser att det verkar vara ganska lugnt och jag ser att Ullis matar på.

Jag duschar och gör mig iordning och snart är jag nere i poolen och försöker starta. Jag drar igång med Ullis och jäklars vilken fart jag fick men misstänker att jag matar på för hårt. Mycket riktigt så märker jag det efter endast två längder och jag har syreskuld. Jag får vila lite och försöka komma in i fas. Emellanåt så känns det riktigt bra men det omvända sker också. Jag bestämmer mig för att inte forcera om jag ändå är trött utan nu handlar det mest om att få till en liten simning och nöjer mig med endast 400 meter. 

Efter dusch så är det full fart till löpträningen och jag känner mig riktigt sliten men vill inte skylta med det och förpesta stämningen. Jag kör hårt med coachrollen och lägger till ytterligare en rolig men bra övning och gjorde det till en liten tävling. Själv hade jag inget med vinsten att göra men ville ändå tagga till dem lite. 

Jag nöjde mig med endast tre kilometer och samma sak fick gälla nu. Det viktigaste var att vara igång. 

Sen hemåt och Felix och jag kollade lite på Real Madrid mot Manchester City. Jag var sjukt nyfiken på Haaland men i det stora hela var det en liten besvikelse men jag förstår ju att det är killen som bara blixtrar till. Det var ändå lite trist att sitta uppe och inte få det man var uppe för. Typ som när man var uppe halva natten för att se på Mike Tyson och där gällde det att inte blinka till. Det var lite samma känsla.