Torsdag och idag verkligen lovade jag mig själv att jag måste träna, det har blivit lite dåligt med det sista tiden. Det bara måste bli av helt enkelt. Idag var det också lite firande för svärmor som fyller år. Tanken var att svägerskan och svågern, Louise och Göran, så ta med henne på lunch och då skulle jag passa på att montera upp ett digitalt tittöga. Hon hade redan ett vanligt uppmonterat så det borde ju gå snabbt. Ullis jobbade extra så jag passade på att fixa lite hemma först. Det blev mycket beskärning av det sista trädet. Det var en del jobbiga grenar kvar, sådana som är svåra att komma åt. Det innebär ett regn av spån i huvudet men det fick jag ta. Det är ju lätt att borsta av när man är rakad. 

Sen kom då sms att de var på väg och jag förberedde mig på att gå iväg och när de närmade sig så började jag också att gå. 

När de hade åkt så traskade jag då in och körde på. Jag blev lite orolig först då jag inte hade något verktyg för att ta bort det gamla men tänkte att svärmor säkert har en del verktyg i sina lådor. Jag kände dock på ögat först och det satt löst så det var bara att skruva för hand - skönt!

Sen var det bara att gå steg för steg och det gick supersmidigt. Rätt som det var så var det klart och jag ringer Ullis och hon är snart på väg hem. 

Väl hemma så äter vi lite lätt för att inte föräta oss på fikat senare. 

Nu kommer de med svärmor men Louise son Eric är med också och svärmor undrar om inte jag också har namnsdag idag. Det var visst Erik idag och jag svarar ja! Grattis säger hon men snart så kommer jag på att jag ju inte heter Erik, det är ju barnen för sjutton gubbar! Ha ha! Jan Niclas Lennart heter jag ju. Mamma ringde ju alltid dagen innan jag fyllde år och gratulerade mig och det var många gånger jag sade till henne att hon ringde en dag för tidigt men det var ju Lennart hon gratulerade mig för...

Hursomhelst så fikade vi och vi hade riktigt trevligt. Om vi ville så kunde vi också snacka en massa skit om svärmor då hennes hörapparat visst var trasig men nu fanns det ju inget skit att snacka så då fick det vara. Visste ni förresten att det är mänskligt att snacka skit om varandra? Det är en del av evolutionen. Under en lång tid så överlevde de som pratade mest skit mest för det var oerhört viktigt att inte komma utanför gruppen och det var i princip alltid chefen man pratade skit om eller någon som riskerade att komma utanför gruppens gemenskap. Det skulle inneburit direkt livsfara. Nu behövs egentligen inte den egenskapen längre. Samma saker som ligger längre tillbaka i tiden är att man blir nödig när man är stressad, rädd för ormar och spindlar och att man behåller fettet i första hand då man bantar. Allt för att vi skall överleva. Även rasism kommer därifrån. De som inte såg ut som oss såg vi som ett direkt hot och så var det förstås då vi levde på savannen. Nu är det dock onödiga egenskaper, i alla fall för det mesta, och vi fikade civiliserat och hade det mysigt. Alla överlevde också! :-)

Sen, när fikat var över, så åkte jag och Ullis till Trosa och hämtade ett gäng böcker. Jag hade köpt fem bokpaket av en kille och de stod visst i en påse!? Det verkade riskabelt och dessutom sjukt tungt. Lite osäker blev jag ju men jag hade koll på vem killen var och litade på honom. Jag hade till och med swishat innan så jag inte skulle bli utan några böcker. 

När vi kommer fram så står böckerna i påsen utanför och han står uppe vid huset och vinkar och vi pratar lite. Sen skall jag gå iväg och helvete vad tungt! Det är ju en kraftig påse av plast men det väger ju bly. Det kanske är runt 50 böcker så det säger väl sig självt. Jag tog med några lådor för att kunna avlasta men säcken är så bra så jag tar i med bägge händerna och lägger den bak i bilen. Pust!

Sen hemma och nu blev jag ännu mer orolig över att jag inte skulle hinna träna men det var liksom ett måste. Men man blev alltmer trött. 

Sen ringde svärmor då vi skulle se Elitstyrkans hemligheter och klockan gick. Jag ville ju att hon skulle ringa, för att berätta vad hon tyckte om tittögat, men nu hade klockan tickat på och jag började bli stressad så jag sade att vi kunde prata mer imorgon. Programmet var dock sporrande så efter det satt jag på cykeln men var orolig då jag börjat bli seg. Så var man igång och det kändes riktigt bra. Tiden gick rätt snabbt och när jag var klar med passet så tänkte jag rulla lite till. Rätt som det var så kommer en grupp med en robot-bot och jag anpassar farten till gruppen och är med där ett tag. Lite orolig att det skall gå för fort men det är en lugn grupp och det blir istället en lugnare fart än innan på slutet. Fem mil totalt  och tiden runt 72 minuter, om jag inte missminner mig. Jag kände mig för övrigt sjukt stark och det kan förstås bero på den minskade träningen på slutet. Men nu är det dags att steppa upp och det rejält.

Så ligger då en ny omröstning ute och jag älskar ju att motbevisa folk så var ärliga nu! 

2019 så överpresterade jag ju det grövsta och kunde på något konstigt sätt springa maran helt okej. Trots utebliven löpträning och när jag sprang så var det lågt tempo och kort innan. Risken finns att jag nu kommit igång för sent och det är lite kamp mot klockan och känner dessutom av fötterna rätt mycket nu. 

Vad får jag för tid på Kalmar Ironman i höst? Om jag ens kommer i mål...