Tisdag och jag hade bra och lärorika lektioner och hem på bussen så försökte jag åter lösa en iq-fråga som dock verkar stört omöjlig. Inte ens en duktig kille som både fått 2.0 på högskoleprovet och dessutom med god marginal kvalificerat sig för Mensa klarade av den. Snart nog så nickade jag till och jisses vad trött jag var då jag vaknade inne i Vagnhärad. 

Jag stapplade hem och efter lite mat i magen så såg jag att det var hockey och Sverige låg visst under med 3-1 mot USA och det lät som det var helt kört. Ingenting tyder på att det här skall vända, sade kommentatorerna men jag tyckte det lät lite väl pessimistisk och mycket riktigt så lät det helt annorlunda någon minut senare då Sverige kvitterade och dessutom utjämnade några minuter senare. Efter en rejäl smäll på käften och en svensk som låg på isen och letade efter sin tand så såg det bättre ut för Sverige men videogranskning visade att det visst bara var otur och en tand mindre var visst inget att brusa upp för. I sudden så satte USA in nådastöten och snart var det dags för mig att ta tag i det också. 

Ullis var nere i källaren och cyklade och jag satte fart mot träningen. Helt ur slag och jag var helt inställd på att bara jogga men på uppjoggen så låg jag visst längst fram och förstod ingenting. Jag borde ju vara sist och trött. Trött blev jag dock på sista varvet men jag bestämde mig ändå för att försöka köra lite idag. Det kändes helt okej!

Jag hade dock sett fel på schemat så det blev lite blackout i hjärnan men tillsammans styrde vi upp det till rätt dag och rätt träning. 

Pang! så var vi igång och det kändes bra. I alla fall initialt och jag kämpade på. Första klar och jag låg och tampades med Flaken. Sen på den andra så bestämmer jag mig för att släppa lite grand men det gick inte mycket långsammare i gruppen bakom utan vi höll ungefär samma steg. Så var det andra setet gjort och jag började jogga lite lugnt istället. Jag fick känna lite på steget och det var skönt. Dock långt kvar men kan jag öka på nu och få kroppen att hålla så finns chansen för något bra i höst. 

När jag skall åka hem så ser jag Ullis och nu har hon sprungit efter cyklingen och hon imponerar. Grymt!

På primetimen fick jag hjärnsläpp och sen vid sport-quizet så åkte jag på fråga 10. Lite lätt irriterande. 

Vi tog sedan en dusch och gjorde oss en god smörgås var och kollade lite på Robinson. Vi har ju inte sett något förrän på slutet men vi kan ju se hur det slutar.